Inköp

En av de sakerna som jag trodde att jag skulle se fram emot mest när vi fick reda på första gången jag blev gravid var att införskaffa alla saker till bebisen. Jag såg framför mig hur jag gick i affärer och köpte små söta kläder, mammakläder och amningsgrejer till mig själv och givetvis vagn och alla möbler och andra prylar.

Men det var ju ungefär 1½ år sedan nu (WOW, helt galet att det gått så lång tid) och nu när det äntligen är verklighet att lilla bebis är här för att stanna så känner jag inte ALLS den där glädjen längre.

För det första så bor vi i (visserligen en ganska rymlig) 2a med insyn till grannar lite här och var. Detta gör att vi satt upp rullgardiner i både vardagsrummet och köket och dessa är nu nerdragna för det mesta. I sovrummet har vi i princip alltid fördraget också. Jag vill verkligen kunna röra mig fritt i mitt hem utan att vara helt utstuderad och därför är det så. Detta leder i sin tur att jag inte alls trivs i lägenheten, för vem vill egentligen stänga ute det mesta ljuset och dra för gardinerna? ha ha.

För det andra så har vi ju en katt som kräver både tid och plats. Han har ett ganska stort klätterträd i vårt vardagsrum och jag kan ju inte direkt påstå att det är sådär jättevackert. Men det är ett måste nu när han är innekatt. Innan vi skaffade det hann han riva sönder lite tapeter vilket vi nu har fått täcka med lite lakan tills vi flyttar igen och kan göra det fint för nästa hyresgäster. Dessutom har han en kattlåda som vi tidigare hade i badrummet, men det funkade verkligen inte för det blev kattsand precis överallt och det var det värsta jag visste när man kom ut nyduschad och trampade rakt i kattsand. Så nu står lådan i hallen vilket är bättre, men fortfarande... Hur trevligt är det?

För det tredje har vi inte köpt en ny möbel sedan vi flyttade hit för 3 år sedan. Då kom vi båda i princip hemifrån och hade INGENTING, så de möbler vi har nu är en mix av saker vi helt enkelt fått ärva, köpt på IKEA eller blocket. Dessa saker är alltså verkligen inga antika saker och inga saker med någon vidare stil heller. Det mesta går just nu i ekfanér vilket jag absolut inte gillar. Men just då var det praktiskt att saker åtminstone matchade. Dessutom börjar en del av de sakerna nu att gå sönder. Vårt vardagsrum är katastrof och samma gäller vår kära soffa som äår så nedsutten att det är skönare att sätta sig ner på golvet.

För det fjärde har vi alldeles för mycket saker eller för lite förvaringsutrymmen, beror på hur man ser på saken. Hur som helst gör detta att det är näst intill omöjligt att hålla det rent och snyggt. Vi städar och städar men ändå så ligger det kläder och allt möjligt ÖVERALLT i lägenheten. Fattar inte hur mycket småkrams man samlar på sig på bara 3 år?

För det femte är vårt kök också ganska katastrofalt. Ingen av oss tycker särskilt mycket om att vara där inne längre. Vi har i dagsläget ingen diskmaskin vilket gör att vi måste handdiska ALLT... HELA TIDEN. Efter 3 år av ständigt diskande är vi sååå trötta på det att det hela tiden skjuts upp och bildas ett berg som någon av oss tvingas ta itu med och efter ett sådant berg är man så slut men vem bryr sig om det? Inte disken iaf, för lika snabbt (efter typ 1 måltid) är det ett berg där igen. Att vår lilla sopsortering finns i köket gör det ju inte direkt trevligare. Fullt av kartonger, flaskor och andra förpackningar. BLÄ.

Jag skulle kunna fortsätta mala om saker jag inte riktigt trivs med men det orkar ni inte lyssna på så nu slutar jag där. Summan av kardemumman är iaf att det märks att vi har växt ur den här lägenheten. Vi behöver extra rum för att få plats med våra saker och vi behöver bo på bottenplan så vi vågar öppna fönster/balkongdörr och inte vara rädd för att Tiger ska ramla ut. OCH vi behöver definitivt NYA möbler för att det ska kännas som VÅRT hem. Just nu känns det som att jag hyr en lgh över sommaren som redan var inredd ungefär.

Med detta som ligger och gnager gör det helt enkelt att jag inte alls har någon lust i att engagera mig i inköp av bebissaker. Hur kul är det att anstränga sig och hitta fina möbler som man sedan får knö in i sitt stökiga hem varhelst det får plats? Hur kul är det att köpa bebiskläder när man mest känner ångest över var man ska få plats med allt? För att inte tala om andra saker så som lakan, filtar, gosedjur, förvaring till bebis saker osv. Hjälp, så mycket som behöver köpas men var ska vi göra av allt? Känns ju supertråkigt att som sagt bara knö in sakerna någonstans.

Det här är verkligen något som tynger mig just nu. Jag låter säkert jättelarvig för vilket i-landsproblem det är egentligen. Men kanske är det för att jag är i en boande period nu och helt enkelt inte kan få det som jag vill.

Vi letar för fullt efter nytt boende eftersom att det skulle lösa så himla mycket av dessa "problem" och ge mig lite glädje att kanske fixa i ordning och anstränga mig för att hitta fina, billiga saker. Att inte veta om vi flyttar snart eller inte gör mig också stressad. Eller det som gör mig stressad är väl egentligen att det kommer bli så väldigt mycket att köpa in precis på slutet om vi håller på att skjuta upp det hela tiden. Och det är ju inte gratis med allt direkt. Hur som helst så har jag nu börjat kolla på lite nya möbler till oss själva för att göra ett första försök att få det lite hemtrevligare och sedan kanske vi kan gå vidare där ifrån.

Phu, vilket klagoinlägg det blev. Men det var skönt att få skriva av sig lite :)
Hur bor ni själv? Hur bodde ni när ni fick ert första barn? Köpte ni allt nytt, köpte ni begagnat eller fick ni helt enkelt låna det mesta?