Ett halvår sedan

Om ett par dagar har det gått ett helt halvår sedan Lilly kom och lämnade oss och den här jorden. Av någon märklig anledning har hon funnits i mina tankar speciellt mycket de senaste dagarna och när man tänker efter, att det faktiskt bara var ett halvår sedan, så är det väl kanske inte så fel och märkligt att man ibland känner sorg över det som hände.

Jag blir ledsen av att bli påmind om henne samtidigt som jag blir ledsen av att inte tänka på henne alls, för då känns det som att jag glömt henne. Jag tycker att det har varit en jättesvår balansgång mellan glädje och sorg under den här graviditeten. En del av mig jublar givetvis av tanken på orden som sades på senaste ultraljudet, av känslan av små små buffar emellanåt, av att våga titta på små söta kläder etc. En annan del av mig tycker att det är fel att jag är så glad ibland. Varför ska jag vara mer glad nu än över när jag väntade Lilly? Hon var precis lika önskad.

Lilly i magen

Jag har inte vågat gå tillbaka i bloggen än och läsa om allt som hände i höstas/vintras. Jag orkar inte riktigt det än. Men fortfarande idag så minns jag känslan av hur fel allt var när hon föddes och det var helt tyst i rummet. Inget skrik, inget "Grattis, det blev en flicka", inga lyckopussar, ingen första gången man får upp bebisen på magen.

Istället var det efteråt en lugn miljö. Alla var ganska allvarliga och det kändes att de var försiktiga och tyckte genuint synd om oss. Jag minns när barnmorskan kom in med det blåa lilla "paketet" där hon låg. Hon var helt täckt, vilket jag tyckte kändes lite hemskt för så kunde hon ju inte ligga, det går ju inte att andas så. Jag visste ju att hon var död, men det bara kändes lite fel. Vi fick öppna paketet en del i taget och barnmorskan satt med så vi kunde få svar på om det var någonting vi ville fråga.

Hon var så väldigt fin och det gjorde ont i mig att veta att hon aldrig riktigt skulle bli vår. Vi skulle inte få ta med henne hem och se henne växa upp. Så orättvist att är ibland och så fel allt blir ibland. Men oavsett vad som händer nu och i framtiden så har vi inte glömt och det kommer vi aldrig att göra. Hör du det Lilly? Vi har inte glömt dig!