Om du skulle födas nu...

... så skulle du ha 97% chans att överleva. Precis så stod det i min gravidbok om den veckan som jag är i nu, vecka 27. Det är ju helt otroligt att tänka på det, väldigt lugnande också för den delen. Även om det såklart handlar om mycket mer än bara att överleva. Men överlever man har man åtminstone kommit en bra bit på vägen. Komplikationer och annat kan ju hända även om man går hela tiden ut.

Jag känner mig nog lugnare för varje dag egentligen vad gäller min oro att något ska gå snett i magen. Att lilla hjärtat helt plötsligt skulle sluta slå händer ju tyvärr, men det är väldigt sällan. Skulle vår lille bebis födas nu så skulle han ju som sagt ha 97% chans att överleva och varje dag han stannar där inne är en dag bättre men en dags bättre förutsättningar för att dessutom undvika komplikationer.

Nu är det ju inte något som över huvud taget tyder på att han har någon lust att komma ut. Jag har inte ens haft en enda liten fjuttig sammandragning än. Jo, det har jag förresten. I vecka 15 när jag bar två goa ungar FÖR mycket och samtidigt dessutom. Då sa magen ifrån att det var dags att sluta bära tungt och lägga mig på soffan, vilket jag lydigt gjorde också, för det var obehagligt. Men jag vet inte riktigt om det räknas, för de kom ju inte spontant direkt.

Än så länge gör det mig ingenting att jag inte har massa sammandragningar att oroa mig över, vi räknar ju ändå med att han ska stanna inne i minst 10 veckor till. Antagligen 15! Men om ett par veckor tycker jag nog att det är dags för min kära livmoder att åtminstone börja öva sig lite grand. Annars kommer jag väl totalt tappa hoppet om att han någonsin kommer kika ut vår lille kille :)

Vecka 26

Nu springer veckorna fram i ruskig fart. Jag tycker nyss att jag gick in i vecka 26 och imorgon går jag in i vecka 27. Förlossningen närmar sig med stormsteg och innan vi vet ordet av det så kommer vi att ha en underbar färsk liten bebis att gosa med. Rätt ofta känns den tanken rätt överväldigande även om vi såklart längtar. Men en stor omställning kommer det ju att bli.

Jag börjar känna mer och mer hur jag har ett behov av att göra vårt hem lite mer bebisanpassat. Alltså, jag vill börja förbereda med att fixa med spjälsäng, skötbord, byrå och allting annat som vi behöver köpa in och få ordning på. Vi börjar prata mer och mer om hur livet med en nyfödd kommer bli och stundtals kan det också kännas väldigt överväldigande. Hur ska vi kunna tillgodose en helt ny människas alla behov? Och hur gör man egentligen med allt det praktiska som att amma, byta blöjor, bada och klä på bebisen?

Det är nästan lustigt hur osäker man kan känna sig ibland för jag är egentligen rätt övertygad om att det mesta bara kommer helt naturligt och så småningom lär man sig ju precis hur ens barn fungerar, för alla är ju olika. Men den här veckan har det i alla fall varit mycket sådana tankar.

Tröttheten tränger sig på och jag ser väldigt mycket fram emot att inte jobba mer. Exakt när det blir vet vi ju inte än, men inte tror jag att det dröjer så jättelänge till i alla fall. Jag sover gärna middag varje dag om det finns möjlighet. Ryggen känns mycket bättre, tack och lov, så förhoppningsvis håller den hösten ut ;)

I övrigt så är magen som en liten stundsboll för det mesta. Oj vilket liv det är där inne. Igår kväll var väl första gången Mattias kände på riktigt hur mycket han verkligen brukar sparka om dagarna. Han la handen på magen och vips så satte han igång och slutade inte på flera minuter. Han frågade mig nästan förvånat om det är normalt att han sparkar så himla mycket? Men det är det ju. Han brukar ha en period på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen när han kan hålla igång riktigt länge. Det är mysigt!

Den här veckan har vikten tagit ett rejält skutt uppåt. Nu ligger jag på +6,5 kg. Jag är inte förvånad det minsta för den här veckan har jag varit så galet sötsugen och inte har jag lagt band på mig själv heller. Men nu får jag faktiskt lugna ner mig lite och tänka på vad jag stoppar i mig för det går inte för sig att jag går upp 1,5 kg varje vecka fram till förlossningen.

Nere på tvåsiffrigt

Wow, jag kan inte fatta att det bara är 99 dagar kvar nu. Givetvis så har vi ingen aning exakt när lille bebisen kommer och det kan ju lika väl vara 80 dagar som 115 dagar kvar. Vad vet vi? Men nu är vi i alla fall nere på tvåsiffrigt vad gäller dagar kvar till beräknad förlossning och det känns jättehäftigt.

Det blir mer och mer verkligt för var dag som går och vi längtar också mer och mer för varje dag.
Tyvärr går jag fortfarande ofta runt med en liten oro som gnager. TÄNK OM något kommer gå fel? Jag försöker att inte tänka så, men det är svårt. Nåja, nu börjar det kanske snart bli dags att börja räkna ner på något vis. Skaffa mig en kalender eller något :)

Väntan väntan

Ja, just nu är det en stor väntan, även om det ibland känns som att tiden går i turbofart. Konstigt mix av känslor det där.

Min största väntan just nu är ju angående min graviditetspenning. Snart har det gått 3 veckor sedan försäkringskassan fick mina papper och än har jag inte hört någonting alls. Jag tycker det är lite synd att man inte får vara delaktig lite mer i processen för nu går jag ju bara och väntar på att ett brev ska dimpa ner i lådan. Hade varit skönt om de kunde uppdatera exempelvis "nu har vi fått in din ansökan", "nu har vi läst igenom din ansökan och den handläggs", "nu har ett beslut tagits och detta beslut kommer skickas till dig på posten inom de närmsta dagarna". De har ju lite av denna process redan på "mina sidor" om man loggar in sig. Men just graviditetspenningen verkar inte uppdateras där. Max 30 dagar kan faktiskt kännas som en evighet om man inte har någon som helst aning om hur det ligger till.

Tyvärr känns det ju lite som att allt ligger på is i och med denna väntan. Jag kan inte meddela jobbet om varken mina tänka semesterdagar eller kommande graviditetsledighet då jag helt enkelt inte vet. Jag har också svårt att planera in saker så som barnmorskebesök och föräldrautbildningar eftersom jag helt enkelt inte vet om jag jobbar eller inte. Dessutom är det ju bara skönt att verkligen veta om jag kommer jobba i 3 veckor till eller 3 månader, det är stor skillnad. (okej, 3 månader blir det väl inte i vilket fall som helst. Men kanske 2 månader om jag har riktig otur)

Jag längtar så galet mycket efter att få ett positivt besked om att jag blivit beviljad. Då kan jag verkligen pusta ut och känna lugn och ro i kroppen. Då har jag gott om tid till att planera hösten, stöka och böka hemma och boa till det ordentligt. Just nu finns helt enkelt inte tid till att tänka så mycket på graviditeten och framtiden med bebis. Just nu är det bara jobb och ett tappert försök att få i min tillräckligt med sömn som gäller.

Så jag vill helt enkelt gå från en väntan (graviditetspenning) till en annan väntan (väntan på bebis ankomst). Den senare väntan kommer antagligen bli ännu mer utdragen men jag gillar ändå den väntan mer :)

Jämförelse

Tänkte att det är dags att göra en liten jämförelse då jag hittade två bilder där jag har samma tröja på mig. Lite roligt att jämföra och OJ vad "liten" magen var för bara ett par veckor sedan. Då tyckte jag att jag var jättestor. Kommer väl titta tillbaka på dagens mage om ett par veckor och säga detsamma om den :)

Vecka 23

Vecka 26

 

Vi är med vagn

Vagnen. En Teutonia är det. Vet inte exakt vilken modell det är.
Jättefin tycker vi och vi är nöjda.

Nu börjar det verkligen bli verkligt att det snart kommer flytta in en liten bebis hos oss. Här om dagen hämtade vi nämligen vår vagn. Och gissa vilken det blev? Just det, ingen av de vagnar som vi tittat på och funnit vara lämpliga kandidater.

Såhär ligger det nämligen till. En familj som vi känner fick sitt sista barn för 5 år sedan. Det var en liten sladdis och de ville verkligen satsa på nytt när han kom så de köpte en ny vagn och nytt det mesta. Sedan användes sakerna till honom men har sedan dess blivit stående. När vi nämnde att vi var på inköpsjakt så föreslog mamman i familjen att komma förbi och titta på deras saker och låna med oss vad vi ville ha.

Hem kom vi med en vagn som kostade oss 0 kr. Givetvis är den alltså bara till låns men det gör mig absolut ingenting. För oss som inte har den bästa ekonomin så är det ju helt perfekt. Lite snopet kanske att man i princip ställt in sig på en modell och sedan blir det något helt annat. Men vagnen hade precis det vi önskade så det gjorde ju ingenting.

Sängen blir en Stokke. Inte heller exakt vad vi tänkt oss men ändå känns det bra.

Vi kommer även att låna spjälsäng av samma familj. Den köpte de till deras första barn för 13 år sedan men den är fortfarande fin och hon berättade att deras barn ändå inte sovit så flitigt i den utan mest i deras säng. Så det är bara att damma av och använda. Men det dröjer nog lite till innan vi hämtar hem sängen. Vi har inte riktigt plats just nu utan behöver röja utan för att få plats med bebissaker.

Vecka 25

Dagens mage vecka 25+0

Ännu en vecka har förflutit och fort som vanligt har det gått.

Jag försöker fundera över hur veckan har varit men har lite svårt att minnas exakt vad som hände denna vecka. Allt går så fort nu så jag blandar ihop dagarna.

Men som jag skrivit tidigare i bloggen har jag både hunnit vara orolig för lite sparkar och sedan haft en riktigt livlig bebis. Jag har haft ont i ryggen som även det har försvunnit och jag har haft ont i magen som barnmorskan inte riktigt kunde svara på vad det kan vara, men ofarligt verkade det som.

I övrigt har jag varit SÅ trött den här veckan. Jag var ju övertygad om att det var järnet men barnmorskan tog prov idag och sa att värdet var bra men att jag kan fortsätta med blutsaften om det känns bra. På något vis hade jag nästan hoppats på att jag hade dåliga värden så att jag kunde få medicin och förhoppningsvis bli piggare igen. Men det verkar som att tröttheten är här för att stanna och jag får väl helt enkelt bara inse att det är som det är och försöka dra ner på tempot lite.

Dagarna när jag varit ledig eller slutat tidigt har jag sovit på soffan i 2 h mitt på dagen och de dagarna när jag är på jobbet och inte har möjlighet att sova har jag riktigt svårt att hålla mig vaken. Det känns precis som den där extrema tröttheten som var i början av graviditeten. Jag trodde faktiskt inte den skulle komma tillbaka såhär tidigt, men men. Det jag känner mig mest förundrad över just nu är alla de människor som jobbar in i det sista. Jag hade aldrig orkat. Jag kanske är lat eller en mes, vad vet jag? Men jag ser SÅ mycket fram emot att få sluta jobba nu för jag tycker det är en kamp varje dag att ta mig upp på morgonen och åka iväg den långa sträckan till jobbet eller komma hem sent de dagar jag jobbar kväll. Jag slumrar alltid till på spårvagnen och känner mig helt förstörd när jag ska upp morgonen efter. ha ha! Men än vet jag inte hur det blir för jag väntar på besked från försäkringskassan. Hoppas det kommer snart.

I övrigt vägde jag mig idag och nu ligger jag på +4,5 kg. Wow, en rejäl viktökning från förra veckan med andra ord. Men jag har inte direkt varit snål med sötsakerna så jag är inte förvånad. Känner ingen panik heller. Tycker minsann fortfarande att det är helt i sin ordning. Jag har ju trots allt redan gjort över 60 % av den här graviditeten nu :)

Vilket också påminner mig om att min lilla app idag plingade till och berättade att det bara är 104 dagar kvar till BF. Vad i hela friden hände med tiden? Jag minns så väl när jag nyss plussat och appen sa typ 250 dagar kvar. Det kändes så galet långt bort men oj så fort det gått. De här dryga 100 dagarna kommer nog flyga förbi de också.

Obehag i magen

I natt vaknade jag av att magen gjorde ont. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det kändes ungefär som magknip fastmycket högre upp. Precis där revbenen är fast inte på sidorna utan i mitten. Först blev jag orolig för det är ingen känsla jag haft förut men bebis sparkade både i natt och idag så jag vet inte riktigt vad det var för något. Kan det möjligtvis vara så att mina organ börjar röra lite på sig? För i så fall är det ju inte så himla konstigt att man får ont.

Jag ska fråga barnmorskan imorgon om det också. Många saker att fråga henne. Det blir spännande att komma dit och få ta prover och få svar på frågor. Känns som att det är väldigt lagom att man börjar gå oftare hos barnmorskan nu. För det är mycket somhänder rent fysiskt med mig som inte är ett problem tidigare i graviditeten.

Ryggont

I ett par dagar har jag nu haft riktigt ont i ryggen. Det märkliga är väl att det i princip bara sitter på ena sidan. Vid svanken på vänstersidan är det. Spelar ingen roll om jag sitter, ligger, står eller går. Det värker riktigt illa och jag vet inte vad det beror på. Antar att det är graviditetsrelaterat men vill väl egentligen varken tänka eller tro det. Det innebär att det bara har börjat och kommer bli värre och värre fram till slutet, vilket ändå är flera månader bort.

Igår när jag vaknade och skulle stödja på vänsterbenet så var jag nära att ramla ihop för jag fick så ont så det inte gick att stödja på. Men det är som sagt inte benet som gör ont utan ryggen. Om jag ska beskriva det så är det som om jag har en kota som gått av och putar ut. Ha ha, vad hemskt det låter. Men typ så känns det, fast såklart inte ändå för då hade jag väl svimmat av i smärtor.

Ska ta upp detta med barnmorskan på fredag. Men kan det vara foglossning tro?
Jag hoppas det finns något att göra åt saken. Försöker att inte sitta stilla för mycket för att hålla lederna mjuka, men jag vet inte om det hjälper eller gör saken värre faktiskt.

Dagens mage

Magen börjar bli stor nu.
Vecka 24+4

Hicka

Dagen till ära har lillen riktigt varit vaken sådär härligt mycket som förut. Han började sparka igång tidigt och har hållit igång sedan dess. Just nu bjuder han på hicka som känns ungefär som massa små elstötar, lite läskig känsla men ändå skönt att det finns liv där inne :)

Men hur ofta är det normalt att bebisen hickar egentligen? För ibland kan det ske flera gånger om dagen här och det håller på länge också. Säkert upp emot en kvart ibland. Lille stackarn, inte roligt att hicka så mycket.

Bröllopsdag

3 år har gått och kärleken växer för varje dag ♥

Bristningar

Jag visste nästan redan innan magen började växa att jag skulle bli en av de som får bristningar och jag hade helt rätt. För ganska många veckor sedan fick jag märkliga märken bak vid svanken. Det såg nästan ut som avlånga lodräta blåmärken. När jag bad Mattias kolla sa han att det såg ut som bristningar men jag tyckte det var knepigt att jag fick där bak av alla ställen.

Nåväl det har kommit fler och fler under veckorna som gått och även jag insåg väl tillslut att det var bristningar. För några dagar sedan kom även första på magen. Så nu har jag 3 nya märken på min kropp som aldrig kommer försvinna. Great! Nä, i ärlighetens namn så känns det helt okej. Antagligen blir jag väl en av de som ser helt ut som en tiger i slutet av graviditeten. Men vad gör det? Resultatet är ju värt det 100 gånger om.

Ungefär när i graviditeten fick ni bristningar? (ja, ni som fick alltså.)
och var någonstans?

Oro igen

Den här helgen har stundtals varit väldigt jobbig vad gäller en viss oro. Det är nämligen så att lille bebis har varit väldigt lugn i magen. Det började egentligen redan i fredags kväll när jag inte kände honom sparka innan jag la mig. Sedan var det kanske bara någon enstaka spark på lördagsmorgonen och ingenting mer under nästan hela lördagen. På kvällen kom det väl lite rörelser men väldigt dovt och inte mycket. Blev såklart jätteorolig men tänkte ändå att jag säkert bara var nojig och att jag skulle sova på saken.

Igår var det också väldigt lugnt i magen men jag kände några kickar mitt på dagen och lite små små buffar på kvällen. Dock inte heller många alls. Så igårkväll kände jag bara att nej, någonting är fel. Jag började fundera på om jag skulle ta kontakt med någon men ville heller inte störa i onödan. Hade jag inte känt någonting alls hade jag ju inte tvekat så, men den här helgen har varit så himla aktiv så i ärlighetens namn har jag inte heller haft direkt tid att verkligen känna efter hur mycket det sparkas. och som sagt, jag har ju ändå känt lite rörelser varje dag, även om det är färre än de senaste veckorna.

Så inatt vaknade jag vid kl 3 och kände mig SÅ orolig. Jag kunde helt enkelt inte somna om för jag var så orolig och började måla upp alla de värsta scenarion som finns. Tillslut var jag nästan nära på att väcka Mattias och säga att han får stanna hemma från jobbet idag för att kunna åka med mig till förlossningen eller så. Men, så helt plötsligt kom han igång där inne. Det var väl kanske en 10 buffar på bara 10 minuter och spänd som jag varit innan kände jag mer att jag kunde slappna av och somnade sedan bums. ha ha!

I morse fick jag också några god morgonkickar och de hade nu lite mer styrka igen. Fortfarande tycker jag att det är lite lugnare än förut, men då har ju också bebis varit extremt aktiv och typ sparkats hela tiden innan. Vad jag förstått så kan det dels vara så att lillen vänt på sig sparkar inåt vilket inte känt lika mycket men också kan bebis få sovperioder som i princip kan vara i dagar när de nästan bara sover.

Det är otroligt jobbigt och obekvämt när sådana här saker händer. Man har ingen aning om vad som är normalt och givetvis blir man orolig. Samtidigt vill man inte vara till besvär. Efter nattens aktivitet i magen känner jag mig ändå rätt lugn men får väl fortsätta hålla lite småkoll. På fredag ska jag till barnmorskan igen och lyssna på hjärtat så det blir skönt.

Inköp

En av de sakerna som jag trodde att jag skulle se fram emot mest när vi fick reda på första gången jag blev gravid var att införskaffa alla saker till bebisen. Jag såg framför mig hur jag gick i affärer och köpte små söta kläder, mammakläder och amningsgrejer till mig själv och givetvis vagn och alla möbler och andra prylar.

Men det var ju ungefär 1½ år sedan nu (WOW, helt galet att det gått så lång tid) och nu när det äntligen är verklighet att lilla bebis är här för att stanna så känner jag inte ALLS den där glädjen längre.

För det första så bor vi i (visserligen en ganska rymlig) 2a med insyn till grannar lite här och var. Detta gör att vi satt upp rullgardiner i både vardagsrummet och köket och dessa är nu nerdragna för det mesta. I sovrummet har vi i princip alltid fördraget också. Jag vill verkligen kunna röra mig fritt i mitt hem utan att vara helt utstuderad och därför är det så. Detta leder i sin tur att jag inte alls trivs i lägenheten, för vem vill egentligen stänga ute det mesta ljuset och dra för gardinerna? ha ha.

För det andra så har vi ju en katt som kräver både tid och plats. Han har ett ganska stort klätterträd i vårt vardagsrum och jag kan ju inte direkt påstå att det är sådär jättevackert. Men det är ett måste nu när han är innekatt. Innan vi skaffade det hann han riva sönder lite tapeter vilket vi nu har fått täcka med lite lakan tills vi flyttar igen och kan göra det fint för nästa hyresgäster. Dessutom har han en kattlåda som vi tidigare hade i badrummet, men det funkade verkligen inte för det blev kattsand precis överallt och det var det värsta jag visste när man kom ut nyduschad och trampade rakt i kattsand. Så nu står lådan i hallen vilket är bättre, men fortfarande... Hur trevligt är det?

För det tredje har vi inte köpt en ny möbel sedan vi flyttade hit för 3 år sedan. Då kom vi båda i princip hemifrån och hade INGENTING, så de möbler vi har nu är en mix av saker vi helt enkelt fått ärva, köpt på IKEA eller blocket. Dessa saker är alltså verkligen inga antika saker och inga saker med någon vidare stil heller. Det mesta går just nu i ekfanér vilket jag absolut inte gillar. Men just då var det praktiskt att saker åtminstone matchade. Dessutom börjar en del av de sakerna nu att gå sönder. Vårt vardagsrum är katastrof och samma gäller vår kära soffa som äår så nedsutten att det är skönare att sätta sig ner på golvet.

För det fjärde har vi alldeles för mycket saker eller för lite förvaringsutrymmen, beror på hur man ser på saken. Hur som helst gör detta att det är näst intill omöjligt att hålla det rent och snyggt. Vi städar och städar men ändå så ligger det kläder och allt möjligt ÖVERALLT i lägenheten. Fattar inte hur mycket småkrams man samlar på sig på bara 3 år?

För det femte är vårt kök också ganska katastrofalt. Ingen av oss tycker särskilt mycket om att vara där inne längre. Vi har i dagsläget ingen diskmaskin vilket gör att vi måste handdiska ALLT... HELA TIDEN. Efter 3 år av ständigt diskande är vi sååå trötta på det att det hela tiden skjuts upp och bildas ett berg som någon av oss tvingas ta itu med och efter ett sådant berg är man så slut men vem bryr sig om det? Inte disken iaf, för lika snabbt (efter typ 1 måltid) är det ett berg där igen. Att vår lilla sopsortering finns i köket gör det ju inte direkt trevligare. Fullt av kartonger, flaskor och andra förpackningar. BLÄ.

Jag skulle kunna fortsätta mala om saker jag inte riktigt trivs med men det orkar ni inte lyssna på så nu slutar jag där. Summan av kardemumman är iaf att det märks att vi har växt ur den här lägenheten. Vi behöver extra rum för att få plats med våra saker och vi behöver bo på bottenplan så vi vågar öppna fönster/balkongdörr och inte vara rädd för att Tiger ska ramla ut. OCH vi behöver definitivt NYA möbler för att det ska kännas som VÅRT hem. Just nu känns det som att jag hyr en lgh över sommaren som redan var inredd ungefär.

Med detta som ligger och gnager gör det helt enkelt att jag inte alls har någon lust i att engagera mig i inköp av bebissaker. Hur kul är det att anstränga sig och hitta fina möbler som man sedan får knö in i sitt stökiga hem varhelst det får plats? Hur kul är det att köpa bebiskläder när man mest känner ångest över var man ska få plats med allt? För att inte tala om andra saker så som lakan, filtar, gosedjur, förvaring till bebis saker osv. Hjälp, så mycket som behöver köpas men var ska vi göra av allt? Känns ju supertråkigt att som sagt bara knö in sakerna någonstans.

Det här är verkligen något som tynger mig just nu. Jag låter säkert jättelarvig för vilket i-landsproblem det är egentligen. Men kanske är det för att jag är i en boande period nu och helt enkelt inte kan få det som jag vill.

Vi letar för fullt efter nytt boende eftersom att det skulle lösa så himla mycket av dessa "problem" och ge mig lite glädje att kanske fixa i ordning och anstränga mig för att hitta fina, billiga saker. Att inte veta om vi flyttar snart eller inte gör mig också stressad. Eller det som gör mig stressad är väl egentligen att det kommer bli så väldigt mycket att köpa in precis på slutet om vi håller på att skjuta upp det hela tiden. Och det är ju inte gratis med allt direkt. Hur som helst så har jag nu börjat kolla på lite nya möbler till oss själva för att göra ett första försök att få det lite hemtrevligare och sedan kanske vi kan gå vidare där ifrån.

Phu, vilket klagoinlägg det blev. Men det var skönt att få skriva av sig lite :)
Hur bor ni själv? Hur bodde ni när ni fick ert första barn? Köpte ni allt nytt, köpte ni begagnat eller fick ni helt enkelt låna det mesta?

Försäkringskassan

För en vecka sedan skickade jag ju in mina papper för att jag ansökte om graviditetspenning. Jag har varit inne i princip varje dag sedan dess för att kolla om mitt ärende påbörjats. Jag var med om en incident i våras när jag skickade in min sjukskrivning till chefen och brevet aldrig kom fram så jag har varit jättenervös för att detta brev också ska komma bort i posten, dels eftersom det är lite angeläget att påbörja ärendet så fort som möjligt men också eftersom jag skickade in alla original och att jaga nya från både barnmorska och chef skulle ta lite tid.

Och fram tills idag var jag nästan övertygad om att jag råkat ut för just det där igen, att posten försvunnit. Det stod ingenting i "mina händelser" vad jag kunde se. Så idag tänkte jag att jag skulle ringa till FK för att dubbelkolla vad som hänt, men när jag loggade in på mina sidor där så såg jag en ruta i en annan färg där det stod att jag anmälde föräldrapenning den 9 aug.

Blev lite förvirrad eftersom jag inte alls ansökt om någon FP men när jag klickade in mig och läste mer ingående om det så stod det ju att man automatiskt ansöker om FP när de fått in moderskapsintyget. ÅH, vilken befrielse det var att läsa det. Det innebär nämligen att de fått in alla mina papper om graviditetspenning eftersom det låg i samma kuvert som moderskapsintyget.

Det innebär också att det ska ta max 30 dagar från den 9 aug tills jag får besked om det blir beviljat eller inte. Det kan ta lite längre tid om det är så att någon uppgift fattas eller de undrar över något. Men det verkar inte så eftersom att de då ska ringa upp en inom en vecka och de har ju inte ringt än.

Så spännande det blev helt plötsligt. Får jag det beviljat slutar jag jobba om en månad och jag läääängtar!

Vinteroverall

Klädfunderingar till bebisen fortsätter hela tiden att mala i mitt huvud och nu har jag övergått till att fundera mycket över det här med overall. Det börjar ju så smått komma ut i butikerna nu och jag tänker väl inte vara sen med att köpa en om jag hittar en modell som jag verkligen gillar.

Så hur ska jag egentligen tänka? Dels vet vi ju inte exakt när bebisen föds, det kan ju lika gärna bli i mitten av november som i slutet av december. Och vad han väger/hur lång han är blir ju också en överraskning. Dessutom hur snabbt de växer är ju också olika.

Vad jag förstått är det vissa bebisar som har storlek 50 i många veckor medan andra har den storleken bara någon vecka eller inte alls. Därför är det ju svårt att veta hur många storlekar vår lille kommer plöja under den lite kallare årstiden.


Hur ska man tänka? Köpa en overall som är så stor så att den funkar hela säsongen men således antagligen är galet stor precis i början? Eller köpa en något mindre storlek med vetskapen om att man antagligen kommer behöva köpa större innan säsongen är över? Jag funderar också på hur mycket en overall kommer användas i början? Givetvis vet vi ju inte när han kommer till världen men jag räknar ändå med att gå över tiden lite så att han kanske kommer någon gång i mitten av december. Antagligen kommer det vara svinkallt då och jag kommer väl inte direkt vara i mitt livs bästa form så jag tror väl inte det blir långa sköna turer med vagnen i början direkt. Givetvis kommer vi ju behöva ta oss ut ibland så någon form av overall kommer ju ändå vara nödvändigt, men vilken storlek är att föredra? och vilken typ av overall är bra när det är som kallast? Funkar fleece eller behöver man ha något varmare som typ dun eller liknande?

Overall från Polarn o Pyret

Liten pojke, eller?

Tanken har slagit mig flera gånger den senaste veckan. Tänk om det nu inte är en liten pojke i min mage. Så knasigt det skulle bli. Jag är verkligen övertygad om att jag vill göra ett till ultraljud, rätt snart, för att fastställa detta. Inte bara p.g.a klädinköp etc, för det är ändå en bagatell och en hel del är ändå neutralt. Men mycket p.g.a att jag har börjat fantisera om en liten pojke nu. Jag längtar ju efter att få hålla i honom, ge honom ett namn, uppfostra honom osv.

En flicka skulle vara minst lika roligt och välkommet, men det är väl mest det att jag vill veta innan vilken sort det blir. För mig är det ändå stor skillnad på pojkar och flickor.

Nu är jag visserligen ganska säker på att det är en pojke i min mage för jag tyckte mig se det på förra ultraljudet och läkaren tyckte ju också det. Men man vet ju aldrig. Bäst att dubbelkolla ;) Dessutom måste jag ju erkänna att jag helt enkelt bara vill se BARNET igen. Ska nog boka ett ultraljud i september.

Vecka 24

Den här veckan har krämporna börjat smyga sig på lite smått. Det är nästan lite märkligt hur snabbt det kom egentligen. För bara någon vecka sedan kände jag mig så väldigt hoppfull att jag mått så bra i flera veckor och kände att resten av den här graviditeten nog blir en piece of cake. Men så helt plötsligt slog den där extrema tröttheten till för ett par dagar sedan och i samband med det så har även ryggen börjat göra mer ont.

Jag tror visserligen att tröttheten och stundtals känslan av att jag håller på att svimma beror på järnbrist. Men jag ska till barnmorskan nästa vecka och ta nya prover så det visar väl sig då. Tills dess har jag köpt Blutsaft och blodpudding för att öka på järndepåerna lite. Vad mer kan man äta/dricka som är järnrikt?

Angående ryggen så är det liksom en punkt vid svanken som gör ont. Jag har inga problem i övrigt att röra mig och ens springa en bit om det krävs (jag gjorde det här om dagen då jag skulle över en stor parkeringsplats och det ösregnade). Så jag vet inte om det är någon form av foglossning eller om det bara beror på att jag behöver röra mig lite mer. Kan annars tänka mig att jag får ont nu när jag är trött och sitter/ligger mycket. Jag har funderat på att köpa något form av gravidbälte och testa men jag kanske avstår tills jag träffat barnmorskan. Har jag tur har de samarbete med sjukgymnast eller liknande så man kanske slipper lägga ut mycket pengar om det inte ens hjälper. Så länge har jag åtminstone en massagedyna som jag sitter på och blir härligt knådad när jag har som mest besvär.

Lillkillen har sparkat som en tok den här veckan. Han är en riktig vilding för det mesta. Igår på jobbet hoppade hela jag till flera gånger för att sparkarna blev så kraftiga. Jag blev helt förvånad. För att inte tala om hur jag sparkar på både kvällen och morgonen. Hela magen hoppar verkligen till. Det är så häftigt men också lite obekvämt emellanåt. Speciellt när det kommer en spark rakt emot naveln, då kan det nästan göra lite ont. Men jag känner i alla fall att all rörelse där inne har börjat få mig att känna mer och mer hur mycket det verkligen ÄR en liten människa där inne. MITT barn. Vi börjar bonda mer och mer nu han och jag.

Vikten ligger ungefär på samma som förra veckan, alltså +3 kg. Kan hända att jag gått upp 2-3 hg men jag vägde mig efter frukost nu så det var lite svårt att avgöra exakt. Åtminstone inga stora siffror. Som det ser ut nu så verkar jag åtminstone klara mig från att gå upp sådär väldigt mycket som vissa gör 30-40 kg. Det kan ju ändå dra iväg på slutet med vätska och annat som kan komma men jag har ändå svårt att se att det skulle bli mer än +20 kg.

Apropå vätska i kroppen... Jag trodde ju för ett tag sedan, när det var sådär varmt ute, att jag höll på att börja lägga på mig vätska för att fötterna "brann" och stack till hela tiden. Men nu har det varit bra mycket svalare i kanske 2 veckor och de besvären har helt försvunnit. Dessutom känner jag på mina händer att jag inte lagt på mig vätska än för mina ringar sitter fortfarande precis som de alltid gjort. När började ni lägga på er vätska?

Födelsedagsbarn

Min lilla goding vet hur man firar födelsedag.

Tänka sig att vi har hela två födelsedagsbarn i vår lilla familj idag. Det är jag och Tiger som har äran att dela dag. Jag blir 23 år och han 1 år. Han är en väldigt tacksam en att dela dag med. Han ställer nämligen inga som helst krav på att dagen på något vis ska gå i hans tecken. Jag får ALL uppmärksamhet och han kräver inte ens en present. Detta tog jag och Mattias fasta på så som de dåliga "föräldrar" vi är så fick han ingenting, men lika glad var han för det. Han fick ju faktiskt sova i vår säng i natt så han var men än nöjd. Dessutom fick han busa med lite presentsnöre och bara gosa med mig i soffan. Ikväll ska han få god påsmat så hans dag är definitivt gjord.

För egen del så fick jag god frukost på sängen och fina paket i morse. Dessvärre har dagen gått lite i illamåendet tecken (typiskt va?) så nu när Mattias är på jobbet så har jag bara slappat framför en film och även sovit en timma. Ikväll ska vi till mina föräldrar och fira lite så dagen kommer nog bli precis sådär lagom mysig. Lilla bebis i magen har minsann uppvaktat mamma med massvis med sparkar, så det tackar jag för.

För övrigt är detta en ganska speciell födelsedag för det blir min sista utan barn. Det innebär att detta antagligen blir min sista födelsedag där jag får lov att sätta mig själv i fokus hela dagen. Det är väl inget direkt som gör mig ledsen, för jag kan nog inte tänka mig något mysigare än att få små goa kramar och blöta pussar av mina barn som önskar mig en bra födelsedag. Att få önska middagsmat och lyckas knåda ihop en tårta ska jag väl också kunna fixa i framtiden så det blir nog kanon det med.

Men Mattias frågade mig i morse vad jag har för förväntningar på det kommande året och OH så mycket förväntningar jag har. Jag ska i princip inte jobba någonting det kommande året. Vi ska få ett litet efterlängtat barn och jag tror att tiden kommer springa fram ruskigt fort. Ser så mycket fram emot en härlig vår som mammaledig och en underbar sommar med varma dagar tillsammans med en växande bebis och förhoppningsvis några lediga veckor för oss alla i familjen. Så mysigt det ska bli och så mycket kul vi ska hitta på. Det här året kommer tveklöst bli det bästa året hittills ♥ 

Dagens mage

Vecka 23+3

Ja, tyvärr är det allt jag orkar blogga idag, en bild. Men oj så det växer helt plötsligt. Undrar med skräckblandad förtjusning hur jag kommer se ut i december. Det lär vara riktigt tungt om inte annat.

Börjar bli trött

När är det egentligen man "ska" börja bli tröttare igen i graviditeten? För jag har en liten misstanke att det börjar komma tillbaka till mig nu. Från vecka 15-nu har jag ju känt mig så väldans pigg och alert. Smidig också för den delen. Men de senaste dagarna så har jag känt mig så himla trött. Sådär som det är precis i början av graviditeten när man bara vill sova JÄMT ni vet. Kanske beror det på att mina järndepåer behöver fyllas på, för änså länge äter jag inget tillskott alls. Eller så börjar det helt enkelt sakta med säkert bara blir tyngre nu.

För kanske en eller två veckor sedan när jag började kolla mer om att ansöka om graviditetspenning kände jag mig ju osäker på om jag verkligen skulle behöva det, ni vet gå hemma ett par månader innan förlossningen. Men nu kan jag känna att det nog inte skulle vara dumt alls att få det där beviljat.

Jag börjar dessutom känna lite i svanken när jag står eller går mycket. Så jag måste ta pauser ofta för att avlasta lite. Ja, min lilla kropp börjar helt enkelt känna att jag faktiskt ÄR gravid, vilket är bra :) Men jag hoppas väl ändå att jag ska kunna få klara mig från svåra krämpor ett par veckor till iaf. Helst fram till att jag går på ledighet, när det nu än blir.

Drömmar

Ibland är det som att min graviditet följer läroböckerna till punkt och pricka. Det gället åtminstone det här med drömmar. Det stod att denna veckan kan man börja drömma konstiga saker om graviditet/barn och just denna veckan har jag gjort det varje natt.

Igår drömde jag att jag och Mattias var kriminella och hamnade mitt i en eldstrid och han skrek till mig att skydda magen (för jag var typ höggravid i drömmen). Jag lyckades med det men blev skjuten i armen och höll på att förblöda och förlora barnet. Det hela var bara väldigt tragiskt och jag vaknade och hade en obehaglig känsla i kroppen.

I natt drömde jag att vi precis hade fött vår lilla pojke och skickade ut sms till släkt och vänner att han nu var här och vad han skulle heta. Det är ett namn vi pratat ganska seriöst om på sistone som är lite sådär halvovanligt. Hur som helst så tyckte vi ju att namnet var det finaste som fanns men alla våra föräldrar ringde upp och klagade på namnet och hur opassande det var. De sa att det minsann var ett konstigt namn som kanske är gulligt på små barn men som absolut inte passar på en vuxen. Jag blev jätteledsen och när jag vaknade i morse var känslan så stark så jag sa att det kanske inte är ett så bra namn TROTS att jag tycker väldigt mycket om det.

Usch, om man ändå kunde drömma lite trevliga drömmar om graviditet och barn. Nu får det nog iaf vara färdigdrömt om otrevligheter. Och vad gäller namnval så kommer vi väl i slutändan att välja det som VI tycker om :)

Föräldraledighet

Nu när jag ändå är inne lite på ämnet om föräldraledighet så undrar jag hur ni har gjort i era familjer? Hur har ni delat upp föräldraledigheten och hur många dagar har ni valt att ta ut med högsta respektive lägstanivå per vecka/månad? (Är inte helt säker på om man anger dagar för en hel månad eller veckovis?)

Jag har precis börjat ge mig ut i denna djungel och har väl ett litet hum om hur det kommer se ut för oss, men jag återkommer när det är mer bestämt.
Skulle vara jättekul att höra hur ni tänkt. Även om ni är ensamstående så är det intressant att höra hur många dagar i veckan ni tar ut och hur länge ni tänker vara hemma med era små :)

Vecka 23

Dagens mage v 22+6

Åter igen var sista dagen på denna veckan här. Det går fasligt fort och det känns verkligen som att december kommer komma bra mycket fortare än vad som ibland kan kännas behövligt. Tolka mig dock inte fel, vi längtar jättemycket efter vår lilla son men samtidigt är det ju nervöst för vad som komma skall.

Den här veckan har varit prima. Magen växer på som vanligt och sparkarna blir mer och mer regelbundna och starka. Mattias känner nu utan problem kickar när han lägger handen mot magen och jag får buffar/kickar heeela tiden. Han är en väldigt livlig krabat måste jag säga.

Det syns även tydligt på utsidan nu när han sätter igång på insidan. Ibland när han kickar så hoppar hela magen till och ibland så blir det bara som en liten muskelryckning på ena sidan av magen. Ibland kan jag tycka att det nästan känns lite läskigt. Det är svårt att beskriva men just det där när hela magen hoppar till så kittlar det nästan lite obehagligt. Ibland lägger jag handen på när det är som värst och då brukar han sluta. Jag vet inte om det är lugnande för bebisen när man smeker eller tar på magen? Men det känns så iaf, så jag ska börja göra det mer när han sparkar väldigt ofta.

Hjärtljuden fick vi ju höra för några dagar sedan vilket var fint och skönt. Han verkar ha det bra där inne och vi hoppas verkligen att han stannar där i många veckor till :)

Min vikt ligger nu på +3 kg sedan inskrivningen vilket känns väldigt lagom. Jag har inte koll på hur mycket man "ska" gå upp varje vecka nu och framåt, men som jag sagt någon gång förut så bekymrar jag mig inte så mycket över det där med vikten. Går jag upp 10 kg till december är det väl trevligt men går jag upp 20 kg så känns det inte jobbigt heller. Jag vet ju att det isåfall är mycket vatten som kommer av snabbt. Dessutom ska det väl ändå få synas lite att man burit/fött barn? :)

Och just det ja, jag är inte helt säker men om jag inte tolkat det helt fel så är idag sista dagen som lilla livet "bara" är ett foster. Imorgon är han nämligen ett litet barn som sjukvården gör vad de kan för att rädda om han nu skulle vilja komma ut.

Graviditetspenning

Jag arbetar inom vården och har väl ganska länge tänkt att jag inte kommer jobba hela vägen fram till förlossningen. Det brukar på något vis vara kotym och jag känner att det känns lämpligt också. Har hela tiden tänkt att det är så långt fram men hos barnmorskan här om dagen så pushade hon på mig lite att söka så snart som möjligt så att jag får veta om det blir beviljat eller inte i tid.

Så det var precis vad jag gjorde. Tog tag i saken, bestämde möte med chefen som fyllde i papper och så fyllde jag själv i lite blanketter. Nu ligger brevet på lådan och förväntas väl dimpa in hos försäkringskassan imorgon och jag måste medge att jag helt plötsligt blev lite nervös.

Min chef frågade om jag ville ta ut lite semesterdagar innan och vi bestämde att jag skulle ta 3 veckor, vilket helt plötsligt gjorde att OM jag blir beviljad från FK så kommer jag gå hem redan i mitten på september. Men hallå.... Jag har ju nyss förstått att jag är gravid. Ska jag redan gå hem om en månad? Det känns märkligt men ändå skönt. Jag har långt till jobbet och obekväma arbetstider vilket jag inte kommer sakna ett dugg.

Hur gjorde ni andra mammor som arbetar med tunga lyft eller i andra riskfyllda miljöer? När gick ni hem på föräldraledighet? Hade ni problem att få ert ärende beviljat?

Lilla hjärtat

Idag var dagen när vi fick höra det där lilla hjärtat slå för första gången. Så ljuv musik. Visst är det riktigt häftigt när man hör de där små dunkande ljuden och vet att det är ens efterlängtade bebis hjärta som slår.

Nu längtar vi ju sådär väldigt mycket efter vår lilla kille ♥

Barnmorskebesök

Idag är det äntligen dags att gå till barnmorskan igen. Det var så väldigt längesedan sist, i början av maj, så det känns verkligen som att det är dags. Tyvärr måste Mattias jobba så jag får gå dit själv idag vilket känns lite extra tråkigt eftersom jag misstänker att vi kanske får höra hjärtljuden för första gången. Så väldigt synd om han missar det.

Vad hände på ert barnmorskebesök runt v 20? Vet att vissa inte har något besök förrän v 25 och jag är ju mitt i nu i v 23 men på lappen står det besök ca v 20 så jag antar att jag bara blev lite sen. Förmodligen p.g.a semester och att jag skulle få gå till samma, vilket jag uppskattar.

Dagens mage

Vecka 22+1

 Oj så det växer nu. Tycker magen känns sådär väldigt fin och lagom. Den får visserligen gärna bli större för det är bara så vackert men just smidighetsmässigt sätt är det väldigt bra nu :) Bara 17 veckor kvar ;)

Ultraljud

Om ett par dagar fyller jag år och en av de saker som jag önskar mig är att få göra ett till ultraljud. Jag har väldigt svårt att tänka mig att bara göra rutinultraljudet och inget mer. Jag vill ju absolut veta hur det är med vår lille kille där inne och dessutom dubbelkolla att han verkligen är en kille. Dessutom är det ju så väldigt mysigt att få se honom och få lite mer ultraljudsbilder att sätta in i albumet :)

Jag vet att vissa kanske anser att man inte ska göra fler ultraljud än nödvändigt, att det kan skada osv. Där är jag dock helt avtrubbad efter alla ultraljud med Lilly. Vi gjorde ultraljud med 1,5-2 veckors mellanrum och det var aldrig tal om att det skulle vara skadligt för henne. Det "värsta" var väl ungefär att hon kunde bli vänsterhänt. Vi kände väl att det var ett helt okej "handikapp" ;) Skämt å sido, nu menar jag inte att man ska göra ultraljud såååå ofta, för med henne var det ju speciellt. Men en gång till vill jag i alla fall se honom innan det är dags för oss att mötas på riktigt. Funderar på att kanske göra detta ultraljud i september. Då blir det lite mitt emellan rutinultraljudet och förlossningen.

Hur många ultraljud gjorde ni och i vilka veckor?
 

Lillkillen i vecka 19

Känna sparkar

ÄNTLIGEN var det dags för blivande pappan att också få känna av sin son för första gången. Jag tycker att det tagit fasligt lång tid innan han lyckats känna men idag var det dags. Jag har bett honom känna flera kvällar i säkert 2-3 veckor när jag tyckt att det varit som mest liv där inne. Men det är precis som att han velat gömma sig för Mattias. Så fort han lagt handen på har han slutat buffa runt eller åtminstone bara buffat så lätt så att det inte känts utanpå.

Men åh vilken fin present det var idag såhär när vi gick in i vecka 23 (22+0) och allt. Lille bebis gav ifrån sig flera rejäla kickar och vi bara låg där och var sådär barnsligt glada. Varje gång han kickade sa Mattias "NU", "NU", "NU". Han var lika lycklig varje gång.

En häftig känsla absolut och han var så stolt över sin lilla son som minsann är en stark krabat ;)

Vecka 22

Åter igen tillbaka på bloggen efter en hektisk arbetsvecka. Ju längre tiden går desto mer inser jag hur extremt mycket jag längtar efter att få sluta upp med den här stressen kring att vakna tidigt gå till jobbet, komma hem sent, jobba helger och högtider osv. Finns nog inget som jag kommer sakna så lite när jag är mammaledig som att jobba, faktiskt!

Den här veckan har lille busen i magen verkligen gjort sig påmind. Det sparkas för fullt där inne och han gör säkerligen kullerbyttor hela tiden. I övrigt är det inte så himla mycket nytt, precis som det varit under de senaste veckorna med andra ord. Men idag fick jag någon märklig smärta på höger sida, vid revbenen fast liksom inuti. Vet inte hur jag ska förklara det men det var ihållande och jag vek mig dubbel och försökte bara andas. Det gick väl över efter någon minut och kom sedan tillbaka en gång till ett par minuter senare för att sedan försvinna för gått.

Ibland har man ju hugg osv lite varstans i kroppen men jag undrade om det kanske möjligtvis var något organ som rörde på sig? Det kan ju göra väldans ont kan jag tänka mig.

För övrigt tycker jag magen inte växt så mycket den här veckan. Det var som att den hade en riktig växtspurt ett tag men nu verkar den vara nöjd. Antagligen har jag fel, för folk brukar säga varje gång vi ses hur mycket jag växt, men jag tycker ändå att magen stått rätt still den här veckan. Det gör mig dock inte så himla mycket, för jag har känt mig en smula nervös över hur extremt stor jag kommer bli på slutet om magen fortsätter växa i denna rasande fart. Nu syns det ju ändå att jag är gravid tycker jag så jag är nöjd :)

Ställde mig på vågen i morse och väger nu +2,6 kg från inskrivningen. Det känns lagom i nuläget.

En sak till förresten... Jag har börjat få en stark längtan efter att boa. Så roligt, visste inte att den dagen skulle komma så snart men jag längtar jääättemycket. Just nu har vi inte riktigt möjlighet till att köpa in/låna hem möbler osv, platsbrist ni vet. Så vi får se om vi äntligen kan lyckas få en ny lägenhet snart med lite extraytor eller om vi helt enkelt kommer behöva röja undan här hemma ett tag :)