Oro igen

Den här helgen har stundtals varit väldigt jobbig vad gäller en viss oro. Det är nämligen så att lille bebis har varit väldigt lugn i magen. Det började egentligen redan i fredags kväll när jag inte kände honom sparka innan jag la mig. Sedan var det kanske bara någon enstaka spark på lördagsmorgonen och ingenting mer under nästan hela lördagen. På kvällen kom det väl lite rörelser men väldigt dovt och inte mycket. Blev såklart jätteorolig men tänkte ändå att jag säkert bara var nojig och att jag skulle sova på saken.

Igår var det också väldigt lugnt i magen men jag kände några kickar mitt på dagen och lite små små buffar på kvällen. Dock inte heller många alls. Så igårkväll kände jag bara att nej, någonting är fel. Jag började fundera på om jag skulle ta kontakt med någon men ville heller inte störa i onödan. Hade jag inte känt någonting alls hade jag ju inte tvekat så, men den här helgen har varit så himla aktiv så i ärlighetens namn har jag inte heller haft direkt tid att verkligen känna efter hur mycket det sparkas. och som sagt, jag har ju ändå känt lite rörelser varje dag, även om det är färre än de senaste veckorna.

Så inatt vaknade jag vid kl 3 och kände mig SÅ orolig. Jag kunde helt enkelt inte somna om för jag var så orolig och började måla upp alla de värsta scenarion som finns. Tillslut var jag nästan nära på att väcka Mattias och säga att han får stanna hemma från jobbet idag för att kunna åka med mig till förlossningen eller så. Men, så helt plötsligt kom han igång där inne. Det var väl kanske en 10 buffar på bara 10 minuter och spänd som jag varit innan kände jag mer att jag kunde slappna av och somnade sedan bums. ha ha!

I morse fick jag också några god morgonkickar och de hade nu lite mer styrka igen. Fortfarande tycker jag att det är lite lugnare än förut, men då har ju också bebis varit extremt aktiv och typ sparkats hela tiden innan. Vad jag förstått så kan det dels vara så att lillen vänt på sig sparkar inåt vilket inte känt lika mycket men också kan bebis få sovperioder som i princip kan vara i dagar när de nästan bara sover.

Det är otroligt jobbigt och obekvämt när sådana här saker händer. Man har ingen aning om vad som är normalt och givetvis blir man orolig. Samtidigt vill man inte vara till besvär. Efter nattens aktivitet i magen känner jag mig ändå rätt lugn men får väl fortsätta hålla lite småkoll. På fredag ska jag till barnmorskan igen och lyssna på hjärtat så det blir skönt.