Tvätta bebiskläder

Jag har känt mig så himla stressad i säkert 1-2 veckor över att vi inte har tvättat ett enda plagg än till lille bebisen. Nog för att det antagligen är ett par veckor kvar men man kan ju aldrig veta. Skulle tycka att det var jättejobbigt om han kom lite tidigt och jag inte hade haft något att sätta på honom. Okej, vi ska väl inte överdriva heller, han hade väl inte direkt dött av att ha på sig helt nya kläder men det är ju att föredra att tvätta innan.

Anledningen till att det tagit sådan tid är för att vi inte har egen tvättmaskin och vår tvättstuga har strulat rejält den senaste månaden med bl.a trasiga maskiner. MEN idag ska det bli ändring. Om en stund ska hela lasset babykläder som vi har tvättas och det kommer bli så skönt att få det struket från "att göra"listan. Blir så mysigt att stryka och vika in pyttekläder ikväll/imorgon.

Dagens mage

Idag är det 38 dagar kvar till BF, kan ni förstå 38 ynka dagar!!! Det är ju verkligen ingenting och i princip känns det som att det kan bli när som helst, även om det ändå är liiite tidigt än! Vi hoppas att han stannar några veckor till så han blir färdigbakad och så att vi hinner förbereda det sista vi behöver här hemma (så som spjälsäng exempelvis, he he).

Vecka 34+3

 

Vecka 34

Förlåt kära ni för mina otäta inlägg men som vanligt under helgen när Mattias är ledig så har jag helt enkelt annat för mig än att sitta vid datorn. Så den här veckouppdateringen blir väldigt sen, är ju redan halvvägs in i vecka 35, men då kan det gå ibland :)

Nattsömnen har varit bättre och jag har nog inte behövt gå på toaletten en enda gång under natten. Så fruktansvärt skönt även om jag vaknar några gånger i alla fall då jag behöver vända mig. Konstigt egentligen det där med blåsan. Jag tänkte ju att det skulle bli värre och värre hela tiden med kisseriet men det känns som att det var en peak för några veckor sedan och nu blir det bättre och bättre. Även dagtid klarar jag mig flera timmar utan att gå på toaletten, känns ungefär som innan jag var gravid.

Den här veckan har i övrigt varit en väldigt jobbig vecka p.g.a alla smärtor i bäckenet. Vissa dagar har jag verkligen bara fått sitta/ligga ner för att det gjort FÖR ont att röra sig. Det är jättesvårt att beskriva smärtan men det gör så ont så man liksom till varje pris undviker de rörelser som gör ont.

Ringde till 2 sjukgymnaster som har hand om graviditetsrelaterade smärtor och jag blev SÅ ledsen när ingen utan de hade en tid tidigare än 12 november. När varje dag känns som en plåga så är 3 veckor en hel eeeevighet. Då är jag redan en bra bit in i vecka 37 och det är nästan så att det känns meningslöst så sent, bebisen kan ju komma när som helst. Å andra sidan kan det ju ändå dröja ytterligare 5 veckor om jag har riktig otur, så det är väl ändå bra att gå dit antar jag!

Vikten har jag inte vågar kolla de senaste veckorna så den uppdateringen hoppas vi den här veckan också. Tänkte försöka kolla till nästa vecka men jag måste ha gått upp en bra bit över 10 kg nu. Det känns som att kilona har rusat iväg här på slutet, men äh, det är okej!

Bök bök

De senaste dagarna har det verkligen varit full rulle i magen. Sparkarna har ju ändrat karaktär sedan någon/några veckor tillbaka och är numera mest buffar även om han ibland lyckas få till en och annan kick också. Men som sagt, de senaste dagarna har det verkligen varit full håll igång där inne. Det är precis som att han försöker komma ut på alla möjliga ställen förutom just där han ska komma ut. Eller förresten, där borrar han också ner sig så han vill helt enkelt komma ut överallt och om bara några få ynka veckor är han SÅ välkommen!

Idag var det verkligen extra påtagligt hur stor han måste vara nu och att det verkligen finns en bebis i min mage. Det var så himla tydligt att han vände sig eller vad han nu gjorde. En liten rumpa/fot/knä/armbåge eller något annat tryckte som bara den ut sig mot ena sidan. Kroppsdelen var jättehård, nästan så att jag trodde att det kunde vara huvudet (men jag tror inte det var det i alla fall för jag är rätt säker på att han fortfarande ligger neråt) och det var så häftigt att kunna känna sin lilla bebis så tydligt, även om jag inte vet exakt vad jag kände.

Längtar så tills jag få känna honom på riktigt, pussa på de små fötterna och händerna, snosa lite i hans hår (jag hoppas han har lite hår för det är så gulligt), stirra in i hans ögon och givetvis bara ligga lite hud mot hud och få känna hans lilla hjärta slå och veta att han är MIN :)

Fixering

Just det ja, jag tror att lille bebis håller på att fixera sig också. I ungefär en vecka nu har han hållt på att borra ner sig riktigt ordentligt. Det sticker, ilar och hugger i underlivet och kommer och går flera gånger/dag. Jag vet inte normalt hur lång tid detta brukar ta men nu tycker jag allt att han borde vara färdig snart ;) Sak hur som helst bli riktigt spännande att få veta om han verkligen är fixerad nästa gång vi är hos barnmorskan om 1,5 vecka. Jag skulle bli väldigt förvånad om han inte är det faktiskt.

Mitt lilla bäcken

I måndags när jag var på väg till föräldrautbildningen såg jag spårvagnen jag skulle med komma farandes och jag insåg att jag skulle behöva öka tempot lite om jag skulle hinna. Det var kanske 50 meter till hållplatsen så det var bara att börja jogga (eller ja, vad man nu kallar en vaggande, gravid kvinna som försöker springa?). Det kändes ungefär som att bebisen skulle ploppa ut där och då och så knakade det till obehagligt i bäckenet också så jag fick en smula ont. Men jag var riktigt nöjd ändå för att jag minsann hade lyckats springa och hinna med vagnen :)

Under kvällen blev det dock värre i bäckenet och när vi kom hem ett par timmar senare så hade jag riktigt ont så fort jag försökte röra mig. Natten blev hemsk då jag vaknade av SMÄRTA varje gång jag rörde på mig minsta lilla. Jag insåg snabbt att jag måste ha överansträngt mig i och med min lilla "joggingtur" så det blev soffläge hela dagen igår för att vila. Efter ett varmt bad och vila igår så var natten lite bättre och i morse kände jag mig mer normal igen.

Jag hade helt klart mått bra av ytterligare en hemmadag och bara slappa och vila mig men det var det inte tal om eftersom jag hade en veterinärtid kl 10 i morse. Jag var redan innan orolig för hur det skulle gå eftersom att veterinären ligger på andra sidan stan och jag hade ingen som kunde köra mig dit så jag visste att jag skulle behöva åka kommunalt vilket innebar ett par byten samt konkandes på min 4,5 kg tunga katt PLUS vikt för transportbur och så givetvis min egen handväska OCH bebis i magen. Behöver jag säga att det är rätt tungt? Och behöver jag säga att det är ÄNNU tyngre för någon med foglossning?

Men, jag hade ju inte direkt något val så det var bara att bege sig. Kände redan när jag kommit in till stan att det här inte skulle sluta väl och när jag kom fram till veterinären svettades jag som en gris och hade SÅ ont i bäckenet. Att besöket där sedan drog ut på tiden så att vi var där i 2 h istället för ca 30 minuter som jag räknat med var ju bara att beklaga, men det var INTE skönt att sitta på en hård träbänk i typ 1,5 h.

Jag undrade om jag över huvud taget skulle kunna ta mig hem men åter igen så hade jag inte så mycket till val så jag vaggade iväg och åkte, för andra gången, genom hela stan för att tillslut vagga (nu hade vaggningen dock övergått till någon form av haltandes hoppsande stil) sista vägen hem till lägenheten. Med blåsor på händerna öppnade jag dörren och bröt nästan ihop på hallgolvet för ALLT gjorde så vansinnigt ont.

Jag tror jag har pajat mitt bäcken totalt nu för jag kan verkligen knappt gå. och JA, jag är ganska säker på att det handlar om ytterligare en överansträngning som med hjälp av ett par dagar vila antagligen kommer gå över. Men det gör ju det ju inte roligare just nu.

Bjuder på dagens mage vecka 33+5.
Inte konstigt alls att det är tungt nu.

Jag klarar helt enkelt inte av att traska ca 1,5 km ens utan min kropp totalt går sönder vilket känns SÅ trist. Dessutom fick jag sammandragningar och bebis sparkade som en galning under dessa så jag antar att han inte heller gillade min stadstur.

Vårt hem ser just nu ut som ett litet bombnedslag och vet ni vad jag ska göra åt saken? Just det, iiiingenting. För jag kan ju knappt röra mig, så jag vägrar dra fram dammsugaren eller stå upp och diska halva köket. Och visst gnäller jag sådär jobbigt mycket just nu? Men vet ni vad... jag FÅR det faktiskt. För jag har ont, jag är trött och det verkar som att mina sista 6 veckor av graviditeten inte kommer bli bättre.

Givetvis har jag inte kommit mig för att ringa sjukgymnasten än heller, så där får jag väl skylla mig själv. Men imorgon ska jag göra det och kanske, om jag har tur, kan någon hjälpa mig och mina besvär lite åtminstone. Pust och stön... att vara gravid är sannerligen ingen dans på rosor ;)

Bröstpump

Jag vill ju jättegärna kunna amma och satsar därför helhjärtat på att göra vad jag kan för att få det att fungera. I helgen införskaffade jag därför en bröstpump som säkerligen kommer komma till användning med tiden. Det blev en manuell bröstpump från MAM.

På kvällen var jag så nyfiken och ville absolut testa den så det gjorde jag och det var då ingen behaglig upplevelse. ha ha! Jag vet inte om det har att göra med att jag knappt har någon mjölk eller om det alltid känns så men det gjorde ju ont. Värsta trycket som bara sög in halva bröstet i den lilla pumpen och jag lyckades bara åstadkomma 3 små droppar.

Den här pumpen blev det

Okej okej, en bröstpump är nog inte meningen att användas när man inte har mjölk men det var ändå spännande att testa hur den fungerade.

Känns det speciellt när man använder pump eller är det såhär det känns när man ammar?

Helgen som varit

Måndag igen och jag är tillbaka efter en liten bloggpaus under helgen. Som vanligt brukar det vara fullt upp så då har jag inte tid eller lust att blogga.

I helgen bestämde vi oss för att börja förbereda lite mer ordentligt inför lilla livets ankomst och det kändes så mysigt att skönt att göra det. Vi gjorde en ordentlig lista med allt som vi behöver införskaffas och och betade sedan av lite på listan. Dessutom gick första tvättlasset med bebisen saker, nåja, det var bara lite sängkläder som tvättades upp men ändå.

Dessutom var vi och hämtade spjälsängen som vi fått låna och när vi monterade upp den insåg vi att den var för stor för vår lägenhet (en Stokke). Det är ju trots allt en säng som bebisen kan ha i 3 år och med tanke på element och garderober som finns i vårt sovrum så fick sängen helt enkelt inte plats.

Men faktum är att det inte gjorde mig sådär jättemycket. Visst är det skönt att kunna komma billigt undan och låna saker men samtidigt så vill man ju inte låna saker i all evighet och vi skulle ändå behövt köpa en egen säng så småningom. Nu kollar vi istället på blocket efter en passande säng och jag hoppas vi kan hitta någon under veckan som får flytta hem till oss. Ska bli så mysigt att bädda upp och drömma sig bort om vem som kommer ligga där om ett par veckor.

Lördagen var rätt fartfylld faktiskt och mitt stackars bäcken sa ifrån så igår låg jag vilandes mest hela dagen vilket var skönt. I morse vaknade jag med träningsvärk eller mycket promenerande så den här veckan började också lugnt och skönt.

Ikväll ska vi gå på vår sista föräldrautbildning som kommer handla om igångsättning, tiden på BB och första tiden hemma. Det blir en spännande kväll eftersom att jag inte läst på nästan någonting om just de sakerna.

När kommer han?

Ja, idag är det exakt 7 veckor kvar till beräknad förlossning. Har börjat fundera mycket på vilken dag han verkligen i slutändan väljer att komma ut på. I princip kan det ju bli när som helst, man vet ju aldrig. Än så länge dröjer det väl ett par veckor men min bror exempelvis är född en månad för tidigt och när jag tänker på det så känns det inte helt ovanligt med bebisar som föds en månad för tidigt. Om det nu skulle ske så är det ju bara 3 veckor kvar. Då blev det helt plötsligt VÄLDIGT snart.

Okej, det kanske är lite överdrivet att tänka så men vi kommer nog ändå försöka att ha fått ordning på spjälsäng, skötbord och allt det där en månad innan ut ifall att. Sedan kanske det inte blir bebis förrän om 9-10 veckor ändå, vi får helt enkelt se.

Jag tänker i alla fall att det börjar bli dags att göra en liten gissalista här på bloggen. Blir kul att se om någon lyckas pricka in rätt datum och det lite som en nedräkning för min del också att få kryssa för datum efter datum som vi antagligen passerar ;)

Jag har tyvärr inte mycket information att komma med från oss föräldrar. Jag är adopterad och har inga sådana uppgifter om mig själv och Mattias har ingen aning, men jag tror han var ett par dagar sen.

Beräknad förlossning är 5 december.

Mattias tror att han kommer den 27 november och jag hoppas verkligen att han har rätt, sådär lagom drygt en vecka för tidigt.
Själv tror jag på den 20 december. Jag vågar nog helt enkelt inte hoppas på att han kommer tidigare. Jag tror jag kommer gå över 2 veckor och sedan få bli igångsatt.

Vad tror ni?

Vecka 33

Dags för ny veckouppdatering. TACK och lov kan jag meddela att den här veckan varit bättre än förra. Jag bestämde mig för att inte sova mitt på dagen utan helt enkelt försöka att trötta ut mig så att jag var helt slut om kvällarna. Jag bestämde också att jag inte fick gå och lägga mig för tidigt utan jag skulle försöka vara uppe till 23tiden i alla fall och heller inte sova för länge om morgnarna utan vid kl 9 ska jag senast vakna.

Det har varit tufft för jag får ofta dippar mitt på dagen och jag är extremt trött om kvällarna men jag måste ändå säga att det hjälpt att vara ståndaktig. Jag har svårt att hålla mig vaken innan det är läggdags vilket gör att jag ganska smärtfritt somnar och sover hyfsat gott om natten.

Det är otroligt vilken skillnad det gör. Jag blir mindre grinig och orkar så mycket mer. Har större lust att göra roliga saker och det känns helt enkelt lite som att jag fått mitt vanliga liv tillbaka. Hoppas nu bara jag kan fortsätta såhär ett par veckor till.

Annars är väl det största den här veckan att jag börjat få rejäl foglossning. Det känns nästan som att det blir värre för var dag. Att gå längre stunder funkar helt enkelt inte längre. Eller det är lite dumt för jag kan luras av att jag orkar just för stunden men sedan någon/några timmar senare gör det så ont i hela bäckenet så jag knappt kan röra mig alls. Men fortfarande är jag glad att jag inte har den värsta sorten. Jag sitter ju åtminstone inte i rullstol än ;)Ska ringa till en sjukgymnast i nästa vecka som förhoppningsvis kan hjälpa mig lite.

Lille bebis väger drygt 2 kg nu och det känns att han börjar bli stor. Min mage har blivit himla stor om jag jämför med bilder från ett par veckor tillbaka i tiden. Och vad jag har förstått det så växer allt som mest just nu och några veckor framöver. Ska bli spännande att se hur stor min mage hinner bli innan det är dags.

Viktmässigt har jag nog ökat runt 10 kg nu. Har inga exakta siffror för när jag vägde mig hos barnmorskan här om dagen så hade jag både kläder och tunga stövlar på mig plus att jag nyss ätit frukost innan, så det är ganska svårt att veta hur mycket man borde dra av i vikt. Men som sagt, runt 10 kg tror jag.

Just det ja, förvärkar har jag börjat få också. Jag har ju haft som lätt mensvärk lite från och till under veckan och barnmorskan sa att det var förvärkar (eller växtvärk, det är lite svårt att säga) men jag känner ju hur bebisens huvud borrar ner sig lite då och då i bäckenet så jag tror nog det kan vara lite förvärkar också. Spännande!!

Dagens mage

Var hos barnmorskan igår och beskrev lite problem som jag haft senaste veckan eller två och det verkar som att jag fått foglossning nu :( Antagligen inte den värsta sorten för står och går gör jag ju även om jag bara klarar väldigt korta stunden innan jag får ont. Så jag har fått telefonnummer till sjukgymnast som förhoppningsvis ska kunna hjälpa lite. Det är ju trots allt ändå många veckor kvar att gå och ha ont.

Men jag är inte helt förvånad. Jag menar, det börjar bli tungt nu så det är inte konstigt att ryggen och bäckenet får ont. Är mest glad att jag kommit såhär långt innan jag drabbades. Vissa får ju foglossning väldigt tidigt och FY så tråkigt det måste vara.

Vecka 32+4

Liten kusin

Jag har förmånen att vara gravid samtidigt som min svägerska. Hon ligger lite efter mig i tiden, ganska exakt 3 månader, men det känns ju ändå vansinnigt roligt att ha "tajmat" in det så nära. Vår lille kille får alltså en kusin strax efter han själv är född så tänk vad roligt de kommer kunna ha när de växer upp.

De har önskat sig en liten tjej den här gången helt vansinnigt mycket (de har två små pojkar redan) och idag var de på RUL och tänka sig att det såg ut som en liten tjej :) Så nu bakas lilla tjejkusinen för fullt och vi alla ser så mycket fram emot att få veta vem hon är. Och jag måste erkänna att det nästan är lite bra att hon kommer några månader efter vår grabb, för då hinner liksom båda få sin speciella uppmärksamhet och välkomnande till världen :)

Dagens mage

Vecka 32+0

Bjuder på en dagens mage iförd mina otroooligt snygga städkläder. Men men, åter igen känns det som att den lilla bumpen har tagit en växtspurt. Pop sa det bara!!

Vecka 32

För första gången sedan vecka 12 ungefär så har den här veckan gått långsamt. Jag hoppas att det inte är en trend som hade tänkt hålla i sig för då kommer den här sista tiden bli otroligt jobbig.

Min kropp har liksom kämpat emot mig den här veckan och jag känner mig mörbultad. Jag börjar verkligen känna att det är tungt och nu vill jag inte riktigt vara med längre. Försöker att inte tänka på att det gott kan vara över 2 månader kvar. I bästa fall vill bebis kika ut några veckor tidigare och skona sin mammas krämpor och då kanske det "bara" är 1½ månad kvar.

Nätterna är för det mesta fruktansvärda. Jag ligger bara och vrider och vänder på mig och lyckas inte komma till ro mer än någon timma åt gången. Många nätter har jag legat vaken i flera timmar. En liten positiv sak är att jag inte är kissnödig på samma sätt på nätterna. Ibland klarar jag av hela nätter eller kanske bara upp och kissa en gång. Det är skönt i alla fall.

På dagarna är det tvärtom. Då får jag springa på toaletten i tid och otid. Jag vet inte om det är bebisen som håller på att sjunka ner lite eller om det bara är så att han sparkar på min blåsa, men de senaste dagarna har jag känt som vågor av stick/elstötar vid urinblåsan.

I övrigt har bebis varit nästan överaktiv den här veckan, alltså på ett jobbigt sätt. Det sparkas, buffas och bökas mest hela tiden. Jag tycker det känns obehagligt och inte alls häftigt när det känns som att han försöker ta sig ut på sidan av magen. När jag vilar på sidan är han definitivt inte nöjd för då sparkas det som bara den och ligger jag på rygg är han nöjd men då får jag syrebrist och mår illa istället, så det är inte lätt att hitta en bra ställning att vila på. Men såklart är det skönare att han är väldigt aktiv än om han hade varit väldigt lugn. Jag slipper åtminstone oroa mig.

Att jag är extremt trött på om dagarna är ju inte så himla konstigt med tanke på att jag inte sover på nätterna. Men icke desto mindre är det frustrerande. Jag har ingen ork till att åka iväg och hitta på saker och att bara sitta i en soffa hela dagarna är långtråkigt. Jag hoppas få lite bättre bukt på sömnen under kommande veckor så att jag åtminstone klarar av att åka till affären eller gå ut på en promenad.

Tillbakablick och blick in i framtiden

Har suttit och läst lite gamla inlägg i bloggen. En del från tiden med Lilly i magen men också en del från i påskas, då jag preciiis fått veta att jag var gravid igen.

Känner mig lite besviken över att bloggen på något vis riktigt riktigt blev densamma efter Lilly, men det har varit väldigt svårt att fokusera på att upprätthålla den blogg som jag ville ha från början när allt blev så annorlunda.

Nu för tiden finns det inte mycket ork till att vara engagerad i bloggvärlden. Kan bara tänka mig att min blogg för tillfället klassas som rätt tråkig då det ofta är brist på bilder och intressanta inlägg. Men så är det väl ibland kanske?

Jag har funderat mycket på att lägga bloggandet åt sidan. Det gjorde jag ju även efter att Lilly kom, men då kände jag ändå viss saknad så jag ville inte sluta helt. Jag har också funderat på att börja på ny kula helt. En del av mig känner nämligen att jag borde ha gjort det efter Lilly. Det här var på något vis hennes resa och hennes blogg. Att jag nu fyllt hennes resa med massa strunt om min ointressanta vardag känns fel. Det känns också fel mot vår lille kille som kanske inte får det utrymmet han förtjänar.

Äh, nu svamlar jag igen. Men jag vill väl egentligen bara på något vis förklara varför inlägget ibland kommer väldigt sällan. Varför bilderna knappt existerar och varför jag kanske inte orkar lägga ner tid och energi på att förmedla "viktiga" saker.

Tänker också jättemycket på hur jag kommer vilja göra när bebisen väl är ute. Han kommer vara vårt stora ansvar och jag vill INTE att det blir så att jag hänger ut honom på internet. Kommer jag vilja visa bilder på honom? Antagligen kommer jag vilja det för jag kommer ju vara hur stolt som helst, men hur många? Hur ofta? Hur mycket?

Vilken typ av blogg vill jag ha? Om jag ens kommer ha tid för en sådan.

Jag har väl hur som helst bestämt mig för att försöka fortsätta uppdatera bloggen de få veckor som ändå är kvar nu. Dels för att jag ändå vill ha det dokumenterat och dels för att jag vet att det är många som följt oss från början och såklart vill ni också veta vem det är som gömmer sig i min mage och ni vill nog veta att allt blev bra tillslut.

Så jag kör väl helt enkelt på till december någon gång och sedan får vi väl se vad som händer.

Lite inköpsfunderingar

Det finns 2 saker som jag har tänkt köpa men som jag undrar lite över. Kanske har någon här något tips eller fundering.

Det första är en amningskudde. Var på babyproffsen igår och insåg helt plötsligt att det inte bara finns en modell. Det fanns typ 4-5 stycken olika. En var liten, en var mellanstor, en jättestor, en annan hade två olika ändar osv. Hur ska man tänka här nu då? Liten eller stor kudde? Spelar formen någon roll? Vissa verkar gå mer runt medan andra är mer hästskoformade.

Det andra är en bärsjal. Jag har länge varit väldigt inne på att köpa en bärsjal. Det känns viktigt för mig att det är just en sjal och inte en sele. Dels rent ergonomiskt då sjalen verkar mycket bättre för min rygg men också för att sjal ser så himla mysigt ut för både mamma och bebis. De ligger så ombonat. MEN, det finns ju typ 754 olika modeller. Vilken ska man välja?

Kudde med olika ändar

Kudde som går hela vägen runt

Bananformad kudde

Vecka 31

Dagens mage vecka 31+3

En något sen veckouppdatering från min sida, men det blir en väldigt kort sådan den här gången för jag kan inte komma på att det direkt är någonting speciellt som hänt eller som är annorlunda.

Jag är trött och hungrig jämt, ungefär. Jag äter och sover därefter också. Jag känner mig inte som en 23åring i kroppen utan snarare 80 kanske, vilket känns frustrerande. Men det går väl över om ett par veckor när han väl är ute :)

Viktmässigt så har jag ökat ytterligare och ligger nu på +8,5 kg. Det går stadigt uppåt med andra ord.
Tycker för övrigt att det inte hänt så mycket med magen nu på ett tag. Men jag antar att den också kommer ta ett språng snart och bli riktigt stor. Jag hoppas det i alla fall för konstigt nog känner jag mig stundtals rätt liten om magen. Okej, liten är väl kanske att ta i, men definitivt inte så stor som jag förväntade mig vara vid den här tiden. Dock säger vänner och familj att jag ser jättestor ut så jag får väl lita på dem ;)

Mjölk

Igår hände det... det där som jag i princip aldrig trodde skulle hända. Jag läckte mjölk, bröstmjölk alltså. En liiiiiten droppe som jag först typ trodde var en vit pormask eller något på bröstvårtan, ha ha! Men när den gick att torka bort med handen så blev jag fundersam. Provade att pressa lite och visst, då kom det ut lite mer vätska som mest såg ut som vatten.

Jag jublade lite för jag tyckte det kändes så skönt på något sätt med en liten bekräftelse att mjölkproduktionen är på gång. Samtidigt var det en jättekonstig känsla att något kom ut... därifrån. Men det är väl bara att vänja sig. Om några månader är det ju tänkt att jag ska amma mängder, vilket jag ser fram emot :)

2 månader kvar

Nu är vi redan en vecka in i Oktober och det betyder att det bara är 2 månader kvar tills vår lille kille är här. Okej, man vet ju aldrig riktigt när det sker men vårt beräknade förlossningsdatum är den 5 december så det är ändå det jag utgår ifrån.

Angående att det är 2 månader kvar så har jag lite delade meningar om hur det känns. En del av mig tycker nämligen att det känns jättenära, för nära till och med medan en del av mig känner att det är sååå långt bort.

Om jag tänker att det bara är ungefär 8 veckor kvar så känns det som ingenting. Jag vet ju hur fort en vecka går och vips så går 4 veckor och vips 8. Det går fort. Ibland kan det stressa mig lite för jag känner mig inte riktigt redo att bli mamma än, vilket är konstigt eftersom att jag ändå haft en låååång tid på mig att förbereda mig på detta. Men jag antar att jag bara känner de där vanliga känslorna av oro som säkert de flesta gör. Det är väldigt överväldigande att veta att man kommer att ta hand om ett helt nytt liv och att den här nya lilla personen är helt beroende av en. Hela den karusellen startar om BARA 8 veckor och det finns liksom ingen återvändo nu. he he!

Sedan är det den där delen av mig som tänker att det är HELA 2 månader kvar, vilket känns som en lång tid när jag tänker månadsmässigt. Då känns det helt plötsligt som att bebisen aldrig kommer komma ut och jag tycker det känns tungt att tänka att jag måste vara gravid i 2 månader till. För om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt färdig med den biten nu. Med tanke på mina tidigare graviditeter så har jag varit gravid i 66 veckor nu UTAN att ha fått en bebis än. Visst, helt på rad har det ju inte varit, men det har inte varit mer än ett par veckor till 3 månader emellan, så i princip känns det som att det gått i ett. I många avseenden har jag ju ändå levt som en gravid vääääldigt länge, dvs, undvikigt vissa typer av mat osv. Närmare bestämt sedan mars 2012. Så efter 1½år med graviditet efter graviditet så känner jag mig färdig nu ;)

Jag längtar så efter att få se vem den lille pojken i magen är. Jag längtar efter att slippa kissa 100 gånger på natten (och dagen med för den delen). Jag ser fram emot att kunna gå längre än kvarteret runt och att inte bli andfådd av att knyta skorna eller gå upp för trappan. Ja, listan kan göras lång men det ska kort och gott bli skönt att inte dela min kropp på samma sätt med en bebis längre.

Ja, vi får väl se när den här lille knodden bestämmer sig för att kika ut. Kanske i november eller kanske inte förrän på julafton, vem vet? :) Hur som helst så hoppas jag nog att tiden går hyfsat snabbt. Trots att 8 veckor ibland kan kännas kort så tror jag att det är tillräckligt med tid för att hinna bli mer redo. Och mest redo av allt kommer jag nog bli när han väl är här!

Dagens mage

Det får bli ett kort litet mobilinlägg med dagens mage, mer hinns inte med idag :)

Vecka 31+0

Fullt upp idag

Redan fredag. Redan vecka 32 för mig och magen. Det känns verkligen nu att vi börjar gå mot slutet av den här graviditeten. Det är mycket som ska fixas än och om drygt en månad är det väl ändå läge att börja vara lite smått förberedd på att det kan bli bebis när som helst egentligen. Men jag tror jag kommer gå över tiden så jag har nog fortfarande gott om tid att fixa och dona :)

Hur som helst, idag har jag massa saker att göra. Det ska diskas, städas och baka bullar (för ingen har väl undgått att det är kanelbullens dag idag? :)

Sedan vid 17 får jag besök en stund och ska kanske försöka hinna med en dusch innan dess och efter det ska middag lagas och SEDAN kan vi kanske sätta oss ner med lite fredagsmys och slappa. Phu, inte lätt att vara ledig från jobb ;)

Ska försöka hinna slänga in en veckouppdatering eller dagens mage åtminstone. Men om inte, så får det bli en annan dag. Nu ska här förberedas inför helgen.

Besviken

I morse tänkte jag få en bra start på dagen och langade upp en mammatidning till frukosten. Började bläddra och läsa men det tog inte många sidor förrän jag rynkade på näsan och bara kände hur besvikelsen växte för varje ny artikel.

Det handlade mycket om hur man på bästa sätt blandar föräldraledighet/småbarnsåren med karriär. Bara det att när man läste lite mer noggrant så handlade det inte alls om hur man på bästa sätt blandar, utan snarare om vilket tillvägagångssätt som är BÄST för karriären. Japp, ni hörde rätt... Inte vad som är bäst för barnen, utan karriären.

Det stod bland annat om hur förödande det var att få 2-3 barn på raken och vara hemma med dem eller gå ner i tjänst och arbeta deltid under en längre period. Inte ens ett hederligt litet föräldraledigt år verkar vi kunna unna oss för det verkar tydligen också vara förödande för karriären. Man ska nämligen inte kunna släppa sitt jobb helt utan måste hålla sig lite uppdaterad och gärna gå på lite konferenser och möten under föräldraledigheten.

Dessa nya åsikter som förs fram som fakta tillsammans med politiska uttalanden som "död åt familjen" och politiska förslag/beslut som definitivt inte gynnar familjen får mig att seriöst undra var samhället är på väg? Familjer som enhet ska ta mindre och mindre plats och individen, självständigheten och karriärsmänniskan ska ta större plats.

Skilsmässorna ökar och det eviga livspusslet ska gå ihop ändå. Men vad utgår man ifrån då? Jo, man utgår från det som passar föräldrarna bäst. Växelvis boende från väldigt tidiga åldrar och alla möjliga knasiga konstellationer för att det passar föräldrarnas arbete bäst så eller för att föräldrarna saknar sina barn och inte klarar mer än ett par dagar ifrån varandra.

Jag sliter mitt hår och förstår inte riktigt var det gått så snett? Jag är nämligen av den där uråldriga åsikten att man ska göra allt för barnens bästa. Och JA, det innebär stora uppoffringar från sin egen karriär och sitt egna privatliv. Men gör man inte det med glädje för att ens barn ska få den bästa starten och uppväxten i livet?

Alla familjer ser olika ut och givetvis kan inte alla fungera på exakt samma vis. Men jag tycker ändå att om det finns barn med i bilden så ska man utgå från deras bästa. Personligen har jag inte skaffat barn för att bara ha tid för de halvhjärtat med ena foten i karriären. När jag är föräldraledig så är jag det 100% under den tiden som jag tycker är lämplig. Småbarnsåren är ändå en relativt kort tid och jag tänker då ta tillvara på den tiden tillsammans med mina barn. Jobbet och egentiden får ligga på vila ett tag och vet ni vad... Det gör mig inte ett dugg!!!