Kom precis fram till att om man slår ihop mina 4 graviditeter så har jag nu varit gravid i 40 veckor. Det blev väldigt konstigt för mig när jag tänkte på det så. Visserligen utgör Lilly över halva tiden och de tre andra är fortfarande såhär i första stadiet. Icke desto mindre så har jag rent veckomässigt burit barn i 40 veckor det senaste året.
Illamåendet som står mig upp i halsen får mig nästan, men bara nästan, att vilja ta mitt pick och pack och bara fly ifrån min kropp. Jag är helt ur balans tack vare illamåendet. För att inte tala om hans kompanjon tröttheten som får mig att inte orka med någonting.
Igår blev jag starkt påmind om varför jag ville ha ett längre uppehåll innan jag blev gravid igen efter Lilly, som tur är glömmer man ju fort och efter ett par veckor ville jag bara ha barn. Det vill jag såklart fortfarande men det som jag vill mest just nu är att tiden ska gå fort så att man åtminstone vet om man gör detta, igen, för gäves eller ej. Vill inte och orkar inte ens tänka tanken just nu att det kanske inte blir något barn den här gången heller, den tanken är för svår just nu mitt i krämporna.
MEN, illamående ska ju vara ett bra tecken har jag hört, så jag lever på det hoppet fram tills första ultraljudet.
ÅÅå kommer ihåg det där illamåendet, men som du säger glömmer man snabbt. Haha jag har tänkt att det ska vara 3 år till min nästa graviditet för att denna har varit så jobbig men får väl se hur det blir ^^
SvaraRaderaNär har du ul?
Kram
Ja, jag förstår dig verkligen. Det är så jobbigt med illamående och alla möjliga kramper som man kan drabbas av i det delikata tillståndet gravid. Men kanske blir det för dig, precis som för mig, att du glömmer det efter förlossningen. Annars är ju inte 3 år hela värden heller :)
RaderaJag har ultraljud den 3 maj, så om 2 veckor.
Jag har hört att mår man själv dåligt så mår barnet bra :) hoppas det stämmer på dig! :) lycka till :D
SvaraRaderaKram Elin
Ja, det har jag också hört, och till viss del stämmer det nog. De två gångerna jag fick missfall mådde jag aldrig illa eller hade några som helst besvär. Vi hoppas och härdar ut.
RaderaJa, man kan inte låta bli att undra hur mkt man kommer glömma när bebisen väl är i ens famn.. Jag har ju förvisso bloggen där jag dokumenterat allt så kanske jag inte glömmer i första taget =) Vi har iaf pratat om att det kommer dröja bra många år innan vi ens tänker tanken på en till. Eller det är mest jag som känner så och Jan är nöjd med det. Och skulle det bara bli en så är vi glada för det =) Kanske lite udda att känna och tänka så nu, och så klart säger vi ju aldrig en gång till. Men jag har ingen särskild längtan till att jag måste ha fler. Inte än =)
SvaraRaderaJag skulle tro att man glömmer det mesta. Det gjorde åtminstone jag och då fick jag inte ens den mest underbara gåvan i min famn. Jag kom bara ihåg att jag mådde illa, men just den här kvävande känslan av att illamåendet står en upp i halsen hade jag glömt. Och nu talar vi inte bara morgonillamående utan verkligen dygnet runt.
RaderaSå var det med Lilly också de första veckorna. Sedan när kräkningarna kom var det mestadels på morgonen, ett tag. Tiollslut gick det ju över i kräkningar dygnet runt också, men vid det laget visste jag ju om att hon var sjuk så det kan ju varit hälften hormoner och hälften oro/nervositet.
Givetvis kommer man vara glad för alla barn man kan få, även om det bara blir ett. Men jag tror att det verkligen hade varit kul att kunna ge sitt barn syskon. Man måste ju inte direkt ha barn varannat år om man inte vill det. Känner en familj som har 4 barn med 4 år mellan varje barn, det går det också :)
Ja fyra eller fem års mellanrum skulle jag nog kunna tänka mig =) Men absolut inte två års mellanrum... Har alldeles för många vänner som är TOTALT utslitna med en liten spädis och en tvååring..
RaderaOch jag som har drömmar om att ha 1½ år emellan. Vi får väl se hur det blir med den saken. Egentligen säger jag som dig, jag är glad bara jag får behålla en :)
Radera