Funderingar kring sömn

Varning för långt inlägg

Mio har alltid haft ett väldigt varierande sömnmönster. Hans första 2 månader var han helt galet exemplarisk och sov sig igenom natten från ungefär kl 21-8 med kanske 2 uppvak för mat. Men han sov sig igenom amningarna och även blöjbytena så det hela var superenkelt och smidigt. Jag var utvilad och allt flöt på jättebra. Han sov i sin egna spjälsäng och jag satt upp och ammade på kanten av sängen.

Sedan blev han förkyld och jag var väldigt orolig eftersom han hade så jobbigt med andningen då plus att jag ville ha honom nära om han vaknade och var orolig så då lade vi hans madrass i vår säng och så låg han så mellan oss ett par veckor faktiskt innan han blev helt frisk. Då fick han flytta tillbaka till sin egna säng igen för varken jag eller Mattias kunde sova särskilt bra när han låg och tog upp halva sängen i mellan oss. Men vid den tidpunkten började han vakna mer ofta på natten (han sov sig fortfarande igenom allt, men väckte mig betydligt oftare). Jag trodde att det kanske berodde på att han nyss blivit frisk men efter ett par veckor kände jag mig så trött av att behöva avbryta min sömn så mycket så jag "gav upp" och vi började ha honom mellan oss i sängen i ett babynest istället. Det funkade ganska bra. Han sov ungefär halva natten i sin egen säng och halva natten i vår. Lite mer obekvämt för oss vuxna men det var skönt att i princip kunna amma sovandes.

Så från ungefär 4 månader körde vi på att han sov halva natten själv i sin säng och halva natten hos oss. Det fungerade också väldigt bra. Inte minst för att han var så väldigt enkel att lägga om kvällarna. Vid 19tiden började han bli trött så då gjorde vi i ordning honom och sedan la vi ner honom i hans säng, sa godnatt och gick ut. Han brukade ofta ligga vaken en liten stund och titta på sin mobil, "prata lite" med sig själv och pilla på tårna (eller vad han nu gjorde, hehe) men han somnade alltid av sig själv och vi behövde inte gå in mer förrän han vaknade för mat i samband med att vi gick och lade oss. Det fungerade samma oavsett om vi var hemma eller borta.

Men så en dag, strax innan han skulle fylla 7 månader, så vände det totalt. Vi körde samma procedur som alltid men när vi skulle lägga ner honom blev han helt hysterisk och gallskrek i säkert 1 h innan vi ens lyckades lugna ner honom lite. Sedan den dagen har han aldrig lyckats somna själv igen. Här efter följde en ganska lång period när vi inte riktigt visste hur nätterna brukade vara. Vi fick sitta bredvid sängen och vrida upp hans speldosa tills han somnade och sedan om vi hade tur så sov han tills vi gick och lade oss, men ofta vaknade han till någon gång i mellan och ville ha nappen eller bara kolla att vi fortfarande var där.

Sedan kom hösten och ju längre tiden gick desto oftare vaknade han. Vi började märka av att det inte längre var optimalt att ha honom mellan oss heller för ofta väckte vi varande när vi rörde oss. Så när vi flyttade i början av november bestämde vi oss för att han skulle få prova att flytta till eget rum för att se om det hjälpte, vilket det verkade göra... ett tag. Vi lade ut madrasser på golvet för att kunna ligga bredvid honom då han skulle somna och oftast tog det lite tid, kanske en halvtimma. Men när han väl somnat sov han ändå ganska bra och de få (typ 2) nätterna när han faktiskt har sovit sig igenom hela natten utan att vakna skedde under den här perioden. Men efter ett par veckor började det ta längre och längre tid att få honom att somna om kvällarna (ca 1 h) och dessutom började han vakna upp fler och fler gånger både på kvällarna och nätterna. Tidigare hade vi bara kunnat gå och stoppa in nappen och lämna men nu räckte inte det utan han ville att vi skulle ligga bredvid honom och hålla i handen tills att han somnade om.

Efter ett litet tag blev det ganska ohållbart att springa upp flera gånger på natten (jag var gravid igen och behövde verkligen få sova för att inte må allt för illa på morgonen) så Mattias fick i uppgift att hämta honom till vår säng när han vaknade på natten, sedan fick han sova resten av natten där. Det fungerade också ganska bra men tillslut kände vi båda två att kvällarna blev rätt ohållbara. En person var ju borta nästan hela kvällen för att man skulle spendera timmar med att ligga på Mios madrass och hålla handen.

Så runt hans ettårsdag tror jag att vi valde att flytta tillbaka honom till vårt rum. Vi tog upp spjälsängen igen och tänkte att han kanske ville vara nära oss på natten. Vi trodde verkligen att vi kommit på en bra lösning här, för de första veckorna så sov han bra på kvällarna i sin säng och när han vaknade till efter att vi gått och lagt oss så fick han komma över till oss och då sov han lite sämre men ammade när han önskade så vi kunde ändå sova oss igenom nätterna rätt bra.

Men sedan slutet på januari någon gång så har det bara blivit värre med allt igen. Det började med att han sov sämre nattetid. Han vaknade oftare och oftare. Spottade ut nappen, ammade väldigt korta men många stunder osv. Vi försökte med att lägga tillbaka honom i spjälsängen igen efter att han ammat lite men det fungerade absolut inte. Då vaknade han till på riktigt och grät hysteriskt. Så vi lät honom helt enkelt sova i vår säng halva natten.

Sedan har det som sagt bara blivit värre och värre med... allt egentligen. Han började få svårare att somna om kvällarna, blev extremt ljudkänslig och sedan började han vakna upp... ofta. Till en början var det mest för att han ville ha nappen men sedan har det mer och mer övergått till lite allt möjligt som vi egentligen inte vet varför han gråter för.

Han somnar på kvällen (oftast hyfsat snabbt och lätt) då vi ligger bredvid honom i vår säng. Sedan när han somnat lyfter vi över honom till hans spjälsäng och går ut. Sedan dröjer det oftast inte allt för länge innan han vaknar och börjar skrika. Ibland (sällan) räcker det med att stoppa in nappen men oftast löser det inga problem i längden utan det går 15-20 minuter och så vaknar han till igen. Så håller han på så i kanske 2 h och sedan sover han fridfullt i kanske 1-2 h tills att vi ska gå och lägga oss. Då är han som en klocka, så fort vi går in i sovrummet blir han klarvaken och gallskriker och så får han komma upp i vår säng och bums så sover han vidare. Men vad han bökar om nätterna. Jag vet inte hur många gånger han gnäller och gnyr för att han tappat nappen, men det är många. Vissa nätter vet jag knappt vad han håller på med men han kryper omkring i sängen som en vilde och hinner nog sova på typ 10 olika ställen innan natten är över.

Han vill helst av allt ligga PÅ mig (eller typ väldigt väldigt nära, hålla i min hand och känna mitt ansikte mot hans). Jag får usel sömn för jag tvingas ligga i så konstiga ställningar och så fort jag vänder lite på mig så vaknar han. Oftast sover han bra mellan kl 5-8. Men det är ungefär det.

Även om nätterna absolut inte är BRA så är nog ändå kvällarna snäppet värre just nu. Det är på något vis den enda tiden vi har att återhämta oss lite så för oss är det viktigt att han sover bra från att vi lägger honom för natten och åtminstone tills att vi själva går och lägger oss. Men icke! Som jag skrev ovan så vaknar han ibland var 15-20 minut och vill något. Ibland nappen, ibland bara att vi ska komma in och lägga ner honom igen. Men vissa kvällar så lägger vi honom för natten och sedan sover han faktiskt utan avbrott i kanske 2 h. Sedan drar skriket igång. Han kan alltså vakna varannan minut i TIMMAR. Vi rusar såklart inte in direkt utan låter honom gny lite för att se om det går över, men det gör det nästan aldrig. Ibland har han tappat nappen, ibland ligger han med nappen i munnen och slutna ögon men skriker ändå, ibland har han ställt sig upp och håller i nappen och så fort vi kommer in så stoppar han själv tillbaka nappen men skriker. Ofta slutar det med att någon av oss bara ger upp och går och lägger sig för vi får ändå springa in till honom 573 gånger ändå så det är ingen idé att vara vaken för man får ändå bara vara inne hos honom. Bara under den här tiden som jag har skrivit det här inlägget har Mattias varit inne hos honom säkert 10 gånger.

Och här står vi just nu och stampar. Vi har ingen aning om hur vi ska ta oss vidare för vi har ingen aning om vad som är fel!? Det känns som att vi har testat det mesta, men ingenting hjälper. Oavsett vad vi gör så vaknar han HELA tiden om kvällarna och nätterna och det är verkligen ohållbart.

Här är lite fakta runt omkring Mios sovrutiner:
-Vi lägger Mio samma tid varje dag, mellan kl 18.30-19. Vi vet att det är en bra tid för han är trött, men inte övertrött. Ofta somnar han på ett par minuter, max 15.
-Innan vi lägger honom äter han kvällsmat så han går och lägger sig mätt varje dag. Under dagarna äter dessutom vår kille som en mindre vuxen typ så han tankar på rejält under dagarna.
-Han äter ingenting på nätterna och det har han inte gjort sedan han slutade amma i mitten av februari. Vi försökte ge honom välling ett par gånger när han vaknade men det ville han absolut inte ha.
- För det mesta vaknar han som en liten solstråle på morgonen men jag kan märka att han sover alldeles för lite på nätterna för ofta börjar han gnugga ögonen redan efter frukost.
- Han sover inte mycket middag heller. Oftast runt 1 h. Ibland bara så lite som 35-45 minuter. Ibland lite mer än en timma, men det är om han får ligga bredvid mig i soffan så att jag kan få honom att komma till ro igen om han vaknar till. Vi har försökt att få honom att sova mer under dagen men har inte lyckats.

WHAT TO DO MAMAS?