Vecka 8

Igår var sista dagen i vecka 8. Den här veckan har då sannerligen varit kräkningarnas vecka. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag glömt hur det var att må såhär fruktansvärt dåligt. Men jag tycker det är bättre att kräkas än att bara må fruktansvärt illa. Fast när det går överstyr som igår, när man kräks stup i kvarten av allt man får i sig så så är det ju naturligtvis väldigt jobbigt. Min energi är nere på noll och jag kan inte låta bli att gråta en skvätt efter varje spya. Jag tycker allt lite synd om mig själv. ha ha.

Nog om detta. Stackars er läsare som bara får läsa om detta minre olika ämne. Men det är ju nästan den jag är i stunden. Sad enough!

En annan sak som faktiskt är ny för mig är ömmandet i brösten. Brukar vakna varje morgon numera och känna att det ömmar och sticker. Det kommer och går lite över dagen men känns mest på morgnarna.

Svärföräldrarna, som var med oss på weekendresa, listade snabbt ut att jag var gravid igen så de vet. Hade tänkt försöka dölja det ett tag till men det är väl svårt när man umgås 24/7 i ett par dagar.

För övrigt börjar jag seriöst fundera på om det bara blir ett barn för oss, biologiskt i alla fall. Ska jag må såhär varje gång så kan jag ju ge upp min dröm om storfamilj i alla fall. Kan inte ens tänka mig att behöva ta hand om 1 eller 2 syskon samtidigt som man ligger helt utslagen i soffan SÅHÄR som jag gör nu. Om det inte är som för Mattias mamma som bara måde dåligt när hon väntade tjejer. I så fall kan jag ju helt enkelt hoppas på många killar.

Om inte ultraljudet visar ett hjärta som slår på fredag vet jag inte vad jag tar mig till. Attmå såhär helt i onödan kan jag inte ens föreställa mig just nu. Håll tummarna.

Här sitter jag

med min blå skål i knät. Igår gav jag upp idén att orka springa till toaletten varje gång jag behöver kräkas. Så illa är det nu. Jag får inte behålla någonting. Inte ens lite vatten och jag är heeelt slut.

På något vis lyckades jag ha lite tur när vi var på resan. Illamåendet kom och gick men jag hade faktiskt en hel dag där jag mådde prima. Igår morse visste jag nästan att det skulle sluta illa eftersom vi var tvugna att gå upp mitt i natten för att hinna med flyget hem. Kräktes flitigt innan och efter start/landning men lyckades tack och lov hålla mig hela flygresan (som visserligen bara var 1,5 h) vilket var min stora fasa att inte klara.

När vi kom hem igår morse mådde jag sämre än aldrig förr och jag orkade inte ens åka och hämta hem misse på eftermiddagen, vilket kändes jättetråkigt. Men OJ, vad glad han var när han kom hem. Han släppte oss inte för en sekund och jag tror nog han hade lite separationsångest för jag hade stängt dörren till sovrummet på natten för att försöka sova ordentligt. Men han, som aldrig annars, har problem med att vara själv på natten krafsade och gnällde som en ylande varg. Fick tillslut släppa in honom och glad i hågen parkerade han sig direkt på min mage och sov natten ut där.

Kan idag konstatera att gårdagen var precis lika illa som dagen innan Lilly skulle födas. Då var jag väl otroligt nervös och mådde SÅÅÅÅ dåligt. Ingenting fick stanna och jag låg och grät och huttrade i soffan, så var det igår.

I morse trodde jag att jag skulle gå till jobbet och må okej men icke. Efter lite juice och en smörgås så var baletten igång igen så det var bara att ringa till jobbet. Hon som svarade frågade försynt vad det var med mig och jag sa sanningen. Då skrattade hon lite gott och sa att hon redan räknat ut det men inte velat fråga. "Kul att du är gravid men tråkigt att du mår dåligt." Jag håller med henne.

Har redan varit hemma en vecka nu och behöver därför egentligen läkarintyg. Ska på inskrivning på fredag och funderar på att bara prata med barnmorskan då för att få läkartid. Var vänder man sig annars innan inskrivning? Vårdcentralen? Att sitta där just nu i väntan på läkare känns uteslutet faktiskt. Vet inte vad min chef tycker om den saken men förväntas det verkligen att man ska ta sig ut om man kräks stup i kvarten? Vad hade ni gjort?

Småstressigt

Ja, jag har ju varit hemma och vilat upp mig från jobbet i några dagar vilket verkligen har varit behövligt. Har mått så dåligt så att ingenting har blivit gjort här hemma, verkligen ingenting.

Tack och lov har jag idag lyckats döva lite illamående med en tablett och nu är det ut världen. Nu har jag faktiskt lite bråttom. Imorgon ska vi åka iväg på en weekendresa, som varit inbokad ett tag. Tiger ska för första gången få sova borta på ett pensionat och jag mår lite smådåligt över att behöva lämna honom där från idag ända till måndag. Men han överlever väl.

En promenad i solen hann vi med i morse.

Dessutom ska det växlas pengar, packa, checka in i förväg och se till att allt är med. Kameror ska laddas och huset städas så att vi kommer hem till något fint. För att inte glömma att vi måste laga middag ikväll också såklart. Vi åker inte tidigt i morgon bitti så lite tid har vi väl då med, men jag tycker det är skönt att vara förberedd. Saker som vi helt enkelt får klara oss utan är att få med helt nytvättade kläder. Vi har ingen egen maskin och vi glömde helt bort att boka i tid. Hade tänkt ta med tvätten hem till mamma och pappa men i.o.m mitt tillstånd de senaste dagarna så får vi klara oss med de kläder vi har som är oanvända. Kanske bara bra egentligen. En liten anledning att shoppa lite extra?

Nu ska jag hoppa in i duschen och få tillbaka lite liv igen. Hoppas för kung och fosterland att jag lyckas behärska mitt illamående under resan. Har varken lust att kräkas på flygplan eller ligga inne på hotellrummet en hel helg.

Sött

Till en liten flicka

 



Till en liten pojke

 



Nyinkommet ifrån Polar O. Pyret. Så mycket fint som jag drömmer om.

Då börjas det

Ja, jag anade att dagen skulle bli tuff. Kl 5.45 ringde väckarklockan och jag kände nästan direkt att det skulle bli en svår dag. Pallrade mig upp för att ta en dusch och kände hur illamåendet smög sig på. Funderade smått på vilken taktik jag skulle lägga upp för att klara av att jobba mellan 7.30-21.30. Hann dock inte mer än halvvägs ut ur badrummet innan jag fick rusa in igen för att åter blicka ner i holken.

Jag bestämde mig snabbt för att det inte alls skulle fungera att jobba idag så jag fick snällt sjukskriva mig. Hade verkligen önskat att jag hade kunnat klara åtminstone någon vecka till innan jag började gå hemma då och då, men kroppen styr och jag får hänga med. Blir det inte bättre SNART så dröjer det inte länge innan min chef vet också. Nåväl.

Just nu är jag mest glad över att jag är hemma i åtminstone 2 dagar. Behöver det.
Låg sedan i sängen och funderade på att familjer som får barn väldigt tätt kan ju knappast må såhär dåligt. Eller så glömmer man snabbt?

Vissa säger ju även att de kunde veta tidigt vilket kön barnet hade för att det bara var med ena könet som de mådde dåligt. Om man nu ska utgå ifrån det så blir det en till tjej här. Mig spelar det ingen som helst roll. Bara barnet kommer ut levande så är jag nöjd. Helst helt frisk med.

Vecka 7

Vänta lite nu, stopp och belägg, stämmer det? Är idag sista dagen i vecka 7? Jag tycker dagarna rusar fram, faktiskt. Men det är bra att det går fort. Vill helst att tiden fram till sommaren ska försvinna i en blinkning och det inte bara för att jag gillar sommaren och har en semester att se fram emot utan faktiskt för att jag kommer passera så många kritiska skeden fram tills dess och jag orkar knappt tänka tanken på alla orosmoment som jag har framför mig.

Men en sak ska jag säga er och det är att jag nu, sedan några dagar tillbaka, för första gången börjar känna att det här nog går vägen. Jag tar givetvis inte ut någon seger i förskott men på något sätt känns allt väldigt lovande. Sitter här med illamående och anar att det snart kommer resultera i ett besök på toaletten, men jag är ändå nöjd. Jag känner att det händer något inom mig.

Om 1½ vecka är det dags för första ultraljudet. EN OCH EN HALV VECKA. Det är ju ingenting. Men jag ska vara ärlig och säga att det nästan känns lite plågsamt att göra ultraljudet. Givetvis är jag orolig att hjärtat inte ska slå, det tror jag alla är som får göra tidiga UL. Man kommer inte kunna se om det ser friskt ut eller inte, det får jag vänta på några veckor till, men slår hjärtat som det ska så är vi en bit på väg i alla fall. Jag längtar tills ultraljudet är klart och jag förhoppningsvis har ett leende på läpparna. Att få pusta ut lite är alltid skönt.

Nåväl, åter till vecka 7. Detta har utan tvekan varit illamåendets vecka. Första kräkningen inleddes ju igår och jag tänkte nog att det bara kommer gå utför härefter. Så förvånad blev jag allt när jag vaknade upp i morse och inte kände ett uns av illamående. Dessutom hade jag sovit heeela natten utan att behöva besöka toaletten så jag spådde att dagen skulle bli en BRA dag.

Nu sitter jag som sagt här riktigt illamående igen och tröttheten har varit på topp idag men jag är nöjd för jag fick en hel halvdag när jag mådde riktigt bra.

En annan sak som har börjat som är helt ny för mig är känsligheten för lukter. Hade inga som helst problem med det när Lilly väntades men NU. Kylskåpet får mig att kvälja och att laga mat är riktigt jobbigt med allt os. Att ens tänka tanken på att äta gårdagens rester får mig att må illa för att inte tala om alla konstiga lukter jag numera känner i bilen, duschen, sängen. Överallt luktar det bensin, avgaser och annat äckligt som får min mage att vrida sig. Visst är det konstigt? Jag är nästan faschinerad. Men bara nästan, för det är faktiskt aningen jobbigt också.

Jag tackar för mig denna veckan och ser fram emot v 8.

Första spyan

Imorse kom den, inte helt oväntat såklart.

Hade nästan börjat tänka tanken att jag denna gång kanske skulle bli en av de som bara mår väldigt illa men aldrig kräks. Men nej då, idag fick jag bevisat för mig själv att så inte är fallet. Var på väg ut genom dörren tidigt imorse när jag tvärt fick vända och springa in till toaletten. Alltid lika otrevligt såklart men ändå rätt skönt för jag mådde betydligt bättre efteråt och klarade ytterligare en arbetsdag ;)

Nu kan jag bara undra om detta kommer utveckla sig precis som sist, för då vet jag att jag har mååånga veckor framför mig på toaletten. Men vi får se.

Nu är jag på topp och vi har städat lite här hemma och en kaka står i ugnen. När som helst kommer några vi vänner över på lite söndagsfika så jag ska passa på att bara sitta ner i soffan ett par minuter.

Lyckopiller

Hittade min gamla burk "Lergigan comp" och insåg att jag hade tabletter KVAR. Jag tyckte ju att de fungerade si sådär, ibland funkade de ibland inte. Men jag hade ju inte direkt någonting att förlora så glad i hågen försökte jag nyss döva mitt illamående med ett piller och vet ni vad? Jag tror det fungerar denna gången. Just nu har illamåendet lagt sig lite och jag har lyckats äta en smörgås. Det stora testet kommer väl nu när jag ska sätta mig på ett skakig buss/spårvagn i 1 h och sedan flänga runt på jobb. Men går det absolut inte så får jag faktiskt ta och gå hem.

Wish me luck.

Blä

Kl är över 11 och om en liten stund ska jag åka till jobbet. Sitter som stelfrusen framför skärmen och orkar/vill inte riktigt röra mig. Illamåendet står mig upp i halsen och flera gånger har jag varit på väg till toaletten men ingenting händer. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag önskar att jag kunde kräkas just nu. Faktiskt gör det illamåendet lite bättre om man kräks. Jag har svårt att ens tänka mig en låååång dag på jobbet. Hur ska man orka? Tänk om jag kräks? Önskar jag kunde vara hemma hela helgen men jag har lovat mig själv att härda ut så länge det bara går. Blir jag sjukskriven för ofta får chefen en varning om tar in mig på samtal, då måste jag berätta att jag är gravid och jag vill helst undvika det så länge det går.

Ska försöka att få i mig någon form av frukost innan jag åker, men att äta står inte direkt högt upp på "vill göra"-listan.

Vad hjälper mot illamående?

En hel graviditet

Kom precis fram till att om man slår ihop mina 4 graviditeter så har jag nu varit gravid i 40 veckor. Det blev väldigt konstigt för mig när jag tänkte på det så. Visserligen utgör Lilly över halva tiden och de tre andra är fortfarande såhär i första stadiet. Icke desto mindre så har jag rent veckomässigt burit barn i 40 veckor det senaste året.

Illamåendet som står mig upp i halsen får mig nästan, men bara nästan, att vilja ta mitt pick och pack och bara fly ifrån min kropp. Jag är helt ur balans tack vare illamåendet. För att inte tala om hans kompanjon tröttheten som får mig att inte orka med någonting.

Igår blev jag starkt påmind om varför jag ville ha ett längre uppehåll innan jag blev gravid igen efter Lilly, som tur är glömmer man ju fort och efter ett par veckor ville jag bara ha barn. Det vill jag såklart fortfarande men det som jag vill mest just nu är att tiden ska gå fort så att man åtminstone vet om man gör detta, igen, för gäves eller ej. Vill inte och orkar inte ens tänka tanken just nu att det kanske inte blir något barn den här gången heller, den tanken är för svår just nu mitt i krämporna.

MEN, illamående ska ju vara ett bra tecken har jag hört, så jag lever på det hoppet fram tills första ultraljudet.

Vecka 6

Oj vad det går undan ibland. Tycker att den här veckan har gått jättefort. Kan väl inte påstå att det hänt sådär jättemycket fysiskt med mig den här veckan heller. Illamåendet har visserligen givit sig lite till känna men idag har det varit lugnt på den fronten så än vill jag inte helt förkasta möjligheten att ropa hej.

Magen sticker till lite då och då men jag tycker faktiskt att det är mycket mindre aktivitet den här gången. Undrar om min livmoder hann dra ihop sig helt? Men på tre månader så borde den väl ha gjort det, eller?

Jag tänker mindre och mindre på graviditeten ju längre tiden går samtidigt som mitt hopp att det ska gå bra stärks ju längre tiden går. Lite tvetydigt kanske, men jag har verkligen lyckats släppa graviditeten i vardagen, vilket är skönt faktiskt. Samtidigt som det såklart alltid är med mig i mina val av mat osv.

Jag längtar till den dagen då jag bara kan njuta av att vara gravid och inte behöva varken överanalysera eller dölja min glädje. Det dröjer väl några veckor till antar jag, men imorgon går jag in i vecka 7 och sakta men säkert tar vi oss mot målet.

Drömmer

Jag gillar att kika runt på olika babyartiklar. Tycker ju att det är så fruktansvärt mysigt att drömma mig bort och önska mig saker att köpa eller få. Tänk att få inreda ett rum till en liten pojke eller liten flicka med allt vad det innebär. Längtar så väldigt mycket.

Nu till saken, jag tycker att Sverige ligger SÅ efter vad gäller babyartiklar. Nu pratar jag inte bara om accessoarer till bebisar som är väldigt svårt att få tag i (t.ex. slips för pojkar och hårband för tjejer) utan även MÖBLER.

Det känns som att det finns den där klassiska spjälsängen med tunna spjälor och inte mycket mer än så. Lite olika färg och lite olika form och ändå så tråkigt då de flesta i princip ser ut som kopior.

Jag har svårt att tro att jag slutligen kommer fastna för en sådan säng, även om det finns mycket bra begagnat och billigt. Här bjuder jag på lite inspiration till andra blivande föräldrar som har tröttnat på det gamla vanliga.



Alla bilder är från www.target.com

Illamående

En del av mig hade ju hoppats på att "varje graviditet är unik" även skulle stämma in på mig vad gäller illamående. Givetvis kan ju illamående kännas som en bekräftelse på att det är normalt osv men med min tidigare erfarenhet gör att jag ändå skulle kunna klara mig utan det utan problem.

Dessvärre verkar det inte som att jag har mer tur den här gången. Några morgnar i rad har illamåendet infunnit sig och i morse var det illa. Jag var osäker på om jag skulle klara av att få i mig frukost men jag försökte i alla fall och lyckades.

Jag anar att det är en fråga om dagar innan jag sitter hukad över toalettstolen igen. Såklart inget roligt, men jag kan ta det.

I vilken vecka började ni må illa och kräkas, om ni nu gjorde det?

Nu börjas det så smått

Mina kära vänner, nu tror jag visst att det börjar lite smått med de där både efterlängtade och fruktade symtomen. I morse när jag vaknade upp tidigt och pallrade mig iväg till jobbet var det riktigt mulet ute. Eftersom det var så tidigt så åt jag inget innan jag gick hemifrån utan hade med mig frukost i väskan att äta på jobbet. Men till min stora förvåning så tyckte jag mig känna en släng av illamående när jag kom ut i friska luften. Blev faktiskt lite ställd av att känna det men det försvann igen ganska snabbt så jag vet inte riktigt vad det var. Men vi får väl se om det utvecklar sig vidare.

Sedan fick jag en staaaark molvärk på jobbet och tänkte "skit", nu är det kört. Sprang till toaletten och förväntade mig att någon form av mens skulle vara där, men icke. Klappade nöjd på lilla magen och tackade för att det antagligen bara är livmodern som växer, vilket är mer än välkommet.

Fredagen till ära slutade jag tidigt idag men inte hjälpte det så mycket. När jag kom hem dröjde det inte länge innan jag stensov i soffan. Det var varit så nu ett par dagar när jag jobbat dagskift. Har jag jobbat kvällar så har jag nästan varit olidligt trött vid 16tiden och gäspat och haft mig.

I fredags för en vecka sedan fick jag massa huvudvärk på jobbet och mådde även illa, har för mig att jag skrev om det förra veckan, och då sa min ena arbetskamrat... "Du kanske är gravid?". Jag gjorde väl något halvhjärtat försök att prata bort det då jag inte riktigt kände mig redo att gå ut med den delikata informationen än. Men antagligen så dröjer det inte allt för länge innan hela jobbskaran vet. Särskilt inte om jag ju sa bli sådär illamående med kräkningar igen. Vilket jag för övrigt välkomnar det också. Allt för lilla bebis.

Garvidbloggar sökes

När jag blev gravid med Lilly hade jag den stora förmånen att lyckas komma i kontakt med andra blivande bloggmammor som skulle ha barn ungefär samma tid som jag själv, alltså i maj. Jag hänger fortfarande kvar och väntar med spänning på att dessa små bebisar ska födas men eftersom jag inte själv längre är i samma situation är det ju inte riktigt samma sak längre. Jag saknar att kunna jämföra mig med andra och känna igen mig. Att följa någon som går igenom ungefär samma sak som man själv. Se andras magar i ungefär samma stadium som man själv etc. Dessutom är det inte alla dessa bloggmammor som skrivit om sin graviditet såhär tidigt som jag är nu så det är inte alltid lätt att gå tillbaka heller.

Därför efterlyser jag nu gravidbloggar med bebisar som har BF i november eller december. Även bloggar där graviditeten har gått längre men där det finns uppdateringar även tidigt i graviditeten kan vara av intresse.

Ligger lite lågt

Kanske tycker vissa att det blivit lite bildfattigt i bloggen och ja, så är det. Nu vet jag ju att jag inte är anonym för hela headern är en enda stor bild på mig. Dessutom finns det en hel del bilder tidigare i bloggen. Men såhär tidigt i graviditeten känns det ändå bra att inte skylta med bilder hej vilt. Funderar på att gömma undan min header ett litet tag så att vi blir lite anonyma om nu någon man känner skulle råka snubbla in av en slump. Kanske får försöka att uppdatera med andra bilder, lite som jag gjort på sistone, fast kanske lite mer. Av egen erfarenhet vet jag att många tycker att det är tråkigt att läsa bloggar utan bilder. Så försök hålla ut så blir det roligare om ett par veckor. Tills dess ska jag göra mitt bästa för att hålla er intresserade ändå :)

Att träna som gravid

Ni flitiga gravida och småbarnsföräldrar som håller igång träningen. Vad brukar ni träna? Jag vill ju försöka att hålla igång lite bättre än förra graviditeten (då jag visserligen spydde ut all övervikt) mestadels för att stärka kroppen och vara redo för en förlossning. Jag hade jätteont i ryggen när jag väntade Lilly och visserligen gick förlossningen bra men då var jag ju ändå barastrax över halvvägs.

Löpning har ju rätt länge varit min grej men eftersom att jag har haft ett långt uppehåll i den sortens träning nu så känner jag mig inte helt bekväm i att börja springa. Jag vill helst inte skumpa för mycket. Så, har ni några tips på bra, skonsam träning för mig? Vill som sagt inte skumpa för mycket men gillar att svettas så jag riktigt känner hur jag har tagit i. Om träningen kan ske utomhus är det ett stort plus då jag gillar att vara utomhus, plus att det blir gratis.

Ditt lilla hjärta

Ja, någonstans den här veckan kan man ju räkna med att lilla miraklets hjärta börjar slå. Jag vet inte exakt vilken dag det sker men jag kan nog räkna med att det börjat slå nu. Var inne på en hemsida som sa att hjärtat skulle börja picka den 10 april, alltså igår. Just igår kände jag en hel del aktivitet i magen. Det stacktill både här och var och molade lite extra. Undrar om det hade med det att göra. En liten explosion av hormoner kanske.

Det är ju ett kritiskt stadium det där när hjärtat ska börja slå. Faktum är att jag tror att båda mina tidigare missfall skedde i samband med detta. Jag satt och bläddrade lite i min kalender och insåg att båda mina missfall har satt igång exakt 1 vecka och 6 dagar efter att jag plussat. Lite märkligt va? Men som sagt tror jag starkt på att det varit i samband med embryots hjärtverksamhet.

Idag är jag lite extra nervös just eftersom att det är 1 vecka och 6 dagar sedan jag plussade. Än så länge verkar allt finfint i magen men det klart att man känner sig en smula orolig. Dock kommer det väl kännas skönt för alla dagar som passeras nu. Ju längre tiden går desto större är ju sannorlikheten för att allt ska gå bra med bebisen.

Vi fortsätter hoppas och längta.

Det där med miljön

Igår var jag på en miljöutbildning med jobbet. Som den väldigt ointresserade miljömänniska jag är så hade jag inte höga förväntningar på dagen. Glatt överraskad blev jag dock när jag i slutet av dagen var aktiv i diskussionerna och kände att jag verkligen tog med mig bra tankar hem.

En sak som vi tog upp var kemikalier i barnkläder och leksaker. Kände väldigt starkt att det är något som man åtminstone kan försöka att hindra/begränsa. Bland annat så är ju Newbies kollektion helt ekologisk vilket är fantastiskt eftersom att de har så otroligt fina kläder dessutom.

En annan sak man kan göra för att hjälpa både miljön och sitt barn är att köpa begagnat. Vips så är plaggen urtvättade x antal gånger och kemikalierna borta. Man spapar dessutom pengar på att köpa begagnat så man har råd att köpa MER, vilket jag gillar ;)

Jag kan även tycka att det är lite vansinnigt att köpa massa dyra kläder till en bebis som bara håller i ett par veckor innan barnet växt ur kläderna. De hinner ju knappt bli använda. Så där är ju ytterligare en anledning till att köpa begagnat, åtminstone när barnen är så små så att de växer ur allt på nolltid.


Klossar från www.rekolek.se

Sedan var det ju det där med leksaker. Jag är inte överförtjust i plastleksaker över huvud taget. Tycker de gamla träsakerna är så mycket finare. Kanske är det även där värt det att inhandla både bra material och begagnat för att lilla bebis ska få en mer hälsosam start i livet.

Kan tipsa om www.rekolek.se som bara säljer giftfria, ekologiska leksaker. Allt från träbilar till mjuka dockor.



Vecka 5

Tänka sig att idag är det sista dagen på v 5. Ibland känns det som att det bara sniglar sig fram men den här veckan tycker jag faktiskt har gått fort. Det har varit fullt upp på jobbet och mina lediga dagar har inneburit mycket aktiviteter. Den kommande veckan kommer nog minst gå lika fort, skönt.

Jag måste erkänna att jag har lyckats släppa grviditeten på ett helt annat sätt den här gången. Jag har skrivit det förut men det kan gå dagar då jag knappt tänker alls på det. Jag vågar liksom inte tillåta mig själv att drömma om barnvagnar, kläder, föräldraledighet osv. På något sätt är det väl min egen försvarsmekanism som inte tillåter mig att tänka så mycket på det och jag måste erkänna att det är rätt skönt. Det gör mig mycket mindre orolig eftersom jag inte analyserar någonting.

Såhär sista dagen på v 5 försöker jag minnas hur veckan har varit och jag skulle nog egentligen kunna beskriva den i ett ord. LUGN. Magen har hållit sig ovanligt lugn. Det har väl stickt till lite då och då och molat lite, men inte mycket. Jag hoppas givetvis att allt står rätt till där inne även om jag nästan tycker det verkar lite väl lugnt. Nåväl, bara tiden kan utvisa hur det står till.


Jag mår annars superbra så livet leker.
Minns ni läsare om ni kände något i kroppen  såhär tidigt i graviditeten?

Tacka vet jag...

... Alvedon. Det kommer bli kvällen/nattens räddning känner jag. Det började redan tidigare idag med huvudvärk som bara har växt och växt. Jag tvivlar på att jag är utan feber för pannan fullkomligt kokar. Dessutom har illamåendet smygit sig på rejält och anledningen till den är oklar, men jag skulle tro att det beror på feber och huvudvärk mer än graviditet.

Så nu äter jag två mackor, tar en Alvedon och hoppas bums i säng. Lång arbetsdag imorgon så jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk, faktiskt.

Fina skor

Lite tips för er som behöver köpa nya vår/sommar eller höstskor till era små juveler.

 


Gick in och kikade på www.barnskobutiken.se och de har fina skor för små fötter som ska lära sig att gå, välkända märken och även upp till 50% rabatt på vissa produkter. Jag älskar barnskor och kan knappt vänta tills jag får börja inhandla sådana här sötsaker.

Så dags att börja nu

Ja, det där med träning är ju inte riktigt min grej. Alltså jag får ryck i perioder när jag tränar rätt mycket och äter hälsosamt. På samma vis får jag perioder när jag inte tränar alls och äter väldigt ohälsosamt, drar mig i dessa stundenr till och med för att bara ta en simpel promenad.

Första träningspasset och glad i hågen.

Jag kan väl inte direkt påstå att jag varit någon hejare på att bygga upp kroppen nu inför graviditeten. Kan inte heller påstå att jag varit särskilt duktig vad gäller träning och kost nu första veckan av graviditeten. Men nu mina vänner ska det bli andra bullar. Jag har blivit så inspirerad av andra gravida som även håller igång stora delar av graviditeten. Så idag fick jag mig ett ryck och bestämde hux flux att jag också ska bli flitig och börja träna och äta bra mat. Kosten kan jag väl inte direkt skryta med för dagen, middagen uteblev helt då jag var iväg på en föreläsning om just hälsa, ha ha. Så okej, kosten kan vi absolut förbättra, regelbundenhet och hemmalagat är det som gäller i fortsättningen. Gärna mycket grönt också.

Men träningen där emot. Low and behold, jag har gått och skaffat mig ett gymkort som jag så fint invigde idag. Ett litet lokalt gym som passar mig perfekt för det är aldrig en enda människa där. Jag avskyr ju att stå och spänna mig och så inför andra så att få träna i smyg så att säga känns jättebra.

Men nu ska ni inte heller tro att jag blivit någon typ av fanatiker, oh nej. I långsam, lagom takt ska jag börja mitt hälsosamma liv. För min del handlar det faktiskt bara om att bibehålla och förhoppningsvis även stärka mina muskler lite så att jag kommer orka med graviditeten och förlossningen. Det känns så skönt att ha kommit igång nu. Och nu är det ju så att säga officiellt här på bloggen så jag kommer väl inte undan :)

Pust och stön

Precis som jag anade så kommer den här graviditeten på inga vis bli lätt. Det gör mig ledsen att behöva inse hur "förstörd" jag blivit i och med tidigare erfarenheter. Att inte kunna slappna av en sekund och att inte kunna njuta är sorgligt, just i denna tid då livet ska kännas underbart och framtiden ljus. Jag försöker verkligen att inte lägga så mycket värderingar i faktumet att jag är gravid men givetvis lyckas jag inte så bra med det. För hur logiskt det än borde vara att bara låta veckorna gå och se hur det blir så kan jag inte det. Det brinner en stark längtan inom mig och ett stort hopp som gör att jag antagligen skulle bli förkrossad om något gick fel. Antar att det är så vi människor fungerar, åtminstone jag.

Men fick tid idag till barnmorskan, blir samma som förra gången vilket känns underbart. Det blir ett första ultraljud den 3 maj. Då kommer jag vara i ca v 9 och även om det känns långt bort så känns det ändå okej. Tar jag mig bara dit och ser ett litet hjärta så kan jag inte annat än tro att det kommer gå bra. Det är ju faktiskt bara 4 veckor dit. Så länge ska jag väl kunna hålla ut?

Ni får peppa mig :)

Uppdatering

TACK, alla ni kloka läsare. Givetvis hade ni rätt och min oro gick helt över styr i onödan.

Väntade 4 h och tog ett nytt test och det var superstarkt. Dessutom har magen riktigt hållit igång här nu idag med stickningar hit och dit.

Alltså verkar allting vara helt i sin ordning och trots att jag ännu har ett test kvar liggandes hemma så tänker jag inte testa mer.

Grät en skvätt vid anblicken av detta

Nu ÄR jag gravid. Punkt slut. Skulle något tråkigt hända så händer det ändå förr eller senare. Det gör ju inte saken bättre att jag går runt och försöker analysera och oroa mig, eller hur?

Tack för att ni skakar lite vett i skallen på mig och ger mig en skjuts av lugn såhär i min oro.

Nedstämd

Tog ett till test imorse. Jag vet inte riktigt varför egentligen, men känslan inom mig har helt enkelt sagt att det inte riktigt känns som det ändå brukar såhär i början. Alltså, jag brukar inte ha så mycket symtom men lite med stickningar och dragningar i magen tycker jag faktiskt att jag brukar ha.

Hur som helst, tog ett till test imorse som var markant svagare. Fick bara en stor klump i hela mig. Man ska ju aldrig säga aldrig förrän man verkligen är säker, men i min värld lutar detta starkt mot en enda sak, som jag tyvärr varit med om för många gånger redan, missfall. Det är ju bara såklart att vänta och se men det känns verkligen så hopplöst just nu.

Intresseanmälan

Jaha, då har jag tagit modet till mig och skickat in intresseblanketten för att få gå hos Barnmorskegruppens mödravårdcentral. Jag har varit lite osäker på om jag skulle vänta någon vecka eller så innan jag skickade in anmälan, just ut ifall att jag skulle få ett missfall. Då slipper man ju åtminstone ringa in och berätta det, vilket är jobbigt. Men ÄH tänkte jag sedan. Jag kan ju inte hela tiden gå runt och oroa mig utan jag måste leva vidare jag med.

Så nu är blanketten inskickad och de brukar ringa typ dagen efter, så snart borde jag få tid. Vill gärna gå där, trots att det är en liten bit hemifrån. Jag har varit där förut och jag kände mig trygg och väl omhändertagen där. Skulle jag sedan få samma barnmorska så skulle det ju vara jätteroligt för jag tyckte bra om henne.

En annan sak som jag gillar jättemycket där är att man får göra ett UL i samband med inskrivningen för att se hur många det är (ja, kära nån, jag har inte ens tänkt tanken att det kan vara mer än en) och om hjärtat slår. Tycker det känns bra att i vecka 8-9 få veta det, för då kunde åtminstone jag slappna av lit mer förra gången.

Mattias sa igår att han längtar till ultraljud men jag sa tvärt emot. Jag är nöjd just nu, så länge jag lever på hoppet att det åtminstone är bra där inne. Än vågar jag dock inte riktigt hoppas på att det ska gå vägen helt. Synd men så är det när man har mitt bagage.

Den där känslan

Måste bara skriva en liten rad om den där känslan som jag har just nu. När man går runt på jobbet, sitter på bussen, handlar mat och allt det andra och plötsligt känner man hur det sticker till lite i magen. Jag vill inte likna det med hur det känns när ens lilla bebis sparkar men det är ändå väldigt speciellt eftersom jag är den enda som vet och jag är den enda som känner. För det mesta tänker jag inte på att jag är gravid just nu. Det kan gå timmar och ibland nästan dagar utan att jag tänker på det något vidare. Men så kommer de där små sticken och då ler jag inombords.

Jag antar att det bara kommer kännas mer och mer ju längre tiden går att kroppen, åter igen, håller på att förändras. Förändringen välkomnar jag med öppna armar, verkligen. Jag ser fram emot att bli sådär runt och go om magen igen och jag ser fram emot att få se på ultraljud och känna sparkar.

Är däremot livrädd för missfall och för att det ska bli något fel igen. Jag vet att det är väldigt låg risk angående det senare och kanske även angående missfall eftersom jag redan haft 2. Ca 1/kvinna brukar man ju säga. Så nu tycker jag det räcker för min del.

Men som sagt. Jag försöker njuta av nuet och just nu sticker min mage till så jag klappar den ömt och dagdrömmer om vår lilla bebis som förhoppningsvis kommer till oss till jul.


När tyckte ni att det kändes mer som att ni var gravida?

Newbie

Jag är en riktig Newbie älskare. Tycker de har sååå många fina kläder både för pojkar och flickor. Tycker absolut att det rent allmänt är ganska stor brist på fina pojkkläder, men KappAhl har fattat grejen. Har inte vågat mig på att köpa något ännu, men jag drömmer mig ständigt bort och längtar så tills dagen jag känner mig så lugn att jag kan med att inhandla några fina plagg.

Till en liten flicka

 


Till en liten pojke

Älskade hormoner

Välkomna tillbaka ni härliga hormoner. Igår kväll fick jag plötsligt en extrem gråtattack i bilen på väg hem från jobbet. Kunde ju varit värre såklart men Mattias bara stirrade ut genom rutan och lät mig gråta klart. Sedan konstaterade han att hormonerna nog är tillbaka och vi skrattade högt och ljudligt båda två, allt var frid och fröjd igen. Oh the hormones.

Vecka 4

Ja, då var vi här igen, sista dagen på vecka 4. Faktum är att det inte finns sådär jättemycket att säga om denna vecka för inte ens rent fysiskt inom mig har det hunnit hända sådär väldigt mycket.

Det enda jag har känt av är små små stickningar i livmoderområdet. Möjligtvis även lite mer kissnödig, men det är inte särskilt markant det heller. Än så länge mår jag alltså prima. Ser fram emot att veckorna ska gå och hoppas de går fort. Undrar hur jag kommer må den här gången. Var ju illamående från ca vecka 8 tills dagen Lilly föddes, så man kan ju bara hoppas att det stämmer att varje graviditet inte är likadan.

Försöker att njuta även om det är svårt. Testnarkoman som jag är har jag testat hejvilt de här senaste dagarna och testen blir stadigt starkare, så nu verkar det åtminstone som att det går bra än så länge.