Hej

söndag 5 maj 2013

Det här med illamående

Gårdagen fortsatte i total katastrof. Vaknade väldigt tidigt för att gå på toaletten och visste redan där och då att dagen var körd. 1 gång i timmen kräktes jag och ingenting fick behållas.

Ibland känner man sig så ensam med det här även om jag vet att många andra nygravida lider av extremt illamående också. Men det är otroligt påfrestande att inte kunna äta, dricka eller göra någonting utan att må illa och kräkas. Jag behöver inte ens äta/dricka för att det ska komma upp. Tillslut är det bara galla man får fram och det gör ont i magen.

Den här graviditeten har varit 10 gånger värre än förra. P.g.a detta trodde min barnmorska att vi kanske kunde hoppas på att bli av med illamåendet först runt v 15. Jag känner mig helt matt av att bara tänka tanken att jag ska hålla på såhär i kanske 6-8 veckor till.  Eller i värsta senario så håller det hela tiden ut. Men det vill jag inte ens tänka. Då blir nog vårt lilla barn syskonlös, åtminstone på biologiskt vis.

Den senaste veckan har jag fått i mig småsaker som vindruvor, äpple, lite banan, nyponsoppa, coca cola, yoghurt och kokad potatis med ketchup. Jag känner mig spyfärdig av bara tanken på det mesta på den här listan nu men jag gör verkligen mitt bästa för att försöka få i mig energi så gott det går.

Min kropp känner definitivt av det minskade intaget av energi för jag är slö och matt mest hela tiden. Igår var det en pärs att bara ta mig från sängen till soffan. Det är helt sjukt egentligen.

Har äntligen fått en läkartid på tisdag då jag ska få en annan medicin utskriven för att se om det hjälper. Jag bönar och ber om det för detta känns varken hälsosamt eller roligt för varken mig eller bebis.

Har inte heller fått i mig folsyran de senaste dagarna men BM sa att jag tar de när jag kan. Jag hoppas för allt i världen inte att något ska hända p.g.a att jag har svårt att äta tabletterna just nu.

Givetvis strålar solen ute och folk går i shorts och t-shirt. Själv ligger jag blixt stilla inomhus med så mycket gardiner för som möjligt för att få det mörkt. Känns helt tragiskt även om jag vet att just detta säkert är en begränsad period. Men jag menar, hur mycket sommar har vi i Sverige egentligen? Inte kul att missa de få soldagar vi får.

Hur som helst, kan jag få höra lite pepphistorier nu från er som också kräktes konstant såhär i början? Vad gjorde ni för att få tiden att gå? Blev det bättre? Vad klarade ni av att äta?

6 kommentarer:

  1. åååå lider verkligen med dig, du verkar ha den värsta sorten. Hoppas det går över!! Har du prövar ingefära? lergigan funkar inte alls?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag trodde jag hade det jobbigt förra gången, men det är ingenting i jämförelse med nu. Nu har jag verkligen drabbats av värsta sorten. Hua. Lergigan funkar inte för mig men ska till läkare idag och få något annat utskrivet som jag hoppas ska hjälpa.

      Har inte provat ingefära, vad ska man göra med den? Äta färsk?

      Radera
  2. Det känns väldigt avlägset nu att tänka efter hur jobbigt det faktiskt var och hur begränsad jag blev. Men det var så värt det. Nu sitter jag här med min underbara son och ångrar inte en minut, även om jag mitt i det jobbiga hade lust att ge upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl tur att det trots allt går över någon gång och att det på slutet ändå är värt det. Jag har också lust att bara ge upp vissa dagar men det går ju inte.

      Radera
  3. Hej! Snubblade över din blogg för nån vecka sen och har läst den från början till nu.

    När jag väntade sonen kräktes jag från 5+5 till 40+2 förutom nån enstaka dag. Ibland var det helt outhärdligt, ffa i början, då jag kunde sova 18 h per dygn och inte fick behåll nåt alls, var sjukskriven osv....

    Mitt tips när det gäller mat är att äta det du är sugen på! För mig var tex sallader oftast safe. Innan det satte igång ordentligt tänkte jag att jag verkligen skulle tänka på kaloriintaget men när jag mådde som jag gjorde släppte jag det. Var jag sugen på chips åt jag chips. Nej, det är inga bra kalorier men dock några.

    Har du testat seaband som går att köpa på apoteket? Postafen finns receptfritt där också. Primperan är receptbelagt så be Dr om recept. Akupunktur är också värt att testa.

    Jag sov väldigt mycket fa i början, det blir ju en ond cirkel när matintaget är litet blir man ju ännu tröttare än av bara hormonerna. Försök att ta en dag i taget och sikta på att försöka göra nästa dag bättre om nuvarande varit riktigt dålig.

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket för svaret. Jag känner igen mig i det du skriver. Man får helt enkelt äta det man är sugen på. För ofta är man inte sugen på något alls. Jag har verkligen försökt ta fasta på det du sa om att ta en dag i taget. Har jag en dålig dag imorgon kanske nästa blir bättre. Så nu lever jag verkligen i nuet. En dag i taget.

      Jag ska till läkaren idag så jag vet att jag ska få något annat än Lergigan utskrivet, kommer dock inte ihåg vad det hette. Seaband har jag inte testat än men har läst om det på olika ställen så det är ju absolut värt ett försök om inte annat. Akupunktur tycker jag verkar lite läskigt, men hjälper det är det kanske värt det. Har du provat?

      Får jag fråga... Har du vågat tänka tanken att skaffa fler barn trots att du mådde så fruktansvärt hela vägen ut med sonen?

      Radera