Mina kära vänner, nu tror jag visst att det börjar lite smått med de där både efterlängtade och fruktade symtomen. I morse när jag vaknade upp tidigt och pallrade mig iväg till jobbet var det riktigt mulet ute. Eftersom det var så tidigt så åt jag inget innan jag gick hemifrån utan hade med mig frukost i väskan att äta på jobbet. Men till min stora förvåning så tyckte jag mig känna en släng av illamående när jag kom ut i friska luften. Blev faktiskt lite ställd av att känna det men det försvann igen ganska snabbt så jag vet inte riktigt vad det var. Men vi får väl se om det utvecklar sig vidare.
Sedan fick jag en staaaark molvärk på jobbet och tänkte "skit", nu är det kört. Sprang till toaletten och förväntade mig att någon form av mens skulle vara där, men icke. Klappade nöjd på lilla magen och tackade för att det antagligen bara är livmodern som växer, vilket är mer än välkommet.
Fredagen till ära slutade jag tidigt idag men inte hjälpte det så mycket. När jag kom hem dröjde det inte länge innan jag stensov i soffan. Det var varit så nu ett par dagar när jag jobbat dagskift. Har jag jobbat kvällar så har jag nästan varit olidligt trött vid 16tiden och gäspat och haft mig.
I fredags för en vecka sedan fick jag massa huvudvärk på jobbet och mådde även illa, har för mig att jag skrev om det förra veckan, och då sa min ena arbetskamrat... "Du kanske är gravid?". Jag gjorde väl något halvhjärtat försök att prata bort det då jag inte riktigt kände mig redo att gå ut med den delikata informationen än. Men antagligen så dröjer det inte allt för länge innan hela jobbskaran vet. Särskilt inte om jag ju sa bli sådär illamående med kräkningar igen. Vilket jag för övrigt välkomnar det också. Allt för lilla bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar