Jag var verkligen inte mästerlig under förra graviditeten med att ta kort på magen. De flesta bilder tog jag med mobilen i spegeln i hallen där vi bodde då. Alltid lite halvsuddig kvalitet och alltid massa jackor i bakgrunden. Sedan tror jag att jag har bilder från ungefär 4-5 tillfällen när jag faktiskt ansträngde mig lite och tog lite finare bilder. Hur som helst, om jag var dålig förra gången så är det väl katastrof den här gången. Jag har väl sammanlagt två mobilbilder och en bild tagen med vanlig kamera. Till mitt försvar finns det ju inte jättemycket att fota ännu men jag hoppas att jag anstränger mig lite mer i takt med att vädret blir bättre och magen större. Tycker ändå att varje graviditet förtjänar i alla fall ett par fina bilder :)
Nåja, de här veckorna finns det egentligen inte så mycket att rapportera. Jag vägde mig igår och insåg att jag gått ner 0,5 kg sedan inskrivningen. Det säger mig inte särskilt mycket alls, för det var ungefär samma med Mio, sedan lyckades jag ändå gå upp 18 kg på slutet. Jag hoppas dock att det inte blir lika mycket den här gången, men nu kommer jag ju vara höggravid på sommaren så jag kanske samlar på mig massa vatten? I så fall får det väl vara. Sist klarade jag mig utan något vatten i kroppen.
Dagens mage v 18. Morgonbild i pyjamas och rufsigt hår |
Det enda jag har känt av är någon form av vändning/sug i magen. Svårt att beskriva, men det känns helt enkelt som om något vänder sig i magen. Men jag tycker det känns konstigt om det skulle vara rörelser som känns så redan nu. En gång kände jag mer som en buff/ kick. Fast det var så himla högt upp på magen, så jag är tveksam till om det kan ha varit något bebisrelaterat. Jag ligger och känner på magen varje morgon och kväll i hopp om att få känna lite liv, men än kan jag inte påstå att bebisen är särskilt generös.
Har haft en hel del obehagliga tankar om saker som eventuellt kanske är fel. På något sätt kan jag inte helt släppa oron att det inte känns riktigt som jag förväntar mig. På så vis kanske det är dumt att man har någonting att jämföra med. Det skapar oro, i alla fall hos mig. Jag har inte vågat fundera närmare på vagn eller kolla några kläder/prylar alls. Det känns helt enkelt som att utmana ödet för mycket.
Mattias är mer lugn och positiv. Han ser fram emot RUL och att få veta könet på bebisen. Jag känner mest oro och vill helst hoppa över hela ultraljudet. Men det kan jag ju såklart inte.
Att rörelserna dröjer kan ju bero på hur moderkakan ligger? Ligger den i bakvägg känner man ju ofta tydligare och tidigare än man gör om den ligger i bakvägg. Jag har i bakvägg denna gången och hade förra hågen oxå och jag kände rörelser från ungefär samma vecka. Är i v 22 nu :) oroa dig inte, tror säkert att de du beskriver som svepningar är bebben. Så var de i början med båda tycker jag. Kram på dig!
SvaraRaderaDu har säkert rätt. I morse vaknade jag för att jag tyckte att jag kände en spark, men givetvis var det helt dött när jag väl fick handen på magen. Antagligen har jag moderkakan i framvägg, men det lär jag väl få veta på ultraljudet. Sist fick jag höra att den var både i framvägg och bakvägg så jag vet inte riktigt, men antar kanske att den ändå låg i bakvägg eftersom jag då kände så pass tidigt ändå. Lite trist måste jag säga att det ska påverka så mycket om det ligger fram eller bak. Det är ju så mysigt att känna liv i magen.
Radera