Hallå alla

Ja hjälp. Nu är jag en dålig bloggerska igen. Får man lov att skylla ifrån sig lite bara? För i så fall kan jag berätta att vår lille goding har gått och blivit förkyld igen! Undra om det är förkylning nr 7 nu för vår lille prins på 14 månader. I genomsnitt har han alltså varit förkyld en gång varannan månad. suck! Han har allt bra otur. Den här gången vet jag precis var smittan kom ifrån. Öppna förskolan. Jag förstår inte varför föräldrar tar dit sina uppenbart sjuka barn? Små ett och tvååringar som springer runt och hostar och med snoret rinnandes under näsan. Inte undra på att andra barn blir smittade. Tycker faktiskt det är ganska respektlöst. Förstår inte varför man inte kan stanna hemma någon vecka om ens barn blivit sjuk så slipper smittan bara gå runt runt.

De senaste två förkylningarna har dock varit något lindrigare. Vi föräldrar har inte blivit smittade och han har inte varit tät i näsan, utan snarare som en öppen kran. Fortfarande svårt att andas på natten dock så det kommer vi inte undan. Så det har varit ett par kämpiga nätter med hosta, svårt att andas och lite feber :( Som mamma är det bara att härda ut, vilket man såklart gör med glädje för sitt barn, men trött blir man ju ändå.

Dessutom har Mattias jobbat väldigt mycket de senaste 2 veckorna och vi har inte träffats särskilt mycket alls så det märks ju också av. Men så där är ju livet. Allt går i perioder och just nu hade vi otur med sjukdom som krockade med en period av mycket jobb.

Dessutom så har foglossningen slagit till ordentligt nu. Så typiskt. Jag trodde ju att jag kommit halvvägs och klarat mig så bra, men sedan blev jag flyttad bakåt och då var det som att kroppen började strejka direkt. Kan den göra det rent psykologiskt tro? Foglossningen är ju fortfarande helt hanterbar men jag känner igen smärtan i bäckenet så väl. Särskilt ont har jag när jag ska sova eller när jag suttit för länge i soffan. Jag vet att det kommer bli mycket värre så jag ska ta kontakt med sjukgymnast här ganska snart för att det inte ska bli lika illa som sist. Köpte ett eget litet bälte idag också som ska hjälpa lite. Det var faktiskt väldigt skönt men egentligen borde jag nog skaffa mig ett lite större som täcker en större yta över ryggen. Men det var så fasligt dyrt så jag tänkte se om jag kanske kan få låna av sjukgymnasten eller om jag eventuellt kan hitta något begagnat.

Mattias har också lovat att jag ska få köpa en sådan där riktig gravidkudde. Förra graviditeten låg jag med massa småkuddar runt om och i slutet även amningskudden. Det fungerade okej men jag kände ändå att jag hade velat ha mer stöd överallt på något sätt. och dessutom inte massa småkuddar som bara gled runt i sängen under natten. Även den kan vi väl säga är dyr, så där får jag nog leta begagnat igen.

Har insett att det blir nästan mer inköp under den här graviditeten än förra. Det trodde jag absolut inte. Tänkte hela tiden att vi har det mesta nu, men jag har insett att det har vi verkligen inte. Spjälsängen är fortfarande upptagen av Mio och vi räknar med att han kommer ha den ett tag till. Så det blir till att köpa en lite mindre vagga eller liknande till bebisen som hon kan ha tills runt jul och då är Mio 2 år så då kanske han kan sova i en vanlig barnsäng och bebisen flytta över till hans spjälsäng. Sedan vagn. Vår nuvarande vagn har vi ju bara lånat av bekanta och även om de inte behöver ha tillbaka den än så hjälper det inte oss eftersom vi behöver en syskonvagn (inlägg om den kommer snart). Babyskydd hyrde vi sist vilket på sätt och vis var himla smidigt. Det kostade 600 kr för babyskydd + bas. Det är ändå ett bra pris och vi skulle behöva hyra väldigt många gånger för att komma upp i en summa som gör att vi faktiskt tjänat in på köpa ett eget. Men vi funderar ändå på att göra det. De hyr bara ut 2 modeller och de är snarlika. Stora och tunga. Mio vägde ju ca 10 kg när han var 6 månader och då var det EXTREMT tungt att bära honom i skyddet vilket man ju gjorde hela tiden mellan lägenheten och bilen. Nu står ju vår bil precis utanför vår ytterdörr så det kanske inte spelar lika stor roll den här gången, men ändå. Priset kanske går upp för att hyra med åren och då kan det vara lika bra att köpa sitt eget som vi ändå hoppas kunna använda till ett gäng fina barn :) Sedan är det vissa lite mindre saker som jag också känner att jag gärna köper nytt till varje barn. Nappar, kudde, lakan och så lite kläder. Sedan tillkommer säkert saker som jag inte tänker på just nu. Men ändå... bara den här lilla listan blir ju en del saker. Dags att börja portionera ut utgifterna en sak för varje månad kanske så har vi allt vi behöver till juli :)

Oj, nu sprang klockan iväg. Jag måste gå och försöka få lite sömn. Grabbarna sover redan sedan ett par timmar tillbaka. Lillan sparkar flera gånger varje dag i magen nu. Fortfarande dovt, men det måste ju bero på moderkakan som täcker hela magen i princip. Mattias har fortfarande inte känt några sparkar så det längtar jag väldigt mycket efter.

En sådan här gravidkudde skulle jag vilja ha.
Ser helt underbart ut när fogarna gör ont på natten.

Det här gravidbältet ser ungefär ut som
himmelriket för alla som vet hur foglossning känns :)
Vill ha!

lång väntan

Eftersom jag blev bakåtflyttad har jag befunnit mig i v 19-20 jättelänge känns det som. Och imorgon går jag in i v 20 för andra gången. Känns riktigt segt att aldrig komma över det där halvtidsstrecket. Tiden som gick så snabbt har helt plötsligt börjat sniglar sig fram och det känns som att det står lite still. Magen har dock exploderat lite och bebisen buffar mest hela tiden nu så visst går det väl framåt ändå. Bjuder på en bild som egentligen inte riktigt gör magen rättvisa. Men den syns ju i alla fall så det får duga :)

What's up?

Wow. Någonstans antar jag att min blogg har publicerats på något vis för helt plötsligt hade jag 5 gånger så många sidvisningar som jag brukar. Någon som har lust att dela med sig? :)

För övrigt har jag en lugn ensamkväll idag. Lillen sover sedan ett par timmar tillbaka och maken roar sig med några vänner. Perfekt för den här trötta mamman att få njuta av lite lugn och ro.

I väntan på brödet

Varje torsdag äter vi soppa och nybakt bröd till middag. Torsdagsbaket har blivit lite av en tradition och därför blev jag extra glad när jag insåg att det var just torsdag idag. Nu står brödet på jäsning och i väntan på det så tar jag och Mio en liten vilopaus. Vi har haft fullt upp hela dagen med städning, klädrensning, lek på öppna förskolan och bus hemma.

Vår älskade lille busunge <3

En fundering kring ultraljudet

En sak som ligger och gnager lite i mig är det här med att jag blev flyttad 9 dagar bakåt. Det i sig är väl kanske inte hela världen men jag kan ändå inte riktigt släppa tanken att den beräkningen inte känns helt rätt.

Enligt den nya beräkningen skulle jag alltså ha blivit gravid ca den 28 oktober, vilket i sig inte hade varit helt omöjligt om jag haft en lång menscykel. Men det har jag inte. Jag plussade nämligen den 3 november, 6 dagar efter att jag skulle haft "ägglossning". Så det är ju faktiskt fysiskt omöjligt att det skulle stämma.

Det finns egentligen bara en enda anledning till att jag över huvud taget bryr mig och funderar över det här nya datumet. Det är att Mio var överburen. Det är ju inte direkt någon hemlighet att överburenhet, precis som prematur födsel, inte är särskilt bra. Många överburna barn föds väldigt små vilket antagligen tyder på att moderkakan inte gett så mycket näring på slutet.

Jag tänker såhär. Om det nu egentligen är så att en mer korrekt uträkning för mitt bf är den 11 juli, som det var sagt från början. Då betyder det att jag redan gått 9 (!!) dagar över tiden innan jag ens nått fram till det som nu är mitt bf. Skulle jag sedan gå 16 (!!) dagar över tiden den här gången också betyder det att jag i praktiken går 25 (!!) dagar över tiden.

Det är så vansinnigt många dagar så att det skrämmer mig. Om jag nu ska säga vad jag tror så tror jag inte att jag kommer gå så många dagar över tiden, särskilt inte nu när jag blev flyttad. Men man vet ju aldrig. Jag har ju ingen aning om hur länge Mio hade blivit kvar i magen om jag inte tillslut blivit igångsatt.

Jag vet en tjej som också blev flyttad rätt mycket bakåt vid RUL. Tror att det rörde sig om nästan 3 veckor. Hennes förlossning satte sedan igång kring det nya bf datumet MEN, bebisen mådde inte alls bra. Det blev akut kejsarsnitt och bebisen, som var superstressad, hade problem med både andning och att få i sig mat när han väl var ute. Vilken mardrömsstart. Nu var just den här bebisen jättestor, vilket antagligen också berodde på att han egentligen var överburen. Han vägde nästan 4,7 kg. Nu vet jag ju inte om anledningen till att han blev så dålig berodde på det där med flyttat bf datum men det är ändå en tanke som följt med mig.

Usch. Hoppas allt fortlöper som det ska och att lillan helst kommer runt bf, så jag slipper oroa mig!

Kunde inte motstå

Jag hade bestämt redan för någon vecka sedan att om vi kunde se könet på ultraljudet igår så skulle jag åka in till stan och köpa första plagget direkt efteråt. Det har väl blivit lite av en tradition kanske eftersom vi gjorde likadant direkt när vi fått veta att Mio var en pojke.

Nu vet jag ju att könet aldrig kan vara 100% säkert men vi har bokat ett till ultraljud i början av april och säger de flicka då också kan vi nog känna oss rätt säkra ändå. Hur som helst så känner jag att vi tror på att det är en flicka fram tills någon säger något annat :)

Vi kommer inte köpa dundermycket saker innan nästa ultraljud men igår kunde jag som sagt inte motstå att köpa något sött till vårt nya lilla tillskott. 

Liten sval sommarbody

Och ett litet hårband så hon kan vara fin även om hon föds hårlös :)

RUL

Idag fick vi se vår älskade lilla friska bebis. Det var en så stor befrielse att få höra att allt såg bra ut. Det var fullt med liv och rörelse men, precis som jag misstänkte, så ligger moderkakan och täcker för största delen av magen så det är inte konstigt att det jag känner är rätt svagt.

Jag blev bakåtflyttad 9 dagar, vilket känns lite fel och tråkigt. Men nu har vi fått ett datum och det blir det som hänger med oss nu. Den 20 juli beräknas vår lilla lillasyster komma till världen ♥

Det var väldigt svårt att få en skarp bild på den här lilla som bara röjde runt hela tiden. Men bm var generös och gav mig 7 bilder helt gratis. Så nu har jag en hel del att välja och vraka mellan. Dessutom fick Mattias filma lite så vi kunde föreviga när hon vinkade till oss från magen. Älskade lilla barn.

Mycket mage nu

Här är nya lilla bebisen på vårt tidiga
ultraljud.

