Utvecklingen tar stora kliv

Just nu, på kanske bara en vecka, känner jag att min lilla pojke blivit SÅ mycket större. Rent utvecklingsmässigt alltså. Hux flux lyckades vi få en nattrutin som verkar fungera jättebra just nu. Han sover mycket lugnare och vaknar visserligen lite väl många gåner för att äta på natten, men jag känner mig ändå pigg faktiskt för han sover gott mellan målen. Dessutom har han blivit så extremt smidig att lägga om kvällarna. Jag har provat mängder med olika saker för en mysig nattrutin (sjunga, läsa bok, gosa, ge massage, smeka pannan osv) men det som fungerar klart bäst att bara är vi lägger ner honom i hans säng, ger honom nappen, ger honom snuttefilten och går ut ur rummet. Han ligger vaken några minuter helt knäpptyst och tittar lite i taket, sedan somnar han. Detta gör vi ca 19.30 samma dag och det har visat sig vara en bra tid. Då är han trött, men inte övertrött.

Bara en sådan sak som det jag skriver ovan är ett exempel på att han utvecklats mycket. När han var lite yngre var det svårt att få till rutiner på samma sätt och det var svårt att riktigt tyda vad han ville. Nu visar han tydligt näör han är trött och när vi behöver börja göra i ordning honom på kvällarna. Vi märker också tydligt om han INTE skulle vara trött och då låter vi honom stanna uppe tills han blir trött.

Mio kan vara vaken långa stunder nu också, något som också ändrades nyss. Han har varit ganska konsekvent med att ungefär sova en timma och vara vaken en timma sedan sova en timma och vara vaken en timma osv. Men för någon vecka sedan ändrades det också. Han sover ett långpass på förmiddagen på 2-3 h och sedan är han kanske vaken 1½ h för att sedan sova en h igen. På eftermiddagen är han desto piggare och sover bara kortare stunder åt gången, kanske 30 minuter x 2. För att ofta avsluta dagen med att vara vaken i kanske 3 h innan han somnar för natten. Såhär ser det ut varje dag mer eller mindre. Underbart att ha fått in lite mer rutiner och känna att man har bra koll på hur ens barn fungerar.

Nu har vår kille visserligen alltid varit ganska stabil i nacke och kropp men det har också tagit en helt annan vändning för bara ett litet tag sedan. Han ligger gärna på mage längre stunder och pillar med sina leksaker. Nacken behöver liksom inte träfas längre utan den håller han högt hela tiden nu. Ibland blir han trött efter ca 20 minuter, men vem skulle inte bli det av att ligga på mage så länge, hehe.

Allt stoppas givetvis i munnen även om koordinationen kanske inte är helt där ännu. Men han greppar saker jättebra nu och kan sitta länge och underhålla sig själv med en skallra eller liknande. Han börjar bli mer och mer nyfiken på allt möjligt och ler ofta. Skrattar gör han inte lika ofta, hehe, man får verkligen busa ordentligt med honom för att få fram det där bubbliga skrattet, men det finns där i alla fall :) Annars är han en intensiv ögonsökare. Han vill verkligen hålla mycket ögonkontakt och det är mysigt tycker jag.

En annan sak som hänt på bara en vecka är att han börjat bli rädd för vissa personer. Exempelvis min pappa, hehe. Mio gillar att gosa och det har aldrig varit något problem att sitta hos främlingar och mina föräldrar träffar han ungefär en gång i veckan så de börjar ju kanske bli mer bekanta nu också. Men i alla fall, varje gång pappa ska hålla honom börjar läppen darra och han brister ut i gråt. Han vänder sig om mot mig och vill att jag ska hämta honom. Så fort han kommer i min famn så blir han  tyst. Min mamma fungerar det bättre med men ibland börjar han gråta även där. Med Mattias föräldrar som vi inte alls träffas lika ofta var det inga som helst problem. Så jag vet inte riktigt vad det beror på men jag tänker ändå att han kanske börjar bli mer och mer medveten om vem som är hans mamma och pappa och vill ha den tryggheten. Häftigt i alla fall hur min famn kan ge honom tröst direkt.

Mio några timmar gammal

4 härliga månader