Vecka 23

Dagens mage v 22+6

Åter igen var sista dagen på denna veckan här. Det går fasligt fort och det känns verkligen som att december kommer komma bra mycket fortare än vad som ibland kan kännas behövligt. Tolka mig dock inte fel, vi längtar jättemycket efter vår lilla son men samtidigt är det ju nervöst för vad som komma skall.

Den här veckan har varit prima. Magen växer på som vanligt och sparkarna blir mer och mer regelbundna och starka. Mattias känner nu utan problem kickar när han lägger handen mot magen och jag får buffar/kickar heeela tiden. Han är en väldigt livlig krabat måste jag säga.

Det syns även tydligt på utsidan nu när han sätter igång på insidan. Ibland när han kickar så hoppar hela magen till och ibland så blir det bara som en liten muskelryckning på ena sidan av magen. Ibland kan jag tycka att det nästan känns lite läskigt. Det är svårt att beskriva men just det där när hela magen hoppar till så kittlar det nästan lite obehagligt. Ibland lägger jag handen på när det är som värst och då brukar han sluta. Jag vet inte om det är lugnande för bebisen när man smeker eller tar på magen? Men det känns så iaf, så jag ska börja göra det mer när han sparkar väldigt ofta.

Hjärtljuden fick vi ju höra för några dagar sedan vilket var fint och skönt. Han verkar ha det bra där inne och vi hoppas verkligen att han stannar där i många veckor till :)

Min vikt ligger nu på +3 kg sedan inskrivningen vilket känns väldigt lagom. Jag har inte koll på hur mycket man "ska" gå upp varje vecka nu och framåt, men som jag sagt någon gång förut så bekymrar jag mig inte så mycket över det där med vikten. Går jag upp 10 kg till december är det väl trevligt men går jag upp 20 kg så känns det inte jobbigt heller. Jag vet ju att det isåfall är mycket vatten som kommer av snabbt. Dessutom ska det väl ändå få synas lite att man burit/fött barn? :)

Och just det ja, jag är inte helt säker men om jag inte tolkat det helt fel så är idag sista dagen som lilla livet "bara" är ett foster. Imorgon är han nämligen ett litet barn som sjukvården gör vad de kan för att rädda om han nu skulle vilja komma ut.