Dagens mage

Lite suddig sådär i förbifarten. Vecka 17+2

Har bara varit hemma i ett par dagar och gått i stora myskläder, så magen har jag inte direkt tänkt på. Men idag hade jag på mig vanliga kläder och Mattias knäppte en bild sådär i förbifarten.

Jag var tvungen att be honom knäppa ungefär 5 till för jag tyckte magen helt plötsligt såg så väldigt stor ut. Jag trodde bara att han fått en konstig vinkel eller något. Men efter flera bilder till med lika stor mage, minst, så fick jag helt enkelt inse att jag nog varit med om en liten växtspört den senaste veckan.

Bjuder på en dagens bild vilket jag stolt visar upp. Nu tycker faktiskt jag också att det är en riktigt gravid mage som jag bär på. Så fint :) Äntligen! Undra vad de på jobbet kommer säga/tänka när jag återkommer imorgon :)

Vecka 17

Vecka 16+6

Precis som tidigare veckor har denna vecka gått fort. Kanske beror lite extra mycket på att jag har haft semester och nu är den snart slut. Tillbaka till verkligheten på måndag vilket känns både tråkigt och helt okej.

Den här veckan har varit en väldigt pendlande vecka. Från att ha haft massa symtom till inga, från att ha känts bebis en hel del till att inte känna någonting alls. Från att kissa varje natt till att slippa. Från att inte ha varit mer sugen på mat till att vara hungrig nästan jämt. Sist men inte minst, oron. Den gnager och kommer och går från dag till dag.

Så för att sammanfatta den här veckan så tycker jag att den har varit konstig. Jag känner inte riktigt igen mig själv, på många sätt. Inte minst fysiskt där mina kära lovehandles har lyckats förflytta sig bak mot ryggen. Ja, ni hörde rätt. Mina lovehandles befinner sig numera mestadels bakom mig istället för på sidan av mig vilket gör att jag ser SÅ stor ut. Alltså, det ser ut som att min bak börjar på mitten av ryggen, helt galet. Och jag ska säga precis som det är, jag skäms. Inga kläder passar och de kläder som inte gör min rumpa milslång gör istället hela mig till en enda stor fyrkant.

Det här är något helt nytt för mig. Med Lilly i magen så växte den minsann rakt fram och det var där det lilla extra satte sig. Inte på ryggen och alla andra möjliga konstiga ställen. I min ensamhet så skrattar jag åt det för jag vet ju att det kommer försvinna sedan. Jag vet ju att jag inte har ätit massa extra tårtor etc, men vem mer än jag vet det? ha ha. De på jobbet måste ju undra vilka enorma cravings jag har. Tur att de åtminstone vet att jag är gravid!

Hormonrand tro?

Vikten ligger för övrigt på -0,5 kg nu så kanske går jag plus nästa vecka :)

Denna vecka till ära bjuds det på lite naket i bloggen för första gången. Ser att jag fått lite bristningar där på sidorna och vad tror ni, är det en liten hormonrand som börjar komma? Svårt att få en bild på den men jag kan inte minnas att den var där för ett par veckor sedan i alla fall.

Pojke eller flicka?

Ja, såklart blir det väldigt spännande att tillslut få se om det är en liten pojke eller flicka som nu är bosatt i min mage. Tids nog visar det sig såklart men vem är inte nyfiken? Det finns ju en hel drös med olika tester som man kan göra för att få "veta" om det är en pojke eller flicka och idag gjorde jag två stycken.

Det första jag gjorde var ringtestet, då man håller en förlovningsring/vigselring fäst i mammans hårstrå. Man håller sedan i hårstråt över magen och ser om ringen pendlar eller gör cirklar och kan på så vis avgöra om det är en pojke eller flicka. Pojke=pendlar, Flicka=cirklar.

Det andra testet jag gjorde var bikarbonattestet, då man tar 1-2 tsk bikarbonat och sedan blandar det med ungefär lika mycket urin. Bubblar, pyser eller fräser blandningen är det en pojke och om ingenting alls händer så är det en flicka.

Visst förstår jag också att det inte är några vetenskapliga bevis här för vad jag har i magen, men åtminstone visade båda testen samma, nämligen flicka.

Det lustiga är att jag dessutom har haft flera drömmar de senaste dagarna att jag fött just en flicka och i mina tankar har jag varit inställd på en flicka sedan jag blev gravid. Jag vet egentligen inte varför.

Men, då ska jag även tillägga att när jag blev gravid med Lilly så var jag övertygad om att det var en liten pojke. Det bara kändes så och jag började kolla på söta killkläder och i mitt huvud föreställde jag mig en liten pojke. Men så fel jag hade. Så kanske har jag lika fel den här gången och det är en liten pojke där inne :)

Som sagt så kommer det ju tids nog att visa sig vad det är och jag tycker det ska bli så roligt att se om det är en liten pojke eller flicka. Jag vill ju hemskt gärna ha barn av båda könen så för mig spelar det ingen roll vad för sort det är där inne :)

Har ni själva testat att göra några test? Vad visade de isåfall? och var det rätt?

Perioder?

Hade ni perioder under er graviditet när ni inte kissade lika ofta på natten? Eller kanske under dagen också för den delen.

När jag väntade Lilly så behövde jag gå upp en gång varje natt från kanske v6-v9. Sedan avtog det och jag behövde inte stiga upp på natten mer vilket var SÅ befriande eftersom jag verkligen inte är en van nattkissare. Kissandet förstår min sömn SÅ mycket och ofta har jag svårt att somna om igen.

Den här graviditeten började nattkissandet också ganska tidigt, men varierade lite mer i början för jag behövde inte gå upp varje natt. Men kanske runt v10 eller någonting så satte det fart ordentligt och jag har nu fått gå upp VARJE natt en gång. Blev lite besviken eftersom det aldrig verkade avta men i kanske 3 nätter i rad nu den senaste veckan har jag kunnat sova hela nätter (med undantag för i natt när jag vaknade och trodde min blåsa skulle sprängas, ha ha) och det är så fruktansvärt skönt.

Jag hoppas verkligen att det är ett mönster min kropp vill fortsätta följa men tycker samtidigt det är lite lustigt med hur olika kroppen fungerar från gång till gång. Det är trots allt samma livmoder och samma kropp.

15 dagar kvar

till det fruktade men även efterlängtade ultraljudet.

Att påstå att jag inte är galet nervös vore helt klart att ljuga. Nu när jag, åter igen (tack och lov), känner lite små buffar emellanåt så har min oro för att inte bebis lever minskat till ungefär noll. Men den stora oron som återstår är ju såklart om allt ser bra ut. Det är mycket som ska gå rätt och lika mycket som tyvärr kan gå fel. Hjärna, hjärta, organ och lemmar. Tack och lov kan ju dagens sjukvård göra väldigt mycket så ofta går väl fel att korrigera. Men jag bönar, hoppas och ber att ALLT ska vara bra med lilla bebis där inne.

Kommer det blir 15 långa dagar tro? :)

Här i v 12+5. Undra hur mycket större du kommer vara om 2 veckor?

Examen

Idag kom Mattias betyg in angående hans kandidatarbete och äntligen kan han pusta ut för det var godkänt. Det innebär att han nu är helt klar, finito med hela universitetssvängen (om han nu inte längre fram skulle välja att plugga vidare då). För honom känns det ju såklart hur skönt som helst att vara klar och jag är så glad för hans skull att allt kämpade och 4 års slit nu är över. Stolt är jag också för den delen.

Så ikväll klär vi upp oss lite extra och går på restaurang och sedan bio. Tycker allt att bebis kan bjuda sin pappa på en liten kick den här kvällen till ära. Så det håller vi tummarna för. Har hört att lite kolsyra kan sätta fart på bebis. Så kanske blir det en läsk till middagen :)

Mag"besvär"

Ja, jag vet inte riktigt hur jag skulle rubricera det här inlägget. Men min mage har betett sig ovanligt märkligt nu de senaste kanske 3 dagarna.

Egentligen kan man väl säga att det började redan förra veckan i tisdags när jag överansträngde mig så. Jag tror att jag hade massa sammandragningar (magen blev hård och jag hade rejält molvärk. Ibland så mycket så det gjorde ordentligt ont) den eftermiddagen så jag tog det rätt lugnt resten av kvällen. Kände av lite buffar på kvällen efter att magen lugnat ner sig så jag tänkte inte så mycket mer på det, mer än att det var dumt att jag ansträngt mig så.

Men sedan dess har det i princip varit helt stilla i magen med buffarna. Ibland tycker jag att jag känner något litet men minuten efter blir jag osäker och tänker att det nog inte var en buff ändå. Jag hade ju känt varje kväll i en vecka ca och de hade börjat bli starkare och kännas lite då och då dagtid också. och VIPS så var de borta. Nu tror jag faktiskt att det handlar om att bebis har vänt sig om och sparkar in mot ryggen istället, vilket gör att jag knappt känner något. Jag TROR även att jag faktiskt har lyckats känns lite fosterrörelser när jag ligger ner och trycker handen mot magen, men ibland tycker jag att det är svårt att avgöra om det är min egen andning, puls eller gaser som gör rörelser. ha ha!

Varför ska man hela tiden behöva gå runt och oroa sig?

Hur som helst så jag jag dessutom haft ganska ont emellanåt sedan i tisdags i livmodern. Det är molvärk och lite hugg, men inte den där vanliga känslan som jag haft förut. Det är starkare nu, känns obehagligt. Jag tänker mig att det känns ungefär som att någon tar tag i navelsträngen och drar. Det är liksom en punkt i magen som ibland gör väldigt ont.

Jag märker ju hur konstigt det låter, hur svårt det är att förklara. Men summan av kardemumman är i alla fall att jag tycker att det hela känns lite väl olustigt. Det är såklart bara en känsla jag har, men känslan är att något inte står helt rätt till.

Jag försöker inbilla mig att jag säkert har fel (vilket säkert är sant) men det är svårt när oron och känslan kommer på. Det hela har gjort mig lite extra nojig och nedstämd under helgen. Märkligt nog har jag gjort halvhjärtade försök i att dölja magen så gott det går. Just därför att jag ä'r rädd att något ska gå fel och jag orkar inte få massa "Åh är du gravid?" för att sedan behöva gå runt, IGEN, och berätta att det inte gick vägen. Jag är ganska fånig nu, jag vet. Men jag tror samtidigt att det är min lilla försvarsmekanism. Jag kan helt enkelt inte bara glädjas fullt ut förrän bebisen är HÄR, frisk och levande. Så väldigt tråkigt givetvis, men så är det.

Dagens mage

Det har varit lite bloggtystnad här under helgen. Vi har varit iväg på olika aktiviteter och datorn har fått vara avstängd. Underbart tycker jag!

Ni får en bonus med min nyvakna morgontofs :)
Vecka 16+3

Nu inleder jag min sista semestervecka och tydligen ska det i princip bli regn hela veckan lång. Mindre roligt kanske men å andra sidan får vi då verkligen tid att göra klart vår grovstädning som vi börjat med. Phu, så jobbigt det är att städa allt grundligt, sortera och slänga saker, damma av alla hyllor, lister och under allt möjligt konstigt. Men skönt när det är gjort för det känns som en ny fräschhet i hela lägenheten faktiskt.

Magen växer på och har börjat inta en rätt udda form tycker jag. Förut såg det ut som att den växte ganska jämt och blev rund och fin. Nu är det som att det bara växer under naveln och den har blivit riktigt spetsig. Ser superkonstigt ut ibland men jag kan väl inte göra annat än att gilla läget? :)

I övrigt så ser jag ut som en riktigt fläskberg när magen är fri från kläder. Alltså, det ser nästan groteskt ut. Inte är den fast någonstans heller utan när jag klämmer så är det precis som att några kg fett har lagt sig just på magen. Detta ser ju också jättekonstigt ut eftersom jag i övrigt inte har blivit större. Men åter igen så är det nog bara att gilla läget. Sinom tid blir det nog rund och fin och mer hård också :)

Ett halvår sedan

Om ett par dagar har det gått ett helt halvår sedan Lilly kom och lämnade oss och den här jorden. Av någon märklig anledning har hon funnits i mina tankar speciellt mycket de senaste dagarna och när man tänker efter, att det faktiskt bara var ett halvår sedan, så är det väl kanske inte så fel och märkligt att man ibland känner sorg över det som hände.

Jag blir ledsen av att bli påmind om henne samtidigt som jag blir ledsen av att inte tänka på henne alls, för då känns det som att jag glömt henne. Jag tycker att det har varit en jättesvår balansgång mellan glädje och sorg under den här graviditeten. En del av mig jublar givetvis av tanken på orden som sades på senaste ultraljudet, av känslan av små små buffar emellanåt, av att våga titta på små söta kläder etc. En annan del av mig tycker att det är fel att jag är så glad ibland. Varför ska jag vara mer glad nu än över när jag väntade Lilly? Hon var precis lika önskad.

Lilly i magen

Jag har inte vågat gå tillbaka i bloggen än och läsa om allt som hände i höstas/vintras. Jag orkar inte riktigt det än. Men fortfarande idag så minns jag känslan av hur fel allt var när hon föddes och det var helt tyst i rummet. Inget skrik, inget "Grattis, det blev en flicka", inga lyckopussar, ingen första gången man får upp bebisen på magen.

Istället var det efteråt en lugn miljö. Alla var ganska allvarliga och det kändes att de var försiktiga och tyckte genuint synd om oss. Jag minns när barnmorskan kom in med det blåa lilla "paketet" där hon låg. Hon var helt täckt, vilket jag tyckte kändes lite hemskt för så kunde hon ju inte ligga, det går ju inte att andas så. Jag visste ju att hon var död, men det bara kändes lite fel. Vi fick öppna paketet en del i taget och barnmorskan satt med så vi kunde få svar på om det var någonting vi ville fråga.

Hon var så väldigt fin och det gjorde ont i mig att veta att hon aldrig riktigt skulle bli vår. Vi skulle inte få ta med henne hem och se henne växa upp. Så orättvist att är ibland och så fel allt blir ibland. Men oavsett vad som händer nu och i framtiden så har vi inte glömt och det kommer vi aldrig att göra. Hör du det Lilly? Vi har inte glömt dig!

Glad midsommar

Jag får önska er alla en riktigt glad midsommar. Mattias är iväg nu och är lekledare på ett midsommarfirande och tack och lov har vädret än så länge levererat. Det ska bli riktigt varmt idag men mulet, vilket jag tycker är helt okej.

Vår dag blir i övrigt ganska lugn. Vi ska hem till mina föräldrar på lite midsommarlunch och sedan antagligen bara vara hemma och njuta av lugnet.

Bjuder er på dagens mage i midsommarskrud. Den försvinner typ totalt under klänningen, men men.

Tiden tickar

Ja, jag vet att jag tjatar om det här med att tiden går så himla fort. Men idag fick jag ett litet meddelande att jag gick in i vecka 17 och att jag nu har gjort 40,4 % av graviditeten och att det bara är 167 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag kan helt enkelt inte sluta förundras över hur fort jag tycker tiden gått.

Det är bara 10% kvar till halvvägs och jag tror faktiskt att större delen av andra halvan kommer gå ännu fortare. När man ser på siffrorna såhär så känns det som att jag har varit gravid rätt länge ändå.

Jag är så väldigt glad för de känslor jag har kring detta just nu för när jag väntade Lilly var det inte alls på det här viset. Då var jag sjukskriven nu och gick och var orolig hela tiden för att jag visste att hennes hjärta kunde (och förväntades) sluta slå vilken dag som helst. På något sätt var det svårt att ens glädja sig åt att tiden gick framåt, för vi visste ju att våra chanser att få behålla henne var extremt små. Tiden gick då för det mesta långsamt (framför allt i början) men den här graviditeten tycker jag nästan att jag överraskas varje vecka. Så ni får helt enkelt stå ut med att jag tjatar lite om detta, för det gör mig så glad :)

Vecka 16

Sista dagen i vecka 16 idag och som jag skriver varje vecka så rusar tiden fram. Inte bara för att min semester närmar sig slutet med bara 1 vecka kvar men tiden går helt enkelt väldigt fort numera. På gott och ont får jag väl erkänna.

Först och främst så är jag nu helt säker på att det är lilla bebisen som gör sig tillkänna då och då. Har den senaste veckan i princip känt åtminstone lite rörelser nästan varje dag. Igår var det ganska lugnt men framåt kvällen fick jag två små sparkar som kändes som ett finger som petade från insidan.

Det känns så väldigt skönt för i början av veckan var jag rejält orolig och nu känner jag ingen oro alls. Tycker det är så befriande när man börjar känna fosterrörelser. Inte för att man kanske känner hela tiden eller ens varje dag såhär i början men känner man något litet varannan dag så vet man att de åtminstone lever DÅ.

Nu känner jag dessutom att jag kommit till ett stadie där det ska mycket till att det ska gå snett om det inte redan skett. Är bara bebisen frisk så ska vi nog se att det går vägen för oss den här gången :)

Magen har tagit en riktig växtspurt den här veckan vilket jag också känt av. Det har blivit lite mer kräkningar än de senaste veckorna och emellanåt har jag haft rejält ont i livmodern. Den jobbar minsann på.

I övrigt är graviditeten helt officiell nu. Alltså, vi har inte gått ut med någon information på exempelvis facebook, instagram eller liknanade men alla våra nära vänner vet och en del SMS har skickats ut till vänner som bor längre bort. Känns jätteskönt att inte behöva hymla. Visserligen gjorde vi inte det innan heller men jag var inte helt nöjd med att behöva berätta om graviditeten för jobb och familj i tidiga veckor. Nu fick det ju bli som det blev och tack och lov har det gått bra.

Den här veckan har jag börjat fundera mer och mer på att börja så smått med att köpa in lite småsaker till mig själv och bebis, men jag har inte riktigt vågat ta steget ändå. Vi får se, kanske nästa vecka :)

Vecka 15+6

En annan sak som är lite märklig är att jag, som normalt sett är en riktig vattenälskare, har svårt för att dricka vatten. Åtminstone på morgonen. Jag dricker normalt alltid vatten JÄMT. Är inte mycket för mjölk och dricker aldrig kaffe. Ibland dricker jag örtte eller varm choklad men det är mer på hösten/vintern för mysfaktorns skull. Juice är gott ibland och läsk dricker jag också väldigt sällan. Föredrar helt enkelt vatten. Men inte nu! På morgonen får jag dricka lite Fun light för dricker jag vanligt vatten så kräks jag. Märkligt va?

Vikten glömde jag ta i morse men ställde mig på vågen nu, så med lunch i magen samt kläder på är det ju inte helt lätt att avgöra dagens vikt men Om jag drar bort lite för kläder och mat så kan jag tro att jag väger ca -1 kg sedan inskrivningen. Så det går uppåt. Snart börjar jag nog väga plus istället för minus!

Dagens magbild är inte jättebra för jag har en väldigt pösig tröja. Men försökte smita åt den lite runt magen så man ska se. Ni får ha överseende :)

Nya byxor?

Hade tvättid i morse så de flesta av mina kläder jag använder just nu låg i korgar. Men något måste man ju ha på kroppen när man springer till tvättstugan så Mattias tog fram ett par shorts som jag hade för bara några veckor sedan. MEN, några veckor sedan är tydligen lång tid när man är gravid för idag gick de inte att knäppa. Eller okej, gick gjorde det faktiskt men då fick jag knäppa dem under magen och sedan dra de över fläsket. Ha! Detta var både mindre charmigt och väldigt obekvämt. Så jag bestämde mig istället för att förlänga lite med en tofs. Det resulterade i hängstjärt på hög nivå. Mattias sa att det såg ut som att jag bajsat på mig.

Jag insåg helt plötsligt att det kanske är dags att skaffa lite fler gravidbyxor. Magen är ju uppenbarligen här för att stanna (och bli större).

Filtar

Fint med vitt från Lindex

Hur många filtar har ni?
Filtar är sådana som jag tänker att man kan ha några stycken av. Kanske en i vagnen, en i spjälsängen och så någon/några till som kan användas när som helst i vardagen. Man kan ju givetvis använda samma filt till allt, men jag tänker att det kanske är praktiskt att ha fler om en blir smutsig eller bara för att helt enkelt slippa springa runt och leta efter "the filt". Sedan finns det ju filtar i alla möjliga format, färger och material vilket gör att man kanske vill variera bara av sådana orsaker.

Ja, egentligen är väl dessa argument mest för att intala mig själv att det är helt okej att plocka på sig ett par filtar. Jag tycker det finns SÅ många fina när jag varit ute på stan och de är ju så mjuka och fina. Man vill ju köpa alla och ta med hem (precis som med små små bebiskläder ni vet). Jag har ju varit väldigt restriktiv med att inhandla saker nu men jag tänker att en filt eller två kanske är okej. Filtar kan man ju alltid använda till annat än bara bebis, även om just bebisfiltar kanske är i minsta laget för oss vuxna att mysa under i Tv-soffan.

Fina spetsfiltar från Barnparadiset

Mysig dubbelsidig från Bonti

Dagens mage

15+5

Har ju hittills bara lagt upp en bild/vecka på magen, men jag tycker det blivit väldigt bildtomt här på bloggen, vilket är riktigt trist. Sedan tycker jag det händer så mycket hela tiden med lilla magen så en bild i veckan på den känns lite för sällan. Det är ju väldigt sällan (läs aldrig) som jag brukar lägga upp helbilder på mig. Men det är ju faktiskt roligare att se hela altet tycker jag. Så det får helt enkelt bli lite ändring på det och lite mer variation.

Så, här bjussar jag på en magbild för dagen och hoppas ni inte bryr er om vår extremt stökiga hall som jag ser behöver rensas ut på vinterkläder. ha ha.

Försäkringskassan

Idag ringde försäkringskassan för att kolla om min sjukskrivning är fortsatt eller om jag återgått till arbetet. Jag berättade att jag börjat jobba igen så han tackade för sig och sa att pengarna borde finnas på mitt konto inom 3 arbetsdagar. Tackar.

Sedan ringde han upp 1 minut senare och beklagade sig att han störde men han blev lite förvirrad eftersom han hittade en likadan sjukskrivning i höstas. Där stod det att barnet beräknades komma i maj så han sa att det såg lite märkligt ut att jag hade samma sjukskrivning nu. Jag sa bara att vi tyvärr fick avbryta den förra graviditeten p.g.a svåra fosterskador och då beklagade han sig igen och bad om ursäkt för att han stört och frågat och poängterade åter att han skickar iväg pengarna idag.

Så himla trevligt måste jag bara säga. Han var väldigt mjuk och det var inga konstigheter. Jag har faktiskt själv funderat på att det borde se konstigt ut med samma typ av sjukskrivning igen, så det var väl ändå bra att det blev utrett kan jag tycka. Har hittills inte haft några problem alls med FK utan tycker nästan tvärtom, att de alltid är väldigt hjälpsamma och trevliga. Hoppas jag får fortsätta tycka det livet ut ;)

Kläder att växa i

Nu är jag så trött på att känna mig som en stoppad korv. Magen växer på, men inte i en lika graciös form som jag vill. Tycker fortfarande att jag för det mesta bara ser tjock ut och jag ser att vissa bekanta tittar misstänksamt på magen men vågar inte fråga. Så antar att jag är i det där stadiet när folk inte vet om jag bara blivit tjock eller är gravid.

Känner mig inte vacker alls och att de gamla kläderna inte längre passar gör väl inte direkt saken bättre ;) Har de senaste veckorna levt i mina basictröjor som jag annars bara brukar ha under andra plagg. Men de är i princip de enda som är töjbara på så sätt att det ser okej ut och känns bekvämt. Så idag bestämde jag mig för att utöka garderoben lite. Kollade föst på mammaavdelningen men USCH vad deppigt det var att kika bland kläderna där. Det var verkligen tantiga kläder. Fula enkla t-shirst i antingen vitt, svart eller randigt. De flesta kläderna var stora tält till tunikor och jag som mer letade efter lite kortare toppar att ha till shorts eller liknande kunde ju bara glömma att hitta något. De toppar som fanns hade plats för magar i nionde månaden och längden var typ ner till knäna.

Så, jag fick väl inse att min lilla putmage inte riktigt nått till mammaavdelningen än utan jag köpte ett par tröjor som var kanske storleken större bara, eller som helt enkelt hade sådan passform så att de var rätt luftiga. Tycker ändå jag kom hem med helt okej kläder men jag tycker verkligen att det är svårt att hitta lit finare kläder som liksom "kräver" en bättre passform om ni förstår vad jag menar. Man vill ju inte alltid att kläder ska sitta löst lite hör och var menar jag.

Har försökt att titta på internet också men lyckas bara hitta de där basicsakerna.
Var ska man leta efter lite roligare kläder som passar för en växande mage?

Det där med namn

Vi har inte alls börjat prata om namn än. Tror nog inte ens vi har nämnt det en enda gång sedan jag fick reda på att jag var gravid i mars. När jag väntade Lilly pratade vi en hel del om namn och vi hittade några gemensamma namn som vi båda tyckte om. Tjejnamn tycker jag är busenkelt för det finns så många fina som jag tycker om, killnamn däremot mycket jag är svårt. Många av de killnamn som jag tycker om är dessutom "upptagna" av väldigt nära familj vilket gör att det känns just upptagna (Vet ju att det är helt okej att kusiner heter samma namn eller att barnet får samma namn som dennes farbror eller liknande. Men det känns bara lite tråkigt som om vi har dålig fantasi).

Dagarna innan Lilly föddes, när vi precis fått reda på att hon inte skulle överleva, så kändes helt plötsligt alla våra namn helt fel. Kanske var det för att vi liksom föreställt oss de namnen på en levande liten tjej.

Dagen innan hon kom så kände jag bara så starkt att hon skulle heta Lilly och Mattias tyckte det lät bra också. När hon kom så var det så självklart att just hon VAR vår Lilly. Jag förundras lite över hur plötsligt det bara poppade upp i mitt huvud, helt utan att jag tänkt på det namnet tidigare, men det var helt enkelt hennes namn.

Det här gången kommer vi inte bestämma namn innan. Antagligen kommer vi ha ett par favoriter men jag känner så starkt att jag behöver få möta barnet för att veta vem han/hon är. På något vis kanske det låter motsägelsefullt eftersom vi valde namn åt Lilly medan hon låg i magen. Men å andra sidan var det ju där, den sista dagen i magen, som vi faktiskt hade henne levande. Så det kändes ändå rätt att välja medan hon fortfarande var med oss på något vis.

Hur tänkte ni när ni väntade barn? Bestämde ni namn innan eller inte? och sist men inte minst, har ni några fina namnförslag?

Trötter

Har varit hos svägerskan med familj nästan hela dagen. De målar sitt hus och fixar i trädgården så vi var där och hjälpte till lite med husmålning, rensning av sten samt barnpassning.

Jag lyckades nog göra något rejält dumt då jag kånkade omkring på en trotsig treåring på ryggen samtidigt som jag bar en ettåring i famnen. Efter mycket slit och släpande var jag helt slut i armarna och då kände jag hur magen började kännas konstig. Fick som rätt stark mensvärk. Drack lite vatten och la mig i soffan för att vila men det tog säkert upp emot 1 h innan det försvann helt. Blev faktiskt lite orolig där på slutet att det var något allvarligt som höll på att hända.

Men tack och lov lugnande det ner sig och tillslut avtog det helt. Jag har känt en liten kick nu efteråt också så det verkar ju vara okej. Dessvärre känns det som att mitt bäcken/rygg är helt förstört. Att bara gå från parkeringen och hem till vår lgh nyss gjorde jätteont och var obehagligt. Kändes precis som när jag gav mig ut och löptränade 2 veckor efter att jag fött Lilly (dumma mig). Alltså, hela bäckenet kändes superlöst och jag hade ont i rygg/bäcken i flera dagar.

Jag antar att detta kom för att jag ansträngde mig mycket mer än jag normalt gör. I vanliga fall bär jag i princip inga tunga saker alls och jag går inte så mycket heller för den delen. Min kropp fick sig nog en liten chock och sa helt enkelt ifrån.

Men jag känner nu att jag verkligen måste vara rädd om min rygg och inte bära på två barn samtidigt osv. Att leka hoppla häst från lekplatsen och hem kanske inte är den ultimata leken för mig just nu med andra ord ;) Resten av kvällen får nog spenderas just här, i soffan. Phu!

Hormonrand

Sa jag att jag har fått en liten hormonrand under naveln? Upptäckte det för ett par dagar sedan men trodde först bara att det var något märke från trosan/byxan. Men sedan såg jag att det var en mörkbrun rand som sakta men säkert klättrar uppåt.

Jag blev jätteförvånad för jag kan inte minnas att jag hade det förra gången och jag trodde inte de brukade komma så tidigt. Men efter att ha efterforskat lite på området får visst folk det både i början, mitten och slutet oberoende av kön också.

Appropå kön finns det ju en mängd olika tester man kan göra för att se vad det är för kön. Har inte provat någonting än den här gången men skulle vara lite kul mest för skojs skull. Har hört om något "bakpulvertest" samt ringtest och även något "rödkålstest" (eller var det rödbetor? ha ha)

Har ni prövat något sådant där test? I så fall. Stämde det?

Vem är du?

Lilla älskade, efterlängtade barn. Vem är du där inne som vi väntar på?

Tycker mig ha känt en hel del aktivitet i magen idag. Mycket tydligare än tidigare. Det var nästan så att jag ryckte till idag när jag satt på en stol och det kändes som 3-4 tydliga kickar avlossades där inne. Det är som att magens poppande förändrade så mycket. Till och med Mattias tyckte att han kunde känna att något rörde sig i magen.

På något vis känns det så mycket mer verkligt idag. Det känns verkligen som att det är en frisk liten livlig krabat i magen som faktiskt kommer komma till oss i slutet av det här året. Tänk att vi äntligen ska få bli föräldrar. Som vi väntat, som vi längtat.

Magen poppade

Ja, gårdagen var en lite knepig dag. Jag har en hel del hugg och stick i magen under dagen och på kvällen fick jag en otrolig huvudvärk och illamående samt kräkningar. Jag kände mig febrig och riktigt riktigt dålig. När jag låg i sängen för att sova så kändes magen SÅ tung. Hur jag än låg så kändes det som att någon tryckte på magen vilket gjorde mig ännu mer illamående och det var näst intill omöjligt att somna. Hade en kämpig natt och vaknade upp halvt förstörd i morse. Till min stora förvåning/förtjusning så hade magen poppat ut. Det var en fin liten bula när jag låg ner och det var helt plötsligt väldigt tydligt var livmodern var.

Jag blev superförvånad för det var som att magen poppade under natten. Mattias blev också helt förvånad i morse. Så kanske var det en väldigt stor förändring som skedde igår/natt som gjorde att jag mådde så dåligt? Idag har jag varit supertrött och huvudvärken/illamåendet hänger lite över mig, men inte alls som igår.

Minns inte alls det här från förra gången. Känns som att det mer var en jämn utveckling. Men alla graviditeter är ju olika sägs det.

Äcklig sanning

Ja, livet som gravid är långt ifrån glamoröst för det mesta.

Gårdagen blev nästan som en dålig komedi när jag inte hann till toaletten för att kräkas. Försökte styra upp situationen genom att fånga första lasset i händerna men det var så stor mängd så det var liksom lönlöst att ta det i händerna. Det kom över heeeela golvet samtidigt som jag i all min hast halkade i spyan. HA.

Ja, det är den bittra sanningen om vad som ibland kan hända i detta välsignade tillstånd. Men det är okej, vi skrattade gott åt det i efterhand. Resultatet vi väntar på i december är ju såklart värt det :)

Dunk i bröst

Okej, lite konstig rubrik men det är just vad det är också. Mitt ena bröst dunkar, eller pulserar eller hur man nu vill beskriva det. Gör lite ont faktiskt. Betyder det att det växer? Varför växer bara ena i så fall. Kommer ju se helt galen ut. Ha!

Oron

Igårkväll brast jag lite igen. Jag har verkligen mina toppar och dalar och hormonerna gör väl sitt men jag har haft en väldigt olustig känsla i några dagar. Jag minns att jag var precis lika orolig förra gången innan de där efterlängtade riktiga kickarna kom. Jag blir galen av ovissheten om allt står rätt till. Min tidigare historik gör mig inte direkt mer lugn. Ibland när jag ligger på rygg så tycker jag magen hoppar till och det kan bubbla lite på det där speciella sättet, men för mig är det inte riktigt bevis nog.

Jag har haft en väldigt obehaglig känsla av att lilla hjärtat inte slår. Jag vet att jag säkert bara överanalyserar men jag kan verkligen inte hjälpa det. Tycker livmodern är så himla liten om man jämför med alla andra som lägger upp bilder. När jag ligger ner så syns det ingenting direkt. När jag  känner på magen så är den lite hård längst ner men det har den varit ett tag, det blir inte mer, vilket oroar mig. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra och tänka för mycket på allt men som sagt, jag kan bara inte hjälpa det när tankarna och oron tar över.

Jag orkar inte ens tänka på hur det skulle kännas/bli om det inte går vägen den här gången. Jag är långt ifrån en övermänniska och skulle inte klara det. Eller nu ljuger jag. För klara det skulle man väl, man har ju inget val. Men ni förstår vad jag menar.

Känner mig nästan lite löjlig över mina nojor men det är min verklighet och rädslan är så verklig den med. Usch, låt tiden gå fort så kickarna kan börja på riktigt snart och måtte allt vara bra.

Vecka 15

Då var vi här, sista dagen i vecka 15. Tycker fortfarande att det känns så tokigt att tiden går så himla fort. Att vi redan går in i vecka 16 imorgon.

För det mesta mår jag prima nu för tiden och det är underbart. Känns som att jag inte riktigt förstått att jag mår bra igen för jag måst erkänna och säga att jag inte är den bästa på varken kost eller träning just nu. Jag lever fortfarande kvar lite i tänker att jag ska äta vad jag än känner för och får i mig och ta det lugnt på dagarna, ha ha. Men jag ska försöka sätta igång här snart med att tänka mer på kost och motion. Det är dags för det nu, så länge jag och kroppen ändå orkar hålla igång.

I övrigt tycker jag att det bubblar lite då och då i magen och ibland på kvällarna/morgnarna när jag ligger i sängen kan jag tycka att magen "hoppar till" lite. Så jag misstänker ju att det är lilla bebisen som gör entré även om jag fortfarande inte vågar säga att det är det till 100%, men 95% kanske ;)

Jag tycker att det spänner, drar och sticker ovanligt lite i magen och för ett par dagar blev jag lite orolig att ingenting hände alls. Nu känner jag ibland när jag ligger på rygg hur livmodern blir lite hård för en sekund för att sedan slappna av och så gör den så ett par gånger innan den helt somnar för natten :) Jag vet inte riktigt vad det är eller vad det innebär, men jag antar att det, precis som det mesta annat, är helt normalt.

Tycker mest att jag är tjock för tillfället och längtar tills det syns att det är en bebis jag väntar. Det känns som att folk ger mig blickar när jag är ute. De tror säkert att jag är jätteohälsosam som har ätit för mycket kakor. Jag skäms lite över det, tycker det är jobbigt.

Vecka 14+6

Vikten ligger på -0,5 kg nu. Så den börjar öka nu vilket känns bra. Men det är ju också ganska så naturligt eftersom jag inte kräks längre och eftersom att min aptit är bra igen. Jag har inte alls tänkt på det där med viktuppgång under graviditeten och det är inte alls något som jag bekymrar mig över heller. Men när jag nu tänker på det så vill jag helst inte gå upp mer än 15 kg. Sedan vet man ju aldrig hur det blir med vätska och liknande, men är det vätska så är det ju ingen fara för då försvinner det ju snabbt också. Vet en på mitt jobb som gick upp 40 kg under BÅDA sina graviditeter. Jag ryser bara jag tänker på det. För DET är mycket.

Nåväl, det behöver jag ju inte oroa mig för än på långa vägar. Det viktigaste är ju att bebisen kommer till oss och mår bra.

Annars händer det inte så mycket på bebisfronten här. Tycker att det varit väldigt "tyst" de senaste veckorna. Inga kramper, inga vidare känningar och inga problem. Ibland undrar man nästan om man verkligen är gravid?

Bli svullen

Ja, när blir man det egentligen? Om fingrar och så tänker jag.

Här om dagen var vi ute på en kvällspromenad och en liten insekt landade på mitt ben. Jag försökte borsta bort den men misslyckades så när jag borstade en andra gång så flög min vigselring av fingret. PANIK. Klockan var 22.30 så det hade redan börjat skymma och ingen av oss hade någon aning om vilket håll ringen flugit åt.

Efter en stunds letande hade vi dock otrolig tur, för vi hittade den i gräset väl gömd under ett par strån. Jag trodde verkligen att den var borta för alltid och var nästan gråtfärdig när vi hittade den. Så inga tjocka fingrar på mig än så länge.

Exakt en månad kvar

Såg precis att det är den 11 juni idag vilket betyder att det är exakt en månad kvar tills vi ska på RUL. Eller RUL blir det väl egentligen inte för oss för vi får göra "specialistultraljud" som utförs av läkare istället för barnmorska. Det känns bra tycker jag. Det är samma läkare som följt oss sedan tiden med Lilly så det blir lite roligt att få avsluta allt med lite goda nyheter. *Hoppas hoppas*

Börjar mer och mer undra vem den lilla där inne är. Undrar om det är en liten pojke eller flicka och hur den ser ut. Tids nog kommer givetvis tiden utvisa allt det där men man är ju såklart nyfiken.

På senaste ultraljudet fick vi även se lilla bebisen i 3D. Det var helt otippat men vår läkare bytte över till 3 D och sa helt enkelt att det kan vara roligt att se, att man ibland kan se lite tydligare. Nu var ju vår bebis så liten fortfarande så det var rätt svårt att se med 3D men vi fick ändå med oss en bild hem och både jag och Mattias kunde ändå tydligt se att bebisen verkligen ser ut som Lilly. Precis samma ansiktsdrag, nästan lite läskigt men underbart. Lilly var ju så väldigt söt och jag har valt att inte visa upp henne här i bloggen men jag kan intyga, hon var väldigt söt.

Så, om lilla bebisen i magen fortsätter utvecklas åt samma håll så har vi ju en liten hum om hur h*n kommer se ut. Antagligen får vi kika på 3D ultraljud igen om en månad och det ska bli så spännande att se.

Dags för bola?

Jag har alltid velat ha en pinglande liten bola på magen när den är tillräckligt stor för det. Har ju haft väldigt svårt för att köpa någonting alls den här graviditeten eftersom jag känner mig så orolig och kan liksom inte få in att det verkar som att vi verkligen kommer att bli föräldrar den här gången.

www.silvermama.se

Men nu tänkte jag att det kanske börjar bli dags att våga ta steget och så smått börja köpa, eller åtminstone TITTA på saker. En bola kanske då är en bra början till ett första inköp, eftersom att det ändå är till mig. Tänkte kanske också snart köpa hem lite gravidkläder som jag kan växa i, vilket också känns mer okej eftersom det är till mig.

När började ni köpa in saker?
Ni som har bola, var köpte ni dem? Jag har tittat lite på SilverMama och tycker de har många fina, men ni kanske har andra förslag? :)

Sommar och sol

Sommaren är verkligen här och solen håller sig framme, det firar vi med lite datorfri tid.

Mattias tog examen för ett par dagar sedan och är således klar med universitetstiden, vilket är helt underbart. Nu väntar bara en mindre rolig tid i väntan på jobb, men skönt för honom att det åtminstone är sommar så han kan göra lite roliga saker i värmen. Och nu passar det ju extra bra att han är ledig eftersom jag har semester.

Vi firade semester/examen med att bo i mina föräldrars hus i helgen. Skönt med trädgård, grill och lite mer frihet än vanligt.

Tycker mig ha känt bebisen några fler gånger, men det är fortfarande i det stadiet då det är rätt svårt att veta vad man känner. Dessutom tycker jag ofta att det bara kommer ett litet sprattel och sedan när man försöker koncentrera sig på att känna så känns ingenting. Men jag antar att OM det nu är sprattel så dröjer det nog inte så länge innan jag känner det mer definitivt.

I övrigt undrar jag när lilla magen ska börja komma. Det går ju sååå långsamt när man väntar. Tycker jag blivit riktigt fläskig på magen, men någon hård liten kula är det inte tal om. Tycker jag ser tjock ut i alla kläder, och då menar jag inte gravidtjock, utan bara fultjock. Men det börjar väl så och går sedan över i en lite mer angenäm form :)

Om man jämför med första magbilden som jag tog så har det väl ändå hänt lite, eller vad säger ni?

Vecka 10

Vecka 15

Åh lycka

Låg precis i soffan på rygg och la handen på magen för jag tyckte den kändes bubblig. Då kom det, den där kittlande känslan av något som sprattlar omkring där inne. Var tvungen att verkligen fokusera och kände det igen.

Är nästan helt säker på att det var fosterrörelser för jag känner igen det från förra gången och jag var inte beredd på att känna av det redan men det gjorde mig så lycklig. Det betyder alltså (om det nu var fosterrörelser) att lilla bebis växer, kickar och trivs i min mage. Ju längre tiden går och ju mer tecken jag får på att allt är bra desto lyckligare blir jag och desto mer verkligt blir det att vi nog verkligen SKA bli föräldrar. Nu kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna.

Skvaller och annat

Satt och läste lite i en skvallertidning igår och det verkade vara total bebisyra i den. Tyckte att det var gravida och nyblivna föräldrar på nästan varje sida. Hur som helst hajade jag till lite när jag kom till ett reportage om några kändisar (kommer inte ihåg vilka det var) som väntade sitt andra barn vid Lucia. Det kändes så märkligt att de gick ut med den nyheten nu för jag själv är ju beräknad där i kring. Det kändes på något vis som att vi verkligen är påväg framåt och jag kom helt plötsligt på att vi trots allt har kommit en bra bit på väg nu.

Minns när man precis fått det där plusset, det var ju inte sååå länge sedan trots allt men jag minns hur avis man var på alla som var runt vecka 12. Det kändes som en evighet dit och vips så är man där och en bit över det. Nu tänker jag att alla som plussar med sina februaribebisar 2014 tittar på mig och tänker att de är avis att de har så många veckor kvar av jobbig väntan. Så lustigt :)

Men jag är nöjd att jag är där jag är nu. Det känns så lagom och rätt i tiden på något vis.
Är så glad att bebisen kommer i december i år. Hade känts mycket längre att behöva vänta tills nästa år, även om det hade blivit i januari ;)

Vecka 14

Åter igen har en vecka gått och nu tycker jag nästan att det går fasligt fort. Börjar känna lite småpanik för att det är SÅ många saker som jag behöver/vill få gjort innan lilla bebis kommer. Då inkluderar jag inte inköp av kläder och prylar till lilla krabaten som man ändå styr över själv när det ska inhandlas. Utan mer saker som man får kämpa mer för, så som att ta mitt körkort. Eller andra saker som man bara kan påverka till viss del, så som att flytta till större bostad. Det är bara två av sakerna som ligger och gnager i bakhuvudet dag ut och dag in. Än finns det ju gott om tid men när man börjar tänka på att det exempelvis är 3 månaders uppsägningstid på vår lgh så vips, är det inte så mycket tid trots allt. Man vill ju helst flytta in ett tag innan så att man kan fixa iordning hemmet innan det ska födas barn OCH julstökas. Tror dock att årets jul blir vääääldigt light. Man får ju prioritera :)

Hur som helst, jag njuter av tiden som är nu. Det är sommar och varmt och skönt nästan jämt. Solen skiner och jag mår SÅ mycket bättre att det inte ens går att jämföra. Jag ska inte säga att jag är helt kräkfri, men näst intill, vilket duger gott åt mig. Jag lever igen känner jag.

Återgick till jobbet i veckan och det gick väldigt bra. Trodde att det kanske skulle bli lite kämpigt men det har gått kanon. Alla var så snälla och jag fick massa välkomnande kramar så veckan på jobbet har gått snabbt även om jag har varit väldigt trött.

13+6

Den där envisa tröttheten ger då inte med sig. Känns nästan  som att den har bestämt sig för att stanna. Men det är väl okej det men antar jag. Det är bra mycket bättre att bara vara trött och må bra i övrigt än alla andra graviditetskrämpor man kan råka ut för. Så jag ska inte klaga.

Vikten går nu sakta uppåt och jag ligger nu bara på -1 kg från inskrivningen, känns bra tycker jag att jag får i mig mat och annat nu för det mesta.

Jag har haft väldigt svårt att se om min mage börjar växa lite eller inte. Den är ju med mig varje dag och förändringar sker så så sakta så det inte riktigt märks. Ibland tycker jag att det känns som att den blivit lite större och vissa dagar tycker jag knappt att jag känner av den alls. Så konstigt. Men när jag tog en bild idag på magen så hajade jag verkligen till för visst tycker jag att det syns att den är lite större. Mysigt såklart, men jag längtar tills jag ser gravid ut och inte bara lite småfet. Om ett par veckor är vi nog där.

Tycker annars att jag är inne i en liten läskig period nu när man undrar om det verkligen finns något levande, växande där inne. Har läst att vissa nu lyckas känns livmodern men när jag klämmer på magen har jag ingen aning om vad jag känner? För det mesta (om jag ligger på rygg) så känner jag att jag trycker på livmodern inuti, men att känna någon form av kant på utsidan gör jag absolut inte. Jag hoppas den växer, men varför skulle den inte? Denna oro. Varför läser man massa strunt på internet över huvud taget egentligen? ha ha.

Nåja, på det stora hela kan denna veckan sammanfattas i ett ord: BRA!

Trötter

Pust och stön. Jag är så trött. Tycker tröttheten hänger över mig som ett stort täcke som inte går att ta av. Jag är trött jämt, spelar ingen roll att jag sover 10 h på natten. Såhär trött var jag inte förra gången, eller åtminstone så släppte det runt v 10-12. Detsamma med kissandet. Jag får springa på toaletten heeeela tiden. Finns alltid kiss som ska ut. Jobbigt på natten framför allt när sömen blir störd. Värre lär det väl dessutom bara bli med tiden ju mer magen växer. Längtar inte. Efter att behöva kissa ännu mer alltså, magen får gärna komma :)

Började jobba igår och det var blandade känslor. Har hänt jättemycket på jobbet sedan jag var där i slutet av april och det kändes lite kämpigt att gå igenom mängder av papper för att hinna uppdatera mig lite, men jag får ta det lugnt och pö om pö.

Snart är det dags för jobb igen och jag önskar egentligen helst att jag slapp för jag har 100 saker här hemma som jag behöver göra men med jobb på det så orkar jag inte. M gör sin sista vecka på universitetet nu innan hans examen så han har också sjukt mycket att göra. Tyvärr får hemmet komma i skymundan och det är nog något som vi båda mår lite dåligt över för det ser ut som ett bombnedslag här just nu. Stackars Tiger dessutom som inte fått så mycket uppmärksamhet. Känner mig som en dålig matte.

Jag är bara SÅ tacksam över att jag bara jobbar 3 dagar till innan jag har semester. Trots att jag varit hemma ett tag nu så är det ju verkligen inte samma sak som att ha semester när man är frisk. Jag längtar verkligen efter att vara ledig nu när det är strålande väder och jag längtar efter att ha all tid i världen med M som också är helt ledig efter den här veckan.

Jag hoppas att lilla bebis hinner börja sparka under min semester och att jag kan komma tillbaka till jobbet i juli med en söt liten kula.