Idag var vi på efterkontroll hos barnmorskan. Tyvärr var min egna barnmorska ledig så jag fick träffa en annan som jag aldrig träffat. Lite trist måste jag säga eftersom det känns som att halva nöjet med att komma på efterkontroll är att man får visa upp bebisen för sin barnmorska. Men men.
Det blev ett kort besök eftersom allt var normalt och jag inte hade några frågor osv. Jag avböjde den vaginala undersökningen den här gången, kände inget behov av den plus att jag hade lite fullt upp med ett barn i vardera arm.
Nåväl, det gick som sagt bra men jag måste känna att det kändes lite småtråkigt att hon lite hakade upp sig på vikten. Hon frågade om jag vägt mig idag och jag berättade vikten. Hon frågade om jag gått ner allt och jag sa att jag har ca 4-5 kg kvar till inskrivningsvikten. Sedan frågade hon om jag gick ner allt efter Mio och jag berättade att jag inte gjorde det utan hade ca 5 kg kvar från honom också.
Sedan verkade hon inte kunna släppa det för hon tjatade på om att jag måste gå ner i vikt nu och att jag verkligen borde gå ner i vikt innan jag blir gravid igen osv. Hon frågade om jag visste hur jag skulle tänka med mat osv och att hon annars kunde erbjuda professionell hjälp för att gå ner i vikt. Här någonstans började jag väl känna mig lite irriterad. Okej, hon har rätt i att jag behöver gå ner i vikt och att det vore bra att gå ner innan jag blir gravid igen. Men jag födde barn för 6 veckor sedan. 6 VECKOR. Jag menar, låt min kropp få ta det lite lugnt innan man ska börja hetsa med professionell hjälp.
Jag har inga planer på att bli gravid de kommande veckorna direkt så jag känner att jag har tid på mig att låta min kropp gå ner i lagom lugn takt. Att jag inte gick ner mellan Mio och Thea berodde enbart på att jag var lat och aldrig orkade fullfölja, det sa jag också till henne. Visst, de där sista kilona var riktigt envetna, men det hade inte varit omöjligt om jag inte var en sådan chokladälskare.
Nåväl. Vi pratade på lite mer och sedan skulle vi gå och hon sa "Välkommen tillbaka... Fast se till att gå ner i vikt först".
Hm, konstigt fokus måste jag säga.
Det är sjukt tycker jag! Jag hade tänkt tavtag i vikten snabbt men mellan två barn och dålig sömn har jag ingen ork, vikten får vänta lite. Äter så nyttigt det går och så får de bli som det blir! Jag har 8 kg kvar men va fan de får gå långsamt. Skit i henne och njut av barnen!
SvaraRaderaTack fina du. Jag känner lite samma som dig. För det första måste man ju faktiskt låta kroppen få återhämta sig efter förlossningen. Även om man fött vaginalt utan stygn och till synes mår bra så är det ändå en stor omställning för kroppen och jag kan tycka att den borde få läka och vila lite i fred innan man ska hysteriskt börja träna. Äta så nyttigt man orkar är väl alltid att föredra men man ska ju orka leva också. Som du säger är man ju ibland lite trött av alla vakennätter osv.
RaderaOch jag tycker att det är rät av sjukvården att informera om att det vore hälsosamt för mig att gå tillbaka till ursprungsvikten men denna hets om när det ska ske och att lag inte "får" bli gravid innan dess. Nej tack! Det får ta den tid det tar. Men jag kommer inte hetsa mig ner i vikt. Jag har faktiskt viktigare saker att göra. Så som att njuta av mina barn :) kram
Men kära nån...! Detv är helt sinnes alltså, när det blir hets. Man vet redan det och att tjata på det respektlösa sättet, fy.
SvaraRaderaDessutom finns det MÅNGA som är väldigt överviktiga men som har sjukt god hälsa hela sitt liv.
I mitt fall var det både hets att jag skulle gå ner och att dotter skulle gå upp. Hon gick bra upp och växte jättemycket på längden. Var alltid glad och pigg, sov bra emellan och inga problem med amningen. Var stark som bara den i musklerna och tidig i all utveckling. Men nej dom kollade bara på vikten haha.
Man är ju så känslig i början dessutom, hur tänker dom?
http://aurorals.blogg.se