Om du skulle födas nu...

... så skulle du ha 97% chans att överleva. Precis så stod det i min gravidbok om den veckan som jag är i nu, vecka 27. Det är ju helt otroligt att tänka på det, väldigt lugnande också för den delen. Även om det såklart handlar om mycket mer än bara att överleva. Men överlever man har man åtminstone kommit en bra bit på vägen. Komplikationer och annat kan ju hända även om man går hela tiden ut.

Jag känner mig nog lugnare för varje dag egentligen vad gäller min oro att något ska gå snett i magen. Att lilla hjärtat helt plötsligt skulle sluta slå händer ju tyvärr, men det är väldigt sällan. Skulle vår lille bebis födas nu så skulle han ju som sagt ha 97% chans att överleva och varje dag han stannar där inne är en dag bättre men en dags bättre förutsättningar för att dessutom undvika komplikationer.

Nu är det ju inte något som över huvud taget tyder på att han har någon lust att komma ut. Jag har inte ens haft en enda liten fjuttig sammandragning än. Jo, det har jag förresten. I vecka 15 när jag bar två goa ungar FÖR mycket och samtidigt dessutom. Då sa magen ifrån att det var dags att sluta bära tungt och lägga mig på soffan, vilket jag lydigt gjorde också, för det var obehagligt. Men jag vet inte riktigt om det räknas, för de kom ju inte spontant direkt.

Än så länge gör det mig ingenting att jag inte har massa sammandragningar att oroa mig över, vi räknar ju ändå med att han ska stanna inne i minst 10 veckor till. Antagligen 15! Men om ett par veckor tycker jag nog att det är dags för min kära livmoder att åtminstone börja öva sig lite grand. Annars kommer jag väl totalt tappa hoppet om att han någonsin kommer kika ut vår lille kille :)

Vecka 26

Nu springer veckorna fram i ruskig fart. Jag tycker nyss att jag gick in i vecka 26 och imorgon går jag in i vecka 27. Förlossningen närmar sig med stormsteg och innan vi vet ordet av det så kommer vi att ha en underbar färsk liten bebis att gosa med. Rätt ofta känns den tanken rätt överväldigande även om vi såklart längtar. Men en stor omställning kommer det ju att bli.

Jag börjar känna mer och mer hur jag har ett behov av att göra vårt hem lite mer bebisanpassat. Alltså, jag vill börja förbereda med att fixa med spjälsäng, skötbord, byrå och allting annat som vi behöver köpa in och få ordning på. Vi börjar prata mer och mer om hur livet med en nyfödd kommer bli och stundtals kan det också kännas väldigt överväldigande. Hur ska vi kunna tillgodose en helt ny människas alla behov? Och hur gör man egentligen med allt det praktiska som att amma, byta blöjor, bada och klä på bebisen?

Det är nästan lustigt hur osäker man kan känna sig ibland för jag är egentligen rätt övertygad om att det mesta bara kommer helt naturligt och så småningom lär man sig ju precis hur ens barn fungerar, för alla är ju olika. Men den här veckan har det i alla fall varit mycket sådana tankar.

Tröttheten tränger sig på och jag ser väldigt mycket fram emot att inte jobba mer. Exakt när det blir vet vi ju inte än, men inte tror jag att det dröjer så jättelänge till i alla fall. Jag sover gärna middag varje dag om det finns möjlighet. Ryggen känns mycket bättre, tack och lov, så förhoppningsvis håller den hösten ut ;)

I övrigt så är magen som en liten stundsboll för det mesta. Oj vilket liv det är där inne. Igår kväll var väl första gången Mattias kände på riktigt hur mycket han verkligen brukar sparka om dagarna. Han la handen på magen och vips så satte han igång och slutade inte på flera minuter. Han frågade mig nästan förvånat om det är normalt att han sparkar så himla mycket? Men det är det ju. Han brukar ha en period på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen när han kan hålla igång riktigt länge. Det är mysigt!

Den här veckan har vikten tagit ett rejält skutt uppåt. Nu ligger jag på +6,5 kg. Jag är inte förvånad det minsta för den här veckan har jag varit så galet sötsugen och inte har jag lagt band på mig själv heller. Men nu får jag faktiskt lugna ner mig lite och tänka på vad jag stoppar i mig för det går inte för sig att jag går upp 1,5 kg varje vecka fram till förlossningen.

Nere på tvåsiffrigt

Wow, jag kan inte fatta att det bara är 99 dagar kvar nu. Givetvis så har vi ingen aning exakt när lille bebisen kommer och det kan ju lika väl vara 80 dagar som 115 dagar kvar. Vad vet vi? Men nu är vi i alla fall nere på tvåsiffrigt vad gäller dagar kvar till beräknad förlossning och det känns jättehäftigt.

Det blir mer och mer verkligt för var dag som går och vi längtar också mer och mer för varje dag.
Tyvärr går jag fortfarande ofta runt med en liten oro som gnager. TÄNK OM något kommer gå fel? Jag försöker att inte tänka så, men det är svårt. Nåja, nu börjar det kanske snart bli dags att börja räkna ner på något vis. Skaffa mig en kalender eller något :)

Väntan väntan

Ja, just nu är det en stor väntan, även om det ibland känns som att tiden går i turbofart. Konstigt mix av känslor det där.

Min största väntan just nu är ju angående min graviditetspenning. Snart har det gått 3 veckor sedan försäkringskassan fick mina papper och än har jag inte hört någonting alls. Jag tycker det är lite synd att man inte får vara delaktig lite mer i processen för nu går jag ju bara och väntar på att ett brev ska dimpa ner i lådan. Hade varit skönt om de kunde uppdatera exempelvis "nu har vi fått in din ansökan", "nu har vi läst igenom din ansökan och den handläggs", "nu har ett beslut tagits och detta beslut kommer skickas till dig på posten inom de närmsta dagarna". De har ju lite av denna process redan på "mina sidor" om man loggar in sig. Men just graviditetspenningen verkar inte uppdateras där. Max 30 dagar kan faktiskt kännas som en evighet om man inte har någon som helst aning om hur det ligger till.

Tyvärr känns det ju lite som att allt ligger på is i och med denna väntan. Jag kan inte meddela jobbet om varken mina tänka semesterdagar eller kommande graviditetsledighet då jag helt enkelt inte vet. Jag har också svårt att planera in saker så som barnmorskebesök och föräldrautbildningar eftersom jag helt enkelt inte vet om jag jobbar eller inte. Dessutom är det ju bara skönt att verkligen veta om jag kommer jobba i 3 veckor till eller 3 månader, det är stor skillnad. (okej, 3 månader blir det väl inte i vilket fall som helst. Men kanske 2 månader om jag har riktig otur)

Jag längtar så galet mycket efter att få ett positivt besked om att jag blivit beviljad. Då kan jag verkligen pusta ut och känna lugn och ro i kroppen. Då har jag gott om tid till att planera hösten, stöka och böka hemma och boa till det ordentligt. Just nu finns helt enkelt inte tid till att tänka så mycket på graviditeten och framtiden med bebis. Just nu är det bara jobb och ett tappert försök att få i min tillräckligt med sömn som gäller.

Så jag vill helt enkelt gå från en väntan (graviditetspenning) till en annan väntan (väntan på bebis ankomst). Den senare väntan kommer antagligen bli ännu mer utdragen men jag gillar ändå den väntan mer :)

Jämförelse

Tänkte att det är dags att göra en liten jämförelse då jag hittade två bilder där jag har samma tröja på mig. Lite roligt att jämföra och OJ vad "liten" magen var för bara ett par veckor sedan. Då tyckte jag att jag var jättestor. Kommer väl titta tillbaka på dagens mage om ett par veckor och säga detsamma om den :)

Vecka 23

Vecka 26

 

Vi är med vagn

Vagnen. En Teutonia är det. Vet inte exakt vilken modell det är.
Jättefin tycker vi och vi är nöjda.

Nu börjar det verkligen bli verkligt att det snart kommer flytta in en liten bebis hos oss. Här om dagen hämtade vi nämligen vår vagn. Och gissa vilken det blev? Just det, ingen av de vagnar som vi tittat på och funnit vara lämpliga kandidater.

Såhär ligger det nämligen till. En familj som vi känner fick sitt sista barn för 5 år sedan. Det var en liten sladdis och de ville verkligen satsa på nytt när han kom så de köpte en ny vagn och nytt det mesta. Sedan användes sakerna till honom men har sedan dess blivit stående. När vi nämnde att vi var på inköpsjakt så föreslog mamman i familjen att komma förbi och titta på deras saker och låna med oss vad vi ville ha.

Hem kom vi med en vagn som kostade oss 0 kr. Givetvis är den alltså bara till låns men det gör mig absolut ingenting. För oss som inte har den bästa ekonomin så är det ju helt perfekt. Lite snopet kanske att man i princip ställt in sig på en modell och sedan blir det något helt annat. Men vagnen hade precis det vi önskade så det gjorde ju ingenting.

Sängen blir en Stokke. Inte heller exakt vad vi tänkt oss men ändå känns det bra.

Vi kommer även att låna spjälsäng av samma familj. Den köpte de till deras första barn för 13 år sedan men den är fortfarande fin och hon berättade att deras barn ändå inte sovit så flitigt i den utan mest i deras säng. Så det är bara att damma av och använda. Men det dröjer nog lite till innan vi hämtar hem sängen. Vi har inte riktigt plats just nu utan behöver röja utan för att få plats med bebissaker.

Vecka 25

Dagens mage vecka 25+0

Ännu en vecka har förflutit och fort som vanligt har det gått.

Jag försöker fundera över hur veckan har varit men har lite svårt att minnas exakt vad som hände denna vecka. Allt går så fort nu så jag blandar ihop dagarna.

Men som jag skrivit tidigare i bloggen har jag både hunnit vara orolig för lite sparkar och sedan haft en riktigt livlig bebis. Jag har haft ont i ryggen som även det har försvunnit och jag har haft ont i magen som barnmorskan inte riktigt kunde svara på vad det kan vara, men ofarligt verkade det som.

I övrigt har jag varit SÅ trött den här veckan. Jag var ju övertygad om att det var järnet men barnmorskan tog prov idag och sa att värdet var bra men att jag kan fortsätta med blutsaften om det känns bra. På något vis hade jag nästan hoppats på att jag hade dåliga värden så att jag kunde få medicin och förhoppningsvis bli piggare igen. Men det verkar som att tröttheten är här för att stanna och jag får väl helt enkelt bara inse att det är som det är och försöka dra ner på tempot lite.

Dagarna när jag varit ledig eller slutat tidigt har jag sovit på soffan i 2 h mitt på dagen och de dagarna när jag är på jobbet och inte har möjlighet att sova har jag riktigt svårt att hålla mig vaken. Det känns precis som den där extrema tröttheten som var i början av graviditeten. Jag trodde faktiskt inte den skulle komma tillbaka såhär tidigt, men men. Det jag känner mig mest förundrad över just nu är alla de människor som jobbar in i det sista. Jag hade aldrig orkat. Jag kanske är lat eller en mes, vad vet jag? Men jag ser SÅ mycket fram emot att få sluta jobba nu för jag tycker det är en kamp varje dag att ta mig upp på morgonen och åka iväg den långa sträckan till jobbet eller komma hem sent de dagar jag jobbar kväll. Jag slumrar alltid till på spårvagnen och känner mig helt förstörd när jag ska upp morgonen efter. ha ha! Men än vet jag inte hur det blir för jag väntar på besked från försäkringskassan. Hoppas det kommer snart.

I övrigt vägde jag mig idag och nu ligger jag på +4,5 kg. Wow, en rejäl viktökning från förra veckan med andra ord. Men jag har inte direkt varit snål med sötsakerna så jag är inte förvånad. Känner ingen panik heller. Tycker minsann fortfarande att det är helt i sin ordning. Jag har ju trots allt redan gjort över 60 % av den här graviditeten nu :)

Vilket också påminner mig om att min lilla app idag plingade till och berättade att det bara är 104 dagar kvar till BF. Vad i hela friden hände med tiden? Jag minns så väl när jag nyss plussat och appen sa typ 250 dagar kvar. Det kändes så galet långt bort men oj så fort det gått. De här dryga 100 dagarna kommer nog flyga förbi de också.