Nu börjar hösten

För oss i vår lilla familj känns det så i alla fall. Mattias har gjort sin sista arbetsdag på ett par veckor och man kan väl egentligen säga att hela hösten/vintern kommer vara riktigt njutbar.

Vi kommer vara hemma båda två av och till under hela hösten, flytta till hus och fixa lite med det. Sedan kommer ju december och den månaden går alltid i raketfart. Och inte minst i år eftersom vi då kommer ha en liten ettåring att fira. WOW, redan ett år. Sedan jul, mellandagar, nyår och allt det där.

Idag var jag och Mio inne i stan för att köpa kläder till mig. Men som vanligt kom jag bara ut med ett par kassar till honom. Det är hopplöst, jag glider alltid över på barnavdelningen, hehe. Nåja, lite fina grejer från KappAhl och Lindex är alltid välkommet i mitt hem :)

Världens finaste gåva

För 8 månader och 7 dagar sedan hade jag lyckan att äntligen få omfamna världens mest största och finaste gåva som finns, livet. Ett nytt litet liv hade kommit till världen, ett liv som JAG varit med och skapat. En liten pojke som låg där så vacker, oskyldig, varm och mjuk. En liten minimänniska som JAG fått äran att ta hand om, se växa upp och lära om livets alla mysterier. Jag hade äntligen, efter år av längtan, blivit det som jag önskat mest i hela världen sedan jag var liten, en MAMMA.

Men att omfamna världens finaste gåva är ingen självklarhet. Alla får inte uppleva det, hur mycket man än längtar och önskar. Det kan kännas så ofattbart orättvist och man kanske bara vill kräkas på alla runt omkring som inte förstår smärtan. Okänsliga bekanta frågar med en glimt i ögat "när är det dags?" och man kanske skämtar tillbaka att "om ett par år kanske" och ler ett skevt leende samtidigt som man vänder sig bort så att ingen ser tårarna som bränner bakom ögonlocken för att man, åter igen, blivit påmind om att ens dagliga stävan, önskan och längtan fortfarande är lika ouppfylld som för flera år sedan.

Man blir besatt tillslut och det enda man tänker på är att kissa på stickor och att se flera streck på de där kisstickorna. Stora, fina magar är ju överallt. Ja, faktiskt nästa så att man tror att de där magarna förföljer en för man verkar inte kunna lyckas hitta ett enda litet gömställe där en sådan där mage inte hittar fram. Och barnvagnar med söta små bebisar, de befinner sig också precis överallt. Och det svider, något så in i bomben. Det är ju dock självklart inte deras fel att de finns och råkar befinna sig i ens närhet, men det svider inte mindre för det. Just DÅ tycker man att de ska visa lite hänsyn och hålla sig undan så man slipper se dem.

Det absolut värsta som finns ändå är väl kanske bekanta som vet hur de ska lösa "problemet barnlös". "Slappna bara av", "Ät detta", "Gör si", "Gör så", "Stå på huvudet efter samlag", "Ha samlag varje dag", "Ha aldrig samlag typ". Ja, ni fattar...

För hur mycket man än vill, önskar, väntar, längtar, äter rätt, tränar, gör si eller så, så kanske det aldrig blir ett nytt liv. Man kan aldrig, ALDRIG, ta det för givet. Vissa har förmånen, andra inte. PUNKT. Ibland går det en gång, sedan totaltstopp. Ibland två, ibland tre. Det vet man aldrig i förväg. Just därför kan man absolut aldrig ta det för givet.

För mig är varje nytt liv ett mirakel, för det är verkligen ett mirakel att så mycket går rätt och klaffar perfekt så att ett liv kan bli till. Varje barn är ett unikt, fantastiskt litet mirakel.

Jag har äntligen välsignats med ett litet mirakel som jag njuter av varje dag. En fantastisk liten person med så mycket vilja och så mycket bus men också så vansinnigt mycket kärlek. Jag drömmer om en storfamilj varje dag även om jag aldrig vet om det någonsin kommer hända. Kanske får jag uppleva fler mirakel, kanske inte. Jag hoppas, längtar, önskar och kommer göra vad jag kan...

... men jag tar det definitivt inte för givet.

Mitt mirakel 10 dagar gammal på nyårsafton. Älskade, älskade barn.

Hela huset fullt

Ja, idag har hela lilla familjen varit hemma igen, Mattias kände att han skulle ta en extra dag innan han går tillbaka till jobbet imorgon. Den här dagen har, precis som igår, varit otroligt lugn och... seg! hehe. Det brukar bli så när alla är hemma men man inte har någon energi att dra igång något. Då kliver vi nästan på varandra på den här lilla ytan av 66 kvm, men ytan känns betydligt mindre just sådana här gånger eftersom man inte direkt brukar utnyttja toaletten sådär värst mycket under dagarna, eller sovrummet för den delen. Där sover vi bara. Men imorgon är det som sagt dags för vanliga rutiner, vilket ska bli skönt. Jag och Mio ska traska in till stan och se vad för kul saker vi kan hitta på.

Nu sover båda mina grabbar och om en stund ska jag väl väcka min stora grabb för lite kvällsmys. Men jag tror att jag drar ut på ensamheten ett tag till ;)

Saknar magen

Det trodde jag absolut inte att jag skulle göra, men det gör jag, verkligen jättemycket!

Ny vecka

Ja, faktum är ju att halva den här veckan redan har gått. Men jag känner att jag bara vill att den här veckan ska vara över. Mattias var hemma från jobbet idag för han hade ont i halsen och lite feber. Själv har jag gått runt med huvudvärk hela dagen så vi har varit lätt låga idag. Det blir en till hemmadag imorgon också för att bara vila lite extra men sedan ska förhoppningsvis Mattias kunna jobba på fredag så att vi kan ta en välförtjänt helg ihop.

Och sedan mina vänner börjar en underbar höst. Vi ska vara föräldralediga båda två stora delar av hösten med start nästa vecka. Först ska Mattias vara hemma med oss en hel månad, fantastiskt. Vi har lite småsaker att fixa och lite småresor att göra, men egentligen ska vi mest njuta av vardagen tillsammans med vår lille kille.

Två morgontrötta från i morse.

Lilla Lilly

Ibland får jag dåligt samvete över att jag pratar om henne för lite, precis som att jag har glömt henne. Det har jag inte. Jag tänker på henne jämt, jag gråter ofta över att hennes små oskyldiga fötter aldrig fick vandra på denna jord, att hennes små knubbiga händer aldrig fick smeka min kind, att hennes små ögon aldrig fick titta in i mina och att hennes små öron aldrig fick höra att jag älskade henne.

När jag tittar på Mio blir allt extra tydligt. Det här är vad HON aldrig kommer att få uppleva, vad JAG aldrig kommer att få uppleva med henne.

Jag drömmer ofta om henne, som en liten toddlare med lockigt hår. Hon har ofta en vit prinsessklänning på sig. Hon springer över ängar med blommor i handen och kiknar av skratt, precis som Mio kan göra när man busar in sin näsa i hans goa mage. Sedan vaknar jag upp och hon finns inte mer. Bara som ett minne av en liten flicka jag aldrig fick lära känna.

Ibland känns det fel att vara helt lycklig när jag vet att hon inte är här. Utan henne är ju egentligen inte vår familj helt komplett och hur kan man vara lycklig då, När det fattas ett barn? Men tiden är sådan. Den går vidare, vare sig vi vill det eller ej. Och jag VILL vara lycklig, jag vill unna mig det, mig och min familj.

Men hur kan man inte fälla tårar när man ser in i sitt lilla barns ögon och inser att det är precis den blicken, buset, skrattet och kärleken som man gått miste om hos sitt egna lilla barn som aldrig fick chansen?

Jag älskade henne verkligen, från första stund. Min fina lilla flicka som kämpade så länge.
Tills vi möts igen ♥♥♥♥♥♥♥

Dagen innan Lilly föddes <3

Stor NYHET

Nu har jag varit väldigt frånvarande här i ytterligare två veckor. Det är helt otroligt vad tiden kan gå fort ibland och jag inser att mitt löfte jag gav om att börja blogga mer kanske inte kommer lyckas hållas trots allt. Jag hinner verkligen inte med. Men jag försöker så gott jag kan.

Den här gången är det dock en väldigt speciell anledning till min frånvaro.
Det är nämligen så att vi har gått och köpt hus.

Det är så vansinnigt roligt så att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det och jag kan nästan inte tro att det är sant. Ett jättemysigt parhus i ett område med bullerbykänsla.

Så nu kanske ni förstår varför det varit lite tyst här ett tag. Det har varit så otroligt intensivt sedan vi var på visningen med budgivning, bankärenden, pappersarbete, kalkyler av alla de slag, uppsägning av lägenhet och massa massa massa saker. Men nu har det äntligen börjat lugna ner sig lite och nu är det egentligen bara en "lång" väntan tills vi får nycklarna i början på november.

Min hjärna jobbar på högvarv för att planera allt i nya huset. Var saker och ting ska stå, vilket rum som ska innehålla vad och HUR vi ska göra om vissa saker. Nya färger, nya former, allt är så spännande. Vi kommer ju öka vårt boende med ungefär dubbel yta innehållandes 3 extra rum, 1 extra badrum plus en helt egen tvättstuga OCH en helt underbar altan med lagom stor trädgård för stunden.

Vår nya trädgård :)

Mio ska få eget rum (eller lekrum kanske man ska säga. Tror han kommer sova hos oss lite till) och jag smider stora planer. Han kommer ju vara ca 10 månader när vi flyttar in så nästan 1 år. Det är lite svårt att försöka tänka hur ett perfekt lekrum för en ettåring ska se ut. Men vi ska göra vårt bästa. Några tips på uppskattade saker i en liten killes rum?

Trött

Wow, nu är jag trött och helt slut. Har precis avslutat en läggning som tog runt 1 h med konstant skrik. Insomningarna och nätterna blir bara värre och värre och jag vet verkligen inte varför eller vad jag ska göra?

Vi hade underbara insomningar förut. Mio var jättelätt att lägga bara han fick sin napp och snuttefilt så kunde han underhålla sig själv en liten stund innan han somnade, om han inte somnade på direkten. Aldrig skrik eller gråt.

Men sedan någon månad tillbaka har det här börjat, han skriker och skriker. INGENTING hjälper, varken att buffa, smeka, amma, hålla handen, ligga bredvid, bära omkring osv. Det hela slutar alltid med att han är vaken 2-3 h extra än vad han borde och han somnar nog av utmattning när han skrikit tills han är helt slut.

Sedan börjar natten, vi har ju haft lite småproblem med natten sedan han var typ 2 månader. Han ville ju äta flera gånger och de flesta sa att vi bara skulle låta honom äta när han ville och att det skulle gå över när han började äta riktig mat.

Sedan dess tror jag att vi har haft 2 bra nätter, när han bara ätit och vaknat någon gång, men i övrigt så är våra nätter jättejobbiga.

Vår nästan 8månaders kille äter nog fortfarande 3-4 gånger på natten. Där emellan bökas det. OJ, vad han bökar. Mattias har ju flyttat ut till soffan men inte ens vår 180 säng verkar vara stort nog. I natt följde han efter mig som en liten igel och han låg som en deodorant i min armhåla hela natten. Jag flyttade på mig och han följde efter. Det slutade med att jag nästan låg utanför sängen och han i min armhåla en bra bit över halva sängen.

Våra nattsituationer börjar bli rätt ohållbara. Jag känner att jag inte riktigt har energin att vakna 58 gånger varje natt och fixa och dona. Jag vill inte behöva ge honom mat 3-4 gånger/natt och jag vill inte behöva vakna flera gånger i timman och hålla om, krama, buffa, smeka, stoppa in nappen, gå upp och vagga osv.

Nu försöker vi leta all information vi kan i både böcker och på internet för att förstå vad som händer med vår lille älskling och vad vi kan göra för att hjälpa honom (och oss) till bättre sömn.

Någon har vaknat på fel sida idag :)

Invägning 1

Torsdag idag och eftersom jag skrev första inlägget om vikt förra torsdagen så tänkte jag att jag fortsätter och kör mitt veckoinlägg på just torsdagar.

Dagens vikt: 71.3 kg

Måste erkänna att det var en stor besvikelse att se att det inte hänt någonting sedan förra veckan. Möjligtvis att jag gått UPP något hg. Nu VET jag ju att det här inte är något onormalt eller helt ovanligt, men det känns inte mindre trist för det.

Jag har verkligen gjort en förändring på både kost och motion. Äter, vad jag skulle kalla, en hälsosam och varierad kost. Inget sött och sådär, mycket sallad, men heller inte överdrivet. Skulle jag vilja ha pizza någon gång kommer jag äta det också. Känner att det får vara en kost man faktiskt kan stå ut med. Men som sagt, i regel en bra kost, hemlagat osv.

Jag promenerar varje förmiddag i ca 2 h. Brukar passa på när Mio har sin förmiddagsvila så det fungerar superbra. Sedan kör jag ett svettigt träningspass i vardagsrummet på eftermiddagen mellan 30-45 minuter. Detta gör jag måndag-fredag. Lördagar beror väl lite på vad man sysslar med med i lördags blev det både löptur och riktigt lång promenad på typ 17 km. På söndagar vilar jag kroppen, en lugnare promenad brukar jag dock ta. Vissa kvällar tar jag även en löptur efter middagen.

Med tanke på att jag är hemma själv hela dagarna med lilleman så känner jag inte att jag kan göra så mycket mer. Jag optimerar min tid och rör mig allt jag hinner och äter bra. Så det klart att det svider lite att det inte hänt NÅGONTING på vågen.

Men även om vågen inte visar någon skillnad så tycker jag ändå att jag känner skillnad på kroppen. Jag känner mig lite "tajtare" om man nu kan uttrycka det så? Kom på att jag borde ha mätt mig förra veckan för att även kunna hålla koll rent måttmässigt, men nu hittar jag inte måttbandet så jag får mäta så fort jag hittar det.

I alla fall. Här kommer dagens bilder. Tänker att jag kör på samma kläder varje vecka så kan man lättare se skillnaden.

Vad gör ni om dagarna?

Om 2 veckor blir vår lille älskling 8 månader. Jisses vad tiden springer iväg. Kan knappt förstå att det går så vansinnigt fort. Vi hade en lugn och mysig vinter där allt gick ut på att bara mysa och amma. Sedan kom den härliga våren men myset fortsatte men vakenperioderna blev allt fler och längre. Sedan kom underbara varma sommaren då myset byttes ut mot all möjlig rörelseaktivitet och nyfikenhet och här är vi nu, någonstans i mitten mellan varm sommar och tidig höst.

Vi har en liten kille som vill bli underhållen nu. Att bara sitta i soffan och mysa är okej om han är väldigt trött eller så, men annars går det absolut inte för sig. Allt ska utforskas, tuggas på, slickas på, kasta, pilla, banka, känna. Humöret är som en liten berg-o-dalbana där han ena sekunden är glad som en sol för att andra sekunden brista ut i hög förtvivlan om man typ tar ifrån honom det förbjudna vassa föremålet som han alltid verkar lyckas hitta, överallt. Jag visste inte att vi hade så mycket småpill och grejer hemma som helt enkelt inte är lämpligt att stoppa i munnnen eller leka med men Mio är expert på att hitta dessa saker åt mig, snäll som han är :)

Vi har annars rätt bra rutiner här på dagarna känner jag så fram till ungefär 15tiden går dagarna jättefort. Sedan kommer det ungefär 1-2 rätt långa timmar innan pappan i huset kommer hem från jobbet. Jag känner att Mio verkligen vill leka den tiden där mellan kl 15 tills att Mattias kommer hem, men att hitta på aktiviteter som underhåller en 7-8 månaders bebis är inte alltid det lättaste. Vi brukar leka med lite leksaker på golvet som han har, öva lite på att ligga på mage och försöka krypa, gå omkring i lägenheten och titta på saker han gillar så som lampan, spegeln osv, läsa böcker, blåsa såpbubblor, hoppa, dansa, sjunga, leka tittut.

Ja, en lite blandad mix av småsaker som han inte orkar roa sig med allt för länge på varje aktivitet. Så nu undrar jag. Vad gör ni om dagarna med era små? Hade varit kul med lite inspiration så man har lite nya grejer att hitta på.

Kan tilläggas också att vi alltid är ute i ca 2 h på förmiddagen så ofta är vi (läs mamman) rätt mätta på att vara ute och traska på eftermiddagarna. Ibland går vi dock till någon närliggande lekplats och gungar lite. Jag har heller inga mammavänner att roa mig med utan det är bara vi två som hittar på bus :)

Busar med bubblorna

Små magar

Jag gjorde antagligen ett litet misstag genom att gå över till för mycket fast föda för snabbt, alternativt för lite vätska. Igår slog det till och jag kände redan vid frukosten att något inte riktigt stod rätt till. Mios aptit som de senaste veckorna varit på topp fanns inte där och jag förstod inte varför förrän jag märkte att han försökte bajsa men inte lyckades. Det började med lite gnäll, mer som frustration, för att sedan gå över i höga skrik. Jag tyckte så otroligt synd om honom som krystade och svettades som bara den utan att få ut något. Jag försökte massera och göra allt som jag kunde komma på för att hjälpa och jag förstår att stackaren hade ont för när det väl kom ut sedan så var det mycket och väldigt hårt :(

Det blev mycket amning igår och han var rätt gnällig på kvällen också så han fick en Alvedon så att han förhoppningsvis skulle kunna sova. Men icke! Vid 21tiden började han helt plötsligt skrika rakt ut. Det var ett skrik vi inte hört förut men det var verkligen ett skrik av panik. Vi vaggade, sjöng, gungade, dansade, försökte amma, hoppa och allt annat vi annars vet att han tycker om. Men han bara slängde med huvudet och skrek. Tillslut öppnade jag dörren och gick ut i svala luften och då blev han lugnare. Så vid 22.30-tiden gick vi ut med vagnen lite runt kvarteret och vid 23 somnade vår lille kille helt utslagen.

En timma senare skulle jag också lägga mig men jag hann inte mer än att krypa in under täcket för än panikskriket började igen. Den här gången tog det 1,5 h att sova om honom och tillslut fick jag ta hjälp av lite sockerlösning för att få honom lugn och komma till ro. Jag doppade nappen i lite lösning och 2 minuter senare stensov han.

Kan säga att jag var rätt mör efter gårdagen plus natten. Men tacksamt nog så var vår lille charmknutte på riktigt gott humör idag. Magen verkade ha lugnat ner sig och vi har varit lite försiktiga med att ge stora portioner utan kör lite lagom nu med mat varvat med amning.

Jag hoppas att detta bara var en engångsföreteelse men vad jag förstått det som så är det inte helt ovanligt att små magar kan bli väldigt hårda i övergången till mer fast föda! Hur som helst så tyckte mitt lilla mammahjärta väldigt synd om min lillkille som kämpade så. Riktigt jobbigt att se sitt lilla barn ha ont :(

En liten liten älskling som myser med sin mamma <3<3

Ny vecka

Zara

Måndag igen, härligt. Jag gillar de små rutiner som jag och Mio har på veckodagarna när det bara är vi. Tiden går så fort varje dag och jag njuter av allt som händer här hemma.

Den här veckan ska bli lite svalare och lite regn. Lite trist tycker jag allt eftersom det motiverar mer att vara ute när vädret är fint. Men samtidigt är det lite mysigt också om vi nu går mot svalare tider för det innebär också att man inte behöver ha så dåligt samvete av att bara mysa i soffan ibland framför en film. Jag är en riktig soffmysare om jag ska vara ärlig.

Gick även igenom lillens garderob och insåg att det kanske är dags att köpa på mig lite mer höstkläder nu också. Har ju bara fullt av sommarkläder nu med shorts och t-shirtar. Inte för att det är jättebråttom med den saken, hösten lär ju inte komma nästa vecka ändå, men det är ju så kul att köpa barnkläder så jag är superglad att det behövs nytt ;)

KappAhl

KappAhl

Vindarna vänder...

Okej, jag kanske inte ska säga för mycket nu men det känns som att det går åt rätt håll i alla fall. Min son göra nya framsteg hela tiden och i natt fick vi verkligen uppleva något som en 7månaders mamma tycker är helt magiskt.

sovande älskling

Pappan i huset har sovit på soffan i 2 dagar för att vi alla ska sova lite bättre nu när vår lille kille bestämt sig för att det bara duger att ligga i mammas säng. Redan igår natt märkte jag att Mio blev lugn och kom bra till ro runt kl 3. Det var som att han insåg att han skulle få ligga och bre ut sig i sängen hela natten, som om han märkte att det bara var han och jag och ingen annan som störde (hehe, sorry Mattias).

Så inatt prövade vi samma taktik. Stora M på soffan och lilla M i min säng. Jag gick och la mig vid midnatt ungefär och ammade honom en stund i samband med det. Sedan somnade jag om och vaknade av att lilla M gnuggade huvudet i kudden lite. Jag kunde se att det var lite ljust ute och jag kunde framför allt känna i kroppen att jag var UTVILAD. Jag ammade en sovande liten kille som blev lugn och föll in i djupsömn igen. Då smög jag upp och kollade på klockan som visade 5.30.

Jag blev lite förvånad att den inte var mer, men samtidigt hurrade jag tyst eftersom att det för mig är en enorm seger att få sova drygt 5 h i sträck utan att vakna. Det har inte hänt sedan... jag var gravid någon gång!

Jag gick sedan och la mig och vaknade inte förrän min älskade lillkille började "ropa" på mamma :) Då var klockan 9.10. Förstår ni min lycka?

I natt kör vi samma koncept. Stackars Mattias får sova på soffan och jag hoppas på en underbar natt med lillen. Förresten är det inte särskilt synd om Mattias alls. Han får njuta av en hel ostörd natt i vardagsrummet. Han är nog rätt lycklig tror jag :)