2 månader kvar

Nu är vi redan en vecka in i Oktober och det betyder att det bara är 2 månader kvar tills vår lille kille är här. Okej, man vet ju aldrig riktigt när det sker men vårt beräknade förlossningsdatum är den 5 december så det är ändå det jag utgår ifrån.

Angående att det är 2 månader kvar så har jag lite delade meningar om hur det känns. En del av mig tycker nämligen att det känns jättenära, för nära till och med medan en del av mig känner att det är sååå långt bort.

Om jag tänker att det bara är ungefär 8 veckor kvar så känns det som ingenting. Jag vet ju hur fort en vecka går och vips så går 4 veckor och vips 8. Det går fort. Ibland kan det stressa mig lite för jag känner mig inte riktigt redo att bli mamma än, vilket är konstigt eftersom att jag ändå haft en låååång tid på mig att förbereda mig på detta. Men jag antar att jag bara känner de där vanliga känslorna av oro som säkert de flesta gör. Det är väldigt överväldigande att veta att man kommer att ta hand om ett helt nytt liv och att den här nya lilla personen är helt beroende av en. Hela den karusellen startar om BARA 8 veckor och det finns liksom ingen återvändo nu. he he!

Sedan är det den där delen av mig som tänker att det är HELA 2 månader kvar, vilket känns som en lång tid när jag tänker månadsmässigt. Då känns det helt plötsligt som att bebisen aldrig kommer komma ut och jag tycker det känns tungt att tänka att jag måste vara gravid i 2 månader till. För om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt färdig med den biten nu. Med tanke på mina tidigare graviditeter så har jag varit gravid i 66 veckor nu UTAN att ha fått en bebis än. Visst, helt på rad har det ju inte varit, men det har inte varit mer än ett par veckor till 3 månader emellan, så i princip känns det som att det gått i ett. I många avseenden har jag ju ändå levt som en gravid vääääldigt länge, dvs, undvikigt vissa typer av mat osv. Närmare bestämt sedan mars 2012. Så efter 1½år med graviditet efter graviditet så känner jag mig färdig nu ;)

Jag längtar så efter att få se vem den lille pojken i magen är. Jag längtar efter att slippa kissa 100 gånger på natten (och dagen med för den delen). Jag ser fram emot att kunna gå längre än kvarteret runt och att inte bli andfådd av att knyta skorna eller gå upp för trappan. Ja, listan kan göras lång men det ska kort och gott bli skönt att inte dela min kropp på samma sätt med en bebis längre.

Ja, vi får väl se när den här lille knodden bestämmer sig för att kika ut. Kanske i november eller kanske inte förrän på julafton, vem vet? :) Hur som helst så hoppas jag nog att tiden går hyfsat snabbt. Trots att 8 veckor ibland kan kännas kort så tror jag att det är tillräckligt med tid för att hinna bli mer redo. Och mest redo av allt kommer jag nog bli när han väl är här!