Ja, idag ringde de från jobbet. Min sjukskrivning går ju ut nu i helgen så de undrade om jag ska komma tillbaka på måndag och hur det är med mig. Eftersom att jag ändå har mått relativt bra nu den här veckan så tänkte jag faktiskt gå tillbaka till jobbet. Har ändå bara 4 arbetspass innan min semester börjar, så jag tror jag ska klara av det ;)
Känns dock lite konstigt. Om 3 dagar är jag tillbaka där igen. Kan väl inte direkt påstå att jag längtat. I och för sig inte heller fruktat. Det blir okej! Nu får jag njuta av lite helg innan det blir några dagars jobb för att sedan ha semester :)
fredag 31 maj 2013
Bröllopsyra
Idag gifter sig en av mina bästa vänner. Imorgon ska vi på deras bröllopsmottagning uppåt i landet. ÅH så mysigt det ska bli. Det var ett bra tag sedan det var bröllop nu och jag tycker ju att det är väldigt kul. Alltid fint när två personer bestämmer sig för att dela livet ihop.
Så mitt i denna bröllopsyra och bestyr angående mitt eget hår och klänning så minns jag tillbaka på vår egen bröllopsdag och myser av bara tanken på hur fint det var. Nu sitter jag här, snart 3 år senare, och ska snart få ta del av en helt ny familj som påbörjas. Känner mig såklart lite extra lycklig också för att vår egen lilla familj har kommit en bra bit på vägen och så smått håller på att utvecklas. Ibland, eller för det mesta faktiskt, är livet bara sådär härligt som man önskar. Idag är en sådan dag.
Så mitt i denna bröllopsyra och bestyr angående mitt eget hår och klänning så minns jag tillbaka på vår egen bröllopsdag och myser av bara tanken på hur fint det var. Nu sitter jag här, snart 3 år senare, och ska snart få ta del av en helt ny familj som påbörjas. Känner mig såklart lite extra lycklig också för att vår egen lilla familj har kommit en bra bit på vägen och så smått håller på att utvecklas. Ibland, eller för det mesta faktiskt, är livet bara sådär härligt som man önskar. Idag är en sådan dag.
torsdag 30 maj 2013
Börja räkna ner
Okej, det är ju långt tid kvar tills det är dags för oss att möta vårt mirakel, så att redan nu börja räkna ner känns väldigt avlägset och onödigt.
MEN, jag gillar ändå känslan av att man kommer närmare sitt mål så jag tänkte att om man har en förlossning att se fram emot varje månad så blir det liksom en typ av nedräkning. Tänkte att jag skulle börja följa några bloggar, en som har BF i juni, en i juli, en i augusti osv fram till november. December har jag ju min egen förlossning så den månaden känns onödig :) Då har man liksom något att se fram emot varje månad, så pännande.
Så, nu behöver jag lite tips från allmänheten om bloggar med olika BF datum. Jag småföljer redan en blogg med BF i juli och en i augusti, så de månaderna behövs inte :)
Vilka bloggar följer ni?
MEN, jag gillar ändå känslan av att man kommer närmare sitt mål så jag tänkte att om man har en förlossning att se fram emot varje månad så blir det liksom en typ av nedräkning. Tänkte att jag skulle börja följa några bloggar, en som har BF i juni, en i juli, en i augusti osv fram till november. December har jag ju min egen förlossning så den månaden känns onödig :) Då har man liksom något att se fram emot varje månad, så pännande.
Så, nu behöver jag lite tips från allmänheten om bloggar med olika BF datum. Jag småföljer redan en blogg med BF i juli och en i augusti, så de månaderna behövs inte :)
Vilka bloggar följer ni?
onsdag 29 maj 2013
Vecka 12 och 13
Eftersom att jag blev flyttad ett par dagar så blev jag helt plötsligt i slutet av vecka 12 istället för i början, trevligt tycker jag såklart :) Därför tänkte jag att jag lika väl kunde slå ihop de här veckorna i samma inlägg då den senaste 1½ veckan har sett ganska snarlik ut.
Jag känner mig piggare nu. Ibland har jag god lust att sova middag men det är absolut inget måste som förut. Illamåendet/kräkningarna är bättre men jag är inte helt fri än. Vissa dagar mår jag illa hela tiden, de dagarna är fruktansvärt oproduktiva och jag orkar ingenting. Vissa dagar däremot mår jag riktigt bra större delen av dagen vilket ger mig kraft och energi.
Nu när jag snart är i v 14 så tycker man ju att det börjar bli dags att vända trenden mot välmående. Min BM sa ju att vi kanske kunna hålla tummarna för att illamåendet försvann runt vecka 15 och snart är vi ju där :)
Efter dagens ultraljud i v 12+5 så kändes det såklart lite lättare att kämpa även om jag mår dåligt från och till. Nu ser allt helt plötsligt så ljust ut. För en vecka sedan mådde jag jättedåligt och var helt övertygad om att lilla bebisen var död. Jag sa det varje dag och jag intalade mig det så mycket så att jag nog knappt hade blivit förvånad eller ledsen om det visat sig så på dagens ultraljud. Tror jag försökte skydda mig själv på något sätt.
Magen är på inget sätt rund och fin än, men jag märker att formen har ändrats. Ser rätt fläskig ut och det går inte riktigt att dölja. ha ha. Tycker det är lite småjobbigt för det känns inte så kul att folk tror att man gått och lagt på sig ett par kilon. Faktum är att jag fortfarande ligger på -2 kg.
Har försökt att känna livmodern men lyckas inte. En annan sak som jag fick veta idag är att jag har moderkakan i bakvägg. Vet inte hur den satt förra gången men då kände jag ju fosterrörelser i vecka 18. Jag vet också att jag då hade gått runt i säkert minst 1 vecka och känt någonting som säkert var fosterrörelser, men det är ju så osäkert när man inte vet hur det ska kännas. Antagligen kommer jag åtminstone inte känna det senare den här gången, har jag tur så lite tidigare :) Det är ju bara 4-5 veckor dit.
I övrigt jobbar livmodern på då och då. Det spänner/drar så nog växer den alltid. Heja heja!
Ikväll ska vi fira lite att allt såg bra ut. Sedan ska jag för första gången lägga handen på magen och tänka att jag klappar min bebis.
Jag känner mig piggare nu. Ibland har jag god lust att sova middag men det är absolut inget måste som förut. Illamåendet/kräkningarna är bättre men jag är inte helt fri än. Vissa dagar mår jag illa hela tiden, de dagarna är fruktansvärt oproduktiva och jag orkar ingenting. Vissa dagar däremot mår jag riktigt bra större delen av dagen vilket ger mig kraft och energi.
Nu när jag snart är i v 14 så tycker man ju att det börjar bli dags att vända trenden mot välmående. Min BM sa ju att vi kanske kunna hålla tummarna för att illamåendet försvann runt vecka 15 och snart är vi ju där :)
Efter dagens ultraljud i v 12+5 så kändes det såklart lite lättare att kämpa även om jag mår dåligt från och till. Nu ser allt helt plötsligt så ljust ut. För en vecka sedan mådde jag jättedåligt och var helt övertygad om att lilla bebisen var död. Jag sa det varje dag och jag intalade mig det så mycket så att jag nog knappt hade blivit förvånad eller ledsen om det visat sig så på dagens ultraljud. Tror jag försökte skydda mig själv på något sätt.
 |
| Vecka 12+5 |
Har försökt att känna livmodern men lyckas inte. En annan sak som jag fick veta idag är att jag har moderkakan i bakvägg. Vet inte hur den satt förra gången men då kände jag ju fosterrörelser i vecka 18. Jag vet också att jag då hade gått runt i säkert minst 1 vecka och känt någonting som säkert var fosterrörelser, men det är ju så osäkert när man inte vet hur det ska kännas. Antagligen kommer jag åtminstone inte känna det senare den här gången, har jag tur så lite tidigare :) Det är ju bara 4-5 veckor dit.
I övrigt jobbar livmodern på då och då. Det spänner/drar så nog växer den alltid. Heja heja!
Ikväll ska vi fira lite att allt såg bra ut. Sedan ska jag för första gången lägga handen på magen och tänka att jag klappar min bebis.
ÄNTLIGEN
Åh vilken ångest jag har haft den senaste veckan. Jag har inte ens orkat gå in här och skriva just för att jag varit så deppig. Jag har varit så nervös inför dagens ultraljud och hela tiden ställt in mig på att bebis inte ens lever.
I morse var det dags att få "domen". Jag vågade knappt kolla på skärmen ens. Men, mina vänner, min oro var helt förgäves. För där inne låg h*n och sprattlade med armar, ben, händer och fötter precis som det ska. Läkaren såg även ögon, näsa mun samt två fina hjärnhalvor. Lilla magsäcken som fanns tydde tydligen på att bebis verkar kunna svälja ordentligt och att det systemet fungerar fint.
OCH sist men inte minst så var det helt exemplarisk nackspalt som mättes. Väldigt liten och fin och läkaren sa att ALLT såg så bra ut som det bara kan. Nu känner jag mig så lycklig.
ÄNTLIGEN verkar det som att det faktiskt är vår tur. Som en liten bonus hade jag dessutom gått några dagar längre än vad jag tidigare räknat med, trodde han. Mer exakt datum blir det ju på RUL senare.
Men nu presenterar jag stolt vårt lilla mirakel...
I morse var det dags att få "domen". Jag vågade knappt kolla på skärmen ens. Men, mina vänner, min oro var helt förgäves. För där inne låg h*n och sprattlade med armar, ben, händer och fötter precis som det ska. Läkaren såg även ögon, näsa mun samt två fina hjärnhalvor. Lilla magsäcken som fanns tydde tydligen på att bebis verkar kunna svälja ordentligt och att det systemet fungerar fint.
OCH sist men inte minst så var det helt exemplarisk nackspalt som mättes. Väldigt liten och fin och läkaren sa att ALLT såg så bra ut som det bara kan. Nu känner jag mig så lycklig.
ÄNTLIGEN verkar det som att det faktiskt är vår tur. Som en liten bonus hade jag dessutom gått några dagar längre än vad jag tidigare räknat med, trodde han. Mer exakt datum blir det ju på RUL senare.
Men nu presenterar jag stolt vårt lilla mirakel...
 |
| BF 5 december 2013 |
fredag 24 maj 2013
Åh nej
Jag som var så glad och hoppfull för en vecka sedan när illamåendet försvann ett par dagar är nu tillbaka i olycklighetens träsk. ha ha. I går hade jag en dålig dag och morgonen idag har inte börjat bättre, suck.
För en vecka sedan kände jag en gnutta hopp och tänkte att jag kanske trots allt skulle kunna få njuta lite, men icke. Måtte allt stå rätt till på ultraljudet i nästa vecka för detta är pest och pina. Längtar så efter några bra veckor så jag hinner återhämta mig lite och börja njuta av dagarna. Jagt har tyvärr missat massa fina soldagar nu p.g.a att jag sitter hemma i soffan. Men vad ska man göra? Jag har ju inte direkt någon lust att lägga mig på stranden heller.
För en vecka sedan kände jag en gnutta hopp och tänkte att jag kanske trots allt skulle kunna få njuta lite, men icke. Måtte allt stå rätt till på ultraljudet i nästa vecka för detta är pest och pina. Längtar så efter några bra veckor så jag hinner återhämta mig lite och börja njuta av dagarna. Jagt har tyvärr missat massa fina soldagar nu p.g.a att jag sitter hemma i soffan. Men vad ska man göra? Jag har ju inte direkt någon lust att lägga mig på stranden heller.
onsdag 22 maj 2013
Om en vecka
har vi fått tid på Antenatalmottagningen för ett specialultraljud. Brevet damp ner i lådan igår och jag fick en klump när jag insåg att det var det. Såklart blir det skönt att få det gjort men usch vad nervös jag känner mig just nu och fram tills 29 maj då det är dags.
Givetvis försöker jag intala mig att det säkert är bra. Sannolikheten är ju ändå väldigt liten att det ska vara något fel IGEN. Men trots liten risk så finns ju risken där och det skrämmer mig. Väldigt mycket faktiskt.
Försöker tänka hur jag ska reagera om vi, åter igen, får dåliga besked och vad det i så fall kan tänkas vara den här gången. Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att få ett bra besked och faktiskt kunna längta och börja tänka att vi SKA bli föräldrar.
Nej, jag suger lite till på den karamellen och håller andan en vecka till.
Givetvis försöker jag intala mig att det säkert är bra. Sannolikheten är ju ändå väldigt liten att det ska vara något fel IGEN. Men trots liten risk så finns ju risken där och det skrämmer mig. Väldigt mycket faktiskt.
Försöker tänka hur jag ska reagera om vi, åter igen, får dåliga besked och vad det i så fall kan tänkas vara den här gången. Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att få ett bra besked och faktiskt kunna längta och börja tänka att vi SKA bli föräldrar.
Nej, jag suger lite till på den karamellen och håller andan en vecka till.
tisdag 21 maj 2013
Oj så den jobbar
Magen alltså. Framför allt när jag rör mig i sängen. Det kan göra riktigt ont emellan åt. Det sträcker, drar, spänner och gör ont i livmodern. Jag antar att det är normalt, men man blir ju faktiskt lite orolig när det kommer väldigt ofta och väldigt mycket. För att inte tala om alla gaser. Ha. Så attraktivt det här med graviditet.
måndag 20 maj 2013
Vecka 11
Wow, imorgon går jag in i v 12. Så bara en vecka innan vi passerat de kritiska veckorna. Åter igen måste jag säga hur fort jag tycker att det har gått. Men om jag ska vara helt ärlig så har jag inte alls tänkt på det lika mycket den här gången. Jag menar, givetvis har jag varit väl medveten om att jag är gravid eftersom hela min vardag har styrts kring det, men samtidigt har jag mer fokuserat på hur jag mår än orsaken till det.
Hur som helst. Generellt sätt så måste jag väl ändå säga att den här veckan har varit veckan när jag lite känner att det håller på att vända för mig. De flesta dagarna har jag vaknat upp och inte känt något illamående över huvud taget. Vissa morgnar har det funnit där men blivit bättre med dagen. Jag har kunnat ta kortare promenader, orkat ha besök och få i mig mat. Jag har förvånats över hur många dagar det tagit mig att återuppbygga min energi och hur snabbt allt kan försvinna igen efter bara en dålig dag.
Jag behöver gå upp och kissa nästan varje natt nu vilket stör min sömn ganska mycket. Jag är så ovan vid det att jag alltid vaknar till ordentligt och har svårt att somna om.
Magen har varit lugn ett par veckor men har nu verkligen kommit igång och jobbar på. Varje dag känner jag hur det sticker och drar i livmodern. För mig känns det skönt att vet att det händer något där inne även om det inte heller betyder så mycket egentligen.
Har väldigt svårt att ligga på rygg nu för tiden. Det trycker för mycket mot magen och jag blir illamående. Nu är jag visserligen en tjej som gillar att ligga på sidan men jag gillar att ligga lite på rygg emellanåt också så det är lite jobbigt och gör det svårt att sova.
Problemet med lukter har så gott som försvunnit, åtminstone dagarna när jag inte är helt däckad. Jag har lyckats steka både kyckling och köttfärs :)
Vikten kilar stadigt neråt och ligger nu på -2 kg men fortfarande är det inget som gör mig ett dugg nervös. Det hinner vända så småningom och jag vet ju att bebisen tar vad den behöver.
Hur som helst. Generellt sätt så måste jag väl ändå säga att den här veckan har varit veckan när jag lite känner att det håller på att vända för mig. De flesta dagarna har jag vaknat upp och inte känt något illamående över huvud taget. Vissa morgnar har det funnit där men blivit bättre med dagen. Jag har kunnat ta kortare promenader, orkat ha besök och få i mig mat. Jag har förvånats över hur många dagar det tagit mig att återuppbygga min energi och hur snabbt allt kan försvinna igen efter bara en dålig dag.
Jag behöver gå upp och kissa nästan varje natt nu vilket stör min sömn ganska mycket. Jag är så ovan vid det att jag alltid vaknar till ordentligt och har svårt att somna om.
Magen har varit lugn ett par veckor men har nu verkligen kommit igång och jobbar på. Varje dag känner jag hur det sticker och drar i livmodern. För mig känns det skönt att vet att det händer något där inne även om det inte heller betyder så mycket egentligen.
Har väldigt svårt att ligga på rygg nu för tiden. Det trycker för mycket mot magen och jag blir illamående. Nu är jag visserligen en tjej som gillar att ligga på sidan men jag gillar att ligga lite på rygg emellanåt också så det är lite jobbigt och gör det svårt att sova.
Problemet med lukter har så gott som försvunnit, åtminstone dagarna när jag inte är helt däckad. Jag har lyckats steka både kyckling och köttfärs :)
Vikten kilar stadigt neråt och ligger nu på -2 kg men fortfarande är det inget som gör mig ett dugg nervös. Det hinner vända så småningom och jag vet ju att bebisen tar vad den behöver.
Synden straffar sig själv
I lördags var det absolut toppväder här. Göteborgsvarvet stod på dags agenda. Vi har sprungit varvet själva båda två tidigare men i år var vi helt enkelt bara åskådare då vi hade flera familjemedlemmar och vänner som sprang.
Mitt humör och mående var på topp så vi bestämde oss för att cykla in till stan. Det var underbart och vi riktigt njöt av cykelturen och att sedan strosa runt i stan i väntan på våra kämpar. Vi tog varsin räksmörgås på en uteservering och plötsligt var livet helt underbart igen. Jag hade massa energi och vi blev kvar i stan i ca 5 h för att heja in alla i mål.
Sedan cyklade vi hem till mina föräldrar för att äta middag och sedan kolla på Eurovision tillsammans. Vi klarade av att titta på alla bidrag men sedan kände vi att det var dags att ta oss hem igen. Vi vkulle ju ändå cykla 1 mil och klockan var 23.
Rumpan värkte som bara den när vi kom hem. Efter 3 mil på cykeln och massa vandrande i stan var jag helt slut men när vi stog på Tvn för att kolla resultatet hade det precis börjat, så vi kollade klart fram tills det stod klart att Danmark vunnit. Klockan måste ju ha varit runt 00.30 när vi gick och lade oss.
Någonstans inom mig visste jag nog att det verkligen var ett dumt beslut att ta ut mig så fysiskt och att dessutom vara uppe sent, men jag mådde juu så bra och ville ju verkligen bara få njuta som vanligt av en härlig helg.
Men helt klart så straffar synden sig själv. Jag visste direkt att gårdagen skulle bli katastrofal när jag vaknade. Låg i sängen /soffan totalt utslagen och lyckades inte få behålla någonting alls på hela dagen i matväg. Åter igen kände jag mig sådär uppgiven när man knappt orkar att ens gå på toaletten. Jag grämde mig flera gånger över att jag trott mig kunna cykla och vara uppe sent igen när det är så himla tydligt att jag INTE klarar det.
Men, nu har jag väl lärt mig min läxa. I fortsättningen får jag lugna mig när det kommer till fysisk aktivitet och sena kvällar är uteslutet. Riktigt tråkigt såklart att inte riktigt kunna leva fullt ut, men så är det. Idag orkar jag åtminstone stå på benen och skriva lite på datorn.
Mitt humör och mående var på topp så vi bestämde oss för att cykla in till stan. Det var underbart och vi riktigt njöt av cykelturen och att sedan strosa runt i stan i väntan på våra kämpar. Vi tog varsin räksmörgås på en uteservering och plötsligt var livet helt underbart igen. Jag hade massa energi och vi blev kvar i stan i ca 5 h för att heja in alla i mål.
Sedan cyklade vi hem till mina föräldrar för att äta middag och sedan kolla på Eurovision tillsammans. Vi klarade av att titta på alla bidrag men sedan kände vi att det var dags att ta oss hem igen. Vi vkulle ju ändå cykla 1 mil och klockan var 23.
Rumpan värkte som bara den när vi kom hem. Efter 3 mil på cykeln och massa vandrande i stan var jag helt slut men när vi stog på Tvn för att kolla resultatet hade det precis börjat, så vi kollade klart fram tills det stod klart att Danmark vunnit. Klockan måste ju ha varit runt 00.30 när vi gick och lade oss.
Någonstans inom mig visste jag nog att det verkligen var ett dumt beslut att ta ut mig så fysiskt och att dessutom vara uppe sent, men jag mådde juu så bra och ville ju verkligen bara få njuta som vanligt av en härlig helg.
Men helt klart så straffar synden sig själv. Jag visste direkt att gårdagen skulle bli katastrofal när jag vaknade. Låg i sängen /soffan totalt utslagen och lyckades inte få behålla någonting alls på hela dagen i matväg. Åter igen kände jag mig sådär uppgiven när man knappt orkar att ens gå på toaletten. Jag grämde mig flera gånger över att jag trott mig kunna cykla och vara uppe sent igen när det är så himla tydligt att jag INTE klarar det.
Men, nu har jag väl lärt mig min läxa. I fortsättningen får jag lugna mig när det kommer till fysisk aktivitet och sena kvällar är uteslutet. Riktigt tråkigt såklart att inte riktigt kunna leva fullt ut, men så är det. Idag orkar jag åtminstone stå på benen och skriva lite på datorn.
torsdag 16 maj 2013
Bloggfrånvaro
Lite bloggfrånvaro som vanligt, jag vet. Men faktum är att jag mår 1000 gånger bättre nu plus att det är fint väder, så att sitta vid datorn är inte min prioritet. Jag har inte kräkts alls på 2 HELA dagar och knappt ens mått illa. Det känns hur märkligt som helst men heeeelt underbart.
Måste även erkänna att det oroar mig lite. Drömmer ständigt mardrömmar om att bebis är död och att jag får missfall. Till och med M drömde om det här om natten. Det tycker jag känns obehagligt för man ska ju inte helt rata sina intuitioner. Samtidigt vet jag att det är en vanlig oro så det kanske inte är så konstigt med dessa tankar och drömmar. Försöker intala mig att allt säkert är okej, vi såg ju ett finfint ultraljud för bara 2 veckor sedan. Risken att det går snett efter det är väl inte så stor. I hope.
Har inte fått min tid än för nästa ultraljud men den borde dimpa ner i brevlådan vilken dag som helst tycker jag. Är ju ändå i v 11 nu så om 1-2 veckor borde ultraljudet ske. Skräckblandad förtjusning känner jag inför det om jag ska vara ärlig.
Känns lite märkligt att vara sjukskriven just nu i dagarna när jag mått bra, men jag tänker inte avbryta den tidigare. Man vet ju faktiskt aldrig om illamåendet slår till igen imorgon. Dessutom behöver jag vila för tröttheten ger inte med sig.
Idag är det redan 20 grader i skuggan här. Helt otroligt. Världens sommarvärme. Så vi tänkte ta en härlig cykeltur. Måste bara försöka få liv i mina cykeldäck. Hoppas inte det är punka. Nåväl, kanske en långpromenad i så fall. Fast cykeltur hade varit mysigare.
I övrigt så hämtade jag upp min låda med gamla gravidsaker imorse. Packade ju ner alla böcker och de få kläder som vi hade införskaffat när Lilly låg i magen. Kändes bra att få titta på de söta små sakerna igen och lägga ner de i byrålådan. Nu hoppas jag verkligen de får stanna där tills december.
Måste även erkänna att det oroar mig lite. Drömmer ständigt mardrömmar om att bebis är död och att jag får missfall. Till och med M drömde om det här om natten. Det tycker jag känns obehagligt för man ska ju inte helt rata sina intuitioner. Samtidigt vet jag att det är en vanlig oro så det kanske inte är så konstigt med dessa tankar och drömmar. Försöker intala mig att allt säkert är okej, vi såg ju ett finfint ultraljud för bara 2 veckor sedan. Risken att det går snett efter det är väl inte så stor. I hope.
Har inte fått min tid än för nästa ultraljud men den borde dimpa ner i brevlådan vilken dag som helst tycker jag. Är ju ändå i v 11 nu så om 1-2 veckor borde ultraljudet ske. Skräckblandad förtjusning känner jag inför det om jag ska vara ärlig.
Känns lite märkligt att vara sjukskriven just nu i dagarna när jag mått bra, men jag tänker inte avbryta den tidigare. Man vet ju faktiskt aldrig om illamåendet slår till igen imorgon. Dessutom behöver jag vila för tröttheten ger inte med sig.
Idag är det redan 20 grader i skuggan här. Helt otroligt. Världens sommarvärme. Så vi tänkte ta en härlig cykeltur. Måste bara försöka få liv i mina cykeldäck. Hoppas inte det är punka. Nåväl, kanske en långpromenad i så fall. Fast cykeltur hade varit mysigare.
I övrigt så hämtade jag upp min låda med gamla gravidsaker imorse. Packade ju ner alla böcker och de få kläder som vi hade införskaffat när Lilly låg i magen. Kändes bra att få titta på de söta små sakerna igen och lägga ner de i byrålådan. Nu hoppas jag verkligen de får stanna där tills december.
måndag 13 maj 2013
Barnvisor
Här om dagen skulle M "natta" mig (ja, jag blir ynklig när jag är sjuk). Han satt bredvid mig i sängen och kliade mig lite på armen. Så frågade han om han ville att jag skulle sjunga en sång och det ville jag. Gång på gång påblrjade han en barnvisa men efter en mening eller två kom han inte på resten. Efter många snuttar gav jag upp och bad honom sluta för det blev inte det minsta rofyllt att lyssna som om man zappade på en radio. ha ha.
Vi kom hur som helst fram till att vi glömt av de flesta barnvisor vi kunnat, förutom typ "Bä bä vita lamm" och "Imse vimsle spindel". Så tragiskt.
Så, om nästa ultraljud visar ett friskt litet levande barn så kommer jag vara den första att gå till bokhandeln och köpa den här boken.
Har redan kommit i kontakt med den här boken och jag blev fast en bra stund. Så kul att uppleva barndomen igen med så många sånger man kände igen.
Det är alltså en spelande bok med text till så man kan sjunga med. Ljudet är såklart inte det bästa och inte pianospelet heller för den delen, men det suger absolut för att lära sig melodier och texter. Tror dessutom bebisen kommer tycka det är roligt sedan när han/hon kan sitta och trycka själv och sjunga med.
En annan fin bok med visor är ju "Barnkammarboken". Det finns massa olika utav dessa böcker för olika åldrar. Här är ju musiken bra mycket mer påkostad men det negativa är väl att det är en skiva man måste sätta in i CDn. Inte för att det skulle vara särskilt jobbigt men då får man liksom befinna sig där musiken är och det kanske inte är lika lätt för barnet att sitta själv. Barn har ju en tendens att vilja höra SAMMA låt eller SAMMA bok ungefär 20 miljoner gånger.
Vi kom hur som helst fram till att vi glömt av de flesta barnvisor vi kunnat, förutom typ "Bä bä vita lamm" och "Imse vimsle spindel". Så tragiskt.
Så, om nästa ultraljud visar ett friskt litet levande barn så kommer jag vara den första att gå till bokhandeln och köpa den här boken.
Har redan kommit i kontakt med den här boken och jag blev fast en bra stund. Så kul att uppleva barndomen igen med så många sånger man kände igen.
Det är alltså en spelande bok med text till så man kan sjunga med. Ljudet är såklart inte det bästa och inte pianospelet heller för den delen, men det suger absolut för att lära sig melodier och texter. Tror dessutom bebisen kommer tycka det är roligt sedan när han/hon kan sitta och trycka själv och sjunga med.
En annan fin bok med visor är ju "Barnkammarboken". Det finns massa olika utav dessa böcker för olika åldrar. Här är ju musiken bra mycket mer påkostad men det negativa är väl att det är en skiva man måste sätta in i CDn. Inte för att det skulle vara särskilt jobbigt men då får man liksom befinna sig där musiken är och det kanske inte är lika lätt för barnet att sitta själv. Barn har ju en tendens att vilja höra SAMMA låt eller SAMMA bok ungefär 20 miljoner gånger.
Vecka 10
Det är helt galet nu vad tiden rusar fram. Jag var tvungen att dubbelkolla kalendern två gånger för att se att det verkligen var måndag igen. Jag tycker inte att det var längesedan som jag skrev om vecka 9 och nu har det redan gått en vecka till. Jag är visserligen tacksam över hur tiden rusar fram såhär i början när det annars brukar gå sååå långsamt men det blir också en påminnelse om hur extremt fort det här året kommer gå om nu allt går enligt planerna. Är jag konstig om jag erkänner att jag inte ens har hunnit börja längta än? En fjärdedel har ändå passerat. Men det kanske är min försvarsmekanism som inte tillåter mig att längta ännu? Ja ja, det kommer väl det också så småningom.
Hur som helst. Jag undrar om jag kommit in i lite spökvecka nu. Från att ha haft helt sjukt extremt illamående med massa kräkningar varje dag till att helt plötsligt kanske bara ha 1 kräkning om dagen. Först var jag orolig när det verkade som att illamåendet bara försvann, men det finns fortfarande där, om än i liten mängd i jämförelse. Detta är jag SÅ glad över för jag höll nästan på att gå sönder kände jag. Men är det inte konstigt att det går från så extremt till nästan ingenting på bara någon dag/några dagar?
Den här veckan har jag också drömt mycket mardrömmar om missfall. Eller snarare att barnet ska vara dött vid nästa ultraljud. Det skrämmer mig nästan mer just nu än tanken på att det skulle vara något annat fel. Den risken känns ändå väldigt liten på något sätt. Jag är väl långt ifrån ensam i oron att hjärtat inte ska slå, men det är jobbigt när det kommer i drömmar och annat som blir så verkliga.
Den här veckan kan väl också kännetecknas av att min mage gått och blivit kass. Många gravida brukar ju klaga på förstoppning men i mitt fall är det motsatsen. Kanske skönt ifs att inte vara förstoppad, men motsatsen är inte så kul heller. Det har säkert med min skeva kost att göra.
Vikten ligger på -1,5 kg, vilket är helt förståeligt.
Idag bjuds även på första magbilden för den här graviditeten. Tagen idag :)
Var tvungen att blicka tillbaka lite för att se när magen kom förra gången. Enligt mina bilder så började den så smått komma i vecka 13, fast då såg den ju mest lite tjock ut. Men ändå. Dit är det ju inte så lång tid tills. Magen längtar jag faktiskt efter.
Hur som helst. Jag undrar om jag kommit in i lite spökvecka nu. Från att ha haft helt sjukt extremt illamående med massa kräkningar varje dag till att helt plötsligt kanske bara ha 1 kräkning om dagen. Först var jag orolig när det verkade som att illamåendet bara försvann, men det finns fortfarande där, om än i liten mängd i jämförelse. Detta är jag SÅ glad över för jag höll nästan på att gå sönder kände jag. Men är det inte konstigt att det går från så extremt till nästan ingenting på bara någon dag/några dagar?
 |
| Vecka 10 |
Den här veckan kan väl också kännetecknas av att min mage gått och blivit kass. Många gravida brukar ju klaga på förstoppning men i mitt fall är det motsatsen. Kanske skönt ifs att inte vara förstoppad, men motsatsen är inte så kul heller. Det har säkert med min skeva kost att göra.
Vikten ligger på -1,5 kg, vilket är helt förståeligt.
Idag bjuds även på första magbilden för den här graviditeten. Tagen idag :)
Var tvungen att blicka tillbaka lite för att se när magen kom förra gången. Enligt mina bilder så började den så smått komma i vecka 13, fast då såg den ju mest lite tjock ut. Men ändå. Dit är det ju inte så lång tid tills. Magen längtar jag faktiskt efter.
lördag 11 maj 2013
Lilla barn
"Märkligt att man kan sakna någon
så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare
existerat.
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen."
så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare
existerat.
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen."
Idag var du beräknad att komma till oss fina lilla tjej.
Idag tänker vi på dig och saknar det som vi aldrig får uppleva tillsammans med dig.
Tills vi möts igen, Lilly.
Vila vila vila
Ledsen att jag varit så tyst ett par dagar, förstår att min frånvaro kan ge signaler om att något inte står rätt till. Men allt är väl. Jag har bara fortsatt kämpa på med allt här hemma. Tack och lov så verkar det som att kräkningarna lugnat ner sig en aning, peppar peppar, och jag har äntligen börjat lyckas få i mig lite energi och vätska. Illamåendet håller dock i sig som en arg geting och vill inte släppa taget så det är svårt att ha riktigt lust till mat och liknande ändå.
Det värsta just nu, i kombination med illamåendet då, är nog ändå den här extrema tröttheten. Jag sover bra på nätterna men kanj trots det sova låååånga morgnar och absolut behövs en vila på ca 2 h mitt på dagen. I övrigt är det mest i soffan jag hänger. Jag har inte riktigt ork att göra annat.
Det känns nästan absurt att jag, en vuxen kvinna, inte riktigt kan ta hand om mig själv längre. Jag klarar inte av att laga mat, handla, städa och diska. Ja, ni vet basic saker. TUR att vi är två säger jag. Hur skulle jag annars överleva?
När går den här tröttheten över så att man kan börja leva lite de dagar man faktiskt INTE kräks som en gnu?
Det värsta just nu, i kombination med illamåendet då, är nog ändå den här extrema tröttheten. Jag sover bra på nätterna men kanj trots det sova låååånga morgnar och absolut behövs en vila på ca 2 h mitt på dagen. I övrigt är det mest i soffan jag hänger. Jag har inte riktigt ork att göra annat.
Det känns nästan absurt att jag, en vuxen kvinna, inte riktigt kan ta hand om mig själv längre. Jag klarar inte av att laga mat, handla, städa och diska. Ja, ni vet basic saker. TUR att vi är två säger jag. Hur skulle jag annars överleva?
När går den här tröttheten över så att man kan börja leva lite de dagar man faktiskt INTE kräks som en gnu?
tisdag 7 maj 2013
Rädd
Om en halvtimma ska jag åka till läkaren och jag fasar. Mår fruktansvärt illa och eftersom Mattias var tvungen att vara i skolan idag måste jag ta BUSSEN till läkaren. Hur jag ska klara av en resa på 30 minuter på buss och spårvagn vet jag inte.
Det skulle kännas superjobbigt att behöva kräkas någonstans. Och VAR någonstans ska man kräkas? Det är ju inte säkert att man hinner gå av? Jag får väl ta med mig en påse. USCH, hem ska jag också ta mig. Det känns fruktansvärt faktiskt.
Det skulle kännas superjobbigt att behöva kräkas någonstans. Och VAR någonstans ska man kräkas? Det är ju inte säkert att man hinner gå av? Jag får väl ta med mig en påse. USCH, hem ska jag också ta mig. Det känns fruktansvärt faktiskt.
Vecka 9
Vecka 9 har nu passerat och trots allt så har tiden ändå rullat på ganska fort. Dagarna flyter lite in i varandra när alla rutiner försvinner så som att gå till jobbet, handla, städa, laga middag, helg osv.
Jag har haft EN okej dag den här veckan och den är jag glad över. Det behövs för att kunna fylla på matförrådet och inte helt bli försjunken i bitterhet.
Illamåendet genomsyrar verkligen min vardag och aldrig trodde jag att det skulle kunna vara såhär jobbigt att vara gravid. Det är konstigt egentligen att det som människor måste ta sig igenom för vår ras överlevnad ska vara såhär smärtsam. Jag börjar helt ärligt fundera på att detta får bli min sista graviditet, vilket känns hur sorgligt som helst. Men jag vet inte hur det skulle vara riktigt möjligt att ta hand om ett syskon samtidigt som jag mår såhär. Man får väl hoppas jag hinner få en bra period också så jag ändrar mig.
Hur som helst. Nytt för veckan är nog att jag blivit kissnödig på natten. Jag kan numera vakna mitt i natten av att behöva kissa men jag tvingar mig själv att somna om för går jag upp mitt i natten för att kissa då börjar kräkningarna och då är hela morgondagen definitivt förstörd.
Jag märker också att det blir allt mer obekvämt att ligga ner. Hur jag än ligger tycker jag att magen trycker på från något håll. Det gör mig också illamående.
Hade tänkt börja ta magbilder för ett par veckor sedan redan men jag har inte haft ork. Så kanske nästa vecka får bjuda på en istället.
Min vikt sedan inskrivning ligger på - 1 kg. Men det är ju inte så konstigt.
Jag har haft EN okej dag den här veckan och den är jag glad över. Det behövs för att kunna fylla på matförrådet och inte helt bli försjunken i bitterhet.
Illamåendet genomsyrar verkligen min vardag och aldrig trodde jag att det skulle kunna vara såhär jobbigt att vara gravid. Det är konstigt egentligen att det som människor måste ta sig igenom för vår ras överlevnad ska vara såhär smärtsam. Jag börjar helt ärligt fundera på att detta får bli min sista graviditet, vilket känns hur sorgligt som helst. Men jag vet inte hur det skulle vara riktigt möjligt att ta hand om ett syskon samtidigt som jag mår såhär. Man får väl hoppas jag hinner få en bra period också så jag ändrar mig.
Hur som helst. Nytt för veckan är nog att jag blivit kissnödig på natten. Jag kan numera vakna mitt i natten av att behöva kissa men jag tvingar mig själv att somna om för går jag upp mitt i natten för att kissa då börjar kräkningarna och då är hela morgondagen definitivt förstörd.
Jag märker också att det blir allt mer obekvämt att ligga ner. Hur jag än ligger tycker jag att magen trycker på från något håll. Det gör mig också illamående.
Hade tänkt börja ta magbilder för ett par veckor sedan redan men jag har inte haft ork. Så kanske nästa vecka får bjuda på en istället.
Min vikt sedan inskrivning ligger på - 1 kg. Men det är ju inte så konstigt.
söndag 5 maj 2013
En annan sak
Eller annan sak kanske egentligen är fel att skriva, för det fortsättter i precis samma tema, illamående.
Men det jag ville säga är bara, ledsen att det enda ni läsare får höra om just nu är illamående och kräkningar. Men det är verkligen det enda jag har att säga för stunden. Just nu är det den jag är. Tragiskt nog. Jag har varken ork eller lust att fundera på allt det där roliga som prylar och kläder. Mina dagar genomsyras av ett hopp att bara överleva. ha ha
Men håll ut, så småningom hoppas jag kunna berika min blogg med något roligare saker än det här eländet.
Men det jag ville säga är bara, ledsen att det enda ni läsare får höra om just nu är illamående och kräkningar. Men det är verkligen det enda jag har att säga för stunden. Just nu är det den jag är. Tragiskt nog. Jag har varken ork eller lust att fundera på allt det där roliga som prylar och kläder. Mina dagar genomsyras av ett hopp att bara överleva. ha ha
Men håll ut, så småningom hoppas jag kunna berika min blogg med något roligare saker än det här eländet.
Det här med illamående
Gårdagen fortsatte i total katastrof. Vaknade väldigt tidigt för att gå på toaletten och visste redan där och då att dagen var körd. 1 gång i timmen kräktes jag och ingenting fick behållas.
Ibland känner man sig så ensam med det här även om jag vet att många andra nygravida lider av extremt illamående också. Men det är otroligt påfrestande att inte kunna äta, dricka eller göra någonting utan att må illa och kräkas. Jag behöver inte ens äta/dricka för att det ska komma upp. Tillslut är det bara galla man får fram och det gör ont i magen.
Den här graviditeten har varit 10 gånger värre än förra. P.g.a detta trodde min barnmorska att vi kanske kunde hoppas på att bli av med illamåendet först runt v 15. Jag känner mig helt matt av att bara tänka tanken att jag ska hålla på såhär i kanske 6-8 veckor till. Eller i värsta senario så håller det hela tiden ut. Men det vill jag inte ens tänka. Då blir nog vårt lilla barn syskonlös, åtminstone på biologiskt vis.
Den senaste veckan har jag fått i mig småsaker som vindruvor, äpple, lite banan, nyponsoppa, coca cola, yoghurt och kokad potatis med ketchup. Jag känner mig spyfärdig av bara tanken på det mesta på den här listan nu men jag gör verkligen mitt bästa för att försöka få i mig energi så gott det går.
Min kropp känner definitivt av det minskade intaget av energi för jag är slö och matt mest hela tiden. Igår var det en pärs att bara ta mig från sängen till soffan. Det är helt sjukt egentligen.
Har äntligen fått en läkartid på tisdag då jag ska få en annan medicin utskriven för att se om det hjälper. Jag bönar och ber om det för detta känns varken hälsosamt eller roligt för varken mig eller bebis.
Har inte heller fått i mig folsyran de senaste dagarna men BM sa att jag tar de när jag kan. Jag hoppas för allt i världen inte att något ska hända p.g.a att jag har svårt att äta tabletterna just nu.
Givetvis strålar solen ute och folk går i shorts och t-shirt. Själv ligger jag blixt stilla inomhus med så mycket gardiner för som möjligt för att få det mörkt. Känns helt tragiskt även om jag vet att just detta säkert är en begränsad period. Men jag menar, hur mycket sommar har vi i Sverige egentligen? Inte kul att missa de få soldagar vi får.
Hur som helst, kan jag få höra lite pepphistorier nu från er som också kräktes konstant såhär i början? Vad gjorde ni för att få tiden att gå? Blev det bättre? Vad klarade ni av att äta?
Ibland känner man sig så ensam med det här även om jag vet att många andra nygravida lider av extremt illamående också. Men det är otroligt påfrestande att inte kunna äta, dricka eller göra någonting utan att må illa och kräkas. Jag behöver inte ens äta/dricka för att det ska komma upp. Tillslut är det bara galla man får fram och det gör ont i magen.
Den här graviditeten har varit 10 gånger värre än förra. P.g.a detta trodde min barnmorska att vi kanske kunde hoppas på att bli av med illamåendet först runt v 15. Jag känner mig helt matt av att bara tänka tanken att jag ska hålla på såhär i kanske 6-8 veckor till. Eller i värsta senario så håller det hela tiden ut. Men det vill jag inte ens tänka. Då blir nog vårt lilla barn syskonlös, åtminstone på biologiskt vis.
Den senaste veckan har jag fått i mig småsaker som vindruvor, äpple, lite banan, nyponsoppa, coca cola, yoghurt och kokad potatis med ketchup. Jag känner mig spyfärdig av bara tanken på det mesta på den här listan nu men jag gör verkligen mitt bästa för att försöka få i mig energi så gott det går.
Min kropp känner definitivt av det minskade intaget av energi för jag är slö och matt mest hela tiden. Igår var det en pärs att bara ta mig från sängen till soffan. Det är helt sjukt egentligen.
Har äntligen fått en läkartid på tisdag då jag ska få en annan medicin utskriven för att se om det hjälper. Jag bönar och ber om det för detta känns varken hälsosamt eller roligt för varken mig eller bebis.
Har inte heller fått i mig folsyran de senaste dagarna men BM sa att jag tar de när jag kan. Jag hoppas för allt i världen inte att något ska hända p.g.a att jag har svårt att äta tabletterna just nu.
Givetvis strålar solen ute och folk går i shorts och t-shirt. Själv ligger jag blixt stilla inomhus med så mycket gardiner för som möjligt för att få det mörkt. Känns helt tragiskt även om jag vet att just detta säkert är en begränsad period. Men jag menar, hur mycket sommar har vi i Sverige egentligen? Inte kul att missa de få soldagar vi får.
Hur som helst, kan jag få höra lite pepphistorier nu från er som också kräktes konstant såhär i början? Vad gjorde ni för att få tiden att gå? Blev det bättre? Vad klarade ni av att äta?
fredag 3 maj 2013
Får jag stolt lov att presentera...
 |
| Ursäkta kladdet på bilden. Behöver visst damma av scannern ser jag :) |
Det är ju en ganska suddig bild, jag vet, men det är svårt att få en bra bild på en 2 cm lång bebis. Huvudet är i alla fall till vänster.
Efteråt fick vi träffa vår gamla barnmorska, som vi får ha den här gången också och det var jättekul att se henne igen. Hon är jättegullig och vi pratade nästan på som gamla vänner, ha ha. Tog lite blodprover och andra mätningar och allt såg bra ut.
Nu pustar jag ut för stunden och njuter av dagens fina upplevelse.
Pirr i magen
Idag är det dags för ultraljud/inskrivning. Dagen till ära har jag lyckats ta mig ur sängen för första gången på länge och tagit en lång, välbehövlig dusch. Kände mig riktigt sunkig igårkväll i min svettiga pyjamas och säkerligen någon kräkrest i håret (glamoröst, jag vet) så trots att jag mådde riktigt uselt i morse tvingade jag mig till duschen. Nog för att barnmorskorna säkert är vana vid lite sunkighet men någonstans går även min egen gräns för hur jag ser ut bland allmänheten.
Natten har i alla fall bjudit på ett god sömn och på så vis känner jag mig i alla fall utvilad.
Försöker tvinga i mitt lite bröd, det vitaste av de alla ska det vara för att stanna, och det är kämpigt men lite energi måste man ju ha.
Oron är givetvis hög dagen som denna inför ett första ultraljud. Jag försöker på något vis inte att hoppas på för mycket. Har sagt flera gånger till M att han får vara beredd på att det kanske inte slår något hjärta där. Måste tänka det värsta för att överleva om så är fallet.
Hoppas även verkligen få kontakt med någon läkare idag för jag vill verkligen inte jobba imorgon. Är ju knappt kapabel till att duscha och äta en macka liksom.
Natten har i alla fall bjudit på ett god sömn och på så vis känner jag mig i alla fall utvilad.
Försöker tvinga i mitt lite bröd, det vitaste av de alla ska det vara för att stanna, och det är kämpigt men lite energi måste man ju ha.
Oron är givetvis hög dagen som denna inför ett första ultraljud. Jag försöker på något vis inte att hoppas på för mycket. Har sagt flera gånger till M att han får vara beredd på att det kanske inte slår något hjärta där. Måste tänka det värsta för att överleva om så är fallet.
Hoppas även verkligen få kontakt med någon läkare idag för jag vill verkligen inte jobba imorgon. Är ju knappt kapabel till att duscha och äta en macka liksom.
torsdag 2 maj 2013
Eländet fortsätter
Lyckades förhållandevis bra igår med att behålla maten och till middagen mådde jag så pass bra att jag lyckades äta några kokta potatisar doppade i ketchup. Lyckan var gjord.
Men natten var mindre lyckad då jag vaknade flera gånger av att jag mådde dåligt. Nyponsoppan som jag drack i morse har redan kommit upp och valsen är igång igen. Vi skulle gått på teater idag med mina föräldrar men jag fick helt enkelt ringa och berätta om mitt delikata tillstånd. Så nu vet de också. Känns skönt men ändå jobbigt att de vet så tidigt, om något skulle gå snett. Tycker det är jobbigt att vara ledsen inför mina föräldrar.
Hur som helst. Magen trycker ut som bara den. Klarar inte av att ens bli pillad på längre. Allt känns obehagligt. Inte mycket till fru just nu måste jag erkänna.
Har försökt att få tag i läkare men igår var allt stängt p.g.a röd dag och läkaren på MVC hade fullt upp. Behöver väl egentligen vända mig till VC för att få det där himla intyget men orkar verkligen inte Känner mig så stressad över det när min chef kommer kräva intyg och jag inget har. Hoppas för allt i världen att läkaren som jag tillslut får träffa kan skriva för en vecka bak i tiden. Men det är nog inte alla som går med på det. Därför vill jag gärna träffa läkaren på MVC som jag har träffat förut. Vet att han kan gå med på det.
Men natten var mindre lyckad då jag vaknade flera gånger av att jag mådde dåligt. Nyponsoppan som jag drack i morse har redan kommit upp och valsen är igång igen. Vi skulle gått på teater idag med mina föräldrar men jag fick helt enkelt ringa och berätta om mitt delikata tillstånd. Så nu vet de också. Känns skönt men ändå jobbigt att de vet så tidigt, om något skulle gå snett. Tycker det är jobbigt att vara ledsen inför mina föräldrar.
Hur som helst. Magen trycker ut som bara den. Klarar inte av att ens bli pillad på längre. Allt känns obehagligt. Inte mycket till fru just nu måste jag erkänna.
Har försökt att få tag i läkare men igår var allt stängt p.g.a röd dag och läkaren på MVC hade fullt upp. Behöver väl egentligen vända mig till VC för att få det där himla intyget men orkar verkligen inte Känner mig så stressad över det när min chef kommer kräva intyg och jag inget har. Hoppas för allt i världen att läkaren som jag tillslut får träffa kan skriva för en vecka bak i tiden. Men det är nog inte alla som går med på det. Därför vill jag gärna träffa läkaren på MVC som jag har träffat förut. Vet att han kan gå med på det.
onsdag 1 maj 2013
På bristningsgränsen
Ja, jag ska vara helt ärlig och säga att det nästan är med nöd och näppe som jag över huvud taget orkar skriva det här inlägget. Är inne på dag 3 av ständiga kräkningar och min energi är noll. Har idag haft svårt att orka lyfta armarna så Mattias har fått mata mig med små saker och att orka hålla i glas är uteslutet så sugrör får det bli. Det känns nästan helt galet att kroppen bara skakar och jag knappt orkar ta mig in till toaletten eller liknande. Sova och gapa är ungefär det jag orkar.
MEN, kanske börjar det bli något bättre nu. Har lyckats få i mig 2 skedar med mannagrynsgröt och en muffinsform med yoghurt och några vindruvor. Nu skriker magen, vilket kanske inte är så himla konstigt i och för sig, potatis vill magen ha, men givetvis har vi ingen potatis hemma. Får se vad vi kan hitta på.
För ett par timmar sedan funderade jag helt seriöst på om jag skulle behöva åka till sjukhuset och få dropp eller något för såhär svag vet jag inte om jag någonsin känt mig. Men nu bönar jag och ber om att det ska vända, att jag ska få behålla lite mat och vätska.
MEN, kanske börjar det bli något bättre nu. Har lyckats få i mig 2 skedar med mannagrynsgröt och en muffinsform med yoghurt och några vindruvor. Nu skriker magen, vilket kanske inte är så himla konstigt i och för sig, potatis vill magen ha, men givetvis har vi ingen potatis hemma. Får se vad vi kan hitta på.
För ett par timmar sedan funderade jag helt seriöst på om jag skulle behöva åka till sjukhuset och få dropp eller något för såhär svag vet jag inte om jag någonsin känt mig. Men nu bönar jag och ber om att det ska vända, att jag ska få behålla lite mat och vätska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)