Babyskydd

Vi har bestämt oss för att vi ska köpa ett babyskydd till lillasyster. Till Mio hyrde vi ju ett vilket fungerade bra det med men nu har vi lite bättre ekonomi och eftersom vi vet att vi vill ha ett par barn till så kommer det nog bli värt det att bara ha sitt egna.

Brio Primo

Men vad ska man tänka på? Sist när vi hyrde så fick vi en Brio Primo och vi upplevde den som väldigt tung. Alltså själva skyddet vägde mycket i sig och eftersom vi dessutom fick en liten rejäl krabat så blev det snabbt vääääldigt tungt att bära. Jag lyckas inte hitta någon vikt på vad skyddet faktiskt väger men som sagt, vi upplevde det som tungt och skulle vilja ha något lättare.

Vi kommer ju ha en Bugaboo Donkey när lillasyster kommer och jag vet att man måste välja mellan vissa speciella babyskydd om man vill kunna klicka fast skyddet direkt på vagnen. Sist hade vi dock inte den funktionen på vår vagn och jag känner ärligt talat inget behov av det alls. Vet att vissa tycker att det är smidigt att bara klicka på skyddet på vagnen om bebisen somnat i bilen och man ska in och handla men det känns bökigare att behöva plocka ut vagnen ur bagaget än att bara lägga babyskyddet i en kundvagn som vi gjorde sist. Så visst, om vi nu faller för ett babyskydd som också går att klicka fast är det ju inget minus men det är heller inte krav eller ens ett plus för vår del.

Maxi Cosi Cabriofix

Det verkar som att det är Maxi Cosi Pebble, Maxi Cosi Cabriofix och Besafe Izi Go som gäller om man ska kunna klicka fast skyddet på vagnen. Jag kan verkligen inte mycket om babyskydd och egentligen om det finns några stora skillnader? Eller väljer folk mest babyskydd efter pris eller det man tycker ser fint alternativt smidigt ut helt enkelt?

Besafe Izi Go

Maxi Cosi Pebble

För oss är det viktigaste att skyddet är säkert såklart, sedan vill vi gärna hitta en lättare modell som inte är så tung för jag ska orka bära bebisen i ena armen och kanske Mio i andra. En annan sak som är viktig för oss är att det går att köpa till en basenhet som sitter i bilen hela tiden så vi slipper fästa med bälte varje gång vi ska ut och åka. Fast det har väl i princip alla skydd idag? Sedan vill vi såklart inte betala allt för mycket heller. Tycker att runt 3000 kr är ett rimligt pris för både skydd och bas.

Det är en liten djungel det här. Vilket skydd har ni använt? Nöjda/missnöjda?

Vill ha

Till Mio

Till lillasyster

Newbie home har de här gulliga och mjuka bäddseten och jag tror det blir en av varje faktiskt. Lillasyster kommer sova i en vagga den första tiden så det här blir lagom till vintern sedan när hon får byta upp sig till en spjälsäng.

Funderingar kring sömn

Varning för långt inlägg

Mio har alltid haft ett väldigt varierande sömnmönster. Hans första 2 månader var han helt galet exemplarisk och sov sig igenom natten från ungefär kl 21-8 med kanske 2 uppvak för mat. Men han sov sig igenom amningarna och även blöjbytena så det hela var superenkelt och smidigt. Jag var utvilad och allt flöt på jättebra. Han sov i sin egna spjälsäng och jag satt upp och ammade på kanten av sängen.

Sedan blev han förkyld och jag var väldigt orolig eftersom han hade så jobbigt med andningen då plus att jag ville ha honom nära om han vaknade och var orolig så då lade vi hans madrass i vår säng och så låg han så mellan oss ett par veckor faktiskt innan han blev helt frisk. Då fick han flytta tillbaka till sin egna säng igen för varken jag eller Mattias kunde sova särskilt bra när han låg och tog upp halva sängen i mellan oss. Men vid den tidpunkten började han vakna mer ofta på natten (han sov sig fortfarande igenom allt, men väckte mig betydligt oftare). Jag trodde att det kanske berodde på att han nyss blivit frisk men efter ett par veckor kände jag mig så trött av att behöva avbryta min sömn så mycket så jag "gav upp" och vi började ha honom mellan oss i sängen i ett babynest istället. Det funkade ganska bra. Han sov ungefär halva natten i sin egen säng och halva natten i vår. Lite mer obekvämt för oss vuxna men det var skönt att i princip kunna amma sovandes.

Så från ungefär 4 månader körde vi på att han sov halva natten själv i sin säng och halva natten hos oss. Det fungerade också väldigt bra. Inte minst för att han var så väldigt enkel att lägga om kvällarna. Vid 19tiden började han bli trött så då gjorde vi i ordning honom och sedan la vi ner honom i hans säng, sa godnatt och gick ut. Han brukade ofta ligga vaken en liten stund och titta på sin mobil, "prata lite" med sig själv och pilla på tårna (eller vad han nu gjorde, hehe) men han somnade alltid av sig själv och vi behövde inte gå in mer förrän han vaknade för mat i samband med att vi gick och lade oss. Det fungerade samma oavsett om vi var hemma eller borta.

Men så en dag, strax innan han skulle fylla 7 månader, så vände det totalt. Vi körde samma procedur som alltid men när vi skulle lägga ner honom blev han helt hysterisk och gallskrek i säkert 1 h innan vi ens lyckades lugna ner honom lite. Sedan den dagen har han aldrig lyckats somna själv igen. Här efter följde en ganska lång period när vi inte riktigt visste hur nätterna brukade vara. Vi fick sitta bredvid sängen och vrida upp hans speldosa tills han somnade och sedan om vi hade tur så sov han tills vi gick och lade oss, men ofta vaknade han till någon gång i mellan och ville ha nappen eller bara kolla att vi fortfarande var där.

Sedan kom hösten och ju längre tiden gick desto oftare vaknade han. Vi började märka av att det inte längre var optimalt att ha honom mellan oss heller för ofta väckte vi varande när vi rörde oss. Så när vi flyttade i början av november bestämde vi oss för att han skulle få prova att flytta till eget rum för att se om det hjälpte, vilket det verkade göra... ett tag. Vi lade ut madrasser på golvet för att kunna ligga bredvid honom då han skulle somna och oftast tog det lite tid, kanske en halvtimma. Men när han väl somnat sov han ändå ganska bra och de få (typ 2) nätterna när han faktiskt har sovit sig igenom hela natten utan att vakna skedde under den här perioden. Men efter ett par veckor började det ta längre och längre tid att få honom att somna om kvällarna (ca 1 h) och dessutom började han vakna upp fler och fler gånger både på kvällarna och nätterna. Tidigare hade vi bara kunnat gå och stoppa in nappen och lämna men nu räckte inte det utan han ville att vi skulle ligga bredvid honom och hålla i handen tills att han somnade om.

Efter ett litet tag blev det ganska ohållbart att springa upp flera gånger på natten (jag var gravid igen och behövde verkligen få sova för att inte må allt för illa på morgonen) så Mattias fick i uppgift att hämta honom till vår säng när han vaknade på natten, sedan fick han sova resten av natten där. Det fungerade också ganska bra men tillslut kände vi båda två att kvällarna blev rätt ohållbara. En person var ju borta nästan hela kvällen för att man skulle spendera timmar med att ligga på Mios madrass och hålla handen.

Så runt hans ettårsdag tror jag att vi valde att flytta tillbaka honom till vårt rum. Vi tog upp spjälsängen igen och tänkte att han kanske ville vara nära oss på natten. Vi trodde verkligen att vi kommit på en bra lösning här, för de första veckorna så sov han bra på kvällarna i sin säng och när han vaknade till efter att vi gått och lagt oss så fick han komma över till oss och då sov han lite sämre men ammade när han önskade så vi kunde ändå sova oss igenom nätterna rätt bra.

Men sedan slutet på januari någon gång så har det bara blivit värre med allt igen. Det började med att han sov sämre nattetid. Han vaknade oftare och oftare. Spottade ut nappen, ammade väldigt korta men många stunder osv. Vi försökte med att lägga tillbaka honom i spjälsängen igen efter att han ammat lite men det fungerade absolut inte. Då vaknade han till på riktigt och grät hysteriskt. Så vi lät honom helt enkelt sova i vår säng halva natten.

Sedan har det som sagt bara blivit värre och värre med... allt egentligen. Han började få svårare att somna om kvällarna, blev extremt ljudkänslig och sedan började han vakna upp... ofta. Till en början var det mest för att han ville ha nappen men sedan har det mer och mer övergått till lite allt möjligt som vi egentligen inte vet varför han gråter för.

Han somnar på kvällen (oftast hyfsat snabbt och lätt) då vi ligger bredvid honom i vår säng. Sedan när han somnat lyfter vi över honom till hans spjälsäng och går ut. Sedan dröjer det oftast inte allt för länge innan han vaknar och börjar skrika. Ibland (sällan) räcker det med att stoppa in nappen men oftast löser det inga problem i längden utan det går 15-20 minuter och så vaknar han till igen. Så håller han på så i kanske 2 h och sedan sover han fridfullt i kanske 1-2 h tills att vi ska gå och lägga oss. Då är han som en klocka, så fort vi går in i sovrummet blir han klarvaken och gallskriker och så får han komma upp i vår säng och bums så sover han vidare. Men vad han bökar om nätterna. Jag vet inte hur många gånger han gnäller och gnyr för att han tappat nappen, men det är många. Vissa nätter vet jag knappt vad han håller på med men han kryper omkring i sängen som en vilde och hinner nog sova på typ 10 olika ställen innan natten är över.

Han vill helst av allt ligga PÅ mig (eller typ väldigt väldigt nära, hålla i min hand och känna mitt ansikte mot hans). Jag får usel sömn för jag tvingas ligga i så konstiga ställningar och så fort jag vänder lite på mig så vaknar han. Oftast sover han bra mellan kl 5-8. Men det är ungefär det.

Även om nätterna absolut inte är BRA så är nog ändå kvällarna snäppet värre just nu. Det är på något vis den enda tiden vi har att återhämta oss lite så för oss är det viktigt att han sover bra från att vi lägger honom för natten och åtminstone tills att vi själva går och lägger oss. Men icke! Som jag skrev ovan så vaknar han ibland var 15-20 minut och vill något. Ibland nappen, ibland bara att vi ska komma in och lägga ner honom igen. Men vissa kvällar så lägger vi honom för natten och sedan sover han faktiskt utan avbrott i kanske 2 h. Sedan drar skriket igång. Han kan alltså vakna varannan minut i TIMMAR. Vi rusar såklart inte in direkt utan låter honom gny lite för att se om det går över, men det gör det nästan aldrig. Ibland har han tappat nappen, ibland ligger han med nappen i munnen och slutna ögon men skriker ändå, ibland har han ställt sig upp och håller i nappen och så fort vi kommer in så stoppar han själv tillbaka nappen men skriker. Ofta slutar det med att någon av oss bara ger upp och går och lägger sig för vi får ändå springa in till honom 573 gånger ändå så det är ingen idé att vara vaken för man får ändå bara vara inne hos honom. Bara under den här tiden som jag har skrivit det här inlägget har Mattias varit inne hos honom säkert 10 gånger.

Och här står vi just nu och stampar. Vi har ingen aning om hur vi ska ta oss vidare för vi har ingen aning om vad som är fel!? Det känns som att vi har testat det mesta, men ingenting hjälper. Oavsett vad vi gör så vaknar han HELA tiden om kvällarna och nätterna och det är verkligen ohållbart.

Här är lite fakta runt omkring Mios sovrutiner:
-Vi lägger Mio samma tid varje dag, mellan kl 18.30-19. Vi vet att det är en bra tid för han är trött, men inte övertrött. Ofta somnar han på ett par minuter, max 15.
-Innan vi lägger honom äter han kvällsmat så han går och lägger sig mätt varje dag. Under dagarna äter dessutom vår kille som en mindre vuxen typ så han tankar på rejält under dagarna.
-Han äter ingenting på nätterna och det har han inte gjort sedan han slutade amma i mitten av februari. Vi försökte ge honom välling ett par gånger när han vaknade men det ville han absolut inte ha.
- För det mesta vaknar han som en liten solstråle på morgonen men jag kan märka att han sover alldeles för lite på nätterna för ofta börjar han gnugga ögonen redan efter frukost.
- Han sover inte mycket middag heller. Oftast runt 1 h. Ibland bara så lite som 35-45 minuter. Ibland lite mer än en timma, men det är om han får ligga bredvid mig i soffan så att jag kan få honom att komma till ro igen om han vaknar till. Vi har försökt att få honom att sova mer under dagen men har inte lyckats.

WHAT TO DO MAMAS?

Klädfråga

Det finns en sak som jag funderat på ett tag nu som jag måste få fråga er om. Det är det här med användandet av body. Hur länge har era barn gjort det?

Personligen tycker jag fortfarande att det är det smidigaste i klädväg. Alltså, body och byxa. Allt sitter på plats och magen blottas aldrig och blir kall om man busar omkring. Är vi utomhus och Mio har jacka på sig tycker jag att det är superbra med body under för då vet jag att han kan röra sig utan att det kommer in massa luft på mage/rygg.

Nackdelen är väl såklart att det är lite bökigare vid blöjbyten nu för tiden eftersom att han inte ääälskar att ligga på skötbordet. Men det går ju ändå rätt snabbt. En annan nackdel är väl det här med storlekarna. Mio använder storlek 86 och på vissa plagg (framförallt vissa Newbie) märker jag till och med att även 86 börjar bli lite litet. Och jag har haft lite svårt att hitta fina bodys till honom i storlek 86 och kan bara tänka mig att det kommer bli ännu svårare när vi behöver gå över till stl 92.

Till sommaren skippar vi nog bodys helt. Då är det såpass varmt att det helt enkelt blir för varmt. Förra sommaren använde vi mest tvådelat också för han blev helt enkelt för varm annars.

Jag tycker som sagt att det är svårt att hitta fina bodys i stl 86 så det känns som att vi mer och mer får gå över till tvådelat. Vår lille kille har blivit så stor. Jag vet ju att typ H&M har sina basic som går upp lite i storlekarna men det är ju tråkigt att alltid klä honom bara i basickläder. Jag kanske får leta vidare lite efter lite mer bodys som han kan ha nu under våren. Tipsa gärna om var ni köper bodys i större storlekar.

Lindex har lite fint. Får kanske gå dit och spana.

Syskonvagn

Ja, det är ju inte direkt någon tvekan om att vi kommer behöva byta vagn. Det kommer bara skilja drygt 1,5 år mellan barnen så Mio kommer ju åka vagn länge till.

Jag har knappt tänkt på det där med vagn alls. Kanske för att jag inte är särskilt intresserad. Men för ett par år sedan, en bra bit innan vi fick barn, så satt jag och kikade på lite vagnar för skojs skull. Då kan jag inte direkt minnas vilken favorit jag hade men en sak minns jag och det var att jag hittade Bugaboo Donkey (som då måste varit sprillans ny ute på marknaden) och sa att om jag fick tvillingar så skulle jag välja den vagnen. Sedan dess har jag nästan gått åt motsatt håll. De där "Buggorna" finns ju verkligen ÖVERALLT och jag har mest himlat med ögonen när jag ser en. Jag har alltid tyckt att de varit snygga men priset är ju som bekant helt galet mycket så för mig har det nästan känts osmakligt. Det är nog mest därför som jag liksom inte riktigt gillat vagnarna.

Hur som helst. I lördags var det i alla fall dags för oss att åka och kolla på barnvagnar. Jag tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid och välja modellen som jag vill ha för att sedan kunna ha tid på mig att hitta någon bra begagnad till rätt pris eller i värsta fall köpa ny, men då skulle jag åtminstone haft gott om tid på mig att försöka leta efter en begagnad först.

Jag ville ha öppna sinnen när vi åkte dit så jag försökte att inte läsa allt för mycket innan utan mest kolla vilka vagnar som kunde vara aktuella med de (få) kraven som vi hade. Vi vill absolut kunna vända våra barn mot oss, så alla vagnar där barnen automatiskt sitter framåtvända efter liggdelsstadiet var uteslutna. Vårt andra krav vad att vi ville ha barnen på bredden. Har sett flera vagnar där barnen sitter på alla möjliga vis men jag tycker det känns så onaturligt att ha en över och en under eller två på rad så man inte kan se osv. Vårt tredje krav var att vagnen skulle få plats i vår bil. Vi har en rätt rymlig bil (den brukar gå under namnet rymdskeppet) men just bagaget är inte vansinnigt stort. Och det var ungefär de kraven vi hade sådär på förhand. Även såklart att våra barn ska sitta bra i vagnen, men det är väl rätt självklart.

Med de kraven kan man väl säga att det fanns tre alternativ i barnbutiken. Bugaboo Donkey, Emmaljunga Double Viking och Kronans syskonvagn. Vi gick direkt till en personal och bad om hjälp och det var bra för då kunde hon berätta lite mer information om vagnarna och visa hur man fällde ihop och allt det där.

Vi började med Bugaboon för den stod närmast. Mio fick provsitta och han satt väldigt bra. Vi körde runt den lite och det kändes också bra. Sedan gick vi vidare till Kronan och jag behövde inte mer än att se vagnen innan jag sa till Mattias "den ska vi inte ha". Inget fel på vagnens utseende så men alltså... Sitsarna var pyttesmå. Jag kunde se med blotta ögat att det där aldrig skulle funka i längden så det var bara nej nej på den. Sedan var det Emmaljungan då. Den såg rejäl och bra ut. Mio satt jättebra i den och priset är ju himla bra också. MEN, när vi började köra runt vagnen i butiken med Mio i så kände vi att det var rätt tungt. Alltså, inte fysiskt krävande såklart men jämfört med Bugaboon var det stor skillnad. Den är ju lite större och tyngre så det får man väl räkna med men jag trodde faktiskt inte att skillnaden skulle vara SÅ stor.

Efter att ha fällt ihop båda vagnarna och provkört båda lite till så var jag väl motvilligt tvungen att erkänna för mig själv att jag gillade Bugaboon bäst. När jag frågade Mattias vad han tyckte så sa han direkt "Nej, men det är ju solklart. Det är Bugaboon vi ska ha". Sedan gick jag nästan hela den dagen med en klump i magen innan jag kunde inse att jag faktiskt ville ha den vagnen och då helt plötsligt började jag kännas mig glad över beslutet.

För att göra en lång historia kort så visade det sig att vår svägerska är på väg att sälja sin Bugaboo från 2011. Hon frågade om vi ville köpa den för 4000 kr så man kan väl säga att vi i princip sa ja direkt. Vi ska få kika på vagnen först och sedan ska de även hitta en sulky till deras yngsta barn, men vill vi fortfarande ha den efter att ha tittat på den så får vi den. Himla smidigt, billigt och bra.

Hennes vagn är helt i svart men jag ville egentligen ha off white på sufletten så jag funderar på att kanske hitta det begagnat så att vagnen blir lite mer "min" :) Men vi får se. Kanske tycker jag om den svarta så mycket när jag väl har den att jag inte bryr mig :)

Svart

Off white

Världens finaste gåva

För 8 månader och 7 dagar sedan hade jag lyckan att äntligen få omfamna världens mest största och finaste gåva som finns, livet. Ett nytt litet liv hade kommit till världen, ett liv som JAG varit med och skapat. En liten pojke som låg där så vacker, oskyldig, varm och mjuk. En liten minimänniska som JAG fått äran att ta hand om, se växa upp och lära om livets alla mysterier. Jag hade äntligen, efter år av längtan, blivit det som jag önskat mest i hela världen sedan jag var liten, en MAMMA.

Men att omfamna världens finaste gåva är ingen självklarhet. Alla får inte uppleva det, hur mycket man än längtar och önskar. Det kan kännas så ofattbart orättvist och man kanske bara vill kräkas på alla runt omkring som inte förstår smärtan. Okänsliga bekanta frågar med en glimt i ögat "när är det dags?" och man kanske skämtar tillbaka att "om ett par år kanske" och ler ett skevt leende samtidigt som man vänder sig bort så att ingen ser tårarna som bränner bakom ögonlocken för att man, åter igen, blivit påmind om att ens dagliga stävan, önskan och längtan fortfarande är lika ouppfylld som för flera år sedan.

Man blir besatt tillslut och det enda man tänker på är att kissa på stickor och att se flera streck på de där kisstickorna. Stora, fina magar är ju överallt. Ja, faktiskt nästa så att man tror att de där magarna förföljer en för man verkar inte kunna lyckas hitta ett enda litet gömställe där en sådan där mage inte hittar fram. Och barnvagnar med söta små bebisar, de befinner sig också precis överallt. Och det svider, något så in i bomben. Det är ju dock självklart inte deras fel att de finns och råkar befinna sig i ens närhet, men det svider inte mindre för det. Just DÅ tycker man att de ska visa lite hänsyn och hålla sig undan så man slipper se dem.

Det absolut värsta som finns ändå är väl kanske bekanta som vet hur de ska lösa "problemet barnlös". "Slappna bara av", "Ät detta", "Gör si", "Gör så", "Stå på huvudet efter samlag", "Ha samlag varje dag", "Ha aldrig samlag typ". Ja, ni fattar...

För hur mycket man än vill, önskar, väntar, längtar, äter rätt, tränar, gör si eller så, så kanske det aldrig blir ett nytt liv. Man kan aldrig, ALDRIG, ta det för givet. Vissa har förmånen, andra inte. PUNKT. Ibland går det en gång, sedan totaltstopp. Ibland två, ibland tre. Det vet man aldrig i förväg. Just därför kan man absolut aldrig ta det för givet.

För mig är varje nytt liv ett mirakel, för det är verkligen ett mirakel att så mycket går rätt och klaffar perfekt så att ett liv kan bli till. Varje barn är ett unikt, fantastiskt litet mirakel.

Jag har äntligen välsignats med ett litet mirakel som jag njuter av varje dag. En fantastisk liten person med så mycket vilja och så mycket bus men också så vansinnigt mycket kärlek. Jag drömmer om en storfamilj varje dag även om jag aldrig vet om det någonsin kommer hända. Kanske får jag uppleva fler mirakel, kanske inte. Jag hoppas, längtar, önskar och kommer göra vad jag kan...

... men jag tar det definitivt inte för givet.

Mitt mirakel 10 dagar gammal på nyårsafton. Älskade, älskade barn.

Något som gör mig ledsen

Vi är ute och promenerar varje dag jag och Mio. Han är, precis som de flesta andra bebisar/småbarn, nyfiken på allt runt omkring och älskar att titta på människor som går förbi. Man han verkligen se hur han alltid söker deras ögonkontakt och ler mot dem. Det händer jämt. Ute på promenad, på bussen, i affären, you name it.

Och en sak som gör mig riktigt ledsen är... vet ni hur många det är som reagerar tillbaka på min sons nyfikna på blockar och leenden? Nästan ingen. Man kan verkligen se hur hans stora leende veknar och tillslut vissnar helt när han inte får besvarat leendet. Jag tycker det känns jättejobbigt. Ibland vill jag bara säga åt folk att titta på honom och le, hehe. För när folk väl gör det blir han nämligen superglad och kastar sig bakåt, skrattar busigt och kränger med hela kroppen. LYCKA!

På bussen och försöker charma omgivningen

Men egentligen är jag väl inte förvånad. För jag förstår varför alla inte tittar. Jag var själv lite likadan innan jag fick barn. Man har ju liksom lärt sig att inte stirra så jag ville inte att folk skulle tro att jag var konstig som satt hur länge som helst och "luftlekte" med en bebis på avstånd. Men ofta gav jag åtminstone barnet ett leende och lite "uppmärksamhet". Och nu för tiden struntar jag fullständigt i om folk tycker jag stirrar på något barn. Jag brukar leka tittut och allt möjligt med andras barn på bussen och dem

tycker det är superkul. Än så länge har jag då inte fått några klagomål från föräldrarna, tvärtom :)

Hur man kan man motstå...

... att le mot detta söta ansikte?

NY bilstol

Första gången i stolen som nu är för liten.
På väg hem från BB.

Nu behöver jag lite hjälp här.

Mio har varit redo för en ny bilstol rätt länge och ändå har det inte blivit av att vi köpt en men nu måste vi göra det känner jag, så imorgon får det bli. Men precis som med vagnar så är ju barnstolar till bilen en djungel.

Så snälla snälla snälla ni som har erfarenhet. Vilken stol har ni? Vad tycker ni om den? Finns det något som kan vara extra bra att tänka på vid köp av stol?

Skulle vara så tacksam för lite hjälp.

Amning

Jag funderar mycket kring det här med amningen nu. Mio börjar ju bli stor och även om det inte riktigt är dags än att börja med större portioner än smakprov så dröjer det ju inte många veckor innan det är dags för det också.

Vår kille har ju aldrig direkt visat intresse för mat men jag har ändå fortsatt att ge honom lite olika puréer för att han förhoppningsvis ska tycka att det i alla fall är helt okej när han faktiskt behöver börja äta mer fast föda. Det går tack och lov framåt dock väldigt långsamt. Så om han fortsätter i sitt lilla tempo gissar jag på att han kommer vilja äta ganska mycket bröstmjölk ett bra tag till, vilket är helt okej för mig. Jag trivs bra med amningen och vill absolut inte sluta helt även om jag känner att kommer bli skönt när vi kan äta lunch tillsammans jag och Mio. Han har alltid en benägenhet att vakna eller vilja äta PRECIS när jag ska sätta mig ner och luncha. Hade varit så otroligt smidigt om vi hade kunnat äta tillsammans då. Men det kommer så småningom.

Men en sak som jag känner redan nu är det här med nattamningarna. Där känner jag faktiskt att jag är redo att släppa taget. Det är inte så att jag tycker att det är superjobbigt att just amma på natten men Mio äter mycket oftare på natten än på dagen vilket gör att jag måste vakna ofta. Det känns som att han är tillräckligt gammal för att klara sig på att bara äta en gång under natten och inte typ 3-4 gånger.

Läste någonstans att barnet kanske bara är törstigt när det vaknar och att man kan prova att ge lite vatten istället. Jag tyckte det lät rätt vettigt så jag provade det några gånger men det fungerade inte alls för oss så det slutade ändå med att han fick bröstet i alla fall. Han vaknade till direkt och sprattlade och skrek när han kände att det var vatten istället för bröstmjölk som kom in i hans söta lilla mun.

Jag vet att vissa menar att man bara ska lyssna på barnet och låta dem äta så ofta de vill både dag och natt, vilket jag i och för sig håller med om när det gäller små bebisar. Men hur ska man veta om ens bebis vaknar och är hungrig eller om det bara är något annat? Jag har inte direkt testat massa saker innan jag ger bröstet. Det är liksom bara smidigast att hämta honom och ge honom så att vi alla kan sova vidare.

Fast nu känner jag att jag ändå skulle vara villig att ta några kämpiga nätter för att kanske lyckas dra ner lite på nattamningarna. Vår lille plutt är ändå över 5 månader och dagtid kan han ju ibland klara både 4 och 5 timmar mellan måltiderna. Då tycker man ju att han borde kunna klara i alla fall 4 h på natten också.

Hur har det varit när era små har slutat äta på natten? Har ni gjort något för att få de sluta äta eller har de slutat av sig själva bara? Hur gamla var de när de slutade äta på natten?

Stor kille

Vår lille kille har alltid växt rejält och nu är han verkligen stor. Vi ska till bvc senare idag så exakt hur stor han är vet jag inte riktigt men en bra bit över 8 kg i alla fall och ca 67 cm om han fortsatt växa i sin takt. Hur som helst så har vi börjat få lite problem med vagnen nu. Eller ja, problem är väl att ta i, men sonen börjar faktiskt växa ur liggdelen.

Vi har en rejäl vagn så det är inte det, men ligger han utsträckt med benen så tar han upp hela liggdelen. Nu sover han ju nästan alltid när vi är ute med vagnen och då har han böjda ben så då är det kvar ungefär 5 cm vid huvudändan, men det känns som att jag måste lägga honom så högt upp i vagnen för att han ska få det någorlunda skönt.

Detsamma gäller babyskyddet. Där har han väl kvar lite på längden visserligen men han sitter verkligen trångt på sidorna. Det är som att han är helt inklämd och oavsett hur lite kläder vi tar på honom är han alltid JÄTTEvarm på hela ryggen när vi varit ute och kört. Spelar ingen roll om vi bara kört i 20 minuter, han blir svettig ändå. Så var det inte förut när han var mindre och hade lite mer plats.

Det känns lite jobbigt det här måste jag säga. För även om han SER stor ut så ÄR han ju inte det. Han är väldigt stabil i nacke och så, men han kan absolut inte sitta. Han blir bara som en hösäck som lutar framåt. Jag skulle ju gärna vilja använda både liggdelen och babyskyddet ett bra tag till men får han plats?

Ska de sitta sådär trångt i babyskyddet? Och kan de ligga med böjda ben i vagnen längre stunder utan att det är skadligt för de små? Tänker om det kanske är viktigt att de får sträcka ut sig?

Apropå sömn

Såhär känner jag mig ungefär

Okej, nu handlar det mycket om sömn här, men det är det allt cirkulerar kring nu känns det som. Jag behöver ju sova för att orka med dagarna och på sistone har det verkligen inte varit bra sömnmässigt och det märks också i vad jag orkar med under dagarna.

De första två månaderna sov han aningens bättre (vaknade ca 2 ggr/natt för att äta och sov mellan amingarna. Jag fick kanske 2 h sammanhängande sömn åt gången och det räckte för mig). Kanske upplevde jag det som bättre sömn också för att det inte är några problem med lite sömnbrist i ca 2 månader. Men NU, efter 4 månader känner jag verkiligen ett behov att sova lite mer. Som jag känner just nu så skulle det vara underbart att bara behöva amma Mio 2 ggr/natt och kunna sova 2 h intervaller. Just nu tror jag att jag sover max 1 h åt gången och det känns tufft.

Har ni några tips på hur man kan få sin bebis att sova bättre på natten?

Jag menar inte att han ska klara sig helt utan mat eller något men just att jag slipper vakna varje timma hade varit skönt. Jag kan ärligt talat inte säga att jag vet varför han sover sämre. Han har helt enkelt bara börjat böka omkring på natten. Han ligger för det mesta och blundar så han är ju trött och vill sova, men han kommer inte till ro. Han gnäller, snurrar runt, gråter lite, glufsar i sig mat, gnäller, gråter lite, snurrar runt och så håller han på så tills han somnar om.

Han ligger både i sin säng och sover och i vår säng. Jag märker ingen direkt skillnad på om han får ligga nära mig eller om han ligger själv och sover. De första två månaderna sov han bara i sin säng och det funkade jättebra. Sedan fick han sin andra förkylning och blev orolig på natten så då lär vi honom ligga mellan oss i sängen vilket funkade bättre men han bökade ändå runt och sedan dess fungerar varken vår säng eller spjälsängen som förr.

Jag har hört att vissa säger att man kan ge ersättning precis innan de små ska sova för natten för att de kanske håller sig mätta på det lite längre. Men jag vill inte ge ersättning nu när amningen fungerar så bra. Men alla andra tips mottages tacksamt för den här mamman behöver få sova lite mer på natten :)

Mer och mer stimulans

Leka för fullt är nya grejen

Mio blir 4 månader nästa vecka. han har blivit så stor min lille kille. Jag märker verkligen skillnad på bara en månad tillbaka men framförallt när jag jämför med 2 eller 3 månader tillbaka, för då låg han mest och sov och varvade det med att äta, titta lite och fyra av ett leende då och då. Nu är det andra bullar. Han börjar kräva stimulans. Jag märker att han kan vara vaken långa stunder, ibland flera timmar i sträck och då vill han inte BARA ligga i min famn direkt.

Jag köpte några böcker som låter om man trycker på olika knappar, de böckerna blev en hit, särskilt den med olika instrument så de brukar vi läsa varje dag. Sedan fick han ett fint babygym av sin mormor och morfar i julklapp och det används flitigt och det har han gjort sedan han var ca 1 månad men nu börjar jag märka att han inte vill ligga där lika länge om inte jag själv också lägger mig brevid, hehe. Vi köpte också en babysitter till honom som han kan vara nöjd i när vi gungar den med foten typ när vi äter middag och så, men där vill han inte heller sitta jättelänge längre, det var bättre förr. Vi har en skallra, en nallebjörn och en snuttefilt som han kan försöka nå med händerna om han ligger lite på mage på golvet men han blir frustrerad rätt fort för han lyckas inte komma framåt mer än några cm.

De här sakerna är i princip allt vi har till honom. Inte särskilt mycklet leksaker alltså. Hittills känns det dock inte som att vi behövt så mycket grejer men nu märker jag att vi nog behöver lite fler saker. han är som mest nöjd när han får sitta i mitt knä med lite leksaker framför sig som han kan smaka lite på och vifta lite med. OCH han gillar när jag läser böcker för honom

Jag har tänkt på det här mycket, att jag ska köpa lite mer saker till honom och för någon vecka sedan satte jag mig ner för att kika runt på datorn och insåg att jag verkligen inte har någon koll var man köper leksaker/stimulans för en liten bebis? Klassiska leksaksaffärer vet jag ju har grejer, men jag var där och kollade och ärligt talat så vägrar jag köpa ett litet gosedjur till mitt spädbarn för flera hundra kronor. Jag bryr mig ju inte SÅ mycket om kvalité, material etc. Jag vill ha lite billiga leksaker som min lilla bebis kan tycka är roliga (gosedjur, bitleksaker, prasselböcker, skallror, något som låter eller blinkar kanske).

Men var ska jag köpa dessa saker till rimliga priser? Finns det någon bra, billig internetbutik som säljer leksaker? Vad gillade era små bebisar att leka med när de var ca 4-6 månader?

Syskon

Jag har alltid älskat barn och alltid vetat att jag vill ha barn, många barn. Jag har alltid (sedan jag var liten) sagt att jag vill ha en stor familj. Där emot har definitionen av stor varierat lite. Men nu är jag ju faktiskt mamma och nu känner jag ganska bra att jag vet hur många barn jag vill ha. Jag tror inte att det kommer ändras nu faktiskt.

Jag längtar redan till att sitta där med alla min barn i famnen och bara förundras över alla vackra och speciella skapelser vi fått förmånen att bli föräldrar till. Jag längtar efter att se Mio tillsammans med sina syskon och se honom som storebror. Jag längtar efter att få uppleva fler förlossningar och känslan av att se sitt nya barn för första gången. Jag längtar efter att få ge fler barn min kärlek, tid och uppmärksamhet och jag längtar efter att få njuta varje dag, vecka, månad och år tillsammans med mina små. Jag njuter verkligen av det här livet som mamma och föräldraledig.

Att jag skulle börja tänka på fler barn redan när Mio var 2 månader trodde jag ALDRIG. Men så var det faktiskt. Tänk vad tokigt att man redan glömt hur jobbigt det var att vara gravid. Men det är väl så det ska vara för att få folk att skaffa fler barn. Faktum är att vi redan bestämt när det är dags för oss med syskonförsök och det känns SÅ bra. Dock inte nu alltså, så få nu inte för er någonting. Vår son är bara 3 månader :)

Hur långt har ni mellan era barn/önskar få mellan era barn?

Mat för en spädis

Det känns som att det finns så otroligt mycket jag vill skriva om. Så många tankar som kommit till mig sedan jag blev mamma och så många saker som cirkulerar i min lilla hjärna. Vet bara inte riktigt var jag ska börja.


En sak som jag har funderat mycket på på senaste tiden är det här med mat. Mio blir snart 4 månader och jag vet att han då får börja med smakportioner. Många runt omkring mig verkar tycka att det är väldigt roligt att vi snart uppnått den lilla milstolpen när Mio ska få börja äta och det känns nästan som att det förväntas att vi ska fira in 4månadersdagen med lite puré av något slag.

Bebismat - Bild lånad från google

Min längtan efter denna milstolpe är dock verkligen NOLL. För oss har amningen fungerat så fint från första stund och jag tycker både det är mysigt och han går upp väldigt bra i vikt på min mjölk. Nu förstår ju jag också att han såklart inte kan leva på bröstmjölk för resten av livet, så visst behöver vi så småningom gå över till fast föda, men nu? om en vecka? Det känns verkligen vemodigt och inte alls rätt. Han är så liten.

Jag vet att man inte MÅSTE börja med mat när de små är 4 månader utan det går bra att amma helt till 6 månader ungefär, förutsatt att han fortsätter öka i vikt som han ska då såklart. Så jag är väldigt mycket inne på det nu. Att helamma så länge han är nöjd med det, gärna till 6 månader, och sedan börja så smått med smakportioner för att så småningom börja byta ut hela måltider osv.

Hur har ni gjort med detta? När började ni med smakportioner? Hur ofta och hur mycket gav ni? Och hur länge håller man egentligen på med smakportioner innan man övergår till hela måltider?

Tycker ärligt att det känns svårt det här med maten för de små. Nu när Mio ammas så ger jag ju honom så fort han verkar vara hungrig och han äter liksom tills han blir mätt. Jag behöver aldrig fundera över hur ofta han äter eller hur mycket. Han sköter det själv.

En annan grej jag har funderat mycket över är det här med välling. Jag är inte tillräckligt påläst om det för att egentligen kunna uttala mig men rent generellt sätt så bara känns inte en mjölblandning så himla bra att stoppa i sin bebis. Det känns lite som att det är regel att när bebisar börjar med mat så börjar de även dricka välling x antal gånger/dygn. Nu kanske jag har detta helt om bakfoten, men min första tanke är bara att jag undrar om bebisen verkligen behöver välling? Jag kan ju förstå att de kanske behöver något i magen innan de lägger sig och kanske tidigt på morgonen innan man vaknar och även kanske något som mellanmål på dagarna, men räcker det då inte med bröstmjölk? Eller är bröstmjölken kanske så "vattnig" vid 6-12 månaders ålder så att den inte direkt ger någon mättnad? Eller finns det andra grejer i just vällingen som gör att man väljer det?

Jag är verkligen dåligt påläst om detta alltså men har tänkt mycket på det där med amning/välling för jag tänker bara rent spontant att amning är ett superbra mellanmål/nattmål för de små. Vad tänker ni kring detta?

Storlekar

Ja, när vi nu ändå pratar om storlekar så måste jag säga att lite knepigt är det. Vi har ju fått låna en hel del kläder i massa olika storlekar och märken och jag blir inte klok. Vissa strl 56 är exempelvis lika små, eller mindre än vissa i strl 50.

Jag hade tänkt sortera lite och lägga undan det som vi har i strl 68 och uppåt för jag tänker mig att det inte kan användas på ett bra tag och det är onödigt att det ligger och tar upp plats i lillens redan lite trånga byrå. Men jag vågar inte bara titta på strl för då är jag rädd att jag kanske lägger undan saker som sedan är för små när jag ska använda dem.

Inte för att jag är väldigt lat eller så men lite jobbigt tycker jag ändå att det är att behöva mäta och jämföra varenda litet plagg för att bestämma vilken hög de ska sorteras i.

Från vänster: strl 56 från H&M, strl 50 från Lindex och strl 50 från Newbie.
Strl 56 är ju helt klart minst och sedan är det enorm skillnad på byxorna som båda har strl 50.
Så himla märkligt och knasigt. Underlättar inte för en oerfaren som mig :)

Ni som har/har haft bebisar, vad anser ni om storlekar? Finns det något märke som generellt är väldigt litet i storleken eller som är väldigt stort? Vilket märke är mest "rätt" i sin strl? Vi har kläder från både Ullared, H&M, Lindex, Newbie, Next och lite annat.

