Vecka 39

Det närmar sig verkligen

Ännu en vecka har flugit fram och jag vet knappt vad jag har gjort av min tid. Vad jag dock vet är att jag faktiskt för första gången gått och väntat och letat symtom på förlossning den här veckan. I lördags fick jag ju förvärkar(?) som höll i sig i himlans många timmar, nästan så att jag trodde att det var på G och sedan dess har jag nog trott att det skulle komma tillbaka. Dessvärre har det varit helt dött här med undantag för några små hugg eller lite svag molvärk någon gång om dagen. Han har det nog väldigt bra där inne och verkar vara bestämd med att inte komma ut den här veckan heller, tyvärr. Det är bara att fortsätta vänta helt enkelt, det händer när det händer!

Den här veckan har annars varit lugn vilket har behövts för jag har åter igen fått svårt att sova på nätterna. Jag lyckas somna in hyfsat snabbt men vaknar ofta runt 3-4tiden och behöver gå på toaletten och därefter är det näst intill omöjligt att somna om. Jag är verkligen trött, så det är inte det. Men jag vrider och vänder mig och ryggen/bäckenet gör himla ont så ingen ställning är bekväm. Däremot lyckas jag alltid somna om efter att Mattias gått till jobbet då jag kan använda ALLA kuddar och täcken som finns i hela sängen. Förut försökte jag ju att inte sova på dagarna för att sova bättre på nätterna men det struntar jag i nu. Är jag trött så går jag och lägger mig, jag känner att min kropp behöver det och jag är för det mesta ändå trött vid 21-22tiden.

Det buffas och bökas en himla massa i magen nu och jag upplever det som väldigt obehagligt när han lyckas trycka ut rumpan/fötterna mot mina revben. Ibland undrar jag om han helt enkelt har svårt att hitta rätt väg ut ;) Skämt å sido tror jag han fortsätter borra sig neråt. Magen har blivit jättehängig på sistone och jag tycker ibland att jag ser mer kraftigt överviktig ut än gravid och jag börjar fundera på hur magen kommer se ut efter förlossningen. Jag tror den kommer vara jättedegig ett bra tag och jag tror att den kan ha lite svårt att dra ihop sig fint med tanke på att jag verkligen har bristningar över hela magen nu.

I övrigt så vill jag att den här lilla plutten ska komma ut nu. Inte bara för att vi längtar efter honom och verkligen vill börja vårt liv som föräldrar utan också för att jag verkligen känner ett behov nu av att få tillbaka lite av mig själv, att kunna röra mig någorlunda normalt och inte behöva känna att en liten aktivitet (typ dammsuga) om dagen är mer än nog. Sedan förstår ju jag också att det kommer dröja lite innan man är hyfsat återställd igen men ni förstår nog vad jag menar :)

Ännu en dag

Ja, mina vänner, idag är det den 27 november. Det innebär att idag är dagen som Mattias tippat på att lillen kommer ut. Jag hade verkligen önskat att så var fallet men det verkar bli en nitgissning tyvärr. Visserligen är det ju många timmar kvar av den här dagen så man vet ju inte såklart, men jag tror väl inte heller att allt kommer gå i raketfart när det väl sätter igång, men som sagt, man vet aldrig.

Jag tycker hur som helst att det är superspännande att gissningarna har börjat nu. Det blir på något sätt ytterligare en nedräkning. Igår fick jag dessutom sms av min mamma som undrade om jag inte hade lite värkar? ha ha. Undra om det där ska börja nu. När familj och vänner hör av sig var och varannan dag för att få veta om bebisen kommit. TRO mig, jag kommer inte vara sen att uppdatera mina egna vänner och min familj när bebisen väl kommit. Men det är intressant det där, att folk liksom är rädda för att man ska glömma meddela det största och viktigaste som hänt i ens liv ;)

Nåja, idag var egentligen planen att ta mig in till stan och julshoppa lite. Jag har inte inhandlat en endaste julklapp och jag måste erkänna att jag egentligen inte har ett dugg lust att göra det heller. Fy för att springa runt i ett köpcenter med massa andra julklappsletare och svettas i timmar och bränna halva månadslönen. Men oavsett hur trist det är att handla julklappar så är det ju desto roligare att ha något litet att ge bort sedan. Och jag/vi borde verkligen ha tagit tag i det här tidigare för skulle en viss liten herr bestämma sig för att komma nu i dagarna så kan det bli himla knepigt att hinna inhandla klappar och allt annat julstök också för den delen. Jag tänker då inte springa omkring på stan med en nyfödd.

Men idag är en riktigt tråkig dag, mulet och lite regnigt och dimmigt så jag har inte motivationen till att knata iväg till bussen och åka till stan idag. Dessutom har jag inte hunnit planera vad jag ska köpa än och att bara springa runt i blindo och försöka hitta saker är tröttsamt, extremt tröttsamt i mitt höggravida tillstånd. Så jag skjuter lite till på shoppingen så jag hinner planera alla inköp.

Och det går verkligen ingen nöd på mig så sätt. Jag har massa andra saker som skulle behöva göras. Nu när vi ändå är inne på det här med jul så är det ju snart dags att börja pynta. Vissa har ju redan börjat men även om jag tycker det är supermysigt med advent och jul så har jag nog lite svårt att börja FÖR tidigt. Helgen vid 1a advent tycker jag är lagom. Detta år är jag dock villig att börja några dagar i förtid just eftersom att lillen ju kan titta ut när som helst och det skulle ju kännas himla tråkigt att komma hem från BB och inte ha det julmysigt här hemma alls. Så idag tror jag att det få bli en riktigt rejäl storstädning. Jag tror t.o.m att jag ska gå ner på knä och skura golvet i hallen och köket så att det känns riktigt fräscht. Sedan ska jag nog traska ner till förrådet och hämta upp lådorna med julsakerna och sätta upp våra adventsstjärnor. Det ska få bli så mysigt här hemma och Mattias kommer nog bli jätteglad och överraskad när han kommer hem från jobbet till ett rent och lysande hem :) Bäst jag sätter igång nu för det här blir nog en lång och slitsam dag ;)

Förra julen med Lilly i magen. Det var en tuff tid för oss hela förra december så julen i vår familj blev verkligen light. Vi satte upp några stjärnor och lite ljus på balkongen. Vi orkade inte mer helt enkelt, inte ens en liten gran blev det. Därför kommer det bli extra kul i år att pynta och göra det mysigt här hemma. Ps, JA, vi bor i hyresrätt så NEJ, det är inte vi som valt att ha rosa kakel i köket. ha ha!

Ensiffrigt

Idag är det 9 dagar kvar tills den här lilla pojken är beräknad att födas. Vi är alltså nere på ensiffrigt och nu är det ju så spännande så man nästan inte kan sitta still. Jag minns när det var en si sådär 230 dagar kvar och det kändes som att det var hur lång tid som helst tills det var förlossningsdags men nu helt plötsligt är vi här och jag tycker det har gått jättefort.

Vi väntar och längtar och jag letar tecken (som uppenbarligen inte existerar) på att det skulle vara dags snart. Men faktum är att även om jag nu är supernyfiken på vem som ligger i magen så känner jag mig lugn. Varje dag som går är ju hur som helst en dag närmare förlossningen och eftersom att ingen vet exakt när den blir så blir ju varje dag också spännande på det viset.

Skulle jag gå över tiden fullt ut så är det ju ändå bara 3 veckor kvar tills han kommer och det är ju verkligen inte lång tid det heller. Inom bara några få veckor har vi vår lilla bebis hos oss. Åh så mysigt det ska bli.

