Första mötet

Jag inser att de här första veckorna när bloggen i princip legat nere så har missat ganska mycket. Dels har jag inte skrivit ner min förlossningsberättelse vilket jag måste göra snart innan jag glömmer, men det får bli i ett senare inlägg. Nu tänkte jag berätta lite om första syskonmötet och allmänt hur Mio reagerat på att få ett syskon.

För det första måste jag säga att jag var lite nervös och orolig för detta innan. Vi har alltid velat ha våra barn tätt men jag tror inte att någon av oss insåg hur liten man faktiskt är när man är 1,5 år. Jag tror nog att vi hade en föreställning av att Mio skulle vara mer självständig, kunna prata mer och bara allmänt vara större. Men när Mio passerat ett år med ett par månader och vi insåg att han inte skulle hinna bli så mycket större innan han blev storebror så kändes det lite svettigt. Jag kände lite dåligt samvete över att inte kunna ge honom 100% uppmärksamhet och jag var orolig att han inte skulle förstå att jag behövde ge Thea mycket tid också. Jag var orolig för svartsjuka och kände att det kanske inte var helt rättvist honom Mio att behöva bli storebror när han var så liiiten. Jag funderade mycket kring allt det här men eftersom att jag redan var gravid så var det bara att acceptera läget och hoppas att det skulle bli bra ändå.

Men oj så fel jag hade. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig alls. Mio älskar sin lillasyster. Han vill pussa och krama henne hela tiden och vi låter honom så ofta som han vill. Det första han gör på morgonen när han vaknar är att springa in till vår säng och pussa på Thea. När vi åkt bil brukar vi alltid ta ut Mio först men han är alltid väldigt noga med att peta och "säga till" att Thea ska med också, Det är så gulligt, som om han påminner oss så att vi inte glömmer henne :) Om hon gråter så springer han direkt och letar upp en napp och stoppar den i hennes mun. Han är så försiktig och oftast blir hon faktiskt nöjd och glad när han gett henne nappen. Då blir han jätteglad och dansar och klappar händerna ♥

Första mötet var väl inget speciellt direkt. Mio och min familj kom på besök på BB. I möttes nere i entrén och när han såg oss sprang han rakt förbi mig och fram till Mattias. Jag tror han var arg på mig för att vi åkt iväg från honom. Han ville inte vara hos mig alls den halvtimmen som de var på besök. Han kikade lite på Thea där hon låg i baljan och så pekade han ut var hennes näsa och mun var. Sedan ville han gå ner på golvet igen och springa runt :) Dagen efter när Mattias och Mio kom tillbaka för att hämta hem oss från BB så var han sig själv igen. Då ville han krama mig och vara nära.

De två första dagarna hemma fick vi passa honom lite för då kunde han klappa på Thea och rätt som det var så kunde han klappa hårt. Men det förstod han väldigt fort att han inte kunde/fick göra. Sedan dess har det som sagt inte varit något problem alls.

Jag känner verkligen inte längre någon oro eller ledsamhet över att vi fick barn så tätt, bara tvärtom. Han älskar henne så mycket och jag bara känner hur otroligt roligt de kommer ha ihop när hon blir lite större. Det här med ett syskon måste nog vara det bästa vi någonsin kommer ge honom :)

Välkommen hösten

Och så var sommaren över. Vi fick ett par härliga veckor nu på slutet trots allt med värme och sol. Det har varit en helt underbar tid att vara tillsammans hela familjen och därför har min datortid varit i princip lika med noll, vilket också har synts här på bloggen. Men det är okej, jag har njutit av att bara få vara med min familj och första tiden med Thea.

Världens bästa lille storebror

Men nu börjar verkligheten igen. Imorgon går Mattias tillbaka till jobbet och vår gemensamma ledighet är över, för den här gången. Nu börjar ett nytt kapitel för mig och barnen. Jag, Mio och Thea ska vara hemma tillsammans och få vardagen att fungera, Det känns som att det nog kommer bli lite svettigt emellanåt men ändå himla underbart. Ser verkligen fram emot den här hösten med att komma tillbaka till våra rutiner och alla de aktiviteter som vi har inplanerat.

