Jaha, då har jag tagit modet till mig och skickat in intresseblanketten för att få gå hos Barnmorskegruppens mödravårdcentral. Jag har varit lite osäker på om jag skulle vänta någon vecka eller så innan jag skickade in anmälan, just ut ifall att jag skulle få ett missfall. Då slipper man ju åtminstone ringa in och berätta det, vilket är jobbigt. Men ÄH tänkte jag sedan. Jag kan ju inte hela tiden gå runt och oroa mig utan jag måste leva vidare jag med.
Så nu är blanketten inskickad och de brukar ringa typ dagen efter, så snart borde jag få tid. Vill gärna gå där, trots att det är en liten bit hemifrån. Jag har varit där förut och jag kände mig trygg och väl omhändertagen där. Skulle jag sedan få samma barnmorska så skulle det ju vara jätteroligt för jag tyckte bra om henne.
En annan sak som jag gillar jättemycket där är att man får göra ett UL i samband med inskrivningen för att se hur många det är (ja, kära nån, jag har inte ens tänkt tanken att det kan vara mer än en) och om hjärtat slår. Tycker det känns bra att i vecka 8-9 få veta det, för då kunde åtminstone jag slappna av lit mer förra gången.
Mattias sa igår att han längtar till ultraljud men jag sa tvärt emot. Jag är nöjd just nu, så länge jag lever på hoppet att det åtminstone är bra där inne. Än vågar jag dock inte riktigt hoppas på att det ska gå vägen helt. Synd men så är det när man har mitt bagage.
Förstår dina tankar. Har bara haft ett ma förra året men ultraljud var hemskt. Var ju där vi fick veta att räkan inte levde. Men dessa tre ultraljud som vi var på under denna grav har ändrat allt. Där fanns ju en frisk och pigg bebis. Hoppas verkligen det går vägen denna gången och att ni får världens finaste julklapp i år :) önskar er all lycka i världen!
SvaraRadera