I drömmarnas land

Ja, i natt var en orolig natt måste jag säga. Jag sov inte bra. Dels så var det mycket bök inifrån magen och sedan lyckades jag helt enkelt inte hitta en skön position att ligga i. Dessutom hade jag en himla obehaglig dröm så när jag vaknade upp ur den var jag nästan lite skärrad.

Jag skriver ner den lite kort för jag vill ändå dokumentera sådant här och jag är säker på att jag inte direkt är den enda som drömmer obehagliga drömmar i slutet av graviditeten.

Jag drömde att jag hade tid på förlossningen idag. Och jag menar, det var verkligen idag för jag minns hur jag flera gånger pratade om den 17 november i drömmen. Varför jag hade fått tid visste jag inte, jag hade bara fått en kallelse att infinna mig så jag lydde.

Jag var övertygad om att jag skulle få ligga med lite CTG och göra lite andra tester för att sedan gå hem igen men när jag kom dit så blev jag direkt slussad in i ett rum där det inte fanns mer än en brits och en stol och efter en kort stund kom det in en sjuksköterska som bara rakt sa till mig att läkaren just nu var upptagen men att kejsarsnittet skulle bli av inom ett par timmar.

Jag fattade ingenting och trodde nog hon gått till fel patient men hon försäkrade mig om att det var rätt. Jag skulle bli snittad under dagen. Sedan sa hon inget mer utan hon gick ut och kvar ensam var jag, JÄTTELEDSEN, för jag förstod ingenting och jag ville absolut inte bli snittad.

Tiden gick och jag gick runt hela avdelningen i hopp om att få tag i någon som kunde svara på lite frågor för jag förstod verkligen inte ens vad jag gjorde där. Bebisen i magen hade ju varit så himla livlig nu i ett par dagar och var det ju även där på förlossningen och ingen hade ju ens gjort någon form av undersökning så varför skulle han ut nu? och varför skulle det ske via kejsarsnitt?

Efter många om och men var det en sjuksköterska som lite i förbifarten lyckades få fram att min barnmorska på MVC rapporterat att jag haft väldigt mycket sammandragningar och därför tyckte man att det var bäst att plocka ut barnet så att han skulle komma till världen säkert för det här med sammandragningar var visst inget att leka med. De ansåg att han var jättestressad (utan att ens ha gjort någon undersökning).

Jag blev såklart jätteledsen för det här var jag absolut inte beredd på och det var ju inte det jag hade föreställt mig och det var jättejobbigt när allt blev så plötsligt och dessutom tyckte jag inte riktigt att jag fått svar nog heller. Men det fanns det inte tid för, för vips så var det dags.

I det där lilla rummet med bristen skulle tydligen operationen ske och jag fick typ ta på mig en patientskjorta och lägga mig ner. In i rummet kom säkert 10 personer och så hör jag en sköterska säga att "nu andas du lugnt här medan jag söver ner dig". WHAT? Jag ville absolut inte sövas ner men tydligen hade jag inget val utan jag skulle inte ens få närvara när min son kom till världen och mycket mer än så hann jag inte tänka innan jag började driva bort i drömmarnas värld.

Här var drömmen slut för jag vaknade och allt kändes jättejobbigt.
Nu finns det ju såklart inte ens chans i världen att det är såhär det kommer gå till när det väl är dags men det är ändå jobbigt att drömma sådant för såklart man oroar sig lite inför förlossningen (åtminstone undermedvetet tydligen).

Nu säger jag inte att det skulle vara det värsta i världen om det nu skulle bli ett kejsarsnitt tillslut för det viktigaste av allt är ju såklart att bebisen kommer ut frisk och kry. Men precis som de allra flesta så har jag ju ändå ställt in mig på att föda vaginalt och det är något jag verkligen vill. Jag kan väl t.o.m säga att kejsarsnitt skrämmer mig en del, men skulle det väl bli så antar jag att det blir akut på något vis och då bryr jag mig nog inte. Men det skulle nog kännas som att bli snuvad på min förlossning och ja, jag vill helt enkelt att det ska gå så naturligt till som möjligt. Helst utan komplikationer såklart ;)

Det är väl faktiskt t.o.m så att jag knappt tänkt på alla de saker som kan tillkomma, alltså komplikationer. Inte för att jag är rädd för det, mer därför att jag bara valt att fokusera på att det antagligen kommer förlöpa helt normalt. Men efter i natt känner jag ändå att det kanske inte vore helt dumt att ändå läsa på lite mer om alternativa förlossningar utöver det normala. Kanske kan det hjälpa mig lite att inte känna obehag OM det nu skulle bli exempelvis ett kejsarsnitt.