Ja, idag var jag hos barnmorskan igen. Allt var väl med den lille i magen men han är fortfarande INTE fixerad utan precis som förra gången, ruckbar. Det förvånar mig verkligen med tanke på hur otroligt mycket han borrat sig neråt i flera veckor men nu börjar jag faktiskt tvivla lite på att han kommer fixera sig över huvud taget.
Barnmorskan pratade åter igen lite kort om när jag blir igångsatt ifall han inte vill komma ut alls och det blir den 20 december i så fall. Just efter det lilla samtalet kändes det helt plötsligt lite hopplöst, jag som ändå gått runt nu i ungefär en vecka och tänkt att "kanske imorgon". Nu kan det ju fortfarande ske vilken dag som helst givetvis men tanken på att det i värsta fall är drygt 4 veckor kvar kändes ju inte så rolig, för oss får han ju nämligen gärna komma imorgon redan!
Vi gjorde även en liten sammanställning av förlossningen/förlossningsbrev men jag hade verkligen ingenting att säga så pappret blev i princip tomt. Inför förlossningen är jag väldigt öppen för alla möjliga saker. Jag vill ha det så naturligt som möjligt så länge det går men som sagt, jag är öppen för det mesta. Jag känner inte att det är någon idé att skriva precis hur man vill ha det för hur ofta blir det som man tänkt ändå?
Slutligen kan jag berätta, att nu, sådär 2½ vecka innan BF, så har jag fått lite låga järnvärden. Det förvånade mig faktiskt eftersom jag har känt mig betydligt mer trött och hängig tidigare när jag inte haft dåliga värden. Dessutom kändes det väldigt sent att få dåliga värden nu, bara några veckor innan. Jag fick förslag på två sorters järntabletter men jag har inte gått till apoteket än. Känns trist att behöva börja en behandling såhär sent i graviditeten om jag ska vara ärlig, särskilt när jag inte ens mår dåligt på det sättet. Men det är väl kanske bra att höja mitt värde lite innan förlossningen. Har ju fortfarande Blutsaft kvar hemma som jag drack under en period när jag verkligen var trött. Börjar kanske med det idag så får jag väl ta tabletterna någon gång under veckan :)
Kan säga att det nog sällan blir som man tänkt sig. Tyckte vid första förlossningen att jag fick det ungefär så som jag tänkte mig men efter att ha funderat på det var jag inte så nöjd som jag först tyckte att jag var. så inför andra förlossningen bestämde jag mig att jag INTE skulle ha epidural men ville ha det som sista utväg (den var fantastisk på att ta bort smärtan men stannade upp hela förloppet och det blev sugklocka) - ville även testa typ akupunktur osv.
SvaraRaderaNär det väl var dags för andra förlossningen var det fullt på ALLA sjukhus i stockholm så vi fick mitt i natten sätta oss i bilen och åka till Uppsala, inte jättekul att sitta och åka så långt och ha så ont. När vi väl kom fram och fick förlossningsrummet hann jag bara testa lustgasen innan vattnet gick och lillan var ute på ca 1 timma efter att vi kommit fram - vill inte tänka på hur det hade gått om vi åkt på dagen då det är kö mellan stockholm och en bra bit norrut! helt sjukt att man skickar en omföderska så långt men sådan är tyvärr förlossningsvården just nu..
Allt gick bra iaf och vi fick vår perfekta lilla tjej - och jag hade sån kraft i mig själv när jag födde (utan nån smärtlindring förutom lustgas) så jag är nästan mer nöjd med den förlossningen eftersom jag fick klara den själv :-)
Var öppen för att det kan bli som du inte tänkt dig, men ha en plan, det tror jag är jättebra att ha en tanke om hur man vill ha det. Barnmorskorna som kommer vara där kommer hjälpa dig och de har ju gjort det där hundra och en gånger så be dem om råd, de hjälper och stöttar!