Vecka 7

Vänta lite nu, stopp och belägg, stämmer det? Är idag sista dagen i vecka 7? Jag tycker dagarna rusar fram, faktiskt. Men det är bra att det går fort. Vill helst att tiden fram till sommaren ska försvinna i en blinkning och det inte bara för att jag gillar sommaren och har en semester att se fram emot utan faktiskt för att jag kommer passera så många kritiska skeden fram tills dess och jag orkar knappt tänka tanken på alla orosmoment som jag har framför mig.

Men en sak ska jag säga er och det är att jag nu, sedan några dagar tillbaka, för första gången börjar känna att det här nog går vägen. Jag tar givetvis inte ut någon seger i förskott men på något sätt känns allt väldigt lovande. Sitter här med illamående och anar att det snart kommer resultera i ett besök på toaletten, men jag är ändå nöjd. Jag känner att det händer något inom mig.

Om 1½ vecka är det dags för första ultraljudet. EN OCH EN HALV VECKA. Det är ju ingenting. Men jag ska vara ärlig och säga att det nästan känns lite plågsamt att göra ultraljudet. Givetvis är jag orolig att hjärtat inte ska slå, det tror jag alla är som får göra tidiga UL. Man kommer inte kunna se om det ser friskt ut eller inte, det får jag vänta på några veckor till, men slår hjärtat som det ska så är vi en bit på väg i alla fall. Jag längtar tills ultraljudet är klart och jag förhoppningsvis har ett leende på läpparna. Att få pusta ut lite är alltid skönt.

Nåväl, åter till vecka 7. Detta har utan tvekan varit illamåendets vecka. Första kräkningen inleddes ju igår och jag tänkte nog att det bara kommer gå utför härefter. Så förvånad blev jag allt när jag vaknade upp i morse och inte kände ett uns av illamående. Dessutom hade jag sovit heeela natten utan att behöva besöka toaletten så jag spådde att dagen skulle bli en BRA dag.

Nu sitter jag som sagt här riktigt illamående igen och tröttheten har varit på topp idag men jag är nöjd för jag fick en hel halvdag när jag mådde riktigt bra.

En annan sak som har börjat som är helt ny för mig är känsligheten för lukter. Hade inga som helst problem med det när Lilly väntades men NU. Kylskåpet får mig att kvälja och att laga mat är riktigt jobbigt med allt os. Att ens tänka tanken på att äta gårdagens rester får mig att må illa för att inte tala om alla konstiga lukter jag numera känner i bilen, duschen, sängen. Överallt luktar det bensin, avgaser och annat äckligt som får min mage att vrida sig. Visst är det konstigt? Jag är nästan faschinerad. Men bara nästan, för det är faktiskt aningen jobbigt också.

Jag tackar för mig denna veckan och ser fram emot v 8.