Hej

tisdag 10 september 2013

God morgon

Eller förmiddag är det väl egentligen redan. Tänk så mysigt att logga in såhär och se en liten uppdatering gjord av maken. En kort och simpel liten kärleksförklaring som ger lite extra energi och kraft :)

Även om jag vet att det på inga vis är min skyldighet att på något vis logