Det blev mycket amning igår och han var rätt gnällig på kvällen också så han fick en Alvedon så att han förhoppningsvis skulle kunna sova. Men icke! Vid 21tiden började han helt plötsligt skrika rakt ut. Det var ett skrik vi inte hört förut men det var verkligen ett skrik av panik. Vi vaggade, sjöng, gungade, dansade, försökte amma, hoppa och allt annat vi annars vet att han tycker om. Men han bara slängde med huvudet och skrek. Tillslut öppnade jag dörren och gick ut i svala luften och då blev han lugnare. Så vid 22.30-tiden gick vi ut med vagnen lite runt kvarteret och vid 23 somnade vår lille kille helt utslagen.
En timma senare skulle jag också lägga mig men jag hann inte mer än att krypa in under täcket för än panikskriket började igen. Den här gången tog det 1,5 h att sova om honom och tillslut fick jag ta hjälp av lite sockerlösning för att få honom lugn och komma till ro. Jag doppade nappen i lite lösning och 2 minuter senare stensov han.
Kan säga att jag var rätt mör efter gårdagen plus natten. Men tacksamt nog så var vår lille charmknutte på riktigt gott humör idag. Magen verkade ha lugnat ner sig och vi har varit lite försiktiga med att ge stora portioner utan kör lite lagom nu med mat varvat med amning.
Jag hoppas att detta bara var en engångsföreteelse men vad jag förstått det som så är det inte helt ovanligt att små magar kan bli väldigt hårda i övergången till mer fast föda! Hur som helst så tyckte mitt lilla mammahjärta väldigt synd om min lillkille som kämpade så. Riktigt jobbigt att se sitt lilla barn ha ont :(
En liten liten älskling som myser med sin mamma <3<3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar