Hur länge ska du vara hemma då?

Ja fick frågan igår och det är inte första gången jag har fått den faktiskt trots att Mio bara är 4 månader. Men det klart, folk är väl nyfikna på hur man har tänkt sig med föräldraledigheten. Kanske är det fler här som undrar?

I minst 3 år kommer jag vara hemma med vårt yngsta barn. Just nu betyder det alltså att jag kommer vara hemma minst tills Mio är minst 3 år. Men jag räknar kallt med att vi kommer ha fler barn när han är 3 och då kommer jag vara hemma även tills det barnet är 3 år osv.

Många blir förvånade och nästan lite obekväma när jag säger det. Ibland vet folk liksom inte vad de ska säga så ofta sägs något i stil med "Men det är ju jättelänge!" eller "Men jobbet då?".

Såhär väljer vi att göra och det känns underbart och perfekt för oss ♥

Utvecklingen tar stora kliv

Just nu, på kanske bara en vecka, känner jag att min lilla pojke blivit SÅ mycket större. Rent utvecklingsmässigt alltså. Hux flux lyckades vi få en nattrutin som verkar fungera jättebra just nu. Han sover mycket lugnare och vaknar visserligen lite väl många gåner för att äta på natten, men jag känner mig ändå pigg faktiskt för han sover gott mellan målen. Dessutom har han blivit så extremt smidig att lägga om kvällarna. Jag har provat mängder med olika saker för en mysig nattrutin (sjunga, läsa bok, gosa, ge massage, smeka pannan osv) men det som fungerar klart bäst att bara är vi lägger ner honom i hans säng, ger honom nappen, ger honom snuttefilten och går ut ur rummet. Han ligger vaken några minuter helt knäpptyst och tittar lite i taket, sedan somnar han. Detta gör vi ca 19.30 samma dag och det har visat sig vara en bra tid. Då är han trött, men inte övertrött.

Bara en sådan sak som det jag skriver ovan är ett exempel på att han utvecklats mycket. När han var lite yngre var det svårt att få till rutiner på samma sätt och det var svårt att riktigt tyda vad han ville. Nu visar han tydligt näör han är trött och när vi behöver börja göra i ordning honom på kvällarna. Vi märker också tydligt om han INTE skulle vara trött och då låter vi honom stanna uppe tills han blir trött.

Mio kan vara vaken långa stunder nu också, något som också ändrades nyss. Han har varit ganska konsekvent med att ungefär sova en timma och vara vaken en timma sedan sova en timma och vara vaken en timma osv. Men för någon vecka sedan ändrades det också. Han sover ett långpass på förmiddagen på 2-3 h och sedan är han kanske vaken 1½ h för att sedan sova en h igen. På eftermiddagen är han desto piggare och sover bara kortare stunder åt gången, kanske 30 minuter x 2. För att ofta avsluta dagen med att vara vaken i kanske 3 h innan han somnar för natten. Såhär ser det ut varje dag mer eller mindre. Underbart att ha fått in lite mer rutiner och känna att man har bra koll på hur ens barn fungerar.

Nu har vår kille visserligen alltid varit ganska stabil i nacke och kropp men det har också tagit en helt annan vändning för bara ett litet tag sedan. Han ligger gärna på mage längre stunder och pillar med sina leksaker. Nacken behöver liksom inte träfas längre utan den håller han högt hela tiden nu. Ibland blir han trött efter ca 20 minuter, men vem skulle inte bli det av att ligga på mage så länge, hehe.

Allt stoppas givetvis i munnen även om koordinationen kanske inte är helt där ännu. Men han greppar saker jättebra nu och kan sitta länge och underhålla sig själv med en skallra eller liknande. Han börjar bli mer och mer nyfiken på allt möjligt och ler ofta. Skrattar gör han inte lika ofta, hehe, man får verkligen busa ordentligt med honom för att få fram det där bubbliga skrattet, men det finns där i alla fall :) Annars är han en intensiv ögonsökare. Han vill verkligen hålla mycket ögonkontakt och det är mysigt tycker jag.

En annan sak som hänt på bara en vecka är att han börjat bli rädd för vissa personer. Exempelvis min pappa, hehe. Mio gillar att gosa och det har aldrig varit något problem att sitta hos främlingar och mina föräldrar träffar han ungefär en gång i veckan så de börjar ju kanske bli mer bekanta nu också. Men i alla fall, varje gång pappa ska hålla honom börjar läppen darra och han brister ut i gråt. Han vänder sig om mot mig och vill att jag ska hämta honom. Så fort han kommer i min famn så blir han  tyst. Min mamma fungerar det bättre med men ibland börjar han gråta även där. Med Mattias föräldrar som vi inte alls träffas lika ofta var det inga som helst problem. Så jag vet inte riktigt vad det beror på men jag tänker ändå att han kanske börjar bli mer och mer medveten om vem som är hans mamma och pappa och vill ha den tryggheten. Häftigt i alla fall hur min famn kan ge honom tröst direkt.

Mio några timmar gammal

4 härliga månader

Stress och kaos

Känns som att jag haft en lång bloggpaus. Helgen sprang fram och vi hade så mysigt hela familjen så jag hade faktiskt inte en tanke på att blogga och vädret fortsätter verkligen leverera här i Göteborg så gårdagen spenderades hos en kompis vid havet på hennes altan i solen. Jag och Mattias tog en kvällspromenad hem en bit från stan och sedan somnade vi gott strax efter Mio.

Den här veckan blir väldigt intensiv kan man minst sagt säga. Vi packar och röjer för fullt här hemma för att vara redo för att flytta på fredag. Men dess för innan ska vi fira lite Valborg med några vänner och på torsdag kommer en vän till Mattias att flytta in i vår lägenhet ett tag. Så det blir inflytt här på torsdag för att sedan bli utflytt för oss och inflytt till nya stället på fredag. Som om inte detta vore nog så ska vi dessutom åka till Stockholm på lördag och gå på bröllop, hehe. För att sedan åka hem söndag morgon och fortsätta packa upp i nya lägenheten innan Mattias börjar jobba igen på måndag.

Ja, som ni hör har ni fullt upp och det underbara vädret gör tyvärr att jag bara MÅSTE gå ut lite varje dag. Därför blir ju inte packning och städning helt effektiv heller. Men så är det. Det löser sig! Just nu är dock vår lägenhet ett enda stort kaos faktiskt och jag känner mig rätt stressad över att vet att minsta lilla penna och papper ska bara bortröjt tills på fredag. Just nu är det bara saker ÖVERALLT. Flyttlådor, möbler som ska slängas, kläder, tidningare, papper, leksaker och andra prylar. Hur är det ens möjligt att vi hade såhär mycket kan man ju undra? Nåja, bara till att börja röja. Åtminstone är det kul att flytta när det väl är gjort.

En sån där dag...

Jag borde verkligen inte sitta här idag, jag borde städa. Lägenheten ser fullkomligen ut som ett bombnedslag och jag kliar mig i huvudet och undrar hur det kunde bli såhär? Tror det smög sig på någonstans när vår kära bebis gick från att sova sig igenom dagarna till att kräva mer uppmärksamhet och stimulans, för att inte tala om mer vakentid. Nu ligger det leksaker och bebiskläder lite överallt och inte gör det hemmet renare att vår katt har bestämt sig för att just NU var en bra tid att fälla av hela vinterpälsen... och då menar jag verkligen HELA. Jag har aldrig sätt så mycket päls i mitt liv, typ!

Okej, till saken hör väl kanske också att vi hastigt och lustigt fick tag i en ny lägenhet med snabb inflyttning. Om exakt en vecka går flyttlasset och jag känner lite småpanik. Flyttlådor står överallt och vi försöker väl så gott vi kan att röja och packa. Men jag blir lika förvånad varje gång över hur extremt lite vi får gjort när vi har en minimänniska som ska ha så mycket uppmärksamhet. Inte får man mycket gjort och inte kan man heller låta bli att gosa och leka med det där urgulliga ansiktet och de knubbiga små benen. Dessutom har vi stormänniskor inga som helst problem med att slockna i sängen redan kl 20-21 om kvällarna och är det samtidigt som ens bebis lägger sig för natten så får man sannerligen inte mycket gjort.

Kort och gott borde jag verkligen inte sitta här idag, jag borde städa. Ändå känner jag att jag i princip är villig att göra vad som helst bara jag slipper städa. En sådan dag idag. Förstår ni hur jag menar? Ja, det är bra! Tur att vi har helgen framför oss. Vi får gå loss á la turbo här hemma då. Kanske får vi kalla in lite förstärkning i form av min mamma eller kompis eller något som kan roa vår bebis lite medan vi röjer.

Mio sitter

Älskade barn - 4 månader

Så roligt att jag skrev i förra inlägget att han absolut inte kan sitta. För det var precis vad han gjorde för en stund sedan. Jag satte honom i sängen och han verkade förstå direkt hur han skulle göra. Han satte ner händerna som lite stöd och så satt han så jättenöjd, länge. Helt otroligt. Det är ju verkligen underbart roligt med utveckling hos de små.

För övrigt stämde mina gissningar rätt bra angående vikt och längd.
8,4 kg och drygt 66 cm.
Helt perfekt liten gosse, vilket han såklart hade varit oavsett vad han vägt  ♥

Stor kille

Vår lille kille har alltid växt rejält och nu är han verkligen stor. Vi ska till bvc senare idag så exakt hur stor han är vet jag inte riktigt men en bra bit över 8 kg i alla fall och ca 67 cm om han fortsatt växa i sin takt. Hur som helst så har vi börjat få lite problem med vagnen nu. Eller ja, problem är väl att ta i, men sonen börjar faktiskt växa ur liggdelen.

Vi har en rejäl vagn så det är inte det, men ligger han utsträckt med benen så tar han upp hela liggdelen. Nu sover han ju nästan alltid när vi är ute med vagnen och då har han böjda ben så då är det kvar ungefär 5 cm vid huvudändan, men det känns som att jag måste lägga honom så högt upp i vagnen för att han ska få det någorlunda skönt.

Detsamma gäller babyskyddet. Där har han väl kvar lite på längden visserligen men han sitter verkligen trångt på sidorna. Det är som att han är helt inklämd och oavsett hur lite kläder vi tar på honom är han alltid JÄTTEvarm på hela ryggen när vi varit ute och kört. Spelar ingen roll om vi bara kört i 20 minuter, han blir svettig ändå. Så var det inte förut när han var mindre och hade lite mer plats.

Det känns lite jobbigt det här måste jag säga. För även om han SER stor ut så ÄR han ju inte det. Han är väldigt stabil i nacke och så, men han kan absolut inte sitta. Han blir bara som en hösäck som lutar framåt. Jag skulle ju gärna vilja använda både liggdelen och babyskyddet ett bra tag till men får han plats?

Ska de sitta sådär trångt i babyskyddet? Och kan de ligga med böjda ben i vagnen längre stunder utan att det är skadligt för de små? Tänker om det kanske är viktigt att de får sträcka ut sig?

Det här med kroppen

Ja, det här är egentligen ett inlägg som jag känt mig ganska tveksam till att skriva för det känns egentligen för privat för mig att visa upp och prata om min kropp på nätet. MEN, jag känner ändå att jag ska göra det i detta inlägg faktiskt för jag tycker det är viktigt att visa verkligheten och visa att alla magar inte är jättevackra efteråt och inte drar ihop sig på en vecka eller ens 4 månader. Det är sådant vikthets och kroppshysteri idag så jag vill visa MIN verklighet. En verklighet som jag trots allt är stolt över för min lilla son bodde ju däri och min kropp har gjort sitt jobb precis så perfekt som den skulle.

Jag tänker att jag kanske inte måste skriva sådär jättemycket egentligen. Bilderna får väl tala för sig själva. Jag gick upp 18 kg och fick bristningar över hela magen och även en del i svanken.

Dagen innan gångsättningen

 

Hemgång från BB och jag kände mig otroligt smal :)

Mio ca 1 vecka. Gravidjackan är på och är den enda jacka jag får på mig.

 

Mio 4 månader. Lilla degmagen hänger kvar :)

Magen idag.
Bristningarna lever kvar och magen är en deg.

Såhär kan det också se ut efter 4 månader. ALLA ser inte ut som förut. ALLA rasar inte i vikt av amning. Vissa kommer aldrig se ut precis som innan och för vissa tar det bara lite längre tid att komma tillbaka. Men det är också okej :)

Lunch vid havet

Igår var det sista lediga dagen på den här härliga långhelgen och vädret fortsatte i samma soliga anda. Vi bestämde oss att vi skulle äta lunch vid havet så vi packade in bebis och oss själva tillsammans med picknickkorgen och åkte till havet. Vi hittade en fin klippa där det var lite fler människor som fikade och solade så vi slog oss ner där vi med.

Vi satt där på klippan i säkert 1,5 h och bara njöt av livet. Mio somnade efter en stund i vagnen så då kunde vi äta vår lunch, grillad kyckling, kamben, baguette och tomater. Det var SÅ gott, särskilt att äta utomhus, i solen, vid havet.

På eftermiddagen när vi kommit hem tog vi båda en lååång nap tillsammans med Mio och det var helt underbart. Sedan var det middag, lite kvällsmys framför Tvn och avslutade långhelgen gjorde vi med att få sova riktigt BRA i natt.

Faktum är att vår lillkille har sovit bra nu 2 nätter i rad. Jag hoppas ju givetvis på att detta tänker hålla i sig och jag tror faktiskt det har hjälpt att jag blivit lite mer strikt igen med att Mio får sova i sin egen spjälsäng. De första två månaderna satt jag alltid vid sängkanten och ammade på natten och kunde då lägga över honom direkt när han ammat färdigt. Men nu det senaste har han blivit så tung så min rygg klarar inte riktigt att sitta utan stöd och amma så därför liggammar jag. Det resulterar alltid i att jag somnar, haha. Brukar ofta vakna någon timme senare av att lillbus ligger och sussar sött tätt intill mig. Jag har brukat låta honom ligga kvar för det mesta men nu i två dagar har jag INTE gjort det. Jag har burit över honom till hans säng så fort jag vaknat ;) och jag tycker faktiskt att det gör skillnad. SKÖNT.

Längtar till sommaren nu och alla små äventyr vi ska hitta på du och jag.

Barnvälsignelse

I söndags var det äntligen dags för vår lille kille att få sitt namn och sin välsignelse i kyrkan. Mattias gjorde ett jättebra jobb och det blev en sådan fin välsignelse. Jag spelade in den och ska skriva ner den till Mio så han kan läsa den sedan när han blir äldre. Det känns väldigt speciellt och viktigt för mig att barnens allra första välsignelse finns nedtecknad.

Lilla familjen

Det var en helt underbar sol dag och efter kyrkan satt vi ute på altanen med våra fina vänner i solen och åt middag och bara njöt av dagen som kändes som högsommar. Jag gick till och med barbent och Mio fick vara i linne. Helt otroligt såhär i april.

Tänk vilken fin dag vi fick och vilken glädje att få ge det finaste vi har, de finaste namnen vi vet.

Mio Emanuel  ♥

Underbar påsk

Har verkligen haft noll tid att skriva på bloggen för vår påskhelg har varit full med aktiviteter och familjemys. Jag har verkligen älskat att vara lite långledig med min lilla familj. En vanlig helg går ju så fort men nu har vi verkligen hunnit umgås och njuta. Att vädret har varit helt otroligt fint den här helgen har ju inte direkt gjort saker och ting sämre.

Påskafton firades hos svärföräldrarna och nästan alla var där, bara en familj fattades vilket är rätt bra när man är 6 barn i familjen :) De lite större barnen hade fått finbesök av påskharen och småttingarna får vänta tills nästa år innan de får sitt första besök.

Vi åt god mat och rätt mycket godis faktiskt. På kvällen ordnade svärfar en brasa på deras tomt så den tände vi och stod bara och njöt av lugnet, vädret och knastret från elden. Det blev väldigt påtagligt hur lycklig jag känner mig över min fina lilla familj.

Vår lilla påskbrasa

Kort långfredag

Ja, idag är det långfredag men jag tycker dagen har känts kort ;)
Förutom dålig sömn i vanlig ordning så hade Mattias massa ärenden att göra och var borta mellan kl 8-14 ca. Så det kändes precis som vilken annan vardag som helst då jag är själv om dagarna.

Vi har mest tagit det lite lugnt idag eftersom natten var som den var. Att förkylningen håller i sig gör ju inte direkt att man har mer energi om man säger så. När Mattias kommit hem från sina ärenden fick jag sova lite ifred, utan bebis. Det var uuuuuunderbart. Jag sov i 1,5 h och det var precis vad jag behövde. Kände mig piggare och mindre förkyld efteråt.

Vi har gjort lite påskfint, städat, pyntat och pysslat. Men jag måste vara ärlig och säga att påsken aldrig riktigt var min högtid. När jag var liten kan jag inte minnas att det var så märkvärdigt i min familj. Vi fick påskägg med godis såklart och måla ägg fick vi göra om vi ville, sedan hade vi gäster på middag på kvällen på påskafton. Men det var ungefär det. Jag var kanske utklädd någon gång också till påskkärring. Ja, alltså, man kanske inte gör så mycket mer under påsken egentligen? Men jag vet inte, den känns bara lite mesig i jämförelse med julen, hehe.

I alla fall ska jag försöka att göra påsken mysig för barnen sedan när de blir lite äldre. Och jag måste ändå säga att jag gillar den riktiga anledningen till påsken :)

Nu ska här sovas. Imorgon ska vi fira lite med påskmat med hela storfamiljen.

Morgonmys

Mio sov som i vanlig ordning dåligt inatt. Samma visa varje natt. han sover bra från att vi lägger honom mellan kl 20-22 och sedan sover han bra ett par timmar, även om han vaknar för att äta så kommer han till ro igen på en gång. Men sedan runt 2-3  börjas det, bök bök bök, gnäll gnäll gnäll. Vid 5.30 gav jag upp och satte mig på sängkanten och vaggade honom, då blev han lugn minsann. Försökte då lägga ner honom men då låg han bara och bökade och sparkade, så det var bara att gå upp.

Satte på mig min bästa vän bärsjalen och traskade runt vilket gör honom SÅ nöjd. Älskar bärsjalen, både han och jag alltså. Vi köpte en Tricot Slen när Mio var någon vecka gammal. Då satt han i den som en liten känguruunge i en pung. Men jag tycker inte att han suttit så bra i den ställningen nu på sistone för han har blivit för lång. Det blir för trångt för honom och han blir för varm och arg innan han hunnit komma till ro. Dumma jag hade ju också såklart lyckats slarva bort manualen där massa olika knytningar står så sjalen har legat undanstoppad ett litet tag. Men så igår hittade jag manualen igen och hittade en bra knytning som passade oss jättebra.

Lilleman somnade gott när jag burit runt på honom ett litet tag så nu ska jag i lugn och ro äta frukost och göra mig i ordning. Vi ska in till stan en sväng sedan och träffa kusinerna och shoppa lite. Idag trotsar vi förkylningen och har lite kul. Och pappan i familjen slutar tidigt och tar påskledigt så den här dagen kan ju inte bli annat än bra, en mysdag helt enkelt.

Lillbusen myser lite hos sin mamma

Apropå sömn

Såhär känner jag mig ungefär

Okej, nu handlar det mycket om sömn här, men det är det allt cirkulerar kring nu känns det som. Jag behöver ju sova för att orka med dagarna och på sistone har det verkligen inte varit bra sömnmässigt och det märks också i vad jag orkar med under dagarna.

De första två månaderna sov han aningens bättre (vaknade ca 2 ggr/natt för att äta och sov mellan amingarna. Jag fick kanske 2 h sammanhängande sömn åt gången och det räckte för mig). Kanske upplevde jag det som bättre sömn också för att det inte är några problem med lite sömnbrist i ca 2 månader. Men NU, efter 4 månader känner jag verkiligen ett behov att sova lite mer. Som jag känner just nu så skulle det vara underbart att bara behöva amma Mio 2 ggr/natt och kunna sova 2 h intervaller. Just nu tror jag att jag sover max 1 h åt gången och det känns tufft.

Har ni några tips på hur man kan få sin bebis att sova bättre på natten?

Jag menar inte att han ska klara sig helt utan mat eller något men just att jag slipper vakna varje timma hade varit skönt. Jag kan ärligt talat inte säga att jag vet varför han sover sämre. Han har helt enkelt bara börjat böka omkring på natten. Han ligger för det mesta och blundar så han är ju trött och vill sova, men han kommer inte till ro. Han gnäller, snurrar runt, gråter lite, glufsar i sig mat, gnäller, gråter lite, snurrar runt och så håller han på så tills han somnar om.

Han ligger både i sin säng och sover och i vår säng. Jag märker ingen direkt skillnad på om han får ligga nära mig eller om han ligger själv och sover. De första två månaderna sov han bara i sin säng och det funkade jättebra. Sedan fick han sin andra förkylning och blev orolig på natten så då lär vi honom ligga mellan oss i sängen vilket funkade bättre men han bökade ändå runt och sedan dess fungerar varken vår säng eller spjälsängen som förr.

Jag har hört att vissa säger att man kan ge ersättning precis innan de små ska sova för natten för att de kanske håller sig mätta på det lite längre. Men jag vill inte ge ersättning nu när amningen fungerar så bra. Men alla andra tips mottages tacksamt för den här mamman behöver få sova lite mer på natten :)

Trött idag

Ja, alltså natten kunde ju knappast varit värre, hehe. I natt var första natten som jag var tvungen att gå upp med honom. Tidigare nätter så brukar han ju gnälla och böka en del men jag brukar alltid kunna få honom att åtminstone komma till ro efter en stund (även om han sedan vaknar 10 minnuter senare och man får göra samma procedur ett par gånger tills han somnar på riktigt). Men i natt prövade jag allt innan jag insåg att juag fick ge upp. Då låg han klarvaken i sängen och var missnöjd.

Strax innan kl 4 fick jag skumpa runt i vardagsrummet med honom på armen. Han lät mer förkyld nu, vilket man ifs brukar bli under natten, så det var nästan så jag funderade på att ta fram nässugen. Men tillslut lyckades jag få honom att komma till ro och och vid kl 5 kunde vi återgå till sängen.

Det blir garanterat en lugn dag idag. Vi båda behöver nog sova och försöka bli av med våra förkylningar. Hoppas verkligen det blivit bättre tilols på lördag. Vill ju kunna njuta av att fira en mysig påsk. Är i alla fall väldigt tacksam över att både denna och nästa vecka innebär en dag extra hemma för Mattias, perfekt just nu när vi är lite sjuka.

Mer och mer stimulans

Leka för fullt är nya grejen

Mio blir 4 månader nästa vecka. han har blivit så stor min lille kille. Jag märker verkligen skillnad på bara en månad tillbaka men framförallt när jag jämför med 2 eller 3 månader tillbaka, för då låg han mest och sov och varvade det med att äta, titta lite och fyra av ett leende då och då. Nu är det andra bullar. Han börjar kräva stimulans. Jag märker att han kan vara vaken långa stunder, ibland flera timmar i sträck och då vill han inte BARA ligga i min famn direkt.

Jag köpte några böcker som låter om man trycker på olika knappar, de böckerna blev en hit, särskilt den med olika instrument så de brukar vi läsa varje dag. Sedan fick han ett fint babygym av sin mormor och morfar i julklapp och det används flitigt och det har han gjort sedan han var ca 1 månad men nu börjar jag märka att han inte vill ligga där lika länge om inte jag själv också lägger mig brevid, hehe. Vi köpte också en babysitter till honom som han kan vara nöjd i när vi gungar den med foten typ när vi äter middag och så, men där vill han inte heller sitta jättelänge längre, det var bättre förr. Vi har en skallra, en nallebjörn och en snuttefilt som han kan försöka nå med händerna om han ligger lite på mage på golvet men han blir frustrerad rätt fort för han lyckas inte komma framåt mer än några cm.

De här sakerna är i princip allt vi har till honom. Inte särskilt mycklet leksaker alltså. Hittills känns det dock inte som att vi behövt så mycket grejer men nu märker jag att vi nog behöver lite fler saker. han är som mest nöjd när han får sitta i mitt knä med lite leksaker framför sig som han kan smaka lite på och vifta lite med. OCH han gillar när jag läser böcker för honom

Jag har tänkt på det här mycket, att jag ska köpa lite mer saker till honom och för någon vecka sedan satte jag mig ner för att kika runt på datorn och insåg att jag verkligen inte har någon koll var man köper leksaker/stimulans för en liten bebis? Klassiska leksaksaffärer vet jag ju har grejer, men jag var där och kollade och ärligt talat så vägrar jag köpa ett litet gosedjur till mitt spädbarn för flera hundra kronor. Jag bryr mig ju inte SÅ mycket om kvalité, material etc. Jag vill ha lite billiga leksaker som min lilla bebis kan tycka är roliga (gosedjur, bitleksaker, prasselböcker, skallror, något som låter eller blinkar kanske).

Men var ska jag köpa dessa saker till rimliga priser? Finns det någon bra, billig internetbutik som säljer leksaker? Vad gillade era små bebisar att leka med när de var ca 4-6 månader?

Lång tisdag

Idag har dagen varit rätt lång. Det är nu tredje gången Mio är förkyld och jag säger bara suck! I princip har han varit förkyld en gång i månaden sedan han föddes och då har han varit rejält förkyld i kanske 1 vecka varje gång, sedan småförkyld en extra vecka. Den här gången verkar det dock som att han kanske inte blir riktigt sådär knallförkyld och det är jag i så fall tacksam över. Skönt att slippa använda näsfrida på honom. Givetvis tycker han att den är jätteobehagligt och blir jätteledsen och man får verkligen hålla fast honom för att lyckas. Känns inte alls bra egentligen men man måste ju nästan för att han ska kunna sova på natten och kunna andas okej.

Fridfull sömn

I vilket fall som helst så har vi tagit det rätt lugnt idag. Mio blir ju alltid lite erxtra kinkig när han är sjuk så det har varit mycket mys och sitta i famnen, men det är helt okej tycker jag. Särskilt när jag själv inte är frisk. Då orkar jag ändå inte göra massa saker.

Vädret har varit underbart och vi var faktiskt uppe och vakna tidigt idag så strax innan kl 8 gick vi ut på en promenad och kom hem 1,5 h senare. Skönt. Och idag tog jag själv också en tupplur tillsammans med Mio mitt på dagen. Det var faktiskt gudomligt skönt. Precis vad jag behövde och jag ska nog göra det lite oftare faktiskt.

Nu har lillbusen precis somnat för natten äntligen och jag hoppas att jag får sova lite i natt också men så som sömnen har varit för honom/mig de senaste månaderna så ska jag nog inte hoppas på för mycket.

Den känslan

Den känslan av dåligt samvete när du plötsligt hostar och din bebis bryter ut i ett hjärtskärande skrik för att du skrämt honom. Har hänt flera gånger för oss när jag hostar eller snyter mig. Stackars liten. Man hör verkligen på hans skrik att han är riktigt rädd och han börjar fäkta med armarna och tårarna rinner. Jag får börja sluta med plötsliga ljud när han inte ser mig.

Det är verkligen inte lätt att vara liten  ♥

Syskon

Jag har alltid älskat barn och alltid vetat att jag vill ha barn, många barn. Jag har alltid (sedan jag var liten) sagt att jag vill ha en stor familj. Där emot har definitionen av stor varierat lite. Men nu är jag ju faktiskt mamma och nu känner jag ganska bra att jag vet hur många barn jag vill ha. Jag tror inte att det kommer ändras nu faktiskt.

Jag längtar redan till att sitta där med alla min barn i famnen och bara förundras över alla vackra och speciella skapelser vi fått förmånen att bli föräldrar till. Jag längtar efter att se Mio tillsammans med sina syskon och se honom som storebror. Jag längtar efter att få uppleva fler förlossningar och känslan av att se sitt nya barn för första gången. Jag längtar efter att få ge fler barn min kärlek, tid och uppmärksamhet och jag längtar efter att få njuta varje dag, vecka, månad och år tillsammans med mina små. Jag njuter verkligen av det här livet som mamma och föräldraledig.

Att jag skulle börja tänka på fler barn redan när Mio var 2 månader trodde jag ALDRIG. Men så var det faktiskt. Tänk vad tokigt att man redan glömt hur jobbigt det var att vara gravid. Men det är väl så det ska vara för att få folk att skaffa fler barn. Faktum är att vi redan bestämt när det är dags för oss med syskonförsök och det känns SÅ bra. Dock inte nu alltså, så få nu inte för er någonting. Vår son är bara 3 månader :)

Hur långt har ni mellan era barn/önskar få mellan era barn?

Sjukstuga

Jag hade stora planer för den här veckan. Jag skulle dra igång med träningen och lite satsa här nu. Jag ska springa ett lopp om en månad och känner att jag behöver jobba lite för att få en någorlunda tid. Jag hade också planerat att verkligen satsa på att vara lite mer effektiv när Mio sover på dagarna. Ni vet, städa, vika tvätt, diska, planera och laga middagar och lite sådana där saker.

Hur tror ni veckan börjar?

Jag vaknar upp och hör hur regnet smattrar mot taket. "KUL", tänker jag. Så blev det med den löpningen. Sedan sväljer jag... AAAAAJ. Hela halsen känns som att den rivs upp. Min näsa är täppt och huvudet bankar. Sedan vaknar Mio... Han skriker och jag hör att han är hes i halsen. han avfyrar dock glada leenden men hostar mellan varven och jag ser att han försöker få upp slem. Han är också lite snorig i näsan.

Halsen känns lite bättre efter att jag ätit lite frukost och så. Mio sover och blir förhoppningsvis inte jätteförkyld.

Vad tror ni jag gjorde när man känner mig sjuk och veckan inte alls började som planerat? Just det... Jag ställde mig såhär på morgonkvisten och slängde ihop en kladdkaka med marshmallows, hehe! Tycker allt man får tröstäta lite när man inte är helt kry. Det är en sådan dag idag :)

Mat för en spädis

Det känns som att det finns så otroligt mycket jag vill skriva om. Så många tankar som kommit till mig sedan jag blev mamma och så många saker som cirkulerar i min lilla hjärna. Vet bara inte riktigt var jag ska börja.


En sak som jag har funderat mycket på på senaste tiden är det här med mat. Mio blir snart 4 månader och jag vet att han då får börja med smakportioner. Många runt omkring mig verkar tycka att det är väldigt roligt att vi snart uppnått den lilla milstolpen när Mio ska få börja äta och det känns nästan som att det förväntas att vi ska fira in 4månadersdagen med lite puré av något slag.

Bebismat - Bild lånad från google

Min längtan efter denna milstolpe är dock verkligen NOLL. För oss har amningen fungerat så fint från första stund och jag tycker både det är mysigt och han går upp väldigt bra i vikt på min mjölk. Nu förstår ju jag också att han såklart inte kan leva på bröstmjölk för resten av livet, så visst behöver vi så småningom gå över till fast föda, men nu? om en vecka? Det känns verkligen vemodigt och inte alls rätt. Han är så liten.

Jag vet att man inte MÅSTE börja med mat när de små är 4 månader utan det går bra att amma helt till 6 månader ungefär, förutsatt att han fortsätter öka i vikt som han ska då såklart. Så jag är väldigt mycket inne på det nu. Att helamma så länge han är nöjd med det, gärna till 6 månader, och sedan börja så smått med smakportioner för att så småningom börja byta ut hela måltider osv.

Hur har ni gjort med detta? När började ni med smakportioner? Hur ofta och hur mycket gav ni? Och hur länge håller man egentligen på med smakportioner innan man övergår till hela måltider?

Tycker ärligt att det känns svårt det här med maten för de små. Nu när Mio ammas så ger jag ju honom så fort han verkar vara hungrig och han äter liksom tills han blir mätt. Jag behöver aldrig fundera över hur ofta han äter eller hur mycket. Han sköter det själv.

En annan grej jag har funderat mycket över är det här med välling. Jag är inte tillräckligt påläst om det för att egentligen kunna uttala mig men rent generellt sätt så bara känns inte en mjölblandning så himla bra att stoppa i sin bebis. Det känns lite som att det är regel att när bebisar börjar med mat så börjar de även dricka välling x antal gånger/dygn. Nu kanske jag har detta helt om bakfoten, men min första tanke är bara att jag undrar om bebisen verkligen behöver välling? Jag kan ju förstå att de kanske behöver något i magen innan de lägger sig och kanske tidigt på morgonen innan man vaknar och även kanske något som mellanmål på dagarna, men räcker det då inte med bröstmjölk? Eller är bröstmjölken kanske så "vattnig" vid 6-12 månaders ålder så att den inte direkt ger någon mättnad? Eller finns det andra grejer i just vällingen som gör att man väljer det?

Jag är verkligen dåligt påläst om detta alltså men har tänkt mycket på det där med amning/välling för jag tänker bara rent spontant att amning är ett superbra mellanmål/nattmål för de små. Vad tänker ni kring detta?

Mysig lördag

Vaknade upp i morse och kände mig utvilad. Vi hade tidig tvättid idag så jag väckte Mattias som var som ett vrak och var nästan lite irriterad på att han var jättetrött och seg. Vi som hade haft en så himla bra natt, tyckte jag. Hehe, det visade sig att Mattias bara sovit i 3-4 h i natt för han hört Mio gnälla och varit så snäll och tagit honom och vaknat runt i 2 h.

Jag hade verkligen iiiiingen aning. Jag hade inget minne alls av att han tagit Mio och jag hade inget minne av när de kommit in och lagt sig igen. Nästan lite läskigt att inte komma ihåg något men ACK så skönt det var att för en gång skull få sova 2 h i sträck, helt ostört. Det var precis vad jag behövde för att få tillbaka lite energi.

Så nu har vi hunnit tvätta, städa, äta frukost och bada Mio. Nu ska vi strax bege oss ut i skogen med våra vänner. Jag, min kompis och lilleman ska ta en härlig långpromenad och Mattias och och hans kompisar ska sporta lite.

Känns som att det  blir full rulle idag för till kvällen har vi säkert något annat vi ska göra. Lördagar är nog veckans höjdpunkt för mig nu för tiden. Man får så mycket uträttat och så är vi alla lediga tillsammans ♥♥♥

Jag och min lilla cooling i skogen

Äntligen helg

När jag jobbade så var helgerna knappt märkbara. Varannan helg var jag ju nästan inte hemma alls utan på jobbet, den andra helgen, när jag faktiskt var hemma, så kändes det alltid så stressigt. Vi ville på något sätt ta igen helgen vi missat plus att vi skulle hinna med alla andra helgsysslor som man inte riktigt hinner under vardagarna så som handla mat, städa, tvätta osv. Mina helger kändes därför aldrig riktigt som helg, de där sköna dagarna på veckan då familjen var samlad och man kunde njuta av lite ledighet och bara göra roliga saker.

Nu är det dock andra bullar. Inte bara njuter jag av att vara ledig varje helg tillsammans med min lilla familj. Helgen för mig är verkligen ett par dagar av ren njutning och vila. Missförstå mig inte nu. Jag älskar att vara hemma varje dag med vår lille kille. Det är verkligen mysigt om dagarna och jag känner mig så välsignad att få se honom utvecklas och att jag inte behöver jobba. Men jag måste också erkänna att jag vissa veckor är ordentligt trött och att jag riktigt njuter av helgerna när vi är två vuxna som kan hjälpas åt.

För ungefär en månad sedan började Mio sova oroligt på nätterna. Jag trodde först att det var för att han  blev förkyld och tänkte att det skulle bli bättre när han blev frisk igen, icke. Sedan trodde jag att det kanske var min mjölk som inte riktigt var tillräcklig för han ville äta mycket oftare, men han fortsätter att kräkas upp överskottet nästan efter varje amning och han går ju verkligen upp jättebra i vikt så det är nog inte det heller.

Ett par dagar eller någon vecka eller två med dålig sömn är inga problem. Men nu, efter en månad börjar jag känna att jag verkligen behöver få sova lite. Så TACKA vet jag helgerna. (Vi har bestämt att jag sköter allt under natten på vardagarna nämligen.) Så nu bör jag väl kanske säga natti natti och njuta av några dagar med förhoppningsvis lite mer sömn är bara några timmar/natt.

En alldeles ny liten Tiger som verkligen kan njuta av att sova ut när det helst behagar honom. Ljuva kattliv

Uppdatering kring Mio

Vår lilla kille är egentligen inte alls så liten. Han är, och har alltid varit, en stor kille för sin ålder. Vägde oss lite här hemma igår för skojs skull och fick göra om det två gånger för jag nästan inte kunde tro att han nu väger 8,1 kg. Han är verkligen en egen liten person som mer och mer visar vem han är.

Först trodde vi att han var lik sin mamma med sin pappas temperament men ju äldre han blir desto mer lik sin pappa blir han i utseendet och desto mer lik mig blir han i sättet. Envis liten rackare som vet vad han vill, men ändå go och glad för det mesta.

Han kan så mycket nu och han lär sig nya saker hela tiden. Här om veckan vände han sig från rygg till mage för första gången och det har hänt några gånger sedan dess, men än då länge verkar han inte tycka att det är superkul att rulla direkt. Där emot verkar han inte ha förstått att han bara är tre månader för igår började han hasa sig framåt och runt. Jag lade ner honom på golvet på mage och gick in i köket för att hämta något och fixa lite och när jag kom tillbaka ett par minuter senare så hade han flyttat sig. Inte så att han kryper iväg direkt men han liksom hasar sig lite dit han känner för.

Han kan skratta och greppa saker bra. Ler gör han på sina villkor. Ibland är han allt bra svårflörtad. Men att leka "Prästens lilla kråka" brukar vara ett säkert kort för att få sig några goa skratt. Kittlig är han också, väldigt mycket.

Ja, han är allt bra go och vi är verkligen två stolta föräldrar till vår lille prins. Kan inte få nog av hans söta ansikte och älskar att vakna upp kl 6 på morgonen till ett ansikte som lyser som en sol.

Mammas lilla busunge som skrattar gott när man pussar honom i nacken

Lilla bloggen

Tänk att det snart gått 4 månader sedan min lilla prins föddes. Jag kan verkligen inte förstå hur otroligt fort tiden gått. Dagarna går för det mesta fort och vi försöker att mysa så mycket vi bara kan och ta tillvara på bebistiden. De första månaderna ville jag bara koncentrera mig på vår lilla familj och att få in alla rutiner och att få vardagen att fungera. I början flöt liksom dagarna ihop och veckan gick galet fort. Nu har vi fått in bra rutiner på det mesta och det känns väl mer som att vi känner varandra nu och det finns helt enkelt mycket mer tid nu för andra saker än bara mys och amning.

Jag har faktiskt börjat sakna bloggen på sistone och varit inne mycket på att kanske starta en ny bara för att ha någonstans att skriva. Men så kommer det hela tiden tillbaka till allt som finns här på "Små mirakel" och alla läsare som finns här såklart. Så jag tror helt enkelt att jag bara stannar här och fortsätter.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra med allt. Bloggen kommer handla om familjeliv, det vet jag. Men jag vet inte riktigt hur mycket jag vill lämna ut. Tänker att jag vill skydda Mio på något sätt. Vill inte skriva saker om honom eller lägga ut bilder på honom som han en dag kanske mår dåligt över. Å andra sidan kanske jag tar bort bloggen helt en vacker dag och då försvinner ju alla bilder och texter på köpet.

Nåja, vi får helt enkelt känna lite på det tillsammans jag och bloggen. Så småningom hittar vi väl kanske vårt sätt att blogga så att säga, med lagom mycket bilder och text. Vi tar det lite som det kommer känner jag. Detsamma gäller uppdateringarna. Jag vill skriva för att minnas så ibland kanske det blir en uppdatering om dagen, ibland flera, ibland bara en i veckan. Ja, ni förstår.

Välkomna tillbaka alla som vill och välkomna till alla nya som vill följa med vår lilla familj på livet stora resa.