Förvärkar eller något?

Igår eftermiddag hade jag tvättid och vår tvättstuga ligger en liten bit bort så man får gå ner för trapporna och gå ut typ 100 meter och så är man framme. Det handlar alltså inte om någon längre sträcka men det är ju heller inte om att ha tvättmaskin i badrummet. Hur som helst så var Mattias på jobbet så jag skulle tvätta själv och lat som jag är så orkar jag inte springa upp och ner flera gånger utan jag envisades med att gå med två tunga, stora tvättkorgar samt tvättmedel då. Nu vet jag inga exakta siffror på hur många kg detta blir att bära, men låt oss bara konstatera att för en höggravid som redan bär på ca 15 extra kg så är det TUNGT att bära två överfulla korgar med tvätt, även om det "bara" handlar om en sträcka på 2 trappor och 100 meter.

Nåja, väl inne i tvättstugan var jag ändå nöjd med min prestation för jag pressade mig lite också och stannade inte för att vila utan gick hela sträckan i ett streck. Och som sagt, löjlig som jag är så blev det lite av en tävling mot mig själv så jag var helt klart nöjd att jag lyckades "vinna", ha ha!

Men så börjar jag lägga in lite tvätt i maskinerna och känner att jag får ont i magen, och då pratar vi inte om lite fesljummen smärta som svag mensvärk eller lite magknip utan det var rejäla krafter. Det var alltså såpass så jag inte kunde fortsätta lasta in maskinerna samtidigt utan jag var tvungen att bara luta mig mot väggen och andas. Jag tänkte direkt att "tusan också, nu överansträngde jag mig här". Men smärtan kom och gick en bra stund, vi talar om ca 1 h.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det gjorde helt enkelt bara jätteont i magen (nedre delen tror jag nog det var) i ett par sekunder för att sedan försvinna och kanske komma tillbaka efter någon eller några minuter. Jag satte mig ner för att vila och när smärtorna ändå fortsatte blev jag nästan nervös och tänkte att det kanske var dags. Men samtidigt var jag nog rätt övertygad om att det inte var the real deal heller eftersom smärtan bara höll i sig ett par sekunder (kanske 15-20?).

Efter ett tag lugnade det som sagt ner sig men jag hann nästan bli lite rädd för jag var inte beredd på att få så jätteont på en gång. Jag hade väl mer föreställt mig en smygande känsla som skulle öka, som mensvärk. Nu var det ungefär som att någon brutit mitt ben, alltså extrem smärta helt plötsligt, lite så jag tänker mig att det är mer mot slutet.

Ja ja, nu är jag inte ens säker på att det var förvärkar över huvud taget. Vad jag har förstått så är förvärkar onda sammandragningar och jag har ju knappt känt av några sammandragningar så för mig är det svårt att veta. Dessutom tycker jag att det är himla svårt att avgöra ibland om det bara är bebisen som trycker ut sig eller om det är sammandragningar. Jag minns ju för övrigt för 2 veckor sedan när jag var hos barnmorskan och hon skulle mäta magen och hon sa att det var lite svårt att känna exakt var bebisen låg för att min livmoder var så hård. Jag kan bara tänka mig att det var mitt i en sammandragning och så har jag det ju lite från och till men det är inte så att jag känner när det kommer och går utan ibland när jag känner på magen så inser jag bara att den är extra hård/mjuk.

Hur som helst, oavsett om det var förvärkar eller om det bara var bebisen som röt ifrån p.g.a överansträngning så kändes det åtminstone som ett litet steg närmare och det kändes som en liten försmak på det som komma skall. Bebis har sparkat jättemycket sedan igår så han mår nog finfint för övrigt (om det nu var överansträngning det handlade om). Jag har i alla fall bestämt mig för att igår fick bli sista gången som jag tvättade helt själv. Jag orkar helt enkelt inte bära så tungt nu och jag orkar heller inte springa massa upp och ner p.g.a foglossning och annat.