Dagen är kommen

Mina fina vänner som följt mig genom åren. Ni som stöttat mig genom sorg och visar stor glädje i min lycka. Jag har njutit av att dela min vardag med er och jag saknar att det inte blivit mycket av den varan på sistone. Men det är många tankar och snurrat under en längre tid och det har jag ju också skrivit lite kort om. Hur jag velat hantera min blogg.

Man kan väl säga att jag äntligen har landat i något som känns helt rätt. Jag vill verkligen kunna känna att jag, utan att behöva få dåligt samvete, kan skriva om min vardag tillsammans med min familj. Jag skriver för mig egen del och om någon annan får glädje av det är det ju roligt också. Men mest skriver jag som sagt för mig. För att jag ska kunna vara så personlig och ärlig som jag vill vara så kommer jag inte kunna fortsätta blogga som jag tidigare gjort. Det känns inte bra att bilder på familjen läggs ut och att vem som helst kan se dem och läsa så många detaljer kring vår vardag.

Jag vill skydda mina barn och oss vuxna från en exponering som jag inte riktigt själv vet vad jag tycker om. Därför kommer jag lösenordsskydda bloggen.

Med det sagt har jag genom åren haft många fina följare och ni är välkomna att följa med in i min lite mer privata värld. Men jag vill ha koll på vilka som läser min blogg så om DU vill fortsätta att följa oss så får du skicka ett e-mail till smamirakel@gmail.com. Jag önskar att du skriver lite om dig själv och varför du vill läsa min blogg. Sedan skickar jag tillbaka lösenord.

Med min älskade lilla Thea i magen.

Bloggen kommer ligga uppe ett litet tag till för allmänheten så att alla som klickar in sig lite mer oregelbundet här ska få en chans att hinna se meddelandet.

Och för er som känner att resan tar slut i samband med det här inlägget vill jag ändå bara passa på att tacka så hemskt mycket för allt under de här åren. Jag är så tacksam för allt stöd i samband med mina graviditeter och det är fantastiskt fint att se hur många vänliga själar det finns ute i bloggvärlden.

Många kramar till er alla.
Isabel med familj

Efterkontroll

Idag var vi på efterkontroll hos barnmorskan. Tyvärr var min egna barnmorska ledig så jag fick träffa en annan som jag aldrig träffat. Lite trist måste jag säga eftersom det känns som att halva nöjet med att komma på efterkontroll är att man får visa upp bebisen för sin barnmorska. Men men.

Det blev ett kort besök eftersom allt var normalt och jag inte hade några frågor osv. Jag avböjde den vaginala undersökningen den här gången, kände inget behov av den plus att jag hade lite fullt upp med ett barn i vardera arm.

Nåväl, det gick som sagt bra men jag måste känna att det kändes lite småtråkigt att hon lite hakade upp sig på vikten. Hon frågade om jag vägt mig idag och jag berättade vikten. Hon frågade om jag gått ner allt och jag sa att jag har ca 4-5 kg kvar till inskrivningsvikten. Sedan frågade hon om jag gick ner allt efter Mio och jag berättade att jag inte gjorde det utan hade ca 5 kg kvar från honom också.

Sedan verkade hon inte kunna släppa det för hon tjatade på om att jag måste gå ner i vikt nu och att jag verkligen borde gå ner i vikt innan jag blir gravid igen osv. Hon frågade om jag visste  hur jag skulle tänka med mat osv och att hon annars kunde erbjuda professionell hjälp för att gå ner i vikt. Här någonstans började jag väl känna mig lite irriterad. Okej, hon har rätt i att jag behöver gå ner i vikt och att det vore bra att gå ner innan jag blir gravid igen. Men jag födde barn för 6 veckor sedan. 6 VECKOR. Jag menar, låt min kropp få ta det lite lugnt innan man ska börja hetsa med professionell hjälp.

Jag har inga planer på att bli gravid de kommande veckorna direkt så jag känner att jag har tid på mig att låta min kropp gå ner i lagom lugn takt. Att jag inte gick ner mellan Mio och Thea berodde enbart på att jag var lat och aldrig orkade fullfölja, det sa jag också till henne. Visst, de där sista kilona var riktigt envetna, men det hade inte varit omöjligt om jag inte var en sådan chokladälskare.

Nåväl. Vi pratade på lite mer och sedan skulle vi gå och hon sa "Välkommen tillbaka... Fast se till att gå ner i vikt först".

Hm, konstigt fokus måste jag säga.

Tillbakablick

Satt och kollade igenom lite mobilbilder här på datorn. Jag måste verkligen rensa. Har bilder från flera år tillbaka. Massa struntbilder men också en del värdefulla. Hittade några godingar på Mio när han var liten bebis som jag bjuder på. Kan inte förstå att bilderna är tagna för 1½ år sedan. Usch, tiden går så fort. Bilderna är tagna någon vecka innan Mio blev 2 månader. Nästan som Thea är nu :)

En kärlekshälsning till pappsen på
alla hjärtans dag :)

Redo för att gå ut i kylan.

En suddig groupie på tåget på väg till Stockholm och bröllop.

Fint minne

 Minns tillbaka till en varm och underbar sommardag i augusti med den här lille busungen som jag älskar så vansinnigt mycket ♥♥♥

Första veckan hemma

Ja, nu är det redan söndag igen. Men veckan som varit var min första vecka hemma själv med barnen när Mattias återgick till jobbet. Vi har haft en underbar ledighet tillsammans men det var ändå lite skönt att komma tillbaka till de gamla rutinerna. Mer ordning och redan när jag är själv med barnen ;)

Hur som helst. Vi har verkligen haft en underbar vecka och det har gått hur bra som helst att vara hemma med båda. Mio är så snäll och förståndig trots att han är så liten och Thea är snäll och gnäller nästan bara i situationer då jag har tid att sitta ner lite med henne :) Det klart, ett par svettiga situationer uppstod också under veckan när båda barnen är ledsna samtidigt, båda trötta, båda hungriga, båda behöver ny blöja etc. Men det har också funkat bra. Man blir en hejare på att multitaska. Att amma samtidigt som man står vid spisen och lagar lunch och underhåller storebror samtidigt - inga problem :) Nåväl, det är härligt, men krävande. Jag slocknar gärna kl 21 om kvällarna. Gäspar och kolla på klockan gör jag redan kl 20 ;)

Något som jag är glatt överraskad över är hur extremt ROLIGT jag tycker att det är att vara hemma med båda två samtidigt. Jag tyckte mycket om att vara mammaledig med Mio ensam också, men det här är något annat. Det ÄLSKAR jag. Full fart varje dag. Dagarna går undan och nu när Mio är äldre kan vi hitta på så mycket roligt. Thea är nöjd bara hon får vara med och vara nära så det är bra. Just nu känner jag bara att ju fler barn jag har här hemma desto roligare. Kanske man skulle bli någon typ av dagmamma? :)

Välkommen hösten

Och så var sommaren över. Vi fick ett par härliga veckor nu på slutet trots allt med värme och sol. Det har varit en helt underbar tid att vara tillsammans hela familjen och därför har min datortid varit i princip lika med noll, vilket också har synts här på bloggen. Men det är okej, jag har njutit av att bara få vara med min familj och första tiden med Thea.

Världens bästa lille storebror

Men nu börjar verkligheten igen. Imorgon går Mattias tillbaka till jobbet och vår gemensamma ledighet är över, för den här gången. Nu börjar ett nytt kapitel för mig och barnen. Jag, Mio och Thea ska vara hemma tillsammans och få vardagen att fungera, Det känns som att det nog kommer bli lite svettigt emellanåt men ändå himla underbart. Ser verkligen fram emot den här hösten med att komma tillbaka till våra rutiner och alla de aktiviteter som vi har inplanerat.

Jag bara ÄLSKAR Mios ålder just nu. Skulle gärna stanna tiden ett bra tag alltså. Det ska bli så roligt att följa honom under hösten och tänk att han blir 2 år till jul. Jag kan knappt förstå det. Han fyllde ju nyss ett år. Okej, det är ett par månader kvar tills han blir 2, men ändå!

Och Thea kommer då vara 5 månader, nästan ett halvår. Helt otroligt. Mina små älsklingar.

Ljuvliga liv

Sådär. En välförtjänt liten bloggpaus. Jag har bara tagit vara på tiden och njutit av mina två första veckor som tvåbarnsmamma. Så fantastiskt. Visst finns det ständigt ett litet dåligt samvete för att man kanske inte riktigt hinner med allt man skulle vilja, precis på samma sätt som det där samvetet pockade på även när det bara var Mio, Men på det stora hela tycker jag ändå att det går ganska bra. Det hjälper ju såklart att Mattias är hemma med oss i dryga två veckor till. Sedan börjar vardagen igen, det kommer bli spännande att vara själv om dagarna med båda barnen. Jag tror det kommer gå bra.

Thea växer så det knakar och hon verkar gå i sin storebrors fotspår med att gå upp ungefär ett halvt kilo i veckan, hehe. Det kommer ju såklart inte hålla i sig för alltid men hon verkar få i sig bra med mat i alla fall. Men hon är fortfarande liten med storlek 50 och blöjor nr 1. Min lilla docka.

Mio verkar helt ha glömt bort ett liv utan Thea i familjen. Han har tagit hela den här storebrorsgrejen väldigt bra. Men jag tror nog att jag vill skriva ett eget inlägg om det.

Hur som helst så mår vi bra och som sagt, vi njuter av lite varma dagar och mys med familjen, precis som det ska vara såhär i bebisbubblan.

Inte helt lätt att lyckas få en fin familjebild, hehe. Men ÅH vad jag älskar de här två barnen ♥ ♥

Liten uppdatering

Nu har det gått flera veckor igen och ingen uppdatering från min sida. Faktum är att jag inte ens varit inne och kikat på bloggen över huvud taget. Jag har nog känt mig ganska trött på graviditeten rent allmänt så det har varit skönt att slippa tänka extra mycket genom att skriva om den.

Men nu mina vänner är det allt dags för en liten uppdatering va? :)
Kan ni tänka er att jag bara har 11 dagar kvar till BF? När jag läser det så känns det jättekonstigt. Så nära men fortfrande ändå så långt bort. Jag kan fortfarande inte helt släppa tanken på att jag tror att jag fått fel bf-datum och enligt mitt 11veckors ultraljud skulle bf vara om 2 dagar. WOW, det låter både bättre och känns bättre. Men vi får väl se. Bebisen kommer nog närmare den 20 än 11 i alla fall.

Men hur som helst. Såhär i vecka 39 roar jag mig med att försöka alla möjliga knep för att få igång det hela. Precis lika effektlöst som när jag väntade Mio och lovade mig själv att jag inte skulle hålla på såhär nästa graviditet. Men jag är SÅ färdig med att vara gravid och jag har ont och är sjukt trött så då sitter man trots allt här igen och försöker. Och försöka kan man ju göra hur mycket man vill. Det händer ändå ingenting ;)

Inga förvärkar den här gången heller, ingen slempropp eller något annat som skulle vara en indikation på att bebisen kanske är på G inom det närmsta i alla fall.

Den 4 augusti blir det igångsättning om ingenting händer innan dess. Det gör mig både frustrerad och ledsen av att tänka på det. Det känns inte rättvist någonstans om jag ska behöva gå över så mycket igen. Jag tycker gott och väl att det kan vara min tur nu att bara få lite smidighet och få en julibebis. Men men, ingen ide att tänka på det nu. Det är ju trots allt 1,5 vecka kvar tills bf och hela 3 veckor kvar av juli. Mycket kan hända.

Vi hade en riktigt fin sommarvecka här i början av juli, men det var allt, Nu är vi tillbaka till 15 grader och regn igen. Deprimerande värre att inte ens få njuta av lite varma dagar när man går i väntans tider. Jag hade velat kunna gå ut med Mio och leka i shorts och t-shirt och äta picknick på altanen. Istället sitter vi instängda i huset och väntar ut regnet och dagarna känns långa.

Om 1 vecka börjar Mattias sin semster och ni anar inte mycket jag längtar. Vi kommer ha så vansinnigt mysigt här i väntan på bebisen. Det ska bli underbart att slippa vara själv hela dagarna och bära bära bära och slita med Mio som absolut inte vill ligga still vid blöjbyte, påklädning eller tandborstning. Alla de sakerna är en stor kamp varje dag och jag jobbar mig svettig varje gång. Det ska bli så skönt att kunna få vila när jag vill och inte behöva känna dåligt samvete för att jag inte orkar sitta och leka massa på golvet längre. Och framför allt ska det bli så mysigt att vi kan hitta på roliga saker om dagarna så att tiden går fort. Men en vecka till får jag allt härda ut här hemma.

Jag kanske ska försöka blogga lite flitigare så att både ni och jag har något att se fram emot om dagarna? :)

Bjuder på en bild tagen för ca 2 veckor sedan på en varm och skön sommardag.
Jag och mina två barn på en och samma bild <3

Hallå

ÄNTLIGEN kan jag sätta mig ner här en stund. Nu var det verkligen längesedan. Jag har varit totalt utslagen så himla länge och det är först idag faktiskt som jag känner mig relativt frisk. Fortfarande lite småont i halsen men i övrigt rätt bra. Jag vet inte riktigt vad det varit som jag åkt på men det har verkligen inte varit roligt. Inte nog med att jag varit sjuk, vi har haft både hantverkare här som renoverar vår tvättstuga och andra installatörer som har fixat vårt nya bredband. Fullt hus med andra ord, för att inte tala om att vår tvättstuga för tillfället står utspritt i vår hall/vardagsrum. Fy för att renovera egentligen. Grejer precis överallt. Och 2 långa veckor beräknas det här hålla på. Men nu är det tack och lov inte långt kvar. Ska bli så himla skönt att få vara lite i fred igen, kunna tvätta, duscha varmt och bara ha det lite städat och fint här hemma. Det är verkligen supertrist med allt stök när man går hemma hela dagarna.

Nåväl, nu sitter jag här med en sparkandes mage i lugn och ro medan lilleman sover middag. Vi har haft full håll igång idag med rensning i trädgården så jag är egentligen rätt trött och borde sova middag jag med (vilket jag alltid gör nu för tiden) men jag känner att jag har så mycket saker att göra så jag får nog skippa det idag. Det är ändå rätt vilosamt att sitta här i lugnet också.

Mio är inne i en helt fantastisk ålder just nu. Allt är bara så mysigt och underbart. Han blir mer och mer sin egen lilla person och jag tycker det är så vansinnigt mysigt att se honom växa och utvecklas. Jag tycker tiden går alldeles för fort men jag känner mig ändå tacksam att jag ska vara hemma läääänge till honom så att jag inte missar en sekund av allt det här mysiga. Han är en sådan go liten pojke.

Han babblar på mest hela tiden här hemma nu. Fast det mesta förstår vi inte. Några enstaka ord kommer här och där men jag tycker nästan att han sa mer riktiga ord förut. Nu har han liksom tagit en paus i det där och pekar mest och babblar på om något gulligt :) Men han är ändå tydlig i sin konversation, nickar, skakar på huvudet, pekar, slår bort med handen, säger ja och nej. Mest nej ;)

Förstår gör han det mesta, när han vill :) Ibland när han hittar på bus så lyssnar han inte alls utan bara skrattar. Men för det mesta är han faktiskt duktig på att sluta om han gör något han inte får. Man märker att han förstår mycket när jag pratar. Han hämtar rätt saker vi ber honom om och han pekar ofta på föremål som vi pratar om eller går och hämtar dem. Säger jag t.e.x att vi ska gå ut så går han och hämtar sin keps och sina skor eller går direkt till dörren och pekar.

Det roligaste han vet just nu är att jaga vår stackars katt. Tiger får inte mycket lugn och ro men han verkar tycka att det är rätt kul för när han väl hoppat upp någonstans där Mio inte når honom så hoppar han snabbt ner igen och börjar stryka sig mot honom. Är vi ute och leker i trädgården så älskar Tiger att bli jagad. Han springer fram och tillbaka och Mio efter. Det är roligt att se dem tillsammans och det är bra underhållning så att jag hinner göra lite annat :) Mio älskar svansen och vill gärna dra i den mest hela tiden, vilket såklart inte är okej. Jag kämpar mycket med att få honom att klappa snällt och inte dra men just det där är en sådan sak som han inte lyssnar på, han bara skrattar. Jag brukar säga till Tiger att han får säga ifrån när det blir för mycket men oftast så är han för snäll och försöker bara fly undan. Ibland säger han dock ifrån på skarpen men Mio tycker mest att att det är kul. Hmm, vi jobbar på det där.

I övrigt är han väldigt lugn och det är aldrig problem när vi umgås med andra barn. Då är det nästan tvärtom. Han är så försiktig och tycker det är lite obehagligt när någon kommer för nära. Han delar gärna med sig av saker och ting, fast helst till vuxna. Det är tydligen inte lika roligt att ge bort leksaker till andra barn. Men det brukar gå rätt bra det med så fort han är lite varm i kläderna under en playdate.

Han älskar att kika i böcker, just nu är nog Alfons favoriten. Vi läser en bok varje kväll innan han ska sova och han sitter helt tyst och bara tittar i boken och lyssnar under hela sagostunden, så duktig.

En annan sak han tycker väldigt mycket om är flygplan. Det är himla bra att vi flyttade just hit för planen flyger över vårt hus flera gånger per dag och såå fort han hör det där mullret så pekar han upp mot himlen och letar plan :) Funderar på att göra om hans rum till ett flygplansrum. Fast vi får väl se, det var ju bara ett halvår sedan vi flyttade in här och gjorde i ordning hans rum så det känns lite onödigt att göra om igen, även om det är kul :)

Han vill gärna äta själv numera. Det går riktigt bra men vi jobbar
på att det ska bli lite mer kladdfritt ;)

Tvätta bilen med pappa är kul

Duktig kille

I eftermiddag

Är det som sagt dags för ultraljudet. Det har varit ett par oroliga dagar. Visserligen har jag väl inte hunnit tänka allt för mycket på det hela men jag har känt mig lite extra förpliktigad att hålla koll på lillans rörelsemönster där inne. På dagarna går ju allt i 110 men på kvällarna/nätterna har jag inte riktigt kunnat komma till ro utan jag har legat och känt efter och funderat. Nu har det inte varit något fel på aktiviteten så det känns ju bra, men ändå, lite mentalt påfrestande bara.

Sedan har jag åkt på någon infektion i halsen också, typiskt. Jag har hostat lite till och från i 2 veckor och det har gjort lite ont i på nätterna när den där hostan slår till. Men fy bubblan för de senaste dagarna, då har det övergått till att göra konstant ont på ena sidan halsen och framför allt när jag sväljer. Det river varje gång jag äter och dricker och om jag hostar så känns det som att halsen ska gå sönder. Det gör jätteont att luta bak huvudet och att vrida på nacken. På nätterna vaknar jag varje gång jag ska svälja för att det gör så ont.

Ringde vårdcentralen idag för det går ju aldrig över och har dessutom liksom börjat stråla ut mot käken och örat på den sidan där det gör ont, men eftersom att jag i övrigt är frisk, ingen feber, så är det inte halsfluss och då gör man inget? Hon sa att jag kunde få komma ner och bli kikad på men att jag bara skulle få gå hem igen utan hjälp så det kändes ju totalt meningslöst. Hon föreslog dricka varmt och vila och det klart jag ska försöka men mitt liv just nu är inte direkt anpassat till att vila, hehe. Nåja, det är väl bara att härda ut ett tag till då.

Sommardag

Lunch på altanen är inte helt dumt.

Idag är det sommarvärme igen. Det brukar ju komma en riktig värmebölja i maj varje år men nu är det lite tidigt, inte mig emot men det känns lite konstigt att gå omkring i sommarkläder redan i april.

Jag och Mio passade på att rena lite i trädgården i förmiddags och sedan avslutade vi med att äta picknicklunch i solen på altanen. Men det blev så vansinnigt varmt på slutet så jag längtade efter att få äta upp och gå in. haha. Mio fick snida om till t-shirt och shorts istället innan hans lilla middagslur för när han vaknar ska vi gå ut igen och då blir det helt klart för varmt med långärmat och långbyxor.

Det var alltså 17 grader i skuggan och helt vindstilla strax innan lunch. Nu är det säkert ännu varmare och på vår baksida lyser solen fram tills den går ner så där är det hur varmt som helst. Jag ska också ta och byta om till något mer sommarklätt sedan. Jag är jättevarm i leggins och kortärmad klänning. Känner lite att jag får en försmak nu på hur sommaren kommer bli. MÅSTE verkligen hitta några luftiga, tunna klänningar tills värmen verkligen slår till annars lär ju den här sommaren bli outhärdlig.

Min lille busunge med myror i brallan.
:)

Sommar idag

Alltså jag smällde nästan av när jag kollade på vår termometer idag  som på eftermiddagen visade på 19,3 grader och då pratar vi alltså inte i solen utan skuggan. Då kan ni ju bara föreställa er hur varmt och gott vi hade det på vår baksida i solen. Helt vindstilla var det också. Jag hade bara t-shirt och Mio körde varken jacka eller mössa utan bara body och byxa. Det var så underbart och vi var ute så länge att jag till och med glömde bort middagen. Vi kom in igen vid 18.15 och då insåg jag att det var läggdags för Mio. Tur att vi hade lite rester att stoppa i magen så att han kunde komma i säng innan kl 19 i alla fall. Men stackaren var nog väldigt hungrig för han slukade både smörgås, grönsaker och en portion kyckling med ris.

Det var så underbart idag på eftermiddagen när vi var ute. Våra kära grannar var också ute och lekte så deras barn kom över till oss och busade lite. Det var så kul att se dem tillsammans. Det ena är 3 år och den andre lika gammal som Mio. De busade med en liten fotboll och jagade varandra i gräset. Småttingarna förstod nog inte riktigt tjusningen i att leka tillsammans än men där emot lekte Mio jättefint med treåringen. Nu kan det ju varit för att denne treåring var väldigt gullig mot honom men han höll henne i handen och de gick och tittade på våra blommor och hon kittlade honom lite på magen så han kiknade av skratt. Sedan var han helt såld och ville bara gå efter henne och visa henne alla vackra saker han kunde hitta som typ mossa och grässtrån :) Mitt lilla mammahjärta svällde till minst tredubbel storlek och jag kände mig så vansinnigt lycklig över att Mio snart ska få ett småsyskon som han kommer kunna busa med till nästa sommar. Fram tills dess får han nöja sig med grannbarnen men det är ju verkligen inte fy skam det heller, vi bor ju till och med i samma hus ;) (parhus).

Jag struntade i att föreviga denna ljuvliga eftermiddag utan lät bara ögat njuta för stunden så därför får jag istället bjuda på en bild som är från förra året vid den här tiden. Det ser ut som att det var varmt och gott då också. Vår lille plutt var bara 4 månader och jag bara känner i hela kroppen hur otroligt mycket roligare den här våren/sommaren kommer bli. Förra året vid den här tiden kunde man ju inte vara ute och leka som nu. Då var det istället långa vagnpromenader som förgyllde våra dagar, inte helt fel det heller såklart :)

Härlig fredag

Den här veckan har gått jättefort och det är så roligt att det snart är helg. I morse vaknade vår lilleman vid 6.45 vilket är tidigare än han brukar men jag kände mig så utvilad så jag försökte inte söva om honom utan gick upp istället. Mattias hade inte hunnit gå till jobbet än utan vi hann vinka av honom innan frukosten.

Efter morgonbestyren gick vi till öppna förskolan. Det var soppfredag där idag så för 15 kr fick man soppa och hembakt bröd, riktigt bra pris och himla trevligt initiativ. Mio är alltid väldigt lugn och försiktig av sig när vi kommer till öppna förskolan. Idag var vi ändå där i flera timmar men han ville mest sitta i mitt knä. Förutom på slutet för då vågade han leka lite själv.