Jag bara ÄLSKAR Mios ålder just nu. Skulle gärna stanna tiden ett bra tag alltså. Det ska bli så roligt att följa honom under hösten och tänk att han blir 2 år till jul. Jag kan knappt förstå det. Han fyllde ju nyss ett år. Okej, det är ett par månader kvar tills han blir 2, men ändå!

Och Thea kommer då vara 5 månader, nästan ett halvår. Helt otroligt. Mina små älsklingar.

Lilla snövit

Vår älskade lilla Thea, vår lilla snövit. Det var det första jag lade märke till när hon kommit ut och jag fick chans att titta på henne lite mer noggrant. "Men hon är ju vit?". För mig var det en liten chock. Mio var visserligen ganska ljus när han kom ut, men man kunde klart och tydligt se att han hade mörka drag. Lite mörkare hy, mörka ögonbryn och fransar för att inte tala om att hans ögonfärg blev brun redan på BB. Men Thea kom ut och var vit med blonda ögonbryn och fransar samt ganska ljusa blå ögon.

Wow, så olika det kan bli. Våra älskade barn är inte lika för fem öre. Jag måste erkänna att jag blev lite besviken till en början. Jag hade väl en bild i huvudet att det skulle komma ut en liten mini-Mio och så blev det verkligen inte. De har inte ens samma drag över huvud taget. Mio har öron och näsa från sin pappa, resten verkar vara från mig. Thea är nog precis tvärtom. Mina öron och min näsa och resten är från hennes pappa :)

Hur som helst så har jag ju vant mig lite mer nu att barnen är så väldigt olika varandra och även om de inte är syskonlika (än så länge i alla fall) så tror jag ändå att deras syskonkärlek kommer lysa igenom.

Här hemma går hon under smeknamnet snövit för vi tyckte det var väldigt passande med hennes ljusa hy, mörka hår och lilla dockansikte ♥ Det ska bli väldigt roligt att se hur hon kommer växa och förändras rent utseendemässigt med tiden. Hennes ögon är fortfarande väldigt blå. Det skulle vara häftigt om de fick fortsätta vara det, men jag vet inte. Jag har alltid trott att jag inte kan få barn med blå ögon och ljust hår. Kanske har jag fel? :)

Vår lilla snövitsdocka. Åh vad vi älskar dig.

Ljuvliga liv

Sådär. En välförtjänt liten bloggpaus. Jag har bara tagit vara på tiden och njutit av mina två första veckor som tvåbarnsmamma. Så fantastiskt. Visst finns det ständigt ett litet dåligt samvete för att man kanske inte riktigt hinner med allt man skulle vilja, precis på samma sätt som det där samvetet pockade på även när det bara var Mio, Men på det stora hela tycker jag ändå att det går ganska bra. Det hjälper ju såklart att Mattias är hemma med oss i dryga två veckor till. Sedan börjar vardagen igen, det kommer bli spännande att vara själv om dagarna med båda barnen. Jag tror det kommer gå bra.

Thea växer så det knakar och hon verkar gå i sin storebrors fotspår med att gå upp ungefär ett halvt kilo i veckan, hehe. Det kommer ju såklart inte hålla i sig för alltid men hon verkar få i sig bra med mat i alla fall. Men hon är fortfarande liten med storlek 50 och blöjor nr 1. Min lilla docka.

Mio verkar helt ha glömt bort ett liv utan Thea i familjen. Han har tagit hela den här storebrorsgrejen väldigt bra. Men jag tror nog att jag vill skriva ett eget inlägg om det.

Hur som helst så mår vi bra och som sagt, vi njuter av lite varma dagar och mys med familjen, precis som det ska vara såhär i bebisbubblan.

Inte helt lätt att lyckas få en fin familjebild, hehe. Men ÅH vad jag älskar de här två barnen ♥ ♥