Synden straffar sig själv

I lördags var det absolut toppväder här. Göteborgsvarvet stod på dags agenda. Vi har sprungit varvet själva båda två tidigare men i år var vi helt enkelt bara åskådare då vi hade flera familjemedlemmar och vänner som sprang.

Mitt humör och mående var på topp så vi bestämde oss för att cykla in till stan. Det var underbart och vi riktigt njöt av cykelturen och att sedan strosa runt i stan i väntan på våra kämpar. Vi tog varsin räksmörgås på en uteservering och plötsligt var livet helt underbart igen. Jag hade massa energi och vi blev kvar i stan i ca 5 h för att heja in alla i mål.

Sedan cyklade vi hem till mina föräldrar för att äta middag och sedan kolla på Eurovision tillsammans. Vi klarade av att titta på alla bidrag men sedan kände vi att det var dags att ta oss hem igen. Vi vkulle ju ändå cykla 1 mil och klockan var 23.

Rumpan värkte som bara den när vi kom hem. Efter 3 mil på cykeln och massa vandrande i stan var jag helt slut men när vi stog på Tvn för att kolla resultatet hade det precis börjat, så vi kollade klart fram tills det stod klart att Danmark vunnit. Klockan måste ju ha varit runt 00.30 när vi gick och lade oss.

Någonstans inom mig visste jag nog att det verkligen var ett dumt beslut att ta ut mig så fysiskt och att dessutom vara uppe sent, men jag mådde juu så bra och ville ju verkligen bara få njuta som vanligt av en härlig helg.

Men helt klart så straffar synden sig själv. Jag visste direkt att gårdagen skulle bli katastrofal när jag vaknade. Låg i sängen /soffan totalt utslagen och lyckades inte få behålla någonting alls på hela dagen i matväg. Åter igen kände jag mig sådär uppgiven när man knappt orkar att ens gå på toaletten. Jag grämde mig flera gånger över att jag trott mig kunna cykla och vara uppe sent igen när det är så himla tydligt att jag INTE klarar det.

Men, nu har jag väl lärt mig min läxa. I fortsättningen får jag lugna mig när det kommer till fysisk aktivitet och sena kvällar är uteslutet. Riktigt tråkigt såklart att inte riktigt kunna leva fullt ut, men så är det. Idag orkar jag åtminstone stå på benen och skriva lite på datorn.