Här sitter jag

med min blå skål i knät. Igår gav jag upp idén att orka springa till toaletten varje gång jag behöver kräkas. Så illa är det nu. Jag får inte behålla någonting. Inte ens lite vatten och jag är heeelt slut.

På något vis lyckades jag ha lite tur när vi var på resan. Illamåendet kom och gick men jag hade faktiskt en hel dag där jag mådde prima. Igår morse visste jag nästan att det skulle sluta illa eftersom vi var tvugna att gå upp mitt i natten för att hinna med flyget hem. Kräktes flitigt innan och efter start/landning men lyckades tack och lov hålla mig hela flygresan (som visserligen bara var 1,5 h) vilket var min stora fasa att inte klara.

När vi kom hem igår morse mådde jag sämre än aldrig förr och jag orkade inte ens åka och hämta hem misse på eftermiddagen, vilket kändes jättetråkigt. Men OJ, vad glad han var när han kom hem. Han släppte oss inte för en sekund och jag tror nog han hade lite separationsångest för jag hade stängt dörren till sovrummet på natten för att försöka sova ordentligt. Men han, som aldrig annars, har problem med att vara själv på natten krafsade och gnällde som en ylande varg. Fick tillslut släppa in honom och glad i hågen parkerade han sig direkt på min mage och sov natten ut där.

Kan idag konstatera att gårdagen var precis lika illa som dagen innan Lilly skulle födas. Då var jag väl otroligt nervös och mådde SÅÅÅÅ dåligt. Ingenting fick stanna och jag låg och grät och huttrade i soffan, så var det igår.

I morse trodde jag att jag skulle gå till jobbet och må okej men icke. Efter lite juice och en smörgås så var baletten igång igen så det var bara att ringa till jobbet. Hon som svarade frågade försynt vad det var med mig och jag sa sanningen. Då skrattade hon lite gott och sa att hon redan räknat ut det men inte velat fråga. "Kul att du är gravid men tråkigt att du mår dåligt." Jag håller med henne.

Har redan varit hemma en vecka nu och behöver därför egentligen läkarintyg. Ska på inskrivning på fredag och funderar på att bara prata med barnmorskan då för att få läkartid. Var vänder man sig annars innan inskrivning? Vårdcentralen? Att sitta där just nu i väntan på läkare känns uteslutet faktiskt. Vet inte vad min chef tycker om den saken men förväntas det verkligen att man ska ta sig ut om man kräks stup i kvarten? Vad hade ni gjort?