Uppdatering kring Mio

Vår lilla kille är egentligen inte alls så liten. Han är, och har alltid varit, en stor kille för sin ålder. Vägde oss lite här hemma igår för skojs skull och fick göra om det två gånger för jag nästan inte kunde tro att han nu väger 8,1 kg. Han är verkligen en egen liten person som mer och mer visar vem han är.

Först trodde vi att han var lik sin mamma med sin pappas temperament men ju äldre han blir desto mer lik sin pappa blir han i utseendet och desto mer lik mig blir han i sättet. Envis liten rackare som vet vad han vill, men ändå go och glad för det mesta.

Han kan så mycket nu och han lär sig nya saker hela tiden. Här om veckan vände han sig från rygg till mage för första gången och det har hänt några gånger sedan dess, men än då länge verkar han inte tycka att det är superkul att rulla direkt. Där emot verkar han inte ha förstått att han bara är tre månader för igår började han hasa sig framåt och runt. Jag lade ner honom på golvet på mage och gick in i köket för att hämta något och fixa lite och när jag kom tillbaka ett par minuter senare så hade han flyttat sig. Inte så att han kryper iväg direkt men han liksom hasar sig lite dit han känner för.

Han kan skratta och greppa saker bra. Ler gör han på sina villkor. Ibland är han allt bra svårflörtad. Men att leka "Prästens lilla kråka" brukar vara ett säkert kort för att få sig några goa skratt. Kittlig är han också, väldigt mycket.

Ja, han är allt bra go och vi är verkligen två stolta föräldrar till vår lille prins. Kan inte få nog av hans söta ansikte och älskar att vakna upp kl 6 på morgonen till ett ansikte som lyser som en sol.

Mammas lilla busunge som skrattar gott när man pussar honom i nacken