Vilken vecka

Precis när jag trodde att allt hade lugnat ner sig lite och jag skulle ha lite mer tid att blogga så vände allt totalt till det sämre. Natten mellan tisdag och onsdag vaknade vår lille kille kokhet men eftersom han ändå sov skapligt så lät vi honom helt enkelt sova. På morgonen vaknade han med 40 graders feber. Det där himla febern kom helt plötsligt apropå ingenting och förde efter en dag eller två med sig en envis hosta som störde sömnen ytterligare.

Mattias har haft extra mycket på jobbet just den här veckan så det har varit tufft för mig att vara hemma ensam tidig morgon till sen kväll med en liten sjukling som bara gråtit och gråtit.

Inte förrän igår kväll gick febern över och idag har Mio varit sig mer lik, även om man fortfarande märkt av att han varit lite extra gnällig och känslig.

Det här var i princip första gången med feber för oss. Tror han hade lite feber en annan gång men den var inte sådär jättehög och varade bara ett par timmar. Så det har varit en utmaning att lära sig att ta hand om en sjuk liten pojke. När han var en liten bebis och blev sjuk så var det så enkelt. Då kunde man ha honom i famnen och bara mysa ett par dagar. Det gjorde honom lugn och det var helt okej för min del också. Nu fungerar det inte längre. Han vill vara i famnen men ändå inte sitta still. Han vill leka, men ändå så orkar han inte riktigt och allt slutar bara med gråt. Han vill bli buren fast ändå inte riktigt på mina villkor. Ja, som sagt, det har bara varit att hänga med oss göra det bästa av situationen.

Nu verkar det äntligen vara över. Lite hosta sitter kvar och lite snor i näsan men det värsta verkar vi ha klarat av. Nu håller jag bara tummarna och tårna för att sjukdomarna är avklarade för i vår.

Ny vecka

Ja mina vänner. Nu var det ett par dagar sedan jag skrev något och det har hunnit bli ny vecka, både vanlig vecka och graviditetsvecka. Min helg har varit full med roliga saker på agendan så jag har inte haft tid att sitta vid datorn, knappt sova ens.

I fredags gifte sig Mattias syster. De ville bara ha ett litet bröllop för familjen och så blev det. Det var himla trevligt och roligt med ett bröllop igen. Sist vi var på bröllop var ett år sedan så det kändes som att det var dags igen. De var så fina :) Dessutom fick jag agera lite bröllopsfotograf och det var hur kul som helst. Jag är verkligen bara en amatör och för att vara helt ärlig så har inte mitt fotointresse blossat upp förrän kanske det senaste halvåret. Eller, det började väl kanske när Mio föddes, men då hade jag liksom ingen ork eller tid att ta tag i det. Men sedan i somras så har jag tagit mer och mer kort och nu sedan efter jul har jag varit himla intresserad och läst böcker, bloggar och fotat lite nästan varje dag. Oj, vad mycket jag har lärt mig. Och det är ju så fasligt roligt när man väl lyckas ta fina bilder och man faktiskt vet lite vad man gör. 

Men som sagt, jag är verkligen bara en amatör så det var ju ändå smickrande att de frågade mig om jag ville ta lite kort. Och jag måste säga att det var jätteroligt och det blev flera jättefina bilder så jag var nöjd och framförallt var brudparet himla nöjda. Så efter i fredags blev jag ju inte mindre sugen på att öka på min kunskap om fotografering. Längtar jättemycket till i sommar när jag får en ny liten bebis att fotografera. Mio är ju ett underbart motiv givetvis men han kan ju inte sitta still så det är inte det lättaste att öva på honom :D

Resten av helgen har vi haft familjefester och födelsedagskalas så både jag, Mattias och Mio har varit helt slut. Gårdagen blev nästan en förlängning på helgen när vi var ute på restaurang och åt tillsammans med några vänner. Jättetrevligt och gott. Mio hade det finfint hos sin mormor och morfar ett par timmar och jag och Mattias fick lite välförtjänt tid att bara slappna av och kunna äta i lugn och ro. Men oj så trötta vi är nu. Den här veckan kommer faktiskt inte bli mindre intensiv alls. Vi har saker bokade nästan varje kväll. Men efter den här veckan tror jag att vi ska dra ner lite på tempot faktiskt. Vi behöver få lite tid bara att vara en familj och njuta av vardagen också.

Hur som helst, det där p.g.a allt detta som bloggen legat tyst ett par dagar. Men nu ska jag väl ha lite mer tid att skriva igen.

Trött

Jag måste erkänna att jag är lite trött nu. Vi har haft en så härligt och rolig dag full med bus så dagen har bara svischat förbi. Börjar känna mig lite täppt i näsan men jag får helt enkelt inte bli sjuk den här helgen för vi har så himla mycket roligt att göra så jag får ta en lugnt kväll här nu och dricka te och mysa under en filt.

Bus på G.

Vädret idag var ju ännu underbarare än igår. Jag och min lille buse spenderade i princip hela förmiddagen ute. Gungade och rensade i trädgården. Vår söta lilla grannflicka på 3 år kom och hjälpte till med att rensa löv i våra rabatter. Hon var himla pratglad så nu vet jag både vad hennes bästa kompis heter (samt hans lillebror), vad hennes favoritmat är, vad hon gillar att leka med mest osv :)

Eftermiddagen var inte riktigt lika varm men vi tog en promenad ändå och handlade lite mellanmål som vi åt på lekplatsen innan vi gick hem och bakade bröd till torsdagssoppan.

Älskade busungen mitt i gungningen.

Nu sover vår lille plutt sedan en timma tillbaka och Mattias är borta med ett par kompisar. Han har semester imorgon så det ska bli riktigt skönt med en långhelg tillsammans.

Nä, nu ska jag bädda ner mig i soffan.

Dagens mage v 21 :)

Våren fortsätter

Idag fortsatte våren tacksamt nog och det måste varit ännu varmare och skönare än igår. Vi var ute både på förmiddagen och eftermiddagen och eftermiddagen var helt ljuvlig. Då satt vi på altanen i solen och åt banan till mellanmål :)

Liten buse fullt upptagen med att utforska gruset

Här hade vi kommit till lilla skogen bakom vårt hus. Det fanns massa saker
att titta på och Mio pekade och sa "där" hela tiden :)

Den här veckan har gått fort måste jag säga. En del av det beror nog på vädret. Man får så mycket energi och ork av ljus och värme. Men men del beror nog också på att vi har fått in så himla bra rutiner nu på vår lille kille. Förut var allt lite upp och ner med tider då han vaknade, åt, sov middag, åt middag och gick och lade sig. Han brukade vakna så himla sent på morgonen så allt blev liksom väldigt förskjutet och dessutom sov har väldigt dåligt på nätterna. Men det har verkligen vänt. Nu vaknar han som en klocka vid 7 eller strax efter och det fungerar så mycket bättre för oss. Då kan vi äta lunch vid normal lunchtid och så kan han sova middag med mat i magen. Sedan har vi flyttat om Mattias jobbtider lite så att han oftast kommer hem vid 16.30 så då kan vi äta middag allihop vid 17tiden och sedan går Mio och lägger sig vid 18.30 och sover för det mesta riktigt bra.

Jag försöker att hålla stenhårt på rutinerna nu så att det ska fortsätta vara såhär. Det är ljuvligt när allt bara klaffar.

Fullspäckad tisdag

Vilken tisdag. Mio är fortfarande förkyld men ändå på gott humör måste jag säga. Jag märker inte direkt någon positiv förbättring vad gäller snuvan men kanske går det ändå åt rätt håll eftersom han inte är riktigt lika gnällig och känslig längre.

Hur som helst så började vi dagen (precis som vanligt) med lek i Mios rum. Det är alltid det första han gör på morgonen när han fått på sig ny blöja. Då springer han in i sitt rum och börjar pussla. Sedan gick vi ut på en promenad direkt efter frukosten, det var riktigt ruggigt kallt ute men vi hade lite ärenden till affären så vi tog på oss ordentligt och gick ut. Det var skönt att få lite frisk luft trots allt och ungefär lagom till att vi kom hem igen så kikade solen fram men då hade vi inte tid att fortsätta vara ute för det var nästan lunchdags och dessutom var jag lite frusen.

Efter lunchen tog Mio en välbehövlig vila och när han vaknade bakade vi muffins. Jag skulle bara ungefär 50 muffins till en aktivitet på kvällen så det tog sin lilla tid och även om lilleman tröttnade tillslut så var han ändå himla duktig som höll mig sällskap och hjälpte mig lägga ut formar på plåten :) När muffinsarna stod i ugnen så passade vi på att äta lite mellanmål och sedan tänkte jag att Mio skulle få bada (för det ääälskar han) men eftersom att solen lös så himla fint ute så kunde jag inte med att stanna inne så vi tog på oss kläderna igen och hand i hand gick vi till lekplatsen gungade och åkte rutschkana. Tillslut fick jag nästan tvinga hem Mio för han ville aldrig sluta gunga och det började bli dags att laga middag.

Bus i sandlådan

Tursamt nog kom Mattias hem från jobbet i samma sekund som vi kom tillbaka från lekplatsen så då kunde han snabbt glömma bort att han egentligen inte alls ville gå in. Grabbarna lekte lite medan jag lagade middag och sedan åt vi i lugn och ro innan vi begav oss iväg till min kvällsaktivitet.

Jag är ledare för ett gäng tjejer mellan 8-11 år och varje tisdag kväll så gör vi någon rolig aktivitet 1 h. Idag var det dekoration av cupcakes på schemat så det var fullt med pyssel, strössel, marsipanfigurer och grädde lite överallt. Men det var kul.

När vi kom hem var vår lille kille väldigt trött (på tisdagar blir alltid hans sömnrutiner lite annorlunda eftersom att vi inte är hemma just då. Så han tar sig en tupplur vid 18 och sedan somnar han för natten vid 21 istället för 18.30) så han somnade som en stock efter att han fått lite kvällsmat.

Och nu är nog resten av familjen också redo för sängen skulle jag tro. Jag är trött men himla lycklig över sådana här dagar när allt bara flyter på, vädret är fint och man bara kan njuta av sin lilla familj.

Syskonvagn

Ja, det är ju inte direkt någon tvekan om att vi kommer behöva byta vagn. Det kommer bara skilja drygt 1,5 år mellan barnen så Mio kommer ju åka vagn länge till.

Jag har knappt tänkt på det där med vagn alls. Kanske för att jag inte är särskilt intresserad. Men för ett par år sedan, en bra bit innan vi fick barn, så satt jag och kikade på lite vagnar för skojs skull. Då kan jag inte direkt minnas vilken favorit jag hade men en sak minns jag och det var att jag hittade Bugaboo Donkey (som då måste varit sprillans ny ute på marknaden) och sa att om jag fick tvillingar så skulle jag välja den vagnen. Sedan dess har jag nästan gått åt motsatt håll. De där "Buggorna" finns ju verkligen ÖVERALLT och jag har mest himlat med ögonen när jag ser en. Jag har alltid tyckt att de varit snygga men priset är ju som bekant helt galet mycket så för mig har det nästan känts osmakligt. Det är nog mest därför som jag liksom inte riktigt gillat vagnarna.

Hur som helst. I lördags var det i alla fall dags för oss att åka och kolla på barnvagnar. Jag tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid och välja modellen som jag vill ha för att sedan kunna ha tid på mig att hitta någon bra begagnad till rätt pris eller i värsta fall köpa ny, men då skulle jag åtminstone haft gott om tid på mig att försöka leta efter en begagnad först.

Jag ville ha öppna sinnen när vi åkte dit så jag försökte att inte läsa allt för mycket innan utan mest kolla vilka vagnar som kunde vara aktuella med de (få) kraven som vi hade. Vi vill absolut kunna vända våra barn mot oss, så alla vagnar där barnen automatiskt sitter framåtvända efter liggdelsstadiet var uteslutna. Vårt andra krav vad att vi ville ha barnen på bredden. Har sett flera vagnar där barnen sitter på alla möjliga vis men jag tycker det känns så onaturligt att ha en över och en under eller två på rad så man inte kan se osv. Vårt tredje krav var att vagnen skulle få plats i vår bil. Vi har en rätt rymlig bil (den brukar gå under namnet rymdskeppet) men just bagaget är inte vansinnigt stort. Och det var ungefär de kraven vi hade sådär på förhand. Även såklart att våra barn ska sitta bra i vagnen, men det är väl rätt självklart.

Med de kraven kan man väl säga att det fanns tre alternativ i barnbutiken. Bugaboo Donkey, Emmaljunga Double Viking och Kronans syskonvagn. Vi gick direkt till en personal och bad om hjälp och det var bra för då kunde hon berätta lite mer information om vagnarna och visa hur man fällde ihop och allt det där.

Vi började med Bugaboon för den stod närmast. Mio fick provsitta och han satt väldigt bra. Vi körde runt den lite och det kändes också bra. Sedan gick vi vidare till Kronan och jag behövde inte mer än att se vagnen innan jag sa till Mattias "den ska vi inte ha". Inget fel på vagnens utseende så men alltså... Sitsarna var pyttesmå. Jag kunde se med blotta ögat att det där aldrig skulle funka i längden så det var bara nej nej på den. Sedan var det Emmaljungan då. Den såg rejäl och bra ut. Mio satt jättebra i den och priset är ju himla bra också. MEN, när vi började köra runt vagnen i butiken med Mio i så kände vi att det var rätt tungt. Alltså, inte fysiskt krävande såklart men jämfört med Bugaboon var det stor skillnad. Den är ju lite större och tyngre så det får man väl räkna med men jag trodde faktiskt inte att skillnaden skulle vara SÅ stor.

Efter att ha fällt ihop båda vagnarna och provkört båda lite till så var jag väl motvilligt tvungen att erkänna för mig själv att jag gillade Bugaboon bäst. När jag frågade Mattias vad han tyckte så sa han direkt "Nej, men det är ju solklart. Det är Bugaboon vi ska ha". Sedan gick jag nästan hela den dagen med en klump i magen innan jag kunde inse att jag faktiskt ville ha den vagnen och då helt plötsligt började jag kännas mig glad över beslutet.

För att göra en lång historia kort så visade det sig att vår svägerska är på väg att sälja sin Bugaboo från 2011. Hon frågade om vi ville köpa den för 4000 kr så man kan väl säga att vi i princip sa ja direkt. Vi ska få kika på vagnen först och sedan ska de även hitta en sulky till deras yngsta barn, men vill vi fortfarande ha den efter att ha tittat på den så får vi den. Himla smidigt, billigt och bra.

Hennes vagn är helt i svart men jag ville egentligen ha off white på sufletten så jag funderar på att kanske hitta det begagnat så att vagnen blir lite mer "min" :) Men vi får se. Kanske tycker jag om den svarta så mycket när jag väl har den att jag inte bryr mig :)

Svart

Off white

Halvvägs

ÄNTLIGEN halvvägs. De senaste två veckorna har nästan sniglat sig fram. Nu hoppas jag att tiden går sådär fort igen ett par veckor så att jag får känna att vi kommer framåt. Jag känner mig verkligen onaturligt stor för att bara vara halvvägs. Jag tittar på bilder från förra graviditeten och tycker jag ser ungefär lika stor ut nu som  jag gjorde med Mio i ca v 26. Det är faktiskt inte ens roligt att magen putar så mycket så tidigt. Folk tror väl att det snart börjar bli dags ungefär. haha