Hej

lördag 12 april 2014

Mat för en spädis


Det känns som att det finns så otroligt mycket jag vill skriva om. Så många tankar som kommit till mig sedan jag blev mamma och så många saker som cirkulerar i min lilla hjärna. Vet bara inte riktigt var jag ska börja.


En sak som jag har funderat mycket på på senaste tiden är det här med mat. Mio blir snart 4 månader och jag vet att han då får börja med smakportioner. Många runt omkring mig verkar tycka att det är väldigt roligt att vi snart uppnått den lilla milstolpen när Mio ska få börja äta och det känns nästan som att det förväntas att vi ska fira in 4månadersdagen med lite puré av något slag.

Bebismat - Bild lånad från google
Min längtan efter denna milstolpe är dock verkligen NOLL. För oss har amningen fungerat så fint från första stund och jag tycker både det är mysigt och han går upp väldigt bra i vikt på min mjölk. Nu förstår ju jag också att han såklart inte kan leva på bröstmjölk för resten av livet, så visst behöver vi så småningom gå över till fast föda, men nu? om en vecka? Det känns verkligen vemodigt och inte alls rätt. Han är så liten.

Jag vet att man inte MÅSTE börja med mat när de små är 4 månader utan det går bra att amma helt till 6 månader ungefär, förutsatt att han fortsätter öka i vikt som han ska då såklart. Så jag är väldigt mycket inne på det nu. Att helamma så länge han är nöjd med det, gärna till 6 månader, och sedan börja så smått med smakportioner för att så småningom börja byta ut hela måltider osv.

Hur har ni gjort med detta? När började ni med smakportioner? Hur ofta och hur mycket gav ni? Och hur länge håller man egentligen på med smakportioner innan man övergår till hela måltider?

Tycker ärligt att det känns svårt det här med maten för de små. Nu när Mio ammas så ger jag ju honom så fort han verkar vara hungrig och han äter liksom tills han blir mätt. Jag behöver aldrig fundera över hur ofta han äter eller hur mycket. Han sköter det själv.

En annan grej jag har funderat mycket över är det här med välling. Jag är inte tillräckligt påläst om det för att egentligen kunna uttala mig men rent generellt sätt så bara känns inte en mjölblandning så himla bra att stoppa i sin bebis. Det känns lite som att det är regel att när bebisar börjar med mat så börjar de även dricka välling x antal gånger/dygn. Nu kanske jag har detta helt om bakfoten, men min första tanke är bara att jag undrar om bebisen verkligen behöver välling? Jag kan ju förstå att de kanske behöver något i magen innan de lägger sig och kanske tidigt på morgonen innan man vaknar och även kanske något som mellanmål på dagarna, men räcker det då inte med bröstmjölk? Eller är bröstmjölken kanske så "vattnig" vid 6-12 månaders ålder så att den inte direkt ger någon mättnad? Eller finns det andra grejer i just vällingen som gör att man väljer det?

Jag är verkligen dåligt påläst om detta alltså men har tänkt mycket på det där med amning/välling för jag tänker bara rent spontant att amning är ett superbra mellanmål/nattmål för de små. Vad tänker ni kring detta?

11 kommentarer:

  1. Vi började så tidigt med allt som hade med mat att göra så det är inget bra att jämföra med oss. Men jag tycker ni ska göra på det viset som passar er bäst och jag tror inte du behöver oroa dig för det verkar lösa sig bra för de flesta :)
    Klart han inte behöver dricka välling. Men välling och gröt är samma sak och de rekommenderar minst ett mål med köpt gröt eller välling per dag. Detta för att den är berikad med järn bland annat och små barn har svårt att få i sig tillräckligt med järn annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad bra att du sa det. Hade för mig att det fanns någon anledning till varför man rekommenderas köpgröt/välling och nu vet jag varför då. Gick snabbt in och började läsa på lite mer om detta och det finns supermycket tips och recept om man vill göra egen järnberikad barngröt. och även lite andra vitaminer och så som kan vara bra. Ska sätta mig in i det lite bättre när det väl är dags.

      Radera
  2. Neo var inte ett dugg intresserad av mat eller smakportioner så vi körde i stort sett på med helamning fram till 5-6 månader. Men sedan märkte vi att intresset kom krypandes och jag minns att vi på Cypern varvade med mellanmålspuréer och smakportioner. Fast amningen var fortfarande det bästa. Efter ett tag så åt han liksom mer och mer. Vi har aldrig behövt fightas så mycket, bara lära oss vad han gillar och inte gillar. Och att det hela tiden ändras :P

    Det är först nu vid 10 månaders ålder som han äter en hel stor burk mat (190gr) på både lunch och middag. Vi fick lära oss att det funkar inte att tvinga i honom mat. Mat ska vara glädje och inte förknippas med något negativt. Så amma på så länge det går och så länge han verkar nöjd =)

    Sen har Neo aldrig varit förtjust i välling så det ger vi inte här hemma. Men gröt går bra lite då och då. Smaksatt med diverse frukter =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hade för mig att ni väntade lite med smakportioner. Det är inte så att jag är emot smakisar eller något bara det att jag tycker att amningen fungerar så bra och är så smidig. Man blir så väldigt fri på något vis när man ammar. Behöver inte tänka på så mycket mer än att packa skötväskan med blöjor och ett extra ombyte, sedan kan jag åka vart jag vill hur längre jag vill. Känns som att det blir mer bökigt när han ska äta mat och det kanske inte är lika smidigt att göra det på en parkbänk eller mitt i ett köpcentrum ;)

      Det viktigaste är dock att Mio mår bra och går upp i vikt. Förr eller senare kommer han ju ändå börja med smakisar för att sedan gå över till hela måltider av barnmat så det är ju inget som går att undvika forever direkt. Bara skönt att slippa tänka på mat i några månader till ;)

      Radera
  3. Jag känner precis som du. Vi trivs jätte bra med amningen här och jag har absolut inget sug till att börja introducera mat.

    Jag har även stått i valet och kvalet till att ta på mig ett heltidsjobb. Har fått ett bra erbjudande men det betyder att jag ska börja jobba om en månad!! Idag har jag och min sambo beslutat att jag ska tacka nej till möjligheten. Det gör jag med delade känslor. Sumpar jag en bra möjlighet till jobb inom min utbildningskategori? Men vill jag verkligen missa hela den här första tiden med Alba, såklart inte! Nu har jag bestämt att jag ska vara mamma fullt ut, utan att jobba. Jag ska bara njuta, vara hemma med familjen och försöka att inte tänka på det arbetslösa livet som väntar dagen jag är klar med föräldraledigheten., det kan ju trots allt dröja, blir hemma med Alba till juli 2015 och vi hoppas på ett syskon ganska snart :)

    Kul att du skriver igen!!

    // Lisa
    Sokkerflikkan.blogg.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, det låter tufft att lämna Alba redan nu och jag tror nog du valde rätt som tackade nej även om det kanske tog emot. Jobb är ju såklart också viktigt men som du säger är det inte värt det att missa så mycket i ens barns uppväxt. Frösök att njuta och inte bekymra dig för mycket angående att du är arbetslös igen när föräldraledigheten är slut. Kanske får ni då en till bebis om ni hoppas och planerar för det och då får du ju vara ledig ett tag till och njuta :)

      Ni har inte vårdnandsbidrag i er kommun? För det kan ju i så fall vara en hjälp att inte helt vara utan ersättning även när föräldradagarna är slut. Själv ska jag vara hemma med Mio i minst 3 år med hjälp av lite pusslande och då räknar vi också med att vi har fler barn så han skulle kunna vara hemma med mig tills hans börjar skolan om man nu vill det. Men det har vi inte bestämt än! Minst 3 år är vad vi bestämt nu :)

      Radera
  4. Vi ammade till sonen var 5-6 månader och då menar jag heltidsamning. :) Han fick ta allt i sin egna takt med maten och när han var 1 år åt han tre måltider per dag med amning som törstsläckare och mellanmål. Det funkade fint. Det kan vara bra att veta att det är inte ovanligt med barn som ammas och går över till fast föda att gå upp i vikt i långsammare takt än flaskuppfödda barn. Kolla gärna hur Mios tillväxt ser ut på WHO kurvan som är skapt för ammande barn och deras tillväxt om det blir oro kring tillväxten vid matintroduktion.

    Själv har vi fortsatt att delamma då sonen haft intressr och jag trivts med amningen till sonen blev 2, 5 år. Då valde han att sluta amma själv. :)

    Välling och gröt har vi valt bort helt under uppväxten och istället gett annan järnrik mat som finns i frukt, grönsaker och bönor. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant det där med viktkurvan. Det hade jag faktiskt inte någon koll på, även om barnsköterskan på BVC har nämnt något om att de kan gå upp lite långsammare när de blir äldre (tror dock mer att det handlade om när de börjar röra sig mer och så). Men det var inte heller något med amning gentemot flaskmatning. Bra att du sa det för Mio har ju gått upp mycket mer än standard så klart jag skulle bli orolig om det blev en drastisk förändring när han började äta mat.

      Radera
    2. Och just det... Kul att höra att du delammade så länge och att ni lyckades skippa gröten/välling. Jag hoppas att jag också orkar fixa substitut så att jag slipper vällingen. Där emot kan jag tänka mig att göra egen gröt till honom :)

      Radera
    3. Ja, jag vet dem som gör egen gröt med bl.a. paltbröd i för att få riktigt bra järn i så man kan göra både riktigt god och näringsrik egen gröt. Kul att du vill prova att göra egen!

      Här finns förresten en länk där det står ganska intressant om näringsinnehållet i bröstmjölk och välling :). http://amningshjalpen.se/16-har-far-du-hjalp/allmant-om-amning/290-naringsinnehall-i-brostmjolk-och-valling

      Radera
    4. Tack så jättemycket. Ska kolla in länken när jag får tid :)

      Radera