Precis när jag trodde att allt hade lugnat ner sig lite och jag skulle ha lite mer tid att blogga så vände allt totalt till det sämre. Natten mellan tisdag och onsdag vaknade vår lille kille kokhet men eftersom han ändå sov skapligt så lät vi honom helt enkelt sova. På morgonen vaknade han med 40 graders feber. Det där himla febern kom helt plötsligt apropå ingenting och förde efter en dag eller två med sig en envis hosta som störde sömnen ytterligare.
Mattias har haft extra mycket på jobbet just den här veckan så det har varit tufft för mig att vara hemma ensam tidig morgon till sen kväll med en liten sjukling som bara gråtit och gråtit.
Inte förrän igår kväll gick febern över och idag har Mio varit sig mer lik, även om man fortfarande märkt av att han varit lite extra gnällig och känslig.
Det här var i princip första gången med feber för oss. Tror han hade lite feber en annan gång men den var inte sådär jättehög och varade bara ett par timmar. Så det har varit en utmaning att lära sig att ta hand om en sjuk liten pojke. När han var en liten bebis och blev sjuk så var det så enkelt. Då kunde man ha honom i famnen och bara mysa ett par dagar. Det gjorde honom lugn och det var helt okej för min del också. Nu fungerar det inte längre. Han vill vara i famnen men ändå inte sitta still. Han vill leka, men ändå så orkar han inte riktigt och allt slutar bara med gråt. Han vill bli buren fast ändå inte riktigt på mina villkor. Ja, som sagt, det har bara varit att hänga med oss göra det bästa av situationen.
Nu verkar det äntligen vara över. Lite hosta sitter kvar och lite snor i näsan men det värsta verkar vi ha klarat av. Nu håller jag bara tummarna och tårna för att sjukdomarna är avklarade för i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar