Vecka 8

Igår var sista dagen i vecka 8. Den här veckan har då sannerligen varit kräkningarnas vecka. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag glömt hur det var att må såhär fruktansvärt dåligt. Men jag tycker det är bättre att kräkas än att bara må fruktansvärt illa. Fast när det går överstyr som igår, när man kräks stup i kvarten av allt man får i sig så så är det ju naturligtvis väldigt jobbigt. Min energi är nere på noll och jag kan inte låta bli att gråta en skvätt efter varje spya. Jag tycker allt lite synd om mig själv. ha ha.

Nog om detta. Stackars er läsare som bara får läsa om detta minre olika ämne. Men det är ju nästan den jag är i stunden. Sad enough!

En annan sak som faktiskt är ny för mig är ömmandet i brösten. Brukar vakna varje morgon numera och känna att det ömmar och sticker. Det kommer och går lite över dagen men känns mest på morgnarna.

Svärföräldrarna, som var med oss på weekendresa, listade snabbt ut att jag var gravid igen så de vet. Hade tänkt försöka dölja det ett tag till men det är väl svårt när man umgås 24/7 i ett par dagar.

För övrigt börjar jag seriöst fundera på om det bara blir ett barn för oss, biologiskt i alla fall. Ska jag må såhär varje gång så kan jag ju ge upp min dröm om storfamilj i alla fall. Kan inte ens tänka mig att behöva ta hand om 1 eller 2 syskon samtidigt som man ligger helt utslagen i soffan SÅHÄR som jag gör nu. Om det inte är som för Mattias mamma som bara måde dåligt när hon väntade tjejer. I så fall kan jag ju helt enkelt hoppas på många killar.

Om inte ultraljudet visar ett hjärta som slår på fredag vet jag inte vad jag tar mig till. Attmå såhär helt i onödan kan jag inte ens föreställa mig just nu. Håll tummarna.