Om en vecka

har vi fått tid på Antenatalmottagningen för ett specialultraljud. Brevet damp ner i lådan igår och jag fick en klump när jag insåg att det var det. Såklart blir det skönt att få det gjort men usch vad nervös jag känner mig just nu och fram tills 29 maj då det är dags.

Givetvis försöker jag intala mig att det säkert är bra. Sannolikheten är ju ändå väldigt liten att det ska vara något fel IGEN. Men trots liten risk så finns ju risken där och det skrämmer mig. Väldigt mycket faktiskt.

Försöker tänka hur jag ska reagera om vi, åter igen, får dåliga besked och vad det i så fall kan tänkas vara den här gången. Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att få ett bra besked och faktiskt kunna längta och börja tänka att vi SKA bli föräldrar.

Nej, jag suger lite till på den karamellen och håller andan en vecka till.