Måndag igen

Ja, helgen är över och en ny vecka har börjat. Nu tycker jag dagarna rusar fram. Vilken dag som helst kan ju vår lilla son komma till världen men trots det så känner jag mig lugn och det känns inte alls lika jobbigt att gå och vänta som för ett par veckor sedan.


Hade stora problem med mitt ben förra veckan men jag vaknade upp i morse utan knäont vilket känns fantastiskt. Jag var orolig att förlossningen skulle sätta igång och att jag inte ens skulle kunna gå på benet men nu slipper jag troligtvis oroa mig för den biten vilket känns jättebra för jag vill ju kunna stå/gå och hjälpa lille bebis att komma ut.

Vecka 38+3
Nu passar inte många kläder längre så
man tager vad man haver...
...och det som känns bekvämt

Solen skiner så jag ska väl ta mig ut på en liten promenad och ikväll ska vi gå på bio så den här dagen kommer verkligen gå undan den också. Och med tanke på biobesöket ikväll som jag ser fram emot en massa så får han gärna stanna inne i magen idag med, men det tror jag inte blir några problem för alla känningar är som totalt bortblåsta. Så ikväll satsar vi på en härlig date jag och Mattias och imorgon välkomnar vi mer än gärna en liten pojke att födas... om han nu vill det :)

Falskt alarm

Jag hade värkar till och från hela natten och jag pendlade mellan att sitta vaken framför TVn och slumra i sängen. Det var svårt att få en uppfattning om hur värkarna var för ibland kom de med 15 minuter emellan för att bara stunden efter komma med 1-2 minuter mellan. Jag lyckades som sagt slumra till ett par gånger under natten men vaknade ändå till vid varje värk som gjorde ont. Vid 6-tiden var jag beredd att gå upp och se till att få ut lille bebisen idag men han hade tydligen andra planer för då slutade värkarbetet helt. Kl 7 tror jag sista värken var och det var en fesljummen en.

Mattias skulle ändå iväg på morgonkvisten så jag gick upp med honom i alla fall och åt frukost och tänkte att det kanske skulle komma igång igen så jag tog en morgonpromenad och fick väl två lätta känningar där vid 8.30-snåret. Sedan dess har jag nog inte känt ett smack och jag måste erkänna att jag känner mig lite besviken mest p.g.a att jag ändå hade det rätt kämpigt hela natten, till ingen nytta?

Hur som helst så kanske det var bra att det avtog en stund för efter morgonpromenaden var jag så himla trött eftersom jag knappt sovit på hela natten så jag gick och la mig och vaknade nyss, ljuvligt. Känner mig fortfarande lite grusig i ögonen men ändå mer än redo om det nu skulle sätta igång igen. Idag hade egentligen varit en helt perfekt dag att födas för vädret är UNDERBART. Det är lite kyligt men solen strålar så vackert. Hör du det lilla bebis. Idag hade varit en bra dag ;)

Något på G?

Ja, mina vänner, det är ju väldigt sällan jag sitter uppe mitt i natten och på helgen dessutom och skriver inlägg i bloggen men jag kan helt enkelt inte sova i vilket fall så jag passar på att skriva av mig lite för det kan hända att det är något på G här. Och när jag säger på G så JA, så menar jag som i förlossningsdags.

Jag har haft lite lätt mensvärk i ett par dagar nu, och då har det som sagt varit väldigt lätt. Har inte alls klockat eller så utan mest bara känt av en liten molande värk som kommit och gått lite. Så idag när det satte igång igen runt 16-tiden var jag inte direkt förvånad och reflekterade inte så mycket över det heller. Men när det gått kanske en timma eller två och mensvärken kommit och gått med vad jag uppfattade som jämna mellanrum skojade jag lite med Mattias och sa att "det kanske drar igång idag". Vi båda blev lite extra pirriga men skojade ändå bort det för det kändes liksom inte realistiskt.

Vi lagade middag och tittade på en film och åt lite gott och någonstans här kände jag att mensvärken hållit på att komma och gå lite väl många timmar (om jag jämförde med innan) så jag installerade någon typ av värkapp och satte igång att smygklocka under filmen. Det var ganska uppenbart att det var regelbundna smärtor jag hade, genomsnitt 4,20 min och de höll i sig i genomsnitt 45 sekunder. Jag började fundera på om det var rejäla förvärkar jag hade eller om det faktiskt, på riktigt, kunde vara något på G? Men jag uppfattade ju inte direkt att jag hade några sammandragningar så jag trodde såklart bara att det var lite övning magen höll på med, men det började göra lite mer ont och klockan började bli läggdags så jag började helt klart känna mig lite pirrig och nervös.

Tappade upp ett bad för jag hade ju läst att förvärkar kan avta då så jag tänkte väl egentligen mest se till att det onda avtog och sedan gå och lägga mig men det blev snarare tvärtom och smärtan ökade lite. Här började jag också känna att det nog var sammandragningar inblandat. När det gjorde som mest ont så blev magen hård, detta kunde jag dock bara känna när jag faktiskt satt med händerna på magen, så det är ju inte så konstigt att jag inte tidigare känt av sammandragningar för jag sitter inte och känner på magen jämt och ständigt. Försökte klocka lite igen men tyckte det var svårt och vet inte om jag riktigt fick något korrekt resultat.

Tillslut gick jag och la mig och sakta men säkert tyckte jag nog att värkarna försvann så innerst inne blev jag ju lite besviken för vid det laget så började jag faktiskt tro att det nog var något på G. Men jag behövde kila upp och kissa och så fort jag ställde mig upp så satte det onda igång igen, värre än förut.

Men väl i sängen så avtog det igen (trodde jag) och jag lyckades somna. Vaknade dock till lite då och då av ont i magen (eller kan jag kalla det värkar?) men jag uppfattade nog inte så mycket mer än att jag hade lite ont och slumrade till emellan. Men sedan kom det några värkar som gjorde så ont så att jag verkligen blev klarvaken och när jag tittade på klockan insåg jag att det bara gått 1,5 h och att värkarna förmodligen fortsatt att komma och gå rätt regelbundet men att jag lyckats slumra mig igenom en del.

Detta var alltså kl 1.30 och det är rätt svårt för mig att sova här nu måste jag erkänna. Jag var egentligen på väg upp för att ta två Alvedon för det har jag hört att förlossningen ändå säger till en att göra om man ringer in, men när jag väl klev upp nu så känns det som att värkarna försvann. Ja, inte helt kanske men nu snackar vi att de kommer väldigt oregelbundet i alla fall (har inte klockat). Jag borde väl egentligen gå och lägga mig igen men tror ni att jag har ro för det nu? Njäe, inte direkt!

Ja ja, det finns inget jag kan göra mer än att bara vänta. Antingen så är det något på G eller så är det bara falskt alarm och det kanske avtar helt under nattens gång. Det kan bara tiden utvisa. Om jag ska vara ärlig så tror jag mer på det sistnämnda för det känns så overkligt att det möjligtvis skulle vara på riktigt, NU! Får väl uppdatera er senare igen, spännande ;)

I sista stund

Ja, jag insåg idag att jag inte ansökt om föräldrapenning än. Jag har ju de senaste veckorna gått hemma med graviditetspenning men den går ut den här veckan så från och med måndag hade jag stått utan ersättning om jag inte kommit på detta, vilken tur. Besvikelsen blev dock stor när första utbetalningen inte kommer ske förrän i slutet på januari :( Hm, det betyder att vi blir utan inkomst från min sida i december, vilken himla tur att Mattias har jobb så att vi klarar oss ändå. Men januari blir väl ändå en rätt fattig månad med tanke på att man dessutom brukar få decemberlönen lite tidigare innan jul. Ja ja, värre hade det ju kunnat vara!

Hur som helst känns det konstigt att ha anmält detta nu för första gången. Så vuxet på något vis. För att inte tala om hur nära det känns innan lillen kommer till vår familj. Hi hi, längtar så mycket och hoppas att han kommer snart, helst idag!

Vecka 38

Den här veckan har också gått fort tycker jag. Magen blir större för varje dag och det blir allt svårare att göra allt möjligt som att sova, andas, klä på sig osv. Lillen är ju färdigbakad och för oss är han nu mer än välkommen ut. Jag måste erkänna att jag verkligen är trött på att vara gravid nu och jag längtar så mycket efter att få träffa vår lille kille.

Den här veckan har jag nog känt på förvärkar ett par gånger vilket är mindre trevligt men samtidigt spännande för det känns som att det händer något då. Men vi får se. Lillens BB-väska är nu i alla fall ompackad för 5e gången och nu är vi klara med den. Känns så bra. Nu är det bara våra egna saker som ska packas ner i en liten väska också, men det är inte lika noga, det får nog bli till helgen.

I övrigt trodde jag nog att krämporna var över för min del, men jag antar att så länge det finns tid så finns det utrymme för fler krämpor. Det började förr kanske 2 dagar sedan men att jag kände att jag hade lite ont i mitt ena knä, det var bara på en punkt så det kändes ungefär som att jag fått ett blåmärke eller något. Sedan har jag haft den där onda lilla punkten fram till igår kväll då jag kände att det började göra lite mer ont i knät och inatt mitt i natten vaknade jag utav att hela knät bara dunkade. Så fort jag rörde det benet gjorde det riktigt ont i knät så natten blev lite extra kämpig.

I morse när jag vaknade var det rent av katastrof för nu gör det så ont så jag knappt kan röra mig. Att böja benet gör jätteont för att inte tala om hur det är att GÅ på benet. Ibland bara hugger knät till och hela benet viker sig. Jag försökte linda knät för lite extra stöd men jag vet inte hur mycket det hjälper.

Jag är rätt övertygad om att det handlar om en överbelastning. Jag menar, jag väger ju ca 15 kg mer nu än vad jag gjorde för bara några månader sedan och jag har inte haft någon möjlighet direkt att hålla igång och stärka kroppen. Jag tror mitt knä tar mycket stryk. Jag är dessutom livrädd för att andra knät ska paja det också för då blir jag verkligen helt invalid. Så jag har bara suttit i soffan hela dagen typ och försöker vila så mycket det bara går.

Mattias skulle gå på jakt efter något som kunde stödja lite bättre än min gasbinda och han blev rekommenderad ett Rehband knästöd så jag hoppas att han lyckades hitta ett sådant idag på stan så att jag kan få lite stöd för just nu funkar det ju inte riktigt. Jag kan ju inte sitta 8 h i en soffa och stirra i väggen enda tills bebisen föds. Jag har egentligen massa saker att göra, som att shoppa lite inför jul och sådär. Nåja, jag hoppas det blir bättre snart!

15 dagar kvar

Min söta vän har lite då och då skickat morgonuppdateringar till mig om hur många dagar jag har kvar av graviditeten. Jag tror hon började när det var 100 dagar kvar och sedan har det kommit uppdateringar lite då och då när vi så smått närmat oss.

Tro det eller ej så har jag faktiskt inte haft någon koll alls själv så jag blir lika förvånad varje gång det kommer en ny uppdatering med att det är 50, 40 eller 25 dagar kvar.

I morse kom det en ny uppdatering  som visade att det bara var 15 dagar kvar till BF. Helt otroligt. Det lät så väldigt lite när jag läste det så, bara 15 dagar. Det är ju ingenting, särskilt när man vet att det faktiskt KAN sätta igång när som helst. Men även om jag skulle gå till BF och lite mer än så så är det ingenting. Snart är vi ju nere på ensiffrigt. Det blir en dag att fira :)

Har suddat lite där vårt efternamn står
då jag trots allt vill vara lite privat på internet.

 

Förvärkar eller något?

Igår eftermiddag hade jag tvättid och vår tvättstuga ligger en liten bit bort så man får gå ner för trapporna och gå ut typ 100 meter och så är man framme. Det handlar alltså inte om någon längre sträcka men det är ju heller inte om att ha tvättmaskin i badrummet. Hur som helst så var Mattias på jobbet så jag skulle tvätta själv och lat som jag är så orkar jag inte springa upp och ner flera gånger utan jag envisades med att gå med två tunga, stora tvättkorgar samt tvättmedel då. Nu vet jag inga exakta siffror på hur många kg detta blir att bära, men låt oss bara konstatera att för en höggravid som redan bär på ca 15 extra kg så är det TUNGT att bära två överfulla korgar med tvätt, även om det "bara" handlar om en sträcka på 2 trappor och 100 meter.

Nåja, väl inne i tvättstugan var jag ändå nöjd med min prestation för jag pressade mig lite också och stannade inte för att vila utan gick hela sträckan i ett streck. Och som sagt, löjlig som jag är så blev det lite av en tävling mot mig själv så jag var helt klart nöjd att jag lyckades "vinna", ha ha!

Men så börjar jag lägga in lite tvätt i maskinerna och känner att jag får ont i magen, och då pratar vi inte om lite fesljummen smärta som svag mensvärk eller lite magknip utan det var rejäla krafter. Det var alltså såpass så jag inte kunde fortsätta lasta in maskinerna samtidigt utan jag var tvungen att bara luta mig mot väggen och andas. Jag tänkte direkt att "tusan också, nu överansträngde jag mig här". Men smärtan kom och gick en bra stund, vi talar om ca 1 h.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det gjorde helt enkelt bara jätteont i magen (nedre delen tror jag nog det var) i ett par sekunder för att sedan försvinna och kanske komma tillbaka efter någon eller några minuter. Jag satte mig ner för att vila och när smärtorna ändå fortsatte blev jag nästan nervös och tänkte att det kanske var dags. Men samtidigt var jag nog rätt övertygad om att det inte var the real deal heller eftersom smärtan bara höll i sig ett par sekunder (kanske 15-20?).

Efter ett tag lugnade det som sagt ner sig men jag hann nästan bli lite rädd för jag var inte beredd på att få så jätteont på en gång. Jag hade väl mer föreställt mig en smygande känsla som skulle öka, som mensvärk. Nu var det ungefär som att någon brutit mitt ben, alltså extrem smärta helt plötsligt, lite så jag tänker mig att det är mer mot slutet.

Ja ja, nu är jag inte ens säker på att det var förvärkar över huvud taget. Vad jag har förstått så är förvärkar onda sammandragningar och jag har ju knappt känt av några sammandragningar så för mig är det svårt att veta. Dessutom tycker jag att det är himla svårt att avgöra ibland om det bara är bebisen som trycker ut sig eller om det är sammandragningar. Jag minns ju för övrigt för 2 veckor sedan när jag var hos barnmorskan och hon skulle mäta magen och hon sa att det var lite svårt att känna exakt var bebisen låg för att min livmoder var så hård. Jag kan bara tänka mig att det var mitt i en sammandragning och så har jag det ju lite från och till men det är inte så att jag känner när det kommer och går utan ibland när jag känner på magen så inser jag bara att den är extra hård/mjuk.

Hur som helst, oavsett om det var förvärkar eller om det bara var bebisen som röt ifrån p.g.a överansträngning så kändes det åtminstone som ett litet steg närmare och det kändes som en liten försmak på det som komma skall. Bebis har sparkat jättemycket sedan igår så han mår nog finfint för övrigt (om det nu var överansträngning det handlade om). Jag har i alla fall bestämt mig för att igår fick bli sista gången som jag tvättade helt själv. Jag orkar helt enkelt inte bära så tungt nu och jag orkar heller inte springa massa upp och ner p.g.a foglossning och annat.

När kommer han?