Nu har Mio sovit en stund och strax ska vi åka till mina föräldrar. Hela min lilla familj ska sova över där idag. Imorgon bitti åker jag och Mattias till Ullared så Mio får stanna och leka lite hos sin mormor och morfar några timmar tills vi är tillbaka :)

Det blir mysigt men nu måste jag gå och packa det sista.

I did it

Yes, idag tog jag körkort. Känns så himla skönt att ha det kapitlet avslutat nu. I måndags gjorde jag teoriprovet vilket gick bra men det var rätt väntat också. Jag har verkligen pluggat järnet ett par veckor. Idag kände jag mig jättenervös men kunde ändå skaka av mig det värsta när det väl var dags.

Och det gick ju bra för jag blev ju som sagt godkänd. Jippi!!
Vi firade direkt med lite lunch på Thairestaurang och ikväll ska jag lyxa till det och baka lite chokladbollar att mumsa på ;)

Nu tusan

Anledningen till att det har varit lite tyst här sedan förra helgen är att jag har ägnat att min vakna lediga tid åt att plugga. Jag har ju hållit på att ta körkort nu i omgångar i flera år men det har liksom aldrig riktigt funnits det där drivet som gjort att jag orkat ta tag i det hela på slutet. Sist när jag började närma mig satte Mios graviditet stopp för det hela eftersom jag hade passerat vecka 25 och inte fick göra halkkörningen. Så efter det tappade jag lusten igen och det dröjde över ett halvår innan jag satte mig bakom ratten igen. Men så under hösten har jag sakta men säkert närmat mig. Gjort halkkörning och övat övat övat. Men sedan köpte vi hus och jag blev gravid i samma veva som vi flyttade in så då återgick det till att vara lite körstopp ett par veckor.

Men nu efter jul bestämde jag mig att jag inte kan hålla på såhär längre. Jag har övningskört till och från sedan jag var 16 år och jag börjar känna mig rejält trött på att aldrig bli av med den där gröna skylten trots att jag kunnat manövrera bilen länge och väl. Givetvis finns det alltid små detaljer som kan putsas till och mitt höga krav på mig själv har väl gjort att det också har stoppat upp hela processen.

I alla fall, för ett par veckor sedan insåg jag att jag aldrig kommer komma framåt om jag inte bara vågar chansa, så jag bokade teoriprov och uppkörning vilket nu ska ske inom en väldigt snar framtid. Så de senaste veckorna har jag ansträngt mig lite extra med att plugga på kvällarna och köra på lite mer utmanande ställen än bara de gamla vanliga vägarna. Och det har verkligen gett resultat. Jag känner mig mycket mer förberedd nu än för bara en vecka sedan. Skönt. Men samtidigt inser jag att det hade varit skönt med ett par veckor till av pluggande och körande. Men så är det. Nu är ju som sagt proven bokade så jag får bara göra mitt bästa och hoppas att det går bra. Kuggar jag en gång känns det okej också, då kommer jag boka om ganska direkt, så pass redo känner jag mig ändå.

Nu är jag i vecka 26 med andra barnet och det är verkligen på tiden att jag får det där körkortet. Det kommer vara en sådan befrielse när det hela väl är över. Därför kommer bloggen vara lite tystare nu tills att jag inte behöver sitta och plugga varje vaken stund. Bara så att ni vet :)

Bild lånad från google

GLAD PÅSK

Glad kille som hittat sitt påskägg

Glad påsk på er alla. Vi har haft en riktigt fin ledighet hittills med underbart väder och mycket mys. Idag är det helt underbart ute så vi ska snart ut på nya äventyr igen.

Undersöker innehållet

Om att fixa och dona

Något som jag älskar med att bo i hus och ha sitt eget på är hur lusten att ha det fint kommer så mycket mer naturligt och automatiskt. Inte för att man ville ha det fult och ostädat innan, men jag orkade liksom inte riktigt bry mig på samma sätt. Hade vi en ful tapet eller fula köksskåp lät vi det bara vara för det var helt enkelt inte värt det att kosta på sig att göra om eftersom man inte fick något för det när man flyttade där ifrån. Allt blev lite temporärt på något sätt och det kändes aldrig helt som ens eget.

Men nu, så ljuvligt att få gå och pilla här hemma om dagarna. Jag städar lite varje dag och jag tycker inte ens att det är jobbigt, mest skönt faktiskt att hålla efter och hålla det fint. På sistone tycker jag att vi har fått det så himla fint och härligt här hemma. Våren har fört med sig många fina färger och mysig inspiration. För en gång skull trivs jag VERKLIGEN i mitt eget hem. Det är en fantastisk känsla.

Nu har vi fortfarande mycket kvar som ska göras innan det här huset är "vårt", men alla de där större renoveringarna får vi ju ta lite pö om pö när ekonomin tillåter. Det känns ändå jätteroligt att veta att badrum och kök kommer bli helt i vår smak inom ett par år OCH att det kommer kännas så befriande och värt det att lägga alla de där pengarna på det. Det lönar sig ju ändå i slutändan.

Den senaste tiden har fokus legat lite mer utomhus. Vi har ju ett par rabatter som var/är lite oskötta så vi har tagit tag i det och försökt rensa och fixa. Det är fortfarande mycket jobb kvar men det är roligt att se hur allt växer fram och hur vårt slit ger avkastning.

Igår kväll planterade vi om några blomlådor som händer utanför vårt köksfönster och det blev så glatt och fint. Sedan idag kunde jag inte riktigt hålla mig utan gick och köpte lite mer blommor som jag planterade i krukor på framsidan. Men nu får det allt vara nog här inför påsken. Så får vi ta tag i rabatterna och resten av trädgården sedan lite längre fram.

Vad händer med mitt hår?

Jag vet ju att många tappar hår när de ammar, jag var inget undantag. När Mio var ca 3 månader tror jag det började och det var inga små mängder vill jag tala om. Det var till och med så mycket att jag fick en kal fläck på huvudet. Det kändes nästan liten hemskt när jag faktiskt då insåg hur extremt mycket jag tappat, men jag borde väl inte blivit så förvånad. Jag fick med stora klasar varje gång jag bara röde håret. Det hängde jämt massa hår på mina tröjor och när jag duschade rök ju halva huvudet kändes det som.

Hur som helst så lugnade det ner sig efter en 3-4 månader kanske och då tappade jag nog bara lite mer normalt igen. Nu har det väl gått ungefär ett halvår (lite drygt) sedan dess och jag måste bara säga att jag ser inte klok ut just nu. Hela mitt huvud är fullt av "antenner". Jag har ju väldigt krulligt hår också så det är redan lite vilt som det är. Men nu är det helt extremt. Har jag en tofs så ser jag bara helkonstig ut och har jag utsläppt så ser jag bara oerhört ovårdad ut.

Att platta håret hjälper väl lite grand men vissa "antenner" som hunnit bli rätt långa står bara rakt ut, vad jag än gör. Det är ju kanske något man kan skratta lite år i efterhand men just nu är det inte så roligt. Man vill ju ändå kunna känna sig fin till vardags, ja åtminstone normal. Men istället känns det som att folk tittar på mig när jag är inne i affärer osv för att det ser ut som att jag inte skött mitt hår på flera veckor.

Det "komiska" i hela den här hårkarusellen är väl att lagom tills att håret växt ut tillräckligt långt så att det går att sköta igen så kommer jag ju vara inne i amningsvärlden igen och tappa allt hår IGEN. Sååå, är det såhär jag kommer se ut nu och fram tills att jag slutar få barn? :(

Ja, ni ser ju. Det ser inte klokt ut. haha. Det värsta är att jag inte ens gjort mig till för att det ska se ut så, det är verkligen naturligt. Jag har försökt att typ vattenkamma ner det men det hjälper inte heller. Så fort håret torkat så spretar det upp såhär igen. Oh boy!

Vilken helg

Wow, helgerna går alltid i 120 tycker jag så det är svårt att få tiden till att sätta sig ner och skriva. Men nu är det söndag kväll och lilleman verkar sova stabilt idag så nu har jag en stund till att skriva av mig.

Nu är vi äntligen helt friska hela familjen. Jag märkte i fredags att Mio började bli klart bättre och på kvällen var han så pigg och go. Äntligen. Lördagen var ljuvlig med fint väder och ett fullspäckat schema. Vi startade med en liten loppistur där vi egentligen letade efter barngrindar till trappan men istället kom hem med en gunghäst och en leksakslada. Mio var så glad över båda leksakerna som han lekt med hela helgen. Det är så roligt att han börjar uppskatta saker han får nu. Man ser hur det lyser i hans ögon när han får något som bara är till honom och idag när vi bar upp sakerna till hans rum hade han svårt att bestämma sig vad han skulle leka med så an sprang fram och tillbaka mellan leksakerna.

Efter loppisen gick vi en sväng i mysiga Alingsås och kikade i butiker. Köpte lite små saker till påsken bara. Sedan åkte vi hem och åt lunch och gick ut i solen för att påta i rabatterna. Det var så härligt att få stå med händerna i jorden och blicka ut över min fina man och min älskade son som hade fullt upp. Mattias med att rensa i den andra rabatten och Mio med att jaga katten och hjälpa pappa att plocka skräp. Vi fick även rensat i förrådet vilket var kanon för det har varit lite oorganiserat där sedan vi flyttade in.

Efter ett bra tag när vi började bli lite kalla om näsan så gick vi in och åt mellanmål och sedan fick jag göra färdigt mitt påskpynt och dekorera klart här hemma medan grabbarna busade på övervåningen.

Mio fick äta lite rester till middag och efteråt var det läggdags för honom. Så medan jag försökte få honom att komma till ro cyklade Mattias till affären och handlade lite kvällsmat till oss. Precis när Mio verkat somna för natten så gled Mattias in på uppfarten och med sig hade han räkor och baguette. Så vi fixade till två fina räksmörgåsar och bänkade oss i soffan framför en film och bara njöt av att livet är riktigt härligt just nu.

Efter filmen var vi SÅ trötta så vi gick upp och somnade bums. Men på grund av sommartiden idag blev inte sovmorgonen allt för lång eftersom Mattias hade viktiga möten i kyrkan så vi fick upp tidigt allihop. Men vi kom iväg och kom fram i tid och sedan var det rätt fullt upp fram tills vi kom hem igen på eftermiddagen.

Vädret har varit tråkigt idag med regn så vi struntade i att gå ut och leka utan nöjde oss med att göra lite egen pizza och kolla på gamla bilder. Tänk så nostalgisk man kan bli av att sitta och bläddra tillbaka i albumet. Så mycket som hänt, så många jobbiga minnen, så många underbara minnen. Vår lille plutt har hunnit bli så stor. Trots att vi försöker att ta vara på tiden så kan jag ändå känna att jag önskar att man bara skull ha njutit mer. Alltså, i början var vi väldigt kravlösa och gjorde inte många knop. Och vi njöt och bara VAR. Men ändå, de där första veckorna går ju så ruskigt snabbt och även om vi försökte att inte tänka på annat än att snosa bebis så behövde vi ju ändå en period av att bara lära oss hur allt fungerar. Det tar tid, och energi. Men vi tänker att allt det praktiska borde gå lättare den här gången. Nu vet vi ju hur man gör det mesta och lite hur barn funderar (även om alla barn är olika såklart).

Efter lite kvällslek och kvällsmat slocknade vår busunge och han har sovit gott sedan 18.45. Så nu har vi föräldrar åter igen fått lite chans att bara vara och pusta ut och ladda lite inför en ny vecka, som antagligen kommer gå superfort för vi har massa roliga saker inplanerade.

Förbereder inför påsken

Här skulle vi ta en liten selfie men
min lille älskling tyckte inte att det
var en bra idé. Så mycket vilja :)

Jag tycker att det är så mysigt att förbereda inför högtider. Julkänslan infinner sig ofta där i slutet av november i samband med första advent. Då börjar förberedelserna i vår familj. Påsken har vi faktiskt varit lite dåliga på att riktigt uppmärksamma tidigare. Vi har haft något litet så men oftast har vi bara gett varandra varsitt påskägg på aftonen. Det känns som att påskens förberedelser blir lite platt fall utan barn tycker jag. Och förra året (när vi faktiskt hade en liten plutt) så hade vi fullt upp med att flytta så det blev inte av då. Men NU, när vi inte flyttar och faktiskt har gott om plats och lite mer tid (plus en lite äldre krabat som faktiskt förstår LITE) så känns det helt plötsligt väldigt roligt och viktigt att fixa lite mysigt inför påsken. Jag vet hur mycket varje liten kyckling och påskduk betydde när jag själv var liten. Det blev magiskt.

För två veckor sedan köpte vi lite påskliljor och de har blommat så väldigt fint nu för oss men det har känts lite tidigt att liksom ta i och pynta hela huset redan. Men idag, med en vecka kvar till påsk kände jag att det var dags.

Eftersom att det var bra väder idag tänkte jag att det var perfekt att ta med Mio ut i skogen och plocka lite björkris. Vi gick iväg direkt efter frukosten och jag hade stora visioner om hur mysigt det skulle bli där han skulle traska omkring med mig och plocka pinnar och känna på mossa.

Haha, han totalvägrade att gå ur vagnen och gjorde sin surmin så fort jag ens kom i närheten med någon pinne. Men han var så söt ändå där han satt och vinkade glatt medan jag gick omkring och plockade fallna kvistar :)

På väg hem från vårt skogsäventyr.

När vi kom hem och satte riset i vaser och hängde upp lite påskpynt blev han jätteglad. Tyvärr är han lite för liten för att få hänga på saker själv, det får vänta till nästa år. Men åh vad roligt det är att se att han redan nu tycker att det är kul med pynt.

Jag passade på att hänga upp lite annat pynt jag fixat med det senaste och han var hur nöjd som helst när han fick stå bredvid och "hjälpa" mig med att sätta på häftmassa på lite papper. Sedan kunde jag inte hålla pysselfingrarna i styr utan när Mio sov middag passade jag på och pysslade ihop en liten påsktavla som fått plats i hallen :)

Jag är inte riktigt klar med pyntandet här hemma. Det fattas lite saker som jag behöver hämta i förrådet och sedan behöver jag nog köpa lite nya blommor också för våra påskliljor är lite överblommade nu. Annars får det kanske räcka med det pyntet vi har för i år. Nästa år får jag fortsätta samla på mig lite fina saker :)