Ja, jag anade att dagen skulle bli tuff. Kl 5.45 ringde väckarklockan och jag kände nästan direkt att det skulle bli en svår dag. Pallrade mig upp för att ta en dusch och kände hur illamåendet smög sig på. Funderade smått på vilken taktik jag skulle lägga upp för att klara av att jobba mellan 7.30-21.30. Hann dock inte mer än halvvägs ut ur badrummet innan jag fick rusa in igen för att åter blicka ner i holken.
Jag bestämde mig snabbt för att det inte alls skulle fungera att jobba idag så jag fick snällt sjukskriva mig. Hade verkligen önskat att jag hade kunnat klara åtminstone någon vecka till innan jag började gå hemma då och då, men kroppen styr och jag får hänga med. Blir det inte bättre SNART så dröjer det inte länge innan min chef vet också. Nåväl.
Just nu är jag mest glad över att jag är hemma i åtminstone 2 dagar. Behöver det.
Låg sedan i sängen och funderade på att familjer som får barn väldigt tätt kan ju knappast må såhär dåligt. Eller så glömmer man snabbt?
Vissa säger ju även att de kunde veta tidigt vilket kön barnet hade för att det bara var med ena könet som de mådde dåligt. Om man nu ska utgå ifrån det så blir det en till tjej här. Mig spelar det ingen som helst roll. Bara barnet kommer ut levande så är jag nöjd. Helst helt frisk med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar