Vecka 38

Den här veckan har också gått fort tycker jag. Magen blir större för varje dag och det blir allt svårare att göra allt möjligt som att sova, andas, klä på sig osv. Lillen är ju färdigbakad och för oss är han nu mer än välkommen ut. Jag måste erkänna att jag verkligen är trött på att vara gravid nu och jag längtar så mycket efter att få träffa vår lille kille.

Den här veckan har jag nog känt på förvärkar ett par gånger vilket är mindre trevligt men samtidigt spännande för det känns som att det händer något då. Men vi får se. Lillens BB-väska är nu i alla fall ompackad för 5e gången och nu är vi klara med den. Känns så bra. Nu är det bara våra egna saker som ska packas ner i en liten väska också, men det är inte lika noga, det får nog bli till helgen.

I övrigt trodde jag nog att krämporna var över för min del, men jag antar att så länge det finns tid så finns det utrymme för fler krämpor. Det började förr kanske 2 dagar sedan men att jag kände att jag hade lite ont i mitt ena knä, det var bara på en punkt så det kändes ungefär som att jag fått ett blåmärke eller något. Sedan har jag haft den där onda lilla punkten fram till igår kväll då jag kände att det började göra lite mer ont i knät och inatt mitt i natten vaknade jag utav att hela knät bara dunkade. Så fort jag rörde det benet gjorde det riktigt ont i knät så natten blev lite extra kämpig.

I morse när jag vaknade var det rent av katastrof för nu gör det så ont så jag knappt kan röra mig. Att böja benet gör jätteont för att inte tala om hur det är att GÅ på benet. Ibland bara hugger knät till och hela benet viker sig. Jag försökte linda knät för lite extra stöd men jag vet inte hur mycket det hjälper.

Jag är rätt övertygad om att det handlar om en överbelastning. Jag menar, jag väger ju ca 15 kg mer nu än vad jag gjorde för bara några månader sedan och jag har inte haft någon möjlighet direkt att hålla igång och stärka kroppen. Jag tror mitt knä tar mycket stryk. Jag är dessutom livrädd för att andra knät ska paja det också för då blir jag verkligen helt invalid. Så jag har bara suttit i soffan hela dagen typ och försöker vila så mycket det bara går.

Mattias skulle gå på jakt efter något som kunde stödja lite bättre än min gasbinda och han blev rekommenderad ett Rehband knästöd så jag hoppas att han lyckades hitta ett sådant idag på stan så att jag kan få lite stöd för just nu funkar det ju inte riktigt. Jag kan ju inte sitta 8 h i en soffa och stirra i väggen enda tills bebisen föds. Jag har egentligen massa saker att göra, som att shoppa lite inför jul och sådär. Nåja, jag hoppas det blir bättre snart!