Hej

onsdag 29 maj 2013

Vecka 12 och 13

Eftersom att jag blev flyttad ett par dagar så blev jag helt plötsligt i slutet av vecka 12 istället för i början, trevligt tycker jag såklart :) Därför tänkte jag att jag lika väl kunde slå ihop de här veckorna i samma inlägg då den senaste 1½ veckan har sett ganska snarlik ut.

Jag känner mig piggare nu. Ibland har jag god lust att sova middag men det är absolut inget måste som förut. Illamåendet/kräkningarna är bättre men jag är inte helt fri än. Vissa dagar mår jag illa hela tiden, de dagarna är fruktansvärt oproduktiva och jag orkar ingenting. Vissa dagar däremot mår jag riktigt bra större delen av dagen vilket ger mig kraft och energi.

Nu när jag snart är i v 14 så tycker man ju att det börjar bli dags att vända trenden mot välmående. Min BM sa ju att vi kanske kunna hålla tummarna för att illamåendet försvann runt vecka 15 och snart är vi ju där :)

Efter dagens ultraljud i v 12+5 så kändes det såklart lite lättare att kämpa även om jag mår dåligt från och till. Nu ser allt helt plötsligt så ljust ut. För en vecka sedan mådde jag jättedåligt och var helt övertygad om att lilla bebisen var död. Jag sa det varje dag och jag intalade mig det så mycket så att jag nog knappt hade blivit förvånad eller ledsen om det visat sig så på dagens ultraljud. Tror jag försökte skydda mig själv på något sätt.

Vecka 12+5
Magen är på inget sätt rund och fin än, men jag märker att formen har ändrats. Ser rätt fläskig ut och det går inte riktigt att dölja. ha ha. Tycker det är lite småjobbigt för det känns inte så kul att folk tror att man gått och lagt på sig ett par kilon. Faktum är att jag fortfarande ligger på -2 kg.

Har försökt att känna livmodern men lyckas inte. En annan sak som jag fick veta idag är att jag har moderkakan i bakvägg. Vet inte hur den satt förra gången men då kände jag ju fosterrörelser i vecka  18. Jag vet också att jag då hade gått runt i säkert minst 1 vecka och känt någonting som säkert var fosterrörelser, men det är ju så osäkert när man inte vet hur det ska kännas. Antagligen kommer jag åtminstone inte känna det senare den här gången, har jag tur så lite tidigare :) Det är ju bara 4-5 veckor dit.

I övrigt jobbar livmodern på då och då. Det spänner/drar så nog växer den alltid. Heja heja!
Ikväll ska vi fira lite att allt såg bra ut. Sedan ska jag för första gången lägga handen på magen och tänka att jag klappar min bebis.


2 kommentarer:

  1. Jag kände inte heller min livmoder till en början, faktum är att det tog ganska lång tid tror jag innan jag kände den. Min mamma fick hjälpa mig att "hitta" den och inte ens då lyckades jag på egen hand att känna den. Jag blev jätteledsen när jag läste på internet om folk som kände sina så tidigt o blablabla, google är inte alltid ens bästa vän, nästan aldrig faktiskt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I know. Man borde sluta läsa massa strunt på internet och bara oroa sig för saker som man verkligen ska oroa sig för. Men våra hjärnor funkar visst inte så? Man suger in allt och oroar sig för minst lika mycket :)

      Radera