Magstatus

Oj oj oj vad tiden springer fram. Jag hinner ju inte ens med den veckovisa uppdateringen. Och jag som tänkte att jag skulle bli lite bättre på att dokumentera magen med bättre bilder den här gången, icke.

I alla fall så är jag redan i vecka 20 nu. Äntligen kan jag säga att bebisen gjort sig tillkänna och buffar på mig lite då och då.  Jag känner ingenting under dagtid men det beror nog mest på att jag har fullt upp med att ta hand om Mio. Man hinner helt enkelt inte känna efter. Idag när Mio skulle sova middag låg jag dock bredvid honom i sängen en stund med handen på magen och då buffade bebisen ett par gånger. Det var så mysigt att hålla min son i ena handen och att känna min bebis i den andra. Mina två små barn ♥

Jag kan också säga att illamåendet ÄNTLIGEN verkar vara helt över. Det trodde jag ju redan för ett par veckor sedan men sedan gick det ett par dagar och vips så var jag tillbaka med illamående och kräkningar. Nu kräks jag inte även om jag vaknar flera gånger på natten eller väldigt tidigt. Så skönt. Men vilken tid det tog den här gången.

Nu är jag istället kissnödig hela tiden. Alltså, jag tänker att det måste vara bebisen som trycker på blåsan, även om det känns lite tidigt för det, för att jag kissar hela tiden och mycket varje gång också. I natt var jag uppe på toaletten 4 gånger mellan kl 23-02, men det är helt okej :)

I övrigt så har jag fått så himla mycket energi nu. Jag orkar verkligen hålla igång från tidig morgon till sen kväll utan problem. Jag har haft något form av städryck nu i kanske 2 veckor så vårt hem har dammsugits, våttorkats och skrubbats helt otroligt mycket. Det känns ju jättetrevligt dock att ha ett rent och fräscht hem hela tiden.

Jag har varit lite nervös för mina fogar den här graviditeten. När jag väntade Mio var det riktigt illa på slutet. Jag kunde knappt gå. Jag har ju hört att när det blir så illa så kan det vara så att man får foglossning väldigt tidigt nästa graviditet. Men än så länge har jag klarat mig jättebra. Det klart att jag kan känna av lite i ryggslutet efter en hel dag med håll igång och jag kan känna att fogarna gör lite ont om vi är ute och går väldigt länge, men det brukar gå över bara jag får vila lite. Så det känns fantastiskt. Jag tror ju inte att jag kommer klara mig från liknande smärta jag hade sist, men ju längre den dröjer desto bättre. Sedan har jag blivit lovat lite bättre hjälp i form av smärtlindring den här gången om det blir lika illa som sist. Så det känns ändå som att det kommer bli bra.

Jag sover fortfarande förvånansvärt bra på rygg. Jag brukar inte gilla att sova på rygg normalt men nu funkar det helt okej. Förra graviditeten tyckte jag det blev obehagligt redan i typ v 9. Konstigt hur olika det kan vara. Bebisen kanske ligger annorlunda den här gången som gör att det inte trycker på samma sätt?

Angående vikten så ligger jag fortfarande på samma som på inskrivningen. Så nu kan jag tänka mig att det snart borde börja ticka uppåt lite.

framifrån syns det inte mycket

men från sidan är det allt en bula