Uppdatering
Jag insåg just att det kanske är meningen att vika ner alla muddarna vid magen och fötterna. Det gjorde helt plötsligt att byxorna i strl 50 faktiskt blev mindre än de i strl 56. SMART Isabel.
Dock skiljer det fortfarande mycket mellan byxorna i samma storlek så jag är fortfarande lite förvirrad!

Vad behöver man för småplock?

Ja, jag tänker att det kanske är dags snart att ta en vända till apoteket och införskaffa sig lite småplock som kan vara bra att ha till en bebis. Alltså än så länge har vi i princip ingenting. Det vi har är lite oparfymerad barnolja som jag tänker att man har i badet och sedan har vi ett nagelkit och en mjuk borste som man kan borsta skorv med eller om han nu skulle ha en rejäl kaluffs ;)

Men vad mer "behövs"? Givetvis kan man ju köpa allt efterhand men jag tänker att vissa saker kan ju vara sköna att ha så man slipper springa till affären/apoteket i tid och otid med en liten. Så vad hade ni användning för? Salvor, febernedsättande, prylar?

Packa BB-väskan

När Mattias kom hem från jobbet föreslog jag att vi så smått skulle börja kika på vad vi ville ta med till lillen inför BB-vistelsen och hemgång. Vi satt ner och försökte hitta lite bodys och byxor i små storlekar som faktiskt passar ihop och jag måste erkänna att det hela kändes väldigt neutralt med vitt/grått och beige. Nåja, det är ju nog så fint men jag insåg att vi inte har mycket som matchar i storlek 50/56. Inte för att bebisen bryr sig såklart men ändå. Jag tycker det är kul med lite färg och samtidigt inte se ut som en clown.

Okej, vi tänkte i alla fall att bebisen nog inte kommer ha så mycket användning för massa kläder. Dels räknar vi ju inte med att stanna på BB mer än några dagar (kanske 2-3 eller så?) och vad jag förstått så är det ändå mycket hud mot hud som gäller och då behövs ju inte massa kläder. Men jag antar att vi kommer få besök av både mina och Mattias föräldrar och kanske något utav våra syskon också och då kanske man vill sätta på bebisen kläder. Sedan behövs ju såklart något när vi åker hem också.

Vad och hur mycket stoppade ni ner i bebisen BB-väska?

Sedan till oss känns det lite lättare. Jag lär ju glida omkring i sjukhusrock samt nättrosa, så det problemet är nog löst. Mattias kanske mer kommer ha sina egna kläder men typ mjukiskläder som är skönt att vistas i. Jag tänkte nog för övrigt ta med mig mjukisbyxor/leggins till mig själv också så jag har något jag kan ha på mig om vi får besök och när vi ska åka hem.

I övrigt tänkte vi ta med tofflor till oss båda, mjukt toalettpapper, amningsinlägg, amningskudde och så alla andra självklara saker som kamera, legitimation, necessär och lite smått och gott som vi vill ha med så som godis, dator, böcker eller vad det nu kan vara!

Men jag är jättenyfiken på att få höra vad och hur mycket ni hade med till er själva? Det kan ju vara saker som jag inte alls tänkt på. Nu bor vi bara typ 20 min från sjukhuset så det är ju bara för Mattias att åka hem om vi skulle behöva något men det kan ju ändå vara skönt att slippa åka hem i onödan när man hellre vill vara tillsammans och gosa med en liten nyfödd bebis!

Blöjor

Ja, här hemma börjar vi få ordning på det mesta. Pö om pö inhandlar vi lite småsaker som känns nödvändiga att ha. Igår när vi var i mataffären gick jag förbi blöjhyllan och insåg att det kanske är dags att köpa på sig ett litet paket med miniblöjor inför prinsens ankomst.

Men det finns ju massa olika märken så hur ska man kunna välja?
Så nu får ni hjälpa mig. Vilket märke föredrar ni och varför?

Köpa säng

Tätt intill mamma ska han sova vår prins

Ja, det blev så väldigt verkligt hos barnmorskan igår att det i princip kan ske när som helst så jag fick jättepanik över det här med att vi inte hade en säng så på kvällen fixade vi det ;) Är jättenöjd med sängen som har en sänkbar sida som underlättar lite för oss som är lite kortare.

Jag ville bädda upp allt på en gång men jag väntar lite till trots allt så jag har något att göra de kommande veckorna :)

Försökte lägga massa bös i sängen så att vår lille misse inte skulle vara så intresserad av att inta ännu en bebispryl som hans egendom men att det låg plast, kuddar och en gammal lampa i sängen brydde han sig inte det minsta om. Där sov han gott hela natten.

Just nu ligger han på skötbordet och gottar sig. What to do?
Har ifs en känsla av att han inte kommer vilja ligga på dessa platser sedan när bebis väl kommer och sprider sin lukt och sina ljud. Men jag kanske har fel?

Tvätta bebiskläder

Jag har känt mig så himla stressad i säkert 1-2 veckor över att vi inte har tvättat ett enda plagg än till lille bebisen. Nog för att det antagligen är ett par veckor kvar men man kan ju aldrig veta. Skulle tycka att det var jättejobbigt om han kom lite tidigt och jag inte hade haft något att sätta på honom. Okej, vi ska väl inte överdriva heller, han hade väl inte direkt dött av att ha på sig helt nya kläder men det är ju att föredra att tvätta innan.

Anledningen till att det tagit sådan tid är för att vi inte har egen tvättmaskin och vår tvättstuga har strulat rejält den senaste månaden med bl.a trasiga maskiner. MEN idag ska det bli ändring. Om en stund ska hela lasset babykläder som vi har tvättas och det kommer bli så skönt att få det struket från "att göra"listan. Blir så mysigt att stryka och vika in pyttekläder ikväll/imorgon.