Ja, just nu handlar det mycket om den växande magen. Men det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Imorgon är det nämligen dags för RUL. Helt plötsligt var dagen D här och jag är så nervös och orolig så jag går här hemma och vankar av och an precis som om det var förlossningsdags imorgon. Jag vet att jag kommer sova riktigt dåligt inatt men jag ska försöka att inte ligga vaken och älta.

Vi gjorde ju ett ultraljud den här gången i vecka 11, eller 10+3 ungefär om man nu ska vara korrekt. Väldigt tidigt med andra ord. Man kunde ju se bebisen, att den hade armar och ben, hjärtat som slog och att den rörde sig. Men det var väl ungefär så mycket som gick att se i den tidiga veckan. Hade bebisen haft massa vätska i nacken som Lilly hade hade man nog kunnat se det också. Men jag vet inte riktigt faktiskt. Barnmorskan som utförde det ultraljudet var väldigt gullig men sa ändå tydligt att det inte gick att se så mycket för att det var tidigt men att allt såg normalt ut och att det inte fanns några indikationer på vätska eller så just då.

Imorgon får vi ju i vilket fall veta hur allt står till med den lille där inne så det är ju bara att vänta, hur jobbigt det än må kännas. Tacksamt nog har vi tid på morgonen så jag slipper gå och vänta under dagen i alla fall. Är allt bra så hoppas vi ju också få veta kön som jag skrev tidigare. Jag har gjort tre "hemmatester" den här gången för att förutspå könet.

Rödkålstestet - Visade att det blir en flicka
Ringtestet - Visade att det blir en flicka
Bikarbonattestet - Visade att det blir en flicka

Enligt den kinesiska kalendern ska det bli en liten pojke
Enligt "de gamla gummornas visdom" (en massa frågor om hur kroppen ser ut, vad man gillar/ogillar osv) så ska det bli en flicka

Wow, alla tester utom det kinesiska testet säger att det ska bli en flicka. Väldigt förvånande för mig faktiskt, som hela tiden trott på en pojke. Men det ska bli spännande imorgon att se. Någon utav dem har ju rätt ;)

Magstatus

Oj oj oj vad tiden springer fram. Jag hinner ju inte ens med den veckovisa uppdateringen. Och jag som tänkte att jag skulle bli lite bättre på att dokumentera magen med bättre bilder den här gången, icke.

I alla fall så är jag redan i vecka 20 nu. Äntligen kan jag säga att bebisen gjort sig tillkänna och buffar på mig lite då och då.  Jag känner ingenting under dagtid men det beror nog mest på att jag har fullt upp med att ta hand om Mio. Man hinner helt enkelt inte känna efter. Idag när Mio skulle sova middag låg jag dock bredvid honom i sängen en stund med handen på magen och då buffade bebisen ett par gånger. Det var så mysigt att hålla min son i ena handen och att känna min bebis i den andra. Mina två små barn ♥

Jag kan också säga att illamåendet ÄNTLIGEN verkar vara helt över. Det trodde jag ju redan för ett par veckor sedan men sedan gick det ett par dagar och vips så var jag tillbaka med illamående och kräkningar. Nu kräks jag inte även om jag vaknar flera gånger på natten eller väldigt tidigt. Så skönt. Men vilken tid det tog den här gången.

Nu är jag istället kissnödig hela tiden. Alltså, jag tänker att det måste vara bebisen som trycker på blåsan, även om det känns lite tidigt för det, för att jag kissar hela tiden och mycket varje gång också. I natt var jag uppe på toaletten 4 gånger mellan kl 23-02, men det är helt okej :)

I övrigt så har jag fått så himla mycket energi nu. Jag orkar verkligen hålla igång från tidig morgon till sen kväll utan problem. Jag har haft något form av städryck nu i kanske 2 veckor så vårt hem har dammsugits, våttorkats och skrubbats helt otroligt mycket. Det känns ju jättetrevligt dock att ha ett rent och fräscht hem hela tiden.

Jag har varit lite nervös för mina fogar den här graviditeten. När jag väntade Mio var det riktigt illa på slutet. Jag kunde knappt gå. Jag har ju hört att när det blir så illa så kan det vara så att man får foglossning väldigt tidigt nästa graviditet. Men än så länge har jag klarat mig jättebra. Det klart att jag kan känna av lite i ryggslutet efter en hel dag med håll igång och jag kan känna att fogarna gör lite ont om vi är ute och går väldigt länge, men det brukar gå över bara jag får vila lite. Så det känns fantastiskt. Jag tror ju inte att jag kommer klara mig från liknande smärta jag hade sist, men ju längre den dröjer desto bättre. Sedan har jag blivit lovat lite bättre hjälp i form av smärtlindring den här gången om det blir lika illa som sist. Så det känns ändå som att det kommer bli bra.

Jag sover fortfarande förvånansvärt bra på rygg. Jag brukar inte gilla att sova på rygg normalt men nu funkar det helt okej. Förra graviditeten tyckte jag det blev obehagligt redan i typ v 9. Konstigt hur olika det kan vara. Bebisen kanske ligger annorlunda den här gången som gör att det inte trycker på samma sätt?

Angående vikten så ligger jag fortfarande på samma som på inskrivningen. Så nu kan jag tänka mig att det snart borde börja ticka uppåt lite.

framifrån syns det inte mycket

men från sidan är det allt en bula

Hallå

Så... Vår stora dator är fortfarande sönder. Vi väntar på en ny hårddisk som ska komma imorgon. Eftersom Mattias är programmerare och gör en app just nu måste han i princip ha datorn all ledig tid så jag har inte haft en chans att sitta här. Och att blogga från mobilen orkar jag bara göra väldigt korta inlägg, så det är helt enkelt därför det ekat tomt här. Men som sagt, imorgon borde den nya delen till datorn komma så då har vi åter igen varsin :)

Nu är jag redan i vecka 20 så halvvägs. Jag kan inte förstå att tiden rusar på i en enorm hastighet och känner att den här graviditeten kommer gå FORT. Äntligen har bebisen visat lite livstecken och buffat på mig ett par gånger, men jag måste erkänna att det fortfarande är väldigt sällan och svagt.

Rutinultraljudet har jag inte varit på än men jag har tid nu i veckan som kommer. Väldigt sent tycker jag. Känns nervöst och jag får upp väldigt obehagliga tankar i samband med ultraljud så det är bara en enda stor oro inför det. Känner att allt bebisen bara MÅSTE vara livsduglig för jag har ingen ork att gå igenom ett till avbrytande såhär sent. Nu har jag dessutom börjat längta och se mina två barn framför mig. Jag vill detta SÅ mycket.

Om allt ser bra ut kommer vi ta reda på kön också. Vi gjorde det sist och vi vill göra det igen. Jag var lite inne på att vänta den här gången men Mattias ville absolut och nu vill jag det också. Skulle det inte gå att se könet på RUL kommer vi boka privat i efterhand. Jag vet att när vi fick reda på att det var en liten pojke i magen sist så blev allt så mycket mer verkligt. Jag kunde bonda på ett helt annat sätt och bara känna kärlek till min ofödde son. Det ser jag fram emot den här gången också.

Både jag och Mattias tror att det är en liten pojke till i magen. Jag tror nog mest det för att skulle tycka att det vore så väldigt kul med en till liten kille. Jag är sådär praktisk av mig som tänker att det är så bra  för då har vi redan det mesta och de kommer kunna dela rum i fler år och förhoppningsvis bli bästa vänner ;) Nä, men jag har bara en bror och jag har alltid saknat en syster och Mattias har en bror nära i ålder och de var bästisar hela uppväxten och gjorde allt ihop. Det är väl det jag vill ge vår son. Och egentligen alla våra barn. Får vi en flicka nu eller framöver kommer jag önska att hon får en syster också.

Så vad tror ni, får vi en liten pojke♥ eller flicka♥?

Friska

Tack och lov verkar vi vara friska igen hela familjen och kan njuta av en härlig helg tillsammans. Det behöver vi verkligen med tanke på att hela veckan varit rätt slitsam. Mios aptit verkar ha återkommit i full galopp och gårdagen innebar i stort sätt att fylla på förrådet med allt möjligt. Till middag gjorde vi hamburgare och klyftpotatis och han åt i princip lika mycket som mig. Tillslut fick vi stoppa honom för vi var oroliga att hans mage inte skulle tåla sådana mängder men uppenbarligen kände han sig inte mätt för han vaknade någon timma senare och smällde i sig en hel vällingflaska. Wow, skönt att aptiten är tillbaka i alla fall.

Just nu går vi rätt mycket på sparlåga här hemma eftersom jag har övergått till vårdnadsbidraget. Det är många stora utgifter som tillkommer när man köper hus så nu kommer vi behöva spara allt vi kan i flera år framöver för att ha råd med både stora och små förändringar. Vissa renoveringar roligare än andra om man säger så. För att inte tala om att saker och ting ibland går sönder.

Så idag tänkte vi helt enkelt ha en liten kreativ dag och göra små förändringar men saker som vi redan hade hemma. Man kan väl säga att med en liten närhetskrävande skrutt i huset blev det inte mycket gjort. Vi lyckades väl skruva ner en hylla och sätta upp 5 tavelramar ungefär. Resten förblev ungefär drömmar i våra huvuden. Om det ska gå i den här takten att få i ordning här hemma så blir vi nog inte klara förrän det är dags att flytta igen :)

Just nu längtar jag mest av allt tills vi får ett lite mer ombonat och mysigt vardagsrum. Det fattas rätt gardiner, krukor med blommor, mysiga kuddar och plädar, dimmer och ny lampa och lite annan smådekor som helt enkelt gör det mysigt och VÅRT. Men som sagt, lite i taget. Om vi fortsätter kämpa på kanske vardagsrummet är mysigt nog till sommaren, när vi bara vill vara ute och inte hänga där längre ;)

Jag får väl kanske lägga ut lite före/efterbilder sedan på det vi gör här hemma. Alltid kul att se förändringen växa fram.

Maguppdatering

Jag missade ju en uppdatering av magen i vecka 17 och nu har nästan hela vecka 18 gått också så det får väl bli någon form av ihopslagning av de här två veckorna.

Jag var verkligen inte mästerlig under förra graviditeten med att ta kort på magen. De flesta bilder tog jag med mobilen i spegeln i hallen där vi bodde då. Alltid lite halvsuddig kvalitet och alltid massa jackor i bakgrunden. Sedan tror jag att jag har bilder från ungefär 4-5 tillfällen när jag faktiskt ansträngde mig lite och tog lite finare bilder. Hur som helst, om jag var dålig förra gången så är det väl katastrof den här gången. Jag har väl sammanlagt två mobilbilder och en bild tagen med vanlig kamera. Till mitt försvar finns det ju inte jättemycket att fota ännu men jag hoppas att jag anstränger mig lite mer i takt med att vädret blir bättre och magen större. Tycker ändå att varje graviditet förtjänar i alla fall ett par fina bilder :)

Nåja, de här veckorna finns det egentligen inte så mycket att rapportera. Jag vägde mig igår och insåg att jag gått ner 0,5 kg sedan inskrivningen. Det säger mig inte särskilt mycket alls, för det var ungefär samma med Mio, sedan lyckades jag ändå gå upp 18 kg på slutet. Jag hoppas dock att det inte blir lika mycket den här gången, men nu kommer jag ju vara höggravid på sommaren så jag kanske samlar på mig massa vatten? I så fall får det väl vara. Sist klarade jag mig utan något vatten i kroppen.

Dagens mage v 18.
Morgonbild i pyjamas och rufsigt hår

RUL är om knappt två veckor. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är väldigt nervös. Mycket mer nervös än jag var inför förra RUL. Kanske beror det på att jag fortfarande inte känner något i magen? Jag har väl känt något (som eventuellt skulle kunna tolkas som någon typ av fosterrörelser) 2-3 gånger. Men det har känts helt annorlunda än vad jag minns. Med både Lilly och Mio har jag känt de där första rörelserna som ett finger som petar från insidan. Det har sedan så småningom övergått till små buffar, sedan mer rejäla sparkar och tillslut mer som svepningar/vändningar.

Det enda jag har känt av är någon form av vändning/sug i magen. Svårt att beskriva, men det känns helt enkelt som om något vänder sig i magen. Men jag tycker det känns konstigt om det skulle vara rörelser som känns så redan nu. En gång kände jag mer som en buff/ kick. Fast det var så himla högt upp på magen, så jag är tveksam till om det kan ha varit något bebisrelaterat. Jag ligger och känner på magen varje morgon och kväll i hopp om att få känna lite liv, men än kan jag inte påstå att bebisen är särskilt generös.

Har haft en hel del obehagliga tankar om saker som eventuellt kanske är fel. På något sätt kan jag inte helt släppa oron att det inte känns riktigt som jag förväntar mig. På så vis kanske det är dumt att man har någonting att jämföra med. Det skapar oro, i alla fall hos mig. Jag har inte vågat fundera närmare på vagn eller kolla några kläder/prylar alls. Det känns helt enkelt som att utmana ödet för mycket.

Mattias är mer lugn och positiv. Han ser fram emot RUL och att få veta könet på bebisen. Jag känner mest oro och vill helst hoppa över hela ultraljudet. Men det kan jag ju såklart inte.

Amning

Mio har slutat amma, tyvärr vill jag tillägga. Det här var inte planen, varken från hans eller mitt håll tror jag egentligen. Jag tycker att amningen har varit supersmidig och mysig. Jag kände inget behov av att sluta och jag hade till och med tänkt att fortsätta amma Mio när nästa bebis kommit. Nu i efterhand kan jag väl kanske tänka att det ändå är lite skönt att bara ha ett ammandes barn åt gången, men ett par månader till hade jag definitivt velat fortsätta.

Jag är 95% säker att anledningen till att han (självmant?) valde att sluta amma beror på att jag har börjat producera råmjölk igen. Jag har ju läst om att det brukar ske ungefär runt halva graviditeten och att många barn inte vill fortsätta amma då. Men jag tänkte väl inte så mycket på det egentligen.

Märkte för någon vecka sedan att han inte var lika intresserad av bröstet, främst dagtid. Han har ju inte varit fokuserad på amningen på länge, men ändå alltid velat snutta när jag erbjudit. Sedan efter ett par dagar märkte jag att han snuttade mindre på nätterna också och jag vet att jag sa till Mattias att jag undrade om han försökte sluta amma. Men sedan blev han sjuk, så jag tänkte att det kanske mer berodde på det. Under de 2 dygnen han var magsjuk erbjöd jag honom inte bröstet alls för han kräktes bara så fort han drack något. Sedan när han blev frisk så ville han inte ha längre.

Eller inte ville ha är kanske lite fel egentligen. För när jag erbjuder honom på natten så tar han bröstet, för att sedan direkt spotta ut det. Precis som att han gärna vill att det ska vara samma men att det smakar äckligt nu. Ungefär så upplever jag det. För två nätter sedan snuttade han en bra stund faktiskt, men efter det har han bara totalvägrat så nu har jag helt enkelt slutat erbjuda honom och bestämt för att det är slut.

Det gjorde mig rätt ledsen hela den här situationen. En del beror nog på att jag liksom tvingas inse att han har blivit "stor" nu. Han är inte min lilla bebis längre som bara behöver mig. Han är såklart fortfarande liten och totalt beroende av oss vuxna, men det är ändå annorlunda. Han behöver mig inte varje sekund av dygnet och det känns lite sorgligt. Men jag tror att det till störst del ändå beror på att hela sluta amma processen gick så vansinnigt fort så att jag inte hann reagera nästan. Jag ville ju amma länge till och jag hade väl förväntat mig att de skulle bli en successiv avtrappning för att sedan kunna amma en sista gång osv. Liksom, ta lite farväl. Okej, det kanske låter väldigt överdrivet nu, men ni förstår. Nu hann jag knappt reagera innan den fina amning som vi delat i 13,5 månader bara var över. Den där speciella närheten och goset. Jag kommer sakna det.

Mattias tyckte väl inte riktigt det var en lika big deal, även om han också tyckte att han hade kunnat amma lite till. Utan han konstaterade mest att det ju är tur att jag snart får en ny bebis som jag kan amma så jag slipper sakna det så länge.

Men jag tror inte riktigt att det är det som är grejen, själva ammandet. Utan det handlar ju mer om att jag aldrig kommer göra det igen med Mio. Nu har jag tur för vår gosse är väldigt gosig av sig ändå och gillar fortfarande att ligga nära, pussas, kramas, och bli buren en hel del. Jag får väl bara hoppas att det håller i sig länge så att jag slipper känna att vår närhet till varandra försvunnit helt.

Man ska inte ropa hej

Det borde jag ju lärt mig vid det här laget. I samband med att lilleman blev bättre blev jag sämre. Man kan väl helt kort säga att gårdagen inte var någon glamorös dag. Hela kroppen mådde konstigt och jag pendlade mellan soffan och toaletten. Idag verkar det bättre, men kan fortfarande känna av att jag är lite sjuk. På något vis är det ganska tacksamt att Mio fortfarande är lite påverkad han med, annars vet jag inte riktigt hur jag hade klarat det.

Mio har inte ätit någonting i princip på 4 dagar men idag verkar det ha lossnat lite. Grötfrukost och åtminstone en halv portion till lunch. Det är på väg åt rätt håll. Tycker han har blivit rätt smal under de här dagarna så jag är bara otroligt tacksam för att han hade rejält att ta av sedan innan.

Sedan har även vår stora dator med alla bilder gått sönder så det blir lite bildlöst ett tag. Tur att de flesta bilderna åtminstone finns sparade på en extern hårddisk någonstans i huset :)

Äntligen

Äntligen har jag lite tid att sitta här och skriva. Nu har jag faktiskt saknat bloggen och uppehållet blev mycket längre än förväntat. Vi har haft en riktig sjukperiod, eller snarare, vår lille älskling har haft en sjukperiod :(

Till att börja med var det nog bara tänderna som gjorde att sömnen blev helt upp och ner. Vi kämpade för att han skulle sova middag, sova på natten och även äta ordentligt. Vi märkte ju att något inte var riktigt som det brukar men sedan eskalerade det hela då han bara skrek och skrek en hel natt trots Alvedon.

Dagen därpå bröt det ut en förkylning som tack och lov inte varade särskilt länge, men istället avlöstes den av en mindre trevlig magsjuka. Pust och stön. Nu har vår lille kille varit rätt utslagen ett par dagar och igår var jag rätt orolig för att han varken fått i sig mat eller vätska på länge, men tack och lov verkade det vända nu under natten. Nu har det varit kräkfritt sedan igår kväll och han har fått i sig lite energi som har fått stanna. Han är givetvis supertörstig men vi vågar inte ge honom för mycket åt gången så vi kämpar på med att ge ofta och lite. Är han fortfarande bra till eftermiddagen kanske vi kan öka på mängderna lite för vi märker att han är frustrerad.

Så, tvättmaskinen går på högvarv och nu sover lilleman så jag tänkte passa på att sanera köket lite. Har lite inlägg som jag vill skriva så får se hur mycket jag hinner idag när han är lite piggare.