Okej, det är ju långt tid kvar tills det är dags för oss att möta vårt mirakel, så att redan nu börja räkna ner känns väldigt avlägset och onödigt.
MEN, jag gillar ändå känslan av att man kommer närmare sitt mål så jag tänkte att om man har en förlossning att se fram emot varje månad så blir det liksom en typ av nedräkning. Tänkte att jag skulle börja följa några bloggar, en som har BF i juni, en i juli, en i augusti osv fram till november. December har jag ju min egen förlossning så den månaden känns onödig :) Då har man liksom något att se fram emot varje månad, så pännande.
Så, nu behöver jag lite tips från allmänheten om bloggar med olika BF datum. Jag småföljer redan en blogg med BF i juli och en i augusti, så de månaderna behövs inte :)
Vilka bloggar följer ni?
Hej,
SvaraRaderaJag hittade precis din blogg och har läst en hel del gamla inlägg. Med tårar i ögonen läser jag att du har befunnit dig i samma situation som jag(vi) en tid, dvs när man går och väntar på att få ett svar på ett moderkaksprov. Jag är så nervös och rädd för vad det ska innebära och så rädd för att något ska gå fel och för att detta är vår enda chans att få en liten bebis... och så förstår jag er sorg och den långa tuffa tid ni hade men blir så glad när jag nu läser om hur bra det går! :) så glad för din skull och dina berättelser ger så mycket hopp! Jag hoppas på att kunna fortsätta läsa din blogg, du skriver jättefint!
Om det går bra för vår del så kan det bli en bebis den 7 januari så lite efter dig, men det kändes ändå som ganska lika så jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Hoppas så att allt går bra för er! Tack för en fin blogg!
/A
Åh, tack för din fina kommentar. Blir alltid superglad när jag får höra att folk gillar det jag skriver och det glädjer mig verkligen att kunna "hjälpa"/trösta lite med mina inlägg då folk går igenom samma sak.
RaderaGjorde ni ett KUB som fick dåligt resultat eller hur kommer det sig att ni gjorde moderkaksprov?
Du får i alla fall försöka tänka att det i de allra flesta fall går BRA. Samtidigt vet vi ju också att det blir några få stackare som kommer att få dåliga besked. Vi var ju ett par av dem. Så därför kommer jag inte skriva att det säkert går bra för er. MEN, försök ändå att tänka att det nog går bra. Det hjälper ju inte att oroa sig ändå. Är det dåligt så är det. OCH konstigt nog så överlever man ett dåligt besked också. Det trodde jag knappt innan, men det gör man.
Håller alla mina tummar och tår för er. Du får gärna höra av dig när ni fått beskedet.
Skickar massa kramar till er och hoppas att vi båda får utöka våra familjer till vintern :)
Hej igen,
SvaraRaderaÅh, vad kul att du svarade så snabbt! Tack för dina fina ord. Vi har nu fått besked, ett bra sådant så lyckan är total :) fast direkt så oroar jag mig även ändå för att själva underskningen ska ha skadat bebisen så att det är något som är fel nu :/ har haft mycket mer ont sedan undersökningen (som gjordes pga dåligt resultat på CUB där en för stor vätskespalt i nacken uppdagades). Vill så gärna typ koppla på ett ultraljud och kunna kolla det minst fem gånger om dagen så att man slipper fundera :) efter ett missfall innan denna graviditeten och med min ålder som många säger är hög (38 år) så är jag ganska orolig för att något ändå ska gå snett även om vi nu fick beskedet att det inte föreligger någon av de vanligaste kromosomförändringarna.
Just nu överväger jag om jag ska försöka få ett ul redan nu (annars måste jag vänta ca fyra veckor till till v 18-19 då de ska kalla mig) för jag tänker så att det kan vara något fel fast jag inte har haft blödningar eller så efter mk-provet, men rätt ont på ett nytt sätt. BM säger att det är den berömda växtvärken i livmodern som gör att jag har ont, men jag är livrädd att fostervatten ska ha läckt ut eller att någon inre blödning efter provet gör att den lilla är i farozonen... suck, önskar jag kunde slappna av och bara glädjas åt vårt fina provsvar...
Säg till om du inte orkar med jobbiga frågor eller så, det är mest bara att du verkar känna så många känslor som jag känner igen och det känns så bra att få läsa och fråga.
Din blogg känns väldigt spännande att följa just för att jag bara ligger några veckor efter i graviditetn och för att du gått igenom så mycket som jag känner så start för. Och jag ska fortsätta läsa den! Jag hoppas så att ni får lyckan av att allt fortsätter att gå jättebra med denna graviditeten, ni ser ju så fantastiskt fina ut tillsammans och verkar längta otroligt mycket efter den lilla!
Många kramar från en tacksam läsare av din blogg
Ingen fara alls med frågor. Jag pratar gärna om mina tidigare upplevelser och tycker inte det är jobbigt alls. För det mesta kan jag idag hålla ganska stor distans till vad som hände men ibland så blir jag såklart ledsen när jag börjar tänka ordentligt på det och det är helt okej tycker jag. Då gråter jag en skvätt, tittar på våra fina bilder av Lilly och sedan brukar det vara okej.
RaderaJag blev så väldigt glad när jag läste att ni fått svaren nu. Undrar om det är för snabbanalysen ni fått då? Trisomi 13+18, Downs syndrom och Turners syndrom? För om jag inte tolkat det helt fel så kan man även få en mer ingående analys som behandlar många fler avvikelser än just de vanliga. Detta tar dock kanske 3 veckor eller något.
I övrigt tror jag inte du behöver oroa dig för att något gått snett. När jag gjorde MKP så tittade läkaren kanske 1 minut efter provet och konstaterade bara att hjärtat fortfarande slog fint, så allt var väl. Ungefär. Direkt efteråt, när jag gick hemåt hade jag dock galet mycket sammandragningar vilket nästan fick mig att tro att bebisen skulle komma ut där och då. Men det försvann efter några timmar, tack och lov för det var jätteobehagligt.
Så om du inte blöder eller på annat sätt mår väldigt annorlunda tycker jag inte du behöver vara orolig. Men du vet väl att du alltid kan boka ett privat ultraljud? Det kostar ca 600 kr men det tycker jag lätt att det är värt för att slippa oron.
Själv gjorde jag ju ett ultraljud i v 13 (dock inte privat den här gången då jag fick ett gratis på sjukhuset för att se så att det inte verkade vara samma avvikelse som sist) och nu har jag ju nästa imorgon, v 19 och det känns som att det är galet långt från varandra. Över 6 veckor emellan. Men eftersom jag känner bebisen böka runt lite då och då är jag inte orolig på samma sätt längre :)
Kram till dig och hoppas du känner sig lugnare och mår bättre snart.
Du är verkligen jättegullig som svarar så snabbt! tack! Jo, det var en snabbanalys på just de kromosomförändringarna du nämnde. Det var tydligen dessa som risken var högre för, något annat verkar de inte ana eller vara rädda för ska vara fel så det blir inga mer tester i nuläget.
SvaraRaderaFår fundera på om jag ska gå privat och kolla för annars dröjer det ca fyra veckor innan nästa ul och ibland är ju bara en vecka länge när man går och väntar. Är i v 14 + 3 nu så jag känner ju inget ännu och kan bara hoppas att allt är bra där nere :) När började du känna din bebis?
Åh, vad härligt att det är imorgon du ska få se den igen :) spännande!
Har ni börjat fundera på namn och så? Vi vågar knappt det och jag vågar knappt ens kolla på kläder som passar mig (har redan blivit rätt rund desvärre) för jag är så rädd att jag tar något för givet för mycket... Suck. Jag måste verkligen bättra mig med min oro.
Hoppas ni får jättefina bilder på en frisk och livlig bebbe i magen i morgon!
kram igen