Tänka sig...

Idag är det alltså den 31 augusti och de senaste dagarna har ju bara flugit fram. Jag har sett fram emot en tre dagar lång ledighet som nu är inledd och dessutom har jag haft fullt upp på jobbet. Så jag har "äntligen" kunnat släppa de mesta tankarna på missfallet som ägde rum för nu drygt 4 veckor sedan.

Jag har ju haft mensvärk nu i ca 1 vecka och gått med binda ungefär lika länge för att invänta mensen. Men icke! Dock har jag bara försökt att inte tänka för mycket på det eftersom att det kan ta ca 6-8 veckor innan man får tillbaka mensen.

Men i morse tänkte jag åtminstone göra ett graviditetstest för att kolla om nu alla hormoner har försvunnit ur kroppen.

Efter 1 minut ungefär kom det där rackarns svaga strecket upp. "Jaha" tänkte jag. Då kanske det tar flera veckor till innan mensen kommer. MEN, inte tror jag att jag behöver oroa mig för den där mensen mer... Efter 2 minuter var strecket lite starkare och efter ca 5 minuter så var det ingen tvekan om att det inte är gamla hormoner det rör sig om utan nya... som ökar. Jag är gravid.

Det kunde jag verkligen inte tro. Det gick ju väldans snabbt. Och särskilt med tanke på att vi inte ens försökte. Men givetvis är våra leenden upp till öronen och vi är jätteglada även om vi kanske inte riktigt vågar börja drömma helt än.

Träning

I början av månaden berättade jag att det var dags att bli av med några extrakilon och hoppades vara nere i ca 64 nu vid månadsslutet. Jag ska vara ärlig och berätta att jag INTE har lyckats med det målet. Hela min tillvaro har varit som en liten berg och dalbana det senaste och träningen lades på hyllan och godispåsen kom fram.

Nu, den senaste veckan har jag dock skött mig väl och jag lyckas ändå komma ner något/några kilo sedan sist. Nu är det bara att fortsätta äta rätt och träna. Det får helt enkelt ta den tid det tar...

Idag ska vi ta oss ut i löparspåret igen. Härliga 8 km i skogen väntar. Jag ser fram emot det. Men det verkar vara kallt ute nu. Det ser nästan ut som frost och vinter. Usch! 9 grader sa mobilappen. Känns väl kanske mindre kul. Men men :)

Det är alltid så skönt och befriande efter att man har tränat. När man kommer in igen och kan ställa sig i en varm dusch, dricka välförtjänt vatten och stretcha.

Djurplågeri

Ledsen att bloggen har fått vara sista prioritet ett par dagar. Jag har helt enkelt jobbat för mycket och varit alldeles för trött för att orka skriva något. Dagarna har rusat fram och det har inte varit helt lätt att försöka kombinera jobb, sömn, mat, träning, hushållssysslor OCH hobbys.

Nu är jag ledig fredag, lördag och söndag så förhoppningsvis hinner jag med det mesta som jag önskar nu.

Så till saken... Det har varit en söt fluffig, ganska liten katt som legat utanför vår port nu när jag kommit hem varje kväll i kanske 4-5 dygn. Har även sett den både på morgonen och eftermiddagarna så i förrgår började jag undra om katten kanske sprungit bort.

Jag minns själv hur det var när vi hade små kattungar hos mamma och pappa. De sprang bort i början och det tog ett par månader innan de visste riktigt var de hörde hemma och hur de hittade hem.

Igår kväll blev jag lite orolig och försökte ta kontakt med katten. När jag hukade mig ner kom den springandes direkt. När jag klappade den över ryggen stannade mitt hjärta en sekund för under den fluffiga pälsen kände jag BARA knotor. Katten var helt mager och hade antagligen inte ätit något på bra länge.

Jag ville helst ta in den bums. Men visste inte riktigt vad man borde göra. Vi kunde dessutom inte heller vara helt säkra på att den inte hörde hemma i närheten eftersom den hade halsband (dock utan någon liten hylsa eller bricka med nummer) så jag bad kärleken springa upp och hämta lite skinka och ost. Katten åt av bara farten.

Vi lämnade den hur som helst där ute och jag kände att det inte kändes så bra. Jag tänkte på katten över natten och på väg hem från jobbet så bestämde jag att om den fortfarande satt kvar där så skulle den få komma in.

När jag kom hem SPÖregnade det verkligen och katten syntes inte till. Jag gick in men fick bara en känsla av att gå ut igen. 2 minuter senare var jag nere vid porten och där satt han. Han fick följa med in.

Han verkade först lite förvirrad och när han kom in i lägenheten så jamade han kanske i 1 minut. Sedan gav vi honom lite att äta och dricka. Efter kanske 5 minuter gick han fram till oss och började gosa och lade sig sedan tillrätta på mattan i vardagsrummet och började spinna.

Vi kollade upp på internet att man tydligen ska ringa polisen vid upphittade husdjur. Men innan vi gjorde det tänkte jag kolla om katten hade något chip eller liknande. Jag hade ingen riktigt aning om var detta chip skulle sitta så jag tänkte hur som helst att jag skulle ta av halsbandet för att dubbelkolla om det fanns någon info där på.

Sagt och gjort, på undersidan av halsbanden fanns ett nummer och jag blev jätteglad och tänkte "Yes, nu kommer någon bli jätteglad när vi ringer angående deras försvunna katt". MEN inte...

Det var en kvinna som svarade i telefonen och sa att "Nej nej, katten är inte bortsprungen. Den brukar gå ute och stryka". Då förklarade vi att den ju var jättemager och vi hade sett den flera dagar och den verkar jättehungrig och vi trodde verkligen den hade kommit bort. Då svarade hon "Nej. Han är 15 år gammal så han är bara gammal och sjuk. Han har problem med lever och njurarna och allt möjligt och det är därför han inte äter så mycket och är så mager. Han bajsar och kissar inomhus hela tiden nu så han får inte vara inne längre men jag ska avliva honom vilken dag som helst."

Vi sa väl okej och la på luren. Lät katten äta upp och gick sedan ut med den igen. Det tog emot att göra det.
Jag tycker det är fruktansvärt. Inte att en katt blir gammal och behöver avlivas, det är ju helt normalt om katten är 15 år. MEN att inte avliva katten då man VET att den är sjuk med både lever och njurproblem och inte äter heller (vilket jag inte helt tror på eftersom den åt bra hos oss). Hur kan man kasta ut sin katt i typ en vecka för att den bajsar och kissar hemma bara för att man tänker gå till veterinären lite senare. I mina ögon är det rent djurplågeri. Hon kastar alltså ut katten utan mat och dryck (kanske för att den ska dö av sig självt och slippa betala avlivningen?).

Jag blev faktiskt riktigt ledsen när detta hände.
När våra katter blir sjuka och inte går att rädda så drar vi inte ut på lidandet. Bättre att den får dö lugnt, utan massa plågor. Ibland måste man ju fatta jobbiga beslut (så som en avlivning t.ex.) men har man husdjur så har man också ett ansvar. Människor som plågar djur så borde verkligen inte få ha djur. Det gör mig dessutom lite mörkrädd... Undra hur människan behandlar sina eventuella barn?

Väntar och väntar

Jag har ju "förutspått" att mensen skulle komma idag. Men än så länge lyser den med sin frånvaro. Har haft som lite mensvärk från och till ett par timmar så tror hela tiden att det är på G. Men i värsta fall tar det väl ytterligare några veckor även om det känns ytterst osannolikt med tanke på hur mina äggstockar/livmoder har betett sig de senaste dagarna...

Bara att vänta och se vad kroppen håller på med :)

Träning

Som jag skrev igår så har träning legat lite på hyllan, minst, den senaste veckan. Jag har varken haft riktig lust eller ork mitt i allt jobb och oron/nyfikenheten inför en eventuell graviditet. Men efter igår kände jag ingen direkt orsak till att skjuta upp träningen så vi tog oss ut och sprang (eller tja, gåsprang är väl rättare sagt) 8 km.

Spurtade den sista 1,5 km och det kändes riktigt skönt!

Försöker tänka mer på vardagsmotion och en bra kosthållning nu även om det känns jobbigt då jag gärna tröstäter mellan varven. men vad blir bättre av det? Bättre att försöka komma i form till en kommande graviditet i framtiden. Så det satsar jag på nu.

Det är riktigt tråkväder ute idag men jag har lovat mig själv att dra mig ut en stund i alla fall så det får jag väl göra då!

Shopping

Jag har en ledig dag idag så vi bestämde att vi skulle upp tidigt i morse och åka till Gekås, Ullared för att shoppa lite. Vaknade med sprängande huvudvärk men efter en Alvedon, lite vatten och mat kändes det bra. Jag sov en del i bilen på väg med kudde och filt. Blev nästan lite nostalgisk från resor som liten med just kudde och filt.

Vi kom dit ganska tidigt så det var inte mycket folk där, för en gångs skull. Vi hittade massa användbara saker och en del onödiga saker som också fick följa med hem.

Kändes faktiskt lite sorligt att vi i princip undvek barnavdelningarna men prylar/kläder. Hade gärna köpt några söta saker om jag varit gravid. Nu vågar jag inte ha saker liggandes hemma. Kanske blir jobbigt psykiskt. Därför struntade vi helt i att ens titta :(

Längtar så till dagen då vi får gå runt i affärer och köpa små små kläder och gosiga filtar, gosedjur, vagn, säng och allt det där som en liten bebis behöver. Suck... När det nu blir vår tur vill säga. Känns långt bort för stunden.

Hur som helst var det skönt att komma iväg ett tag och tänka på lite annat och bara shoppa loss :)

Nya tag

Idag testde jag igen. Vaknade kl 3 inatt och 3.30 kunde jag inte hålla mig längre. Har sovit så dåligt de senaste dagarna. Efter 1 minut dök strecket upp och då tänkte jag... GRAVID! Men strecket blev aldrig mer än typ en skugga så efter 10 minuter förstod jag ju att det bara är gamla hormoner som inte gått ur kroppen än. Tråkigt på ett sätt. Skönt att veta vad som händer.

Efter förra missfallet tog det exakt 28 dagar att få mens igen. Blir det så även denna gång borde den komma imorgon.

Nu ska jag försöka slappna av, njuta av mat och mys. Koncentrera mig på framtida aktiviteter och äääntligen starta med träningen igen (som för övrigt har legat helt på hyllan den senaste veckan).

Funderingar

Ja, just nu är det mycket som snurrar. Givetvis handlar det mesta om jag åter igen är gravid eller ej.

Sitter här på en gunga i någon lekpark och mår lite allmänt illa. Vet inte om jag ska tolka det som ett tecken på graviditet, magsjuka eller stress/oro.

Vad gäller allt det här med graviditet så skulle vi givetsvis bli jätteglada om det nu var så. Å andra sidan hade vi ju bestämt att inte direkt aktivt försöka, vilket vi inte heller gjort direkt, så tanken på en ickegraviditet just nu känns inte heller jättejobbigt eller hemskt.

Är jag gravid kommer oron finnas där hela tiden. Det känns faktiskt jobbigt. Man vill ju kunna njuta av ett blivande barn, en nyskapad familj.

Hoppas på en graviditet gör jag, det kan jag inte förneka. Men mest av allt hoppas jag att nästa graviditet som jag har, oavsett om den redan börjat eller börjar om 1 år, kommer gå vägen...

Vi längtar så efter att få bli föräldrar. Kan inte tänka mig en finare välsignelse än att få barn.

Förhoppningsvis får vi veta mer vad som är på gång i morgon :)

Kan inte sova

Vaknade vid 4.30 i morse och kände mig klarvaken. Vid 5.15 gav jag upp insåg denna nattens sömn vara över. Det blev inte allt för många timmar i natt och min kropp känner sig trött, men inte sömnig.

Det har varit så himla många tankar som farit runt i mitt huvud. Vad händer i mig?
I går precis när jag låg och försökte somna så kände jag, åter igen, en del stickningar i livmodertrakten. Vet inte riktigt om det betyder något alls. Försöker läsa av min kropp, men just nu vill den inte ge mig mycket att gå på. Tycker brösten känns "lite annorlunda". Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Antingen är det bara vanliga "innan mens"krämpor som ger sig till känna.

Hur som helst är jag inte ett dugg klokare än vad jag var igår och något test idag blir det inte heller. Har inget hemma, dessutom känns det nästan lite meningslöst såhär dagen efter. Tänkte se till att fixa något som kan tas imorgon med morgonurinen.

Ska försöka sysselsätta mig under dagen och inte försöka tänka för mycket på om/hur/när/vad som händer. Det blir som det blir helt enkelt. Oavsett vad jag önskar, hoppas och tror.

Chockad och förvirrad

Här sitter jag, i min pyjamas, med ett graviditetstest som visar två streck. Visserligen ett svagt sådant men ett tydligt starkt för att både jag och kärleken med blåtta ögat kan se det. Just nu vet jag varken ut eller in, vad jag ska tro.

Dryga 3 veckor har gått sedan missfallet. Det tog en vecka att sluta blöda och några dagar efter det testade jag helt negativt på test (åtminstone inom testtiden, sedan dök det upp ett svagt streck efter kanske 20 min). Räknade detta då som helt negativt eftersom man inte ska räkna plus efter utgångstiden och tänkte bara att det var skönt att det gick så snabbt att bli av med hormonerna. Har inte tagit mer test sedan dess.

Förra gången så blev mina test inte helt negativa förrän efter exakt 4 veckor, då jag fick min mens.

De senaste dagarna har jag känt att något känns annorlunda i kroppen. Jag har känt stickningar i magen och haft tydliga känningar på vänster sida, precis som vid de två andra graviditeterna.

Eftersom jag hade ett test kvar hemma (Clear blue, inte digitalt) så tänkte jag att jag lika väl kunde ta det nu.
Efter ca 2 minuter började jag skymta ett andra streck, som visserligen knappt är synbart, MEN det är synbart.

Nu känner jag att jag nästan ångrar att jag tog det här testet. Jag vet ju att hormoner kan vara kvar i kroppen i upp till 9 veckor. Samtidigt är jag så övertygad om att mina hormoner redan försvunnit. Visserligen var det med ett annat test och det kanske gör skillnad?

Nu känner jag mig fruktansvärt förvirrad och undrar om det ens är fysiskt möjligt att vara gravid 3 veckor efter ett missfall och få plus?? Vågar inte hoppas på goda nyheter och vet inte riktigt hur jag ska känna eller tänka just nu!

Firandet

Vi spenderade ju vår bröllopsdag på ett jättefint SPAhotell i grannstaden. Vi bestämde oss faktiskt inte förrän, så sent som, kvällen innan att åka just dit och helt plötsligt stod vi med "deluxerummet" till förfogande.

Jag ska erkänna att jag kände mig lite lyxig när vi kom insvassande och personalen verkade behandla oss som ett kungapar. När vi sedan kom in i rummet föll vi nästan baklänges. Visst visste vi att rummet skulle vara 29 m2 stort och innehålla både jacuzzi och bastu och vi hade räknat på det och förstått att storleken skulle vara ungefär som vårt vardagsrum.

Som sagt, när vi öppnade dörren steg vi då inte in i något 29 m2 rum. Möjligtvis var sovdelen och vardagsrummet av denna storlek MEN med en stor rymlig hall och ett STORT badrum så var kvadratmeterna säkerligen en stor underdrift.

Dessutom bodde vi näst högst upp med stora fönster som löpte ut mot hela fina stan. Det kändes verkligen lyxigt. Vi blev som små barn som hoppade, kastade oss i sängen och blev helt fnissiga. Det första vi gjorde var att sätta på jacuzzin där vi sedan låg ett bra tag.

Pricken över i var väl ändå att vi beställde room service till kl 19. Kl 19.40 hade maten fortfarande inte kommit och vi var lite smått irriterade. Vi ringde då och påminde om de varmrätter som vi beställt och det kom då fram att de helt enkelt glömt. Helt okej med oss, alla är människor, alla kan glömma. Men hotellet tyckte givetvis detta var genant så de ville bjuda på dricka.



Varken jag eller maken dricker alkohol så vi berättade det och beställde således in två läsk istället. När roomservicen väl kom en halvtimma senare så var det inte bara två enorma fat mat som vi beställt, dessutom kom ju drickorna OCH två desserter som var suuuupergoda.

Vi var helt lyriska över att denna fina kompensation och nu vet jag ju också hur det är att få room service. Tyvärr kom inte den där stora vagnen med upp, som man ser på TV, men det gjorde ingenting. Det här med room service beställdes inte för sista gången i den här familjen.

Sängen var 210 cm bred och vi som alltid ligger tätt ihop hade svårt att ens täcka halva. Vi hade gått fått plats ett par till i den sängen :)

Frukosten var, även den, helt underbar. Det fanns.... ALLT. Verkligen allt! Hårdkokt ägg, löskokt ägg, bacon, korv, köttbullar, olika yoghurtar, olika bröd, alla sorters pålägg, massa frön, torkade frukter, meloner, massa syltar, olika juicer, risgrynsgröt, sill, ja till och med lite wienerbröd. Vi åt MYCKET mer än vad vi egentligen borde. Faktum är att vi nästan var mätta från gårdagens middag.

Summan av kardemumman så var detta en fantastiskt lyckad dag. Det var underbart att vara bara vi, njuta av tvåsamheten och lugnet. Detta var definitivt inte sista gången vi gjorde en sådan här grej.

Kort update

Det var verkligen en fantastisk dag igår. Hade gärna velat uppdatera med lite bilder o text men det får bli imorgon. Sitter på hållplatsen påväg hem från jobbet. Väl hemma kallar sängen och sedan upp i ottan för jobb igen. Sov gott alla

Bröllopsdag

Tänk att det redan gått två hela år sedan vi blev man och hustru. Jag kan knappt tro det ibland att lilla jag har haft äran att få vara med min livskamrat så länge och att jag kommer få vara med honom i så många år till. Älskar bara tanken på det hela och verkligheten är ju så mycket bättre än tanken.

För två år och kanske 1 h sedan kom vi ut som helt nygifta. När man tittar tillbaka på bilder var vi så otroligt lyckliga och helt galet kära. Det riktigt gnistrar ur ögonen och man ser verkligen att vi älskar varandra.

Jag minns hur nervös jag var och hur snabbt allt släppte och övergick till enorm lycka så fort vi sagt JA.

En dag som denna blir man lätt kär på nytt. Man tänker tillbaka på den fina dagen vi hade för 2 år sedan och hur fint vi haft det sedan dess. Kärleken hade gjort en fin video till mig där det fanns bilder och filmklipp från tiden då vi började dejta fram till nu.

Det var jättekul att se och jag blev helt tårögd av allt fint vi gjort tillsammans och att se den där nykärheten var så mysigt.

I eftermiddag ska vi lyxa till det och åka till grannstaden och bo på SPAhotell. Längtar jättemycket att få fira den här dagen ordentligt tillsammans. Att få vara bara vi, njuta av varandra och lite lyx. Maken har t.o.m lovat mig att vi kan beställa room service (Ja, det kan låta löjligt men jag vill verkligen prova det för det har jag drömt om sedan jag såg det på film sedan jag var liten, he he)


 

Följa landets lagar

Hur många är det egentligen som följer landets lagar? Ni vet alla de där småsakerna som de flesta ändå gör så att det helt plötsligt blir normalt. Så som att ladda ner musik, filmer, spel och annat kul. Eller att köra (mycket) för fort på vägarna.

Vi bestämde oss för ett tag sedan att det var dags att sluta med allt det där som "alla andra" gör. Att alla andra gör det gör det nämligen inte mer rätt. De flesta skulle väl dra sig för att gå in i en video/musikaffär och sno med sig varor. Möjligtvis kolla på prislappen, tycka att kostnaden var för hög och gå ut. Gå raka vägen hem och istället ladda ner det man ville ha.... helt kostnadsfritt. MEN, det är faktiskt inte mer rätt än att gå till butiken och stjäla.

Till vår stora glädje har vi nu insett att det inte ALLS kostar sådana stora summor att faktiskt, lagligt och ärligt, köpa de filmer vi vill ha. Har hittat massa kvalitéfilmer på ICA, Willys och utförsäljningar där det varit 3 för 99 kr, 50 % osv.

Så mycket film som vi köpt den senaste tiden har vi nog inte gjort under flera år tidigare. Men ack så skönt det känns att veta att man gjort sin lilla del för samhället och att man med gott samvete kan titta. Det har dessutom blivit mycket mindre strunt vi tittar på. Nu köper vi det som vi vet/anar är av god kvalité.

Vad kommer till exempelvis bilkörning så tycker jag att det är fruktansvärt hur fort många kör. Jag kan förstå att det känns stressigt att ligga bakom någon som kör "långsamt" när det inte finns annat hinder framför. MEN jag har blivit så otroligt medveten om vad som kan hända i höga hastigheter att jag själv snarare är en sådan som ligger lite under gränsen än över. Hastighetsgränserna är ju till för oss och vår säkerhet. Kan inte ens tänka mig hur försiktig jag skulle vara om jag hade små värdefulla barn i bilen.

Vi kör ju dessutom en rätt liten bil så blir vi påkörda i hög hastighet så blir det väl bara mos av oss. Usch.

Jag känner verkligen inte att det är värt att förlora min integritet p.g.a att jag vill spara några extra kronor eller komma fram till jobb/party/vänner några extra minuter tidigare.

Kalas

Och så var det dags för det lilla släktkalaset. Vi hade bestämt att mamma och pappa skulle bjuda på mat och jag skulle ta med tårta.

Hade lite svårt att bestämma mig vad jag skulle tillreda för bakverk men tillslut blev det en smarrig marängtårta. Vi var totalt 7 personer på kalaset och trots att tårtan var en hel plåt stor så gick allt ner. Så det tar jag helt enkelt som ett gott betyg :)

Efter middagen spelade vi lite Boule och VI vann, jag och kärleken.

Känner mig lite som en pensionär eller något men kl är nu snart 21 och jag är helt slut efter dagens aktiviteter. ha ha.

 

Snart 3 veckor sedan

Ja, det var snart 3 veckor sedan jag fick missfall. Tänk vad tiden ändå går fort. Det här missfallet var något helt annat än förra gången. Både rent fysiskt och psykiskt. Den här gången var det liksom som att det skakade mig mer.

 En gång, okej... Otur och jättetråkigt. Dessutom väldigt otippat. Men ändå... otur. Nya tag nästa gång. Andra gången var det väl kanske inte lika oväntat men sorgen blev nog större. Det kändes liksom som ett bevis på att någonting i mig faktiskt inte ÄR rätt.

Nu vet jag visserligen att det inte behöver vara något fel. Men när en tredje graviditet kommer så kommer jag med all sannolikhet INTE kunna slappna av förrän v 13 eller kanske t.o.m efter det stora ultraljudet.

En liten tröst är dock att skulle det gå fel ännu en gång så har jag väl rätt till (tror jag?) att få en utredning för att se om det är något man kan göra åt. Tabletter eller vad vet jag som kan hjälpa bebisen på traven att stanna kvar. För att bli gravid verkar ju inte riktigt vara mitt stora problem.

Tänk när allt inte blir som man tänkt sig.
Hade min första graviditet fortskridit som vanligt så skulle vi haft vår bebis om 4 månader. Det är helt otroligt. Hade antagligen haft en fin rund mage nu och hade väl börjat köpa in både den ena och andra. Vad mysigt det hade varit. BF i december. Jag hade precis hunnit börja vänja mig vid tanken på att bebisen kunde komma på julafton och att det kanske inte var det roligaste men jag såg alla fördelar med ett litet decemberbarn och det bara kändes helt perfekt :)

Nu blir det inte december och inte mars heller för den delen. Tror jag kommer känna lite smått ångest om jag inte är gravid i december. Egentligen ska man väl inte tänka så mycket "om". Men jag gör det ändå. OM allt hade gått bra så hade det varit si och så. OM jag blir gravid då så får jag bebis då och då.

Ja, i alla fall så har det varit så det senaste halvåret. Men nu har jag, tack och lov, kunnat släppa de där tankarna lite. Jag vet ju ändå att det inte alltid blir som man tänkt sig. Vi får helt enkelt vänta och låta tiden visa. Till slut så får vi väl barn på något sätt i alla fall :) Fram tills dess får man passa på att njuta av allt runt omkring.

Ut idag!

Det har varit lite tyst här i bloggen de senaste dagarna. Jag har helt enkelt inte haft tid för annat än jobb och hushållssysslor. Mindre roligt såklart, men sånt är livet. Idag blir tyvärr inte mycket bättre.

Vi ska på inflyttningsfest ikväll hos en kompis och nu fixar vi oss för fullt här hemma för att bli fina :) Ska bli skönt att komma iväg ikväll. Det var sååå längesedan vi var ute på något lite mer festligt ihop. Jag kom på mig själv för ett par dagar sedan att sakna att alltid fixade till mig på morgonen.

Vet att när jag gick i skolan så var jag så noga varje dag med vad jag hade på mig och hur jag såg ut. Det har liksom blivit lite mindre viktigt nu när jag hellre har prioriterat sömn framför smink. Men lite ändring där har jag bestämt mig för. Jag mår bra av att känna mig fin :) Men vem gör inte det?

Nej, nu ska jag tillbaka till spegeln igen och fortsätta fixet.

Sista sommardagarna

 Undrar om sommarens slut är nära nu? Tycker mig kunna känna den där höstkylan om morgnarna. Kalla mornar, källar och nätter, varma dagar. Det är definitivt hösten som är på gång.

Vi försöker hur som helst krama det sista ur den här sommaren och det har resulterat i några riktigt underbara dagar.

Idag gick jag upp tidigt för att baka bullar. Vi hade bestämt att vi skulle ut och paddla kanot idag. Vädret var tack och lov på vår sidan så vid 10-tiden bar det av mot sjön och kanotpaddlingen. Vi hade med oss nybakta bullar, pannkakor, massa frukt och kakor. Inte direkt den nyttigaste picknicken men vi njöt till fullo.

Att paddla var till en början inte riktigt "vår grej" men efter si sådär 1 timma fattade vi grejen och kom tillslut fram till vår lilla ö där vi landade ett par timmar och njöt av fridfullheten, maten och kortspel i goda vänners lag. Hemfärden var en ren fröjd då vi faktiskt fått in tempot och tekniken.

De senaste dagarna har, underbart nog, erbjudit många soltimmar så vi har passat på att njuta av naturen i form av promenader och naturnöjen. Mycket äta i gräset och sola benen på parkbänken har det blivit.

Det är just sådana här dagar, när man går upp tidigt och är riktigt trött vid 22tiden, som man är riktigt glad över den svenska sommaren. När man kan vara ute en hel dag i solen och bli slö på kvällen för att man har hållit igång en hel dag.

Nu fattas bara lite bärplock och bad för att jag, med gott samvete och nöjsamt, kan lämna sommaren 2012 bakom mig och välkomna höstens vackra färger och klara luft.

Födelsedagsbarn

Idag är det min tur att vara födelsedagsbarn. 22 år. Tänk vad tiden går fort. Jag är redan 22 år. Tycker detta är en bra ålder så nu kan jag gärna stanna här i några år. Om det ändå vore så väl att man kunde välja.

Igår kväll bakade jag en tårta för dagens ändamål och givetvis så gick vår kyl/frys sönder i natt så när vi kom upp i morse så var det helt varmt i kylskåpet. Tårtan var helt förstörd :( Så himla typiskt. Nu orkar jag inte göra en ny tårta så det får väl bli en liten godbit på något café eller restaurang.

Idag har jag beställd sushi till lunch. Först hade vi tänkt åka ut till havet och promenera och äta där men det ska regna här så nu funderar vi på vilken grannstad vi ska åka till för att kanske få lite solglimtar och undvika regnet. Funderar på att bowla, gå på bio eller något annat kul. Kanske gå på djurpark? Det var så längesedan nu, så det skulle vara kul. Vi får väl se vad det blir tillslut.

I övrigt så har morgonen startat underbart. Vaknade tidigt av att kärleken kom med frukost på sängen och massa roliga paket. Kläder, böcker, filmer och body lotion. Precis vad jag behövde och ville ha. Nu kan jag vara sysselsatt ett par veckor framöver med underhållning :)

Ha ha, min älskade prins kunde inte hålla sig till längre än 6.30 innan han gick upp i morse. Han hade dessutom väldigt svårt att somna igår kväll och dessutom har han pratat om min födelsedag i princip varje dag den senaste veckan. Jag har liksom kommit över det där stadiet när födelsedagar och julaftnar är något jag går och längtar till. Givetvis tycker jag att det är kul när de kommer, mysigt med uppmärksamhet och paket. Men han fullkomligt älskar det. Så gulligt när vuxna män ibland blir som små pojkar. Min pappa är likadan... ha ha. över 60 år men ack så kul med paket :) Undrar om det är ett manligt fenomen?

Nåväl, om ca en månad får han sin efterlängtade dag han också.

Nu ska vi ut och njuta av den här dagen, umgås och fira.

Vackra söndag

Sol ÅTER igen här idag. Helt underbart. Vi satt ute på jobbet idag och bara njöt i solen. Vilken himla tur att vi har den där uteplatsen på jobbet så man inte blir helt instängd.

Nu är jag hemma igen och väntar på att kärleken ska komma hem från kyrkan. Orkar inte riktigt börja med mat än men snart ska jag nog också orka ta mig upp ur soffan. Var riktigt tungt att gå upp vis 6 i morse.

Nu är jag ledig i två dagar och jag ska verkligen bara NJUTA av att vara!

Vädret säger regn men jag hoppas på sol. Om det trots allt blir regn så kanske vi tar vår lilla bil och åker iväg till någon annan dag som faktiskt har lite sol att erbjuda. Känner ett enormt behov av att dra ut de sista sommarstrålarna och få känna det sista värmen innan hösten kommer, vilket den gör snabbt!

Kvällsmys

Idag var ytterligare en av många dagar som jag åter igen blev påmind om varför jag valde att just kärleken skulle bli min utvalde make. Så kärleksfull, påhittig, humoristisk och otrooooligt godhjärtad. Han är utan tvekan den bästa jag känner. Min prins :)








Blev överraskad med picknick vid havet och solnedgången. Det blev ett underbart slut på den här dagen!

Första träningsrundan

Ja, ett av besluten var ju även att gå ner i vikt. Med mina 160 cm och 68 kg blir jag ofta besviken när kläderna stramar åt på helt fel ställen och kärlekshandtagen putar ut lite VÄL mycket.

Att träna och äta hälsosamt är underbart. När det blivit en rutin efter ett par veckor går det av bara farten och kilona rasar.

Idag var min första löptur på MÅNGA veckor. Det blev 6-7 km på en tid som inte ens är värd att nämna och ack så stolt jag var över mig själv. Jag tog mig runt och det var mitt mål. Jag fick gåspringa lite i backarna men jag tog mig runt. Nu kan det bara bli bättre.

Ska bli väldigt intressant att se vad vågen säger sista augusti. Jag hoppas på 64 kg. Kärleken tyckte först det lät lite optimistiskt men jag tror på mig. Det brukar ju gå rätt snabbt i början när man går från att leva ohälsosamt till att äta bra och träna regelbundet. Vi får se :) 

Liten kärleksresa

Och så var man hemma igen efter ett par dagar i den fantastiska staden Paris.

Det har varit helt perfekt väder för att kunna strosa runt i staden, gå på muséer och njuta av lite crêpes i solen. Mycket har vi hunnit med. Båttur på Seine, Notre Dame, Sacre Coeur, Saint Chapelle, Louvren, Musée d'Orsay, Triumfbågen, Eiffeltornet och en shoppingrunda i den fina staden.

Mycket gång och tunnelbaneåkning har det blivit och jag kan säga att jag är rätt mör i både benen och huvudet efter alla intryck.

En vacker målning fick vi med oss hem och med det är vi helt klart nöjda med vår visit.
Bodde på ett superfint hotell med god frukost och bra service. Men ack så skönt det ska bli att krypa ner i vår egna säng i kväll.

På väg hem

Efter ett par dagar i ett fantastiskt paradis bär det nu, om några timmar, av hemåt igen. Det har varit helt underbart att bara få vara VI ett tag. Njuta av ledighet och inte massa stress kring jobb och vardagssysslor. Vi har kunnat rå om varandra och tro mig, det har vi gjort.

Ändå känns det helt lagom och faktiskt skönt att åka hem idag. Ska bli skönt att komma hem och vila lite från stadslivet. Det har blivit tidiga morgnar i princip varje dag och rätt sena kvällar. Så nu ska vi hem och vila från vår semester ;)

Planet går om 3 h så nu packar vi ihop det sista och beger oss mot flygplatsen.
En kort liten update fick det ändå bli. Bloggen har ju varit så tyst den här veckan.

I kväll kommer det lite mer inlägg med bilder.

Stressdag

Det blir ett superkort inlägg från mobilen idag. Vi har verkligen haft fullt upp hela dagen med att packa, städa och en tripp till IKEA och lite andra butiker. Fick med mig fina saker till hemmet och resan. Bilder kommer senare. Imorgon kl 5 åker vi så med andra ord ska vi upp om några timmar. Måste sooooova NU. Det blir lite bloggpaus nu ett par dagar tills vi är tillbaka. Hej då Sverige...

Hemliga

Ja. Just nu är jag och kärleken helt hemliga här. Allt för att vi inte vill att folk, vänner och familj ska få veta våra planer om att bilda familj på nätet utan det vill vi berätta för dem själva in real life.

Att vara anonym ger mig dessutom friheten att just nu skriva om precis vad jag önskar utan att behöva vara försiktig för att någon kanske känner igen mig och tycker eller tänker saker.

MEN, vi kommer inte vara hemliga för alltid.
När väl familjelivet fått sätta igång med en graviditet som går vägen och då föräldrar och vänner fått veta så avslöjas också mer om vem jag/vi är.

För stunden får ni nöja er med att lära känna mina tankar...

Första augusti

Wow, jag insåg just att det är första augusti idag. Redan!? Vad otroligt fort tiden har gått. Nyss var det jul, nu är sommaren nästan slut så snart är det jul igen, he he. Nej usch, det lät också hemskt. Men faktum är att tiden går så fort.

Augusti är ju en riktigt händelserik månad för oss varje år. Först ut har vi ena svägerskans födelsedag, följt av min egna födelsedag. en vecka efter det har vi bröllopsdag och några dagar senare har andra svägerskan födelsedag. Så det brukar vara mycket kalas och festligheter. Desssutom har vi alltid lyckats pricka in en utomlandsresa i augusti och inte blir vi sämre i år.

Vi åker faktiskt redan på lördag och så oförberedda som vi är nu har vi nog inte varit på länge inför en resa. Resmålet är för tillfället lite hemligt men bilder kommer upp när vi kommer hem igen. Ska bli riktigt härligt att åka iväg ett par dagar och njuta av, förhoppningsvis, lite värme och god mat.

Vi funderar även på att göra en lite längre utomlandsresa kring jul nu när vi inte har så mycket annat planerat för den kommande framtiden. Jag har ju sparat mina semesterdagar så någonstans ska vi nog kunna dra iväg. Någon som har några förslag? Vi funderar på att åka till USA och hälsa på lite vänner och bila runt i kanske 2 veckor. Eller Kina i ca 2 veckor.

Kärleken har inte varit i varken USA eller Kina medan jag har varit på båda ställena och jag älskade båda så för mig spelar det ingen roll.

Ingen ork

Just nu känns det mesta meningslöst.
Orkar inte ta tag i något här hemma. Det varvas med Tvtittande och datorspel. Något annat än det och att tröstäta lite har jag inte lust med just nu. Disken får vänta, bäddningen, vika tvätt och matlagning likaså.

Idag lyser solen ute men det sista jag vill göra är att gå ut.

Funderar även på att färga och klippa håret. Känner att jag behöver lite förnyelse...