Ledsen att jag varit så tyst ett par dagar, förstår att min frånvaro kan ge signaler om att något inte står rätt till. Men allt är väl. Jag har bara fortsatt kämpa på med allt här hemma. Tack och lov så verkar det som att kräkningarna lugnat ner sig en aning, peppar peppar, och jag har äntligen börjat lyckas få i mig lite energi och vätska. Illamåendet håller dock i sig som en arg geting och vill inte släppa taget så det är svårt att ha riktigt lust till mat och liknande ändå.
Det värsta just nu, i kombination med illamåendet då, är nog ändå den här extrema tröttheten. Jag sover bra på nätterna men kanj trots det sova låååånga morgnar och absolut behövs en vila på ca 2 h mitt på dagen. I övrigt är det mest i soffan jag hänger. Jag har inte riktigt ork att göra annat.
Det känns nästan absurt att jag, en vuxen kvinna, inte riktigt kan ta hand om mig själv längre. Jag klarar inte av att laga mat, handla, städa och diska. Ja, ni vet basic saker. TUR att vi är två säger jag. Hur skulle jag annars överleva?
När går den här tröttheten över så att man kan börja leva lite de dagar man faktiskt INTE kräks som en gnu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar