Hur som helst, jag njuter av tiden som är nu. Det är sommar och varmt och skönt nästan jämt. Solen skiner och jag mår SÅ mycket bättre att det inte ens går att jämföra. Jag ska inte säga att jag är helt kräkfri, men näst intill, vilket duger gott åt mig. Jag lever igen känner jag.
Återgick till jobbet i veckan och det gick väldigt bra. Trodde att det kanske skulle bli lite kämpigt men det har gått kanon. Alla var så snälla och jag fick massa välkomnande kramar så veckan på jobbet har gått snabbt även om jag har varit väldigt trött.
13+6 |
Vikten går nu sakta uppåt och jag ligger nu bara på -1 kg från inskrivningen, känns bra tycker jag att jag får i mig mat och annat nu för det mesta.
Jag har haft väldigt svårt att se om min mage börjar växa lite eller inte. Den är ju med mig varje dag och förändringar sker så så sakta så det inte riktigt märks. Ibland tycker jag att det känns som att den blivit lite större och vissa dagar tycker jag knappt att jag känner av den alls. Så konstigt. Men när jag tog en bild idag på magen så hajade jag verkligen till för visst tycker jag att det syns att den är lite större. Mysigt såklart, men jag längtar tills jag ser gravid ut och inte bara lite småfet. Om ett par veckor är vi nog där.
Tycker annars att jag är inne i en liten läskig period nu när man undrar om det verkligen finns något levande, växande där inne. Har läst att vissa nu lyckas känns livmodern men när jag klämmer på magen har jag ingen aning om vad jag känner? För det mesta (om jag ligger på rygg) så känner jag att jag trycker på livmodern inuti, men att känna någon form av kant på utsidan gör jag absolut inte. Jag hoppas den växer, men varför skulle den inte? Denna oro. Varför läser man massa strunt på internet över huvud taget egentligen? ha ha.
Nåja, på det stora hela kan denna veckan sammanfattas i ett ord: BRA!
Jag lyckades inte känna livmoderna jag heller men allt gick bra ändå så det ska man nog inte tänka för mycket på :) Kramar
SvaraRaderaNej, jag vet, du har rätt. Varför överanalyserar man allt hela tiden och oroar sig för minsta lilla?
Radera