För ett tag sedan fick ni ju gissa på vilket datum vår lille väljer att kika ut på och jag har ju glömt att sammanställa den listan så det gör jag nu. Dessutom vill jag ändra min egen gissning. Jag tänkte ju att jag nog skulle gå 2 veckor över tiden och bli igångsatt men jag vet inte, en känsla inom mig säger helt enkelt att det nog inte går riktigt så långt så jag ändrar mig ;)

Beräknad förlossning: 5 december

27 november Mattias
1 december Amanda
3 december Anonym
4 december Mathilda
4 december Elena
5 december Sara
7 december Anonym
8 december Moa
9 december Jag
10 december Malin
10 december Lisa
11 december Elin
12 december Desirée
13 december Tessan
15 december JessiWill
17 december Elin
20 december Rebecca

Ni som inte gissat än är välkomna att lägga ett bud ;) Tycker det ska bli kul att se om någon faktiskt har rätt. Än så länge finns det ju många datum som inte är tingade så kanske har ingen av oss rätt :)

Barnmorskebesök

Ja, idag var jag hos barnmorskan igen. Allt var väl med den lille i magen men han är fortfarande INTE fixerad utan precis som förra gången, ruckbar. Det förvånar mig verkligen med tanke på hur otroligt mycket han borrat sig neråt i flera veckor men nu börjar jag faktiskt tvivla lite på att han kommer fixera sig över huvud taget.

Barnmorskan pratade åter igen lite kort om när jag blir igångsatt ifall han inte vill komma ut alls och det blir den 20 december i så fall. Just efter det lilla samtalet kändes det helt plötsligt lite hopplöst, jag som ändå gått runt nu i ungefär en vecka och tänkt att "kanske imorgon". Nu kan det ju fortfarande ske vilken dag som helst givetvis men tanken på att det i värsta fall är drygt 4 veckor kvar kändes ju inte så rolig, för oss får han ju nämligen gärna komma imorgon redan!

Vi gjorde även en liten sammanställning av förlossningen/förlossningsbrev men jag hade verkligen ingenting att säga så pappret blev i princip tomt. Inför förlossningen är jag väldigt öppen för alla möjliga saker. Jag vill ha det så naturligt som möjligt så länge det går men som sagt, jag är öppen för det mesta. Jag känner inte att det är någon idé att skriva precis hur man vill ha det för hur ofta blir det som man tänkt ändå?

Slutligen kan jag berätta, att nu, sådär 2½ vecka innan BF, så har jag fått lite låga järnvärden. Det förvånade mig faktiskt eftersom jag har känt mig betydligt mer trött och hängig tidigare när jag inte haft dåliga värden. Dessutom kändes det väldigt sent att få dåliga värden nu, bara några veckor innan. Jag fick förslag på två sorters järntabletter men jag har inte gått till apoteket än. Känns trist att behöva börja en behandling såhär sent i graviditeten om jag ska vara ärlig, särskilt när jag inte ens mår dåligt på det sättet. Men det är väl kanske bra att höja mitt värde lite innan förlossningen. Har ju fortfarande Blutsaft kvar hemma som jag drack under en period när jag verkligen var trött. Börjar kanske med det idag så får jag väl ta tabletterna någon gång under veckan :)

Dagens mage

Kan ni förstå att över halva november redan passerat och att solen idag sken så varmt så att man inte ens behövde jacka? Okej, jag hade visserligen en tunn jacka, men den var uppknäppt och stundvis tog jag av mig den och då frös jag inte ens.

Här bjuder jag på en dagens mage som vi tog när vi var ute på promenerade i solen.

Stora härliga magen i vecka 37+2

I drömmarnas land

Ja, i natt var en orolig natt måste jag säga. Jag sov inte bra. Dels så var det mycket bök inifrån magen och sedan lyckades jag helt enkelt inte hitta en skön position att ligga i. Dessutom hade jag en himla obehaglig dröm så när jag vaknade upp ur den var jag nästan lite skärrad.

Jag skriver ner den lite kort för jag vill ändå dokumentera sådant här och jag är säker på att jag inte direkt är den enda som drömmer obehagliga drömmar i slutet av graviditeten.

Jag drömde att jag hade tid på förlossningen idag. Och jag menar, det var verkligen idag för jag minns hur jag flera gånger pratade om den 17 november i drömmen. Varför jag hade fått tid visste jag inte, jag hade bara fått en kallelse att infinna mig så jag lydde.

Jag var övertygad om att jag skulle få ligga med lite CTG och göra lite andra tester för att sedan gå hem igen men när jag kom dit så blev jag direkt slussad in i ett rum där det inte fanns mer än en brits och en stol och efter en kort stund kom det in en sjuksköterska som bara rakt sa till mig att läkaren just nu var upptagen men att kejsarsnittet skulle bli av inom ett par timmar.

Jag fattade ingenting och trodde nog hon gått till fel patient men hon försäkrade mig om att det var rätt. Jag skulle bli snittad under dagen. Sedan sa hon inget mer utan hon gick ut och kvar ensam var jag, JÄTTELEDSEN, för jag förstod ingenting och jag ville absolut inte bli snittad.

Tiden gick och jag gick runt hela avdelningen i hopp om att få tag i någon som kunde svara på lite frågor för jag förstod verkligen inte ens vad jag gjorde där. Bebisen i magen hade ju varit så himla livlig nu i ett par dagar och var det ju även där på förlossningen och ingen hade ju ens gjort någon form av undersökning så varför skulle han ut nu? och varför skulle det ske via kejsarsnitt?

Efter många om och men var det en sjuksköterska som lite i förbifarten lyckades få fram att min barnmorska på MVC rapporterat att jag haft väldigt mycket sammandragningar och därför tyckte man att det var bäst att plocka ut barnet så att han skulle komma till världen säkert för det här med sammandragningar var visst inget att leka med. De ansåg att han var jättestressad (utan att ens ha gjort någon undersökning).

Jag blev såklart jätteledsen för det här var jag absolut inte beredd på och det var ju inte det jag hade föreställt mig och det var jättejobbigt när allt blev så plötsligt och dessutom tyckte jag inte riktigt att jag fått svar nog heller. Men det fanns det inte tid för, för vips så var det dags.

I det där lilla rummet med bristen skulle tydligen operationen ske och jag fick typ ta på mig en patientskjorta och lägga mig ner. In i rummet kom säkert 10 personer och så hör jag en sköterska säga att "nu andas du lugnt här medan jag söver ner dig". WHAT? Jag ville absolut inte sövas ner men tydligen hade jag inget val utan jag skulle inte ens få närvara när min son kom till världen och mycket mer än så hann jag inte tänka innan jag började driva bort i drömmarnas värld.

Här var drömmen slut för jag vaknade och allt kändes jättejobbigt.
Nu finns det ju såklart inte ens chans i världen att det är såhär det kommer gå till när det väl är dags men det är ändå jobbigt att drömma sådant för såklart man oroar sig lite inför förlossningen (åtminstone undermedvetet tydligen).

Nu säger jag inte att det skulle vara det värsta i världen om det nu skulle bli ett kejsarsnitt tillslut för det viktigaste av allt är ju såklart att bebisen kommer ut frisk och kry. Men precis som de allra flesta så har jag ju ändå ställt in mig på att föda vaginalt och det är något jag verkligen vill. Jag kan väl t.o.m säga att kejsarsnitt skrämmer mig en del, men skulle det väl bli så antar jag att det blir akut på något vis och då bryr jag mig nog inte. Men det skulle nog kännas som att bli snuvad på min förlossning och ja, jag vill helt enkelt att det ska gå så naturligt till som möjligt. Helst utan komplikationer såklart ;)

Det är väl faktiskt t.o.m så att jag knappt tänkt på alla de saker som kan tillkomma, alltså komplikationer. Inte för att jag är rädd för det, mer därför att jag bara valt att fokusera på att det antagligen kommer förlöpa helt normalt. Men efter i natt känner jag ändå att det kanske inte vore helt dumt att ändå läsa på lite mer om alternativa förlossningar utöver det normala. Kanske kan det hjälpa mig lite att inte känna obehag OM det nu skulle bli exempelvis ett kejsarsnitt.

Storlekar

Ja, när vi nu ändå pratar om storlekar så måste jag säga att lite knepigt är det. Vi har ju fått låna en hel del kläder i massa olika storlekar och märken och jag blir inte klok. Vissa strl 56 är exempelvis lika små, eller mindre än vissa i strl 50.

Jag hade tänkt sortera lite och lägga undan det som vi har i strl 68 och uppåt för jag tänker mig att det inte kan användas på ett bra tag och det är onödigt att det ligger och tar upp plats i lillens redan lite trånga byrå. Men jag vågar inte bara titta på strl för då är jag rädd att jag kanske lägger undan saker som sedan är för små när jag ska använda dem.

Inte för att jag är väldigt lat eller så men lite jobbigt tycker jag ändå att det är att behöva mäta och jämföra varenda litet plagg för att bestämma vilken hög de ska sorteras i.

Från vänster: strl 56 från H&M, strl 50 från Lindex och strl 50 från Newbie.
Strl 56 är ju helt klart minst och sedan är det enorm skillnad på byxorna som båda har strl 50.
Så himla märkligt och knasigt. Underlättar inte för en oerfaren som mig :)

Ni som har/har haft bebisar, vad anser ni om storlekar? Finns det något märke som generellt är väldigt litet i storleken eller som är väldigt stort? Vilket märke är mest "rätt" i sin strl? Vi har kläder från både Ullared, H&M, Lindex, Newbie, Next och lite annat.

Uppdatering
Jag insåg just att det kanske är meningen att vika ner alla muddarna vid magen och fötterna. Det gjorde helt plötsligt att byxorna i strl 50 faktiskt blev mindre än de i strl 56. SMART Isabel.
Dock skiljer det fortfarande mycket mellan byxorna i samma storlek så jag är fortfarande lite förvirrad!

Packa om lite i väskan

Ja, nu har jag roat mig med att packa om lite i BB-väskan. Eller kanske snarare ska säga att jag har roat mig med att plocka ut de klädesplagg vi hade packat. Vi fick ju så mycket fint igår så jag blev sugen på att packa ner lite andra saker.

Men sedan insåg jag att det mesta ju varit väldigt mycket för stort till en nyfödd och funderade på om jag kanske åtminstone kunde ta med något i storlek 56. Gick in lite på internet och kikade och det var ju såklart väldigt olika vad folk tyckte men tydligen ska det väldigt mycket till att bebisen ska behöva större än storlek 50. Läste om en kvinna som fått tre barn och alla hade varit runt 53 cm och vägt ca 4,5 kg och ändå hade storlek 50 suttit perfekt.

Vår overall som vi ska ta med är storlek 56 och den kommer antagligen vara stor men det gör inget. Där emot vill jag gärna att de få kläder vi sätter på honom på BB inte är hur stora som helst. Så jag funderar faktiskt på att skippa att packa storlek 56 över huvud taget.

Det är ju omöjligt att veta dels hur stor han kommer vara men också hur länge vi kommer stanna på BB. Jag räknar väl med några få dagar om allt verkar normalt och jag räknar med att vi inte kommer behöva så mycket kläder. Men samtidigt tar ju bebiskläder verkligen ingen plats alls så då packar jag hellre ner lite för mycket än för lite.

Vilket problem jag står inför, eller hur? ;)

FULLGÅNGEN

Ja, mina vänner, kan ni tänka er det? Idag är jag i vecka 37+0 så nu är jag (eller bebisen) fullgången. Han är helt redo för att komma ut och det enda som händer nu innan förlossningen är att han tjockar på sig lite. Nu kan jag ju helt släppa all oro på att han kommer födas för tidigt. Inte för att jag haft någon direkt oro för det tidigare för han har ju aldrig visat några tecken på att vilja komma ut, ha ha, men ändå.

Nu tror ju jag att han kommer dröja ett par veckor till, men jag ska ju inte heller sticka under stolen med att han mer än gärna får komma tidigare. Från och med idag så känns det lite som att ju tidigare desto bättre. Antagligen känner jag så eftersom att julen närmar sig och jag tycker väl att ju fler dagar före jul han kommer desto bättre. På något vis känns det bara smidigare för framtiden att planera kalas för honom om det inte sker precis dagarna innan julafton för då har verkligen alla fullt upp. Rent födelsedagsmässigt i övrigt bryr jag mig inte så länge han inte kommer på självaste julafton då, för då blir det besvärligt. Jag vill ju att han ska få en egen dag :)

Hur som helst så kommer vi nog ta en lugn helg här hemma och småpyssla med lite, inhandla det sista som vi vill ha, sortera, städa, vila och fixa vinterdäck på bilen. Lite smågöra sådär som vore skönt att ha gjort innan. Men sedan, på måndag, tänkte jag gå i trappor. ha ha. Ja, jag menar, alla säger att det bara är myt med dessa tips och tricks som finns och jag tror väl också att om bebisen inte är mogen för att komma så gör han ju inte det bara för att man går i lite trappor. Men samtidigt skadar det ju inte heller att göra det, visst?

Vilka knep provade ni för att få ut era skatter?

Babyshower

Ja, vilken överraskning jag fick mig i går kväll. Jag hade planerat med en kompis att vi skulle ut och äta på en grekisk restaurang. Mattias ville köra mig in i till stan eftersom att det var lite senare på kvällen och först skulle vi bara köra förbi en familjevän som behövde hjälp med en datorgrej som Mattias skulle fixa. Med tji fick jag för istället för grekisk restaurang så var det en hemlig babyshower för mig hos familjevännen. Massa av mina fina vänner var där och jag blev hur glad som helst över att se alla dessa fina själar som tagit sig så långt bara för MIN skull. En vän hade åkt hela vägen från Jönköping bara för att vara med några timmar.

Det var ett stort gottebord framdukat och så var det planerat lite lekar och massa fina presenter. Jag hade en jättemysig kväll och hela morgonen så har jag tittar på alla nya söta saker som jag nu får tvätta och sortera. De flesta kläderna jag fick var av de lite större storlekarna och de kläder som var i mindre storlekar var precis sådana saker som jag gått och funderat på om jag borde köpa till så allt blev ju perfekt.

Tyvärr har jag inte några bilder från kvällen för jag var ju inte direkt den som stod bakom kameran när jag blev uppvaktad så. Men mina vänner tog massa bilder så jag får lägga upp lite sedan när jag fått dem.

Så länge får jag helt enkelt bjuda på en bild på allt fint som jag fick och lappar som alla hade skrivit i innan jag kom. Alla fick skriva sina egna namnförslag och en råd/önskning. Superkul att ha och om nu det namnet som vi funderar på inte skulle passa så har vi massa finfina förslag :) Om inte annat kanske till nästa barn om det också blir en liten kille :)

Kläder, snutte, gosedjur, napp, napphållare, kräm, amningskupor, blöjor och tidning

Massa fina och roliga råd och namnförslag

Vad behöver man för småplock?

Ja, jag tänker att det kanske är dags snart att ta en vända till apoteket och införskaffa sig lite småplock som kan vara bra att ha till en bebis. Alltså än så länge har vi i princip ingenting. Det vi har är lite oparfymerad barnolja som jag tänker att man har i badet och sedan har vi ett nagelkit och en mjuk borste som man kan borsta skorv med eller om han nu skulle ha en rejäl kaluffs ;)

Men vad mer "behövs"? Givetvis kan man ju köpa allt efterhand men jag tänker att vissa saker kan ju vara sköna att ha så man slipper springa till affären/apoteket i tid och otid med en liten. Så vad hade ni användning för? Salvor, febernedsättande, prylar?

Vecka 37

Sista dagen i vecka 37 idag. 21 dagar kvar till BF. 1 dag kvar tills lillen räknas som fullgången. På något vis kännas det konstigt nog nästan som att väntan är över. Åtminstone den där lång väntan på att månaderna och veckorna ska gå och att magen bara ska växa. Nu går jag liksom bara och väntar på att det ska sätta igång, vilket ju kan ske precis när som helst. Eftersom att jag verkligen tar en dag i taget så känns inte väntan jobbig. Jag tänker inte att BF är om 3 veckor och att jag MAX får gå i 5 veckor till utan jag tänker som sagt dag för dag. Det är mycket trevligare :)

Vår lille kille är "stor" nu. Det känns i magen att det inte finns mycket plats. Det bökas väldigt och rörelserna är väldigt tydliga även utanpå magen. Det putas med rumpan och trycks ut med fötterna och jag måste nog säga att även om det ibland blir väldigt intensivt och nästan lite obehagligt så gillar jag nog den här typen av rörelser bäst. Tycker det är häftigt att kunna känna allt så tydligt, med bara lite hud i mellan oss och jag var faktiskt aldrig riktigt förtjust i att helt plötsligt få en spark i sidan. Dessutom tycker jag att det känns så tryggt nu för tiden på något vis. Han rör sig så mycket mer nu (eller så är det bara det att jag känner allt nu) och jag behöver verkligen inte oroa mig för om allt är okej.

I övrigt är dagarna lugna. Jag tar som sagt en dag i taget och det är nog bäst att inte planera för mycket för vissa nätter sover jag jättedåligt och orkar ingenting dagen efter medan vissa nätter är helt okej och jag har energi för både det ena och andra.

Appropå nätterna så är det bekvämt att ligga på upprätt som mögligt. Hade jag kunnat hade jag nog gärna suttit och sovit på ett vis. Ibland trycks allt ihop så väldans så det blir svårt att andas och så blir jag illamående. Men som sagt, det går också mycket upp och ner. Vissa nätter är jobbiga och andra helt okej.

Vi är fortfarande inte helt klara med packning av BB-väska och inköp av exakt allt. Men vi tar det lite pö om pö. Skulle han komma imorgon skulle vi ändå ha det viktigaste och resten kan vi ta lite allt eftersom :)

Kusinträff

Vår lille kille har ju turen att få en liten kusin ganska exakt tre månader efter han föds. Det är ju något som är jätteroligt såklart på många sätt och i helgen var det en i familjen som fyllde år så då passade vi på att låta de blivande kusinerna ha en egen liten träff.

Så här har vi de små kusinerna, än så länge gott inbäddade i sina varma hem.

En mage i v 37 och en mage i v 24

Sjukgymnasten

Idag var jag hos sjukgymnasten. Den här tiden bokade jag ju när jag hade som mest ont för ett par veckor sedan och sedan dess har det ju blivit så mycket bättre så det kändes nästan lite löjligt att komma dit idag och "klaga" på ont i bäckenet vilket inte är konstigt alls de sista veckorna av graviditeten. Men jag hade ju ändå bokat en tid så då kunde jag ju lika väl gå kände jag och kanske få lite tips.

Hur som helst så var hon jättetrevlig och förklarade att det inte alls var ovanligt att det blev bättre med foglossningen på slutet när barnet sjunkit ner lite och på så vis stabiliserar. Så tack lille vän för att du är snäll mot mamma och ligger hyfsat långt ner :)

Hon berättade också att  just den typ av bäckensmärta som jag har (i ljumskarna typ) är väldigt graviditetsrelaterad och är den snällaste på så vis att den i princip alltid försvinner i samband med att graviditeten är över. Så skönt att höra!!

Hon visade mig lite övningar som kan vara bra och sköna att göra nu de här veckorna som är kvar och även lite övningar för rygg, nacke och armar sedan när lillen är född.

Jag är glad att jag gick trots allt för det var sköna övningar och det är alltid bra att stärka muskulaturen lite och så har jag nu dessutom lite övningar jag kan använda till nästa graviditet!

Packa BB-väskan

När Mattias kom hem från jobbet föreslog jag att vi så smått skulle börja kika på vad vi ville ta med till lillen inför BB-vistelsen och hemgång. Vi satt ner och försökte hitta lite bodys och byxor i små storlekar som faktiskt passar ihop och jag måste erkänna att det hela kändes väldigt neutralt med vitt/grått och beige. Nåja, det är ju nog så fint men jag insåg att vi inte har mycket som matchar i storlek 50/56. Inte för att bebisen bryr sig såklart men ändå. Jag tycker det är kul med lite färg och samtidigt inte se ut som en clown.

Okej, vi tänkte i alla fall att bebisen nog inte kommer ha så mycket användning för massa kläder. Dels räknar vi ju inte med att stanna på BB mer än några dagar (kanske 2-3 eller så?) och vad jag förstått så är det ändå mycket hud mot hud som gäller och då behövs ju inte massa kläder. Men jag antar att vi kommer få besök av både mina och Mattias föräldrar och kanske något utav våra syskon också och då kanske man vill sätta på bebisen kläder. Sedan behövs ju såklart något när vi åker hem också.

Vad och hur mycket stoppade ni ner i bebisen BB-väska?

Sedan till oss känns det lite lättare. Jag lär ju glida omkring i sjukhusrock samt nättrosa, så det problemet är nog löst. Mattias kanske mer kommer ha sina egna kläder men typ mjukiskläder som är skönt att vistas i. Jag tänkte nog för övrigt ta med mig mjukisbyxor/leggins till mig själv också så jag har något jag kan ha på mig om vi får besök och när vi ska åka hem.

I övrigt tänkte vi ta med tofflor till oss båda, mjukt toalettpapper, amningsinlägg, amningskudde och så alla andra självklara saker som kamera, legitimation, necessär och lite smått och gott som vi vill ha med så som godis, dator, böcker eller vad det nu kan vara!

Men jag är jättenyfiken på att få höra vad och hur mycket ni hade med till er själva? Det kan ju vara saker som jag inte alls tänkt på. Nu bor vi bara typ 20 min från sjukhuset så det är ju bara för Mattias att åka hem om vi skulle behöva något men det kan ju ändå vara skönt att slippa åka hem i onödan när man hellre vill vara tillsammans och gosa med en liten nyfödd bebis!

Ditt och datt

Tack för alla kommentarer angående blöjor. Det blir nog Libero för oss här som första blöja och sedan får vi väl se om den verkar bra eller om vi går vidare och testar något annat märke.

Dagarna går både fort och långsamt. Helgen gick jättefort då vi hade både födelsedag och annat att göra. Men helgen går ju alltid så himla fort när både jag och Mattias är lediga. Idag där emot har tiden gått rätt långsamt. Jag sov så dåligt i natt så jag har varit jättetrött hela dagen och inte orkat med många knop förutom att ligga i soffan och laga lunch. Ikväll blir det pannkaksmiddag och sedan lite pepparkakor på det. Lugnt värre med andra ord.

Det är så spännande nu för jag följer några bloggar som har beräknat datum 1-3 veckor innan mig och det känns som att det börjar bli dags nu för åtminstone 2 st. Jag kan inte hålla mig borta utan kikar in lite titt som tätt för tänkt om bebisen kommit, så spännande!

Det har även fått mig att inse att det verkligen snart är vår tur. När vet vi ju såklart inte och det är ju lite det som är så spännande. Fick idag dessutom en helt ny känsla i magen. Jag vet inte om det är förvärkar eller vad det kan tänkas vara, men jag har inte känt det förut. Det var långt nere i livmodern men inte som mensvärk direkt utan mer som en nypande smärta. Jag säger smärta för att det ändå gjorde ont på sitt sätt, men det var ju knappast ont så att jag ville ha en värktablett. Ja, det bästa sättet att beskriva det på var nog helt enkelt som att bli nypt... fast i livmodern ;)

Det kom och gick några gånger och helt plötsligt började jag undra om det på riktigt kanske var något på gång. Då kände jag mig lite stressad för att vi inte packat någon väska än och för att jag lämnat lägenheten som ett litet bombnedslag idag p.g.a trötthet. Dock verkade det som att bebis kände mina känslor för kort därefter slutade det :)

Men i framtiden ska jag nog ändå tänka på det, att försöka hålla ordning efter mig på dagarna för jag skulle avsky att behöva åka till förlossningen och lämna massa skräp och disk. När jag åker hemifrån vill jag att det ska vara rent och det är det jag vill komma hem till sedan med bebis också. Sedan tror jag att det kanske blir till att packa en liten väska snart också med lite kläder och annat, bara ut ifall att. Och bädda bebisens säng samt köpa spjälskydd och regnskydd till vagnen. För det är nog bara de 2 sakerna som är kvar att inhandla. Men det fixas lätt, har redan bestämt både vilket spjälskydd och vilket regnskydd jag vill ha, så det är bara att åka iväg och köpa :)

Blöjor

Ja, här hemma börjar vi få ordning på det mesta. Pö om pö inhandlar vi lite småsaker som känns nödvändiga att ha. Igår när vi var i mataffären gick jag förbi blöjhyllan och insåg att det kanske är dags att köpa på sig ett litet paket med miniblöjor inför prinsens ankomst.

Men det finns ju massa olika märken så hur ska man kunna välja?
Så nu får ni hjälpa mig. Vilket märke föredrar ni och varför?

Dagens mage

Vecka 36+0

God morgon alla!
Såhär dagen till ära bjuder jag på en liten (se stor) mage som numera är tung att bära. Bara några veckor till nu :)

Vecka 36

Kanske känns det bara som att den här veckan gått extremt fort för att jag nyss skrev förra veckans uppdatering men nu är det sista dagen i v 36 vilket känns konstigt... och bra.

Det börjar verkligen närma sig förlossningsdags och snart, om bara några veckor, får vi möta vår lilla kille för första gången. Tänk så länge han legat i magen och växt till sig och nu väger han ca 3 kg och är ca 47 cm lång. Nåja, antagligen ett par veckor kvar i alla fall innan han tittar ut så han hinner nog växa lite till :)

Jag är så glad att jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan. Jag hoppas att jag får fortsätta att må hyfsat bra resten av tiden nu, det tycker jag faktiskt att jag är värd :)

Jag behöver inte gå upp på nätterna för att kissa längre vilket känns underbart. Jag trodde det skulle vara värre än någonsin nu på slutet men tydligen inte. Dessvärre vaknar jag ändå flera gånger per natt när jag försöker vända mig, vilket är ett projekt numera. Men jag har inte svårt att somna om som efter toalettbesök så det är bra :)

Magen rör på sig mest hela tiden och det bökas väldans mycket. Jag undrar om han kommer vara lika livlig när han väl kommer ut?

Nu finns det inte mycket att säga om veckorna för nu händer det inte mycket nytt om jag ska vara ärlig. Så jag lämnar den här uppdateringen så.

Höggravid

Idag är det 5 november. Om exakt en månad, 30 dagar, den 5 december är vår lille plutt beräknad att kika ut. Vad jag har hört så är det den sista månaden man räknas som höggravid så även om jag stundtals känt mig höggravid rätt länge så kan jag väl ändå gå ut med att säga att NU är jag det faktiskt på riktigt!

Det verkar också som att omvärlden ser på det på detta sätt för igår var första gången som någon erbjöd mig en plats på bussen när det var lite trångt. Jag skulle visserligen bara åka några få hållplatser men jag hade varit i stan i flera timmar och traskat runt så jag var verkligen mör och det var jätteskönt att sitta ner.

Antagligen p.g.a mitt traskande igår så är mitt bäcken åter igen totalförstört idag så det blir en lugn hemmadag i soffan tills kvällen kommer då vi ska iväg en sväng till svärföräldrarna bland annat.

Köpa säng

Tätt intill mamma ska han sova vår prins

Ja, det blev så väldigt verkligt hos barnmorskan igår att det i princip kan ske när som helst så jag fick jättepanik över det här med att vi inte hade en säng så på kvällen fixade vi det ;) Är jättenöjd med sängen som har en sänkbar sida som underlättar lite för oss som är lite kortare.

Jag ville bädda upp allt på en gång men jag väntar lite till trots allt så jag har något att göra de kommande veckorna :)

Försökte lägga massa bös i sängen så att vår lille misse inte skulle vara så intresserad av att inta ännu en bebispryl som hans egendom men att det låg plast, kuddar och en gammal lampa i sängen brydde han sig inte det minsta om. Där sov han gott hela natten.

Just nu ligger han på skötbordet och gottar sig. What to do?
Har ifs en känsla av att han inte kommer vilja ligga på dessa platser sedan när bebis väl kommer och sprider sin lukt och sina ljud. Men jag kanske har fel?

Barnmorskebesök

Igår var jag hos barnmorskan. Vi pratade lite om vilket BVC jag vill gå till sedan när lillen är född och så tog hon blodtryck, mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Det var ett ganska kort besök med andra ord men allt såg fint ut och mina värden/kurvor verkar vara väldigt normala, så det finns väl inte så mycket mer att kontrollera.

Jag var ju rätt övertygad om att han fixerat sig nu men snopen fick jag bli när hon kände och sa att han var lite ruckbar. Antagligen inte så jättemycket för hon sa bara lite, men jag blev ändå förvånad för det var ju en vecka när han jätteintensivt borrade ner sig och sedan dess har det varit lugnt på den fronten så jag trodde liksom han var klar. Men om 2 veckor på nästa besök borde han ju vara fixerad kan man tycka. Vi får väl se :)

I övrigt när hon kände på livmodern sa hon att det var lite svårt att känna för att den var så hård. Jag skulle ju frågat vad hon menade med det men nickade bara. Nu i efterhand så har jag dock tänkt lite på det och den senaste veckan eller så har min mage verkligen varit hård, framför allt uppåt, där livmodern numera slutar. Kanske har jag väldigt mycket sammandragningar utan att egentligen känna av det? För jag tänker inte på att magen är hård förrän jag känner på den.

När jag skulle gå så sa hon "vi ses om 2 veckor... om ni inte fött innan dess förstås". Då blev det helt plötsligt väldigt verkligt och nästan lite skrämmande, fast också pirrigt kul. Hon berättade att om bebis skulle vilja komma ut nu så skulle man inte göra någonting för att stoppa honom, vilket känns bra på sitt sätt, för det måste ju betyda att han ändå är såpass utvecklad så det inte är några större problem att födas nu. Sedan pratade vi lite om datum och jag berättade att Mattias tippar på att han kommer den 27 november och jag är lite mer reserverad och tror på igångsättning och att han kommer den 20 december. Barnmorskan trodde nog han skulle vara ganska punktligt för hon gissade på 5-6 december. Man kan ju alltid hoppas att hon på något vis kan avgöra när det är dags, för kommer han på BF är jag väldigt nöjd ;)

Namn

Såhär ligger det till... Vi började ju prata namn redan förra graviditeten men eftersom vi tidigt fick veta att det var en liten dam så pratade vi aldrig riktigt om pojknamn. Efter ultraljudet i juli när vi fick veta att det var en pojke den här gången så slutade vi helt prata om tjejnamn och gick istället över på pojknamn vilket vi båda tyckte var mycket svårare.

Men i några månader nu så har vi varit ganska överens om ett namn som vi båda gillar väldigt mycket och det är till och med så "seriöst" så vi ofta kallar magen det när vi pratar med honom eller när vi pratar om honom i framtiden osv.

Nu kanske ni tycker jag är tråkigt hemlighetsfull men jag kommer inte avslöja namnet förrän han är född. Egentligen är det av den enkla anledningen att vi verkligen vill se själva att han till 100% passar i det namnet som vi bestämt oss för. Så ni får helt enkelt hålla er till tåls en månad till. Ja, ni kan ju såklart gissa under tiden och komma med egna förslag :)

Mardröm

Ja, som sagt, det känns att det verkligen börjar närma sig nu.

I natt var nog första gången som jag drömde om förlossningen och hur det skulle bli efter. Jag vet att Mattias har drömt några gånger om att vi fött under natten men jag tror faktiskt inte jag gjort det förrän i natt, i alla fall inte såhär verkligt.

hur som helst var det verkligen inte rolig dröm. Inte för att det var en hemsk förlossning, den gick nog jättebra tror jag. Men det var allt det där efteråt som gjorde att det blev en liten mardröm av det hela och jag vaknade upp helt svettig och ledsen.

Jag drömde nämligen att jag verkligen inte kunde ta hand om bebisen. För det första föddes han och såg inte riktigt ut som jag förväntade mig, så jag skulle lägga ut en bild på honom på instagram men skämdes så jag la bara ut en bild på hans små fötter. Han såg ut som en rynkig liten gubbe och hade verkligen inte drag från varken mig eller Mattias (okej, jag är väl medveten om att det antagligen är så han kommer se ut på riktigt när han föds, ha ha, men det var så hemskt i drömmen på något vis). Så ja, det första var helt enkelt att jag skämdes för att jag fått en så ful bebis.

Sedan drömde jag att jag skulle amma honom vilket gick jättebra men tydligen var det någon som sa åt mig att pumpa också så det gjorde jag, vilket också gick jättebra. Jag fyllde en hel stor flaska på bara 5 minuter (önsketänkande?). Men sedan kom bakslaget då jag skulle ge honom ur flaskan vi hade, det visade sig att nappen till flaskan var för stor och det var många blickar jag fick mot mig. Jag kände mig jättedålig som mamma som inte ens hade rätt nappstorlek till min bebis så han kunde få mat.

Efter det skulle han sova och då kom jag ju på att vi inte hade någon säng till honom. Så jag blev helt förtvivlad och undrade om han inte kunde sova i vagnen den här natten eftersom det var det enda vi hade och det gick bra så han somnade gott trots att vi inte hade någon säng till stackaren.

Men sedan vaknade han och det var dags för blöjbyte och jag vet inte riktigt vad pojken hade fått i sig men av innehåller i blöjan att döma var det samma köttgryta som jag åt igår till middag. ha ha! Det låg verkligen hela stora bitar av lök, morot och kött i blöjan och det var MYCKET. För att vara helt ärlig så var det bajs precis överallt och jag lyckades kleta ner hela sängen och mer därtill med den här överfyllda blöjan.

Tillslut kände jag mig så uppgiven så jag bara satte mig ner och grät för att jag verkligen kände att jag hade noll koll på hur man tar hand om en bebis. Och ungefär där vaknade jag, tack och lov!!!

Det låter kanske lite fjantigt men det var verkligen en jättejobbig dröm. Just nu känns det ju liksom som det värsta i världen, att inte kunna ta hand om sitt eget lilla barn. Jag visste varken hur man skulle ta i barnet eller byta en liten blöja.

Jag är så hemskt glad för att det här bara var en dröm och för att BB-tiden förhoppningsvis blir något mer angenäm än såhär. En god sak som jag tar med mig från drömmen är i alla fall kärleken som jag kände för min lilla bebis. Trots att han var ful så älskade jag honom och var så stor över att få ringa familj och vänner och berätta att han nu var HÄR! Det blir en glädjens dag när det väl är dags :)

November

Kan ni tänka er att det är november redan? Det är ju helt galet egentligen. Minns när jag plussade i mars och tänkte att det var SÅÅÅÅÅ långt kvar till december och nu är vi redan inne i november. En ynka liten månad kvar är det tills vi är beräknade och det kan ju lika gärna bli bebis den här månaden. Med all säkerhet blir det ju denna månaden eller nästa, exakt vilken datum bestämmer ju lille Herrn så det återstår att se, men jag är spänd.

Fina stora magen vecka 35+2

Även om det fortfarande är lite tidigt för honom att komma så känns det som att det kan bli när som helst nu. Jag är i princip förberedd på det och ser till att Mattias alltid har på sin telefon och tänker mig att jag nog mest kommer hålla mig i Göteborgstrakten de kommande veckorna.

Nu när jag har tvättat upp bebiskläderna kan vi ju snart packa en liten BB-väska. Vi kommer förvisso inte ta med så mycket kläder till varken bebis eller oss själva, men jag ska gå igenom och titta på några små söta plagg som kan få följa med till lillen. Det är ju omöjligt att veta hur stor han kommer vara när han föds så jag funderar på att ta med en outfit både i storlek 50 och i 56 så kan han åtminstone ha något som passar när vi åker hem :)

Vecka 35

Oj vad dagarna rusar fram nu. Jag hinner verkligen inte med bloggen eller någonting annat över huvud taget känns det som. Åter igen är jag sen med veckoinlägget men här kommer det i alla fall.

Det här har varit en BRA vecka. Jag måste ärligt säga att jag inte förstår mig på foglossning. Förra veckan hade jag så ont så jag grät och knappt kunde röra mig och den här veckan har det verkligen inte varit så farligt. Visserligen har jag satsat ganska mycket på att bara ta det lugnt och sitta mycket i soffan vilket antagligen har gjort sitt, men ändå. Jag har kunnat ta kortare promenader utan problem och bara haft ont när jag reser mig eller på natten, fantastiskt skönt!

Bebisbus har börjat komma igång igen med bökandet, han har visst sina veckor han med. Ibland är det väldigt lugnt i magen även om jag såklart känner honom varje dag, men nu det senaste så har han haft många vakenstunder/dag och det är så häftigt nu hur tydligt alla rörelser känns. Ibland överraskar han mig dock med en rejäl kick i revbenen eller så.

Det känns verkligen som att det börjar närma sig nu. Jag börjar oroa mig mer och mer över att allt borde vara i ordning här hemma snart för det skulle kännas så jobbigt om saker och ting kickar igång utan att vi är förberedda. Det mesta är väl under hyfsad kontroll men lite kvar har vi allt att göra (så som att köpa en säng. Vi får verkligen fixa det i veckan alltså, ha ha.)

Nu då till vikten. Håll i hatten alla, men jag kan säga så mycket som att jag nu ligger på +13 kg. Jisses, när hände det? Jag tyckte nyss jag var på ca +8, men men, det gör inte så mycket. Tänkte först att det kanske var vätska i kroppen men jag är tveksam till det ändå för jag tycker inte jag känner mig svullen och jag har fortfarande ha mina ringar och så utan problem.

I övrigt finns det väl inte så mycket att skriva nu. Det är inte så långt kvar och det händer väl inte sådär hemskt mycket nytt graviditetsmässigt nu. Men jag är glad som bara den att foglossningen verkar kunna komma och gå lite. Det har gett mig lite hopp om att de sista veckorna kanske inte blir så hemska trots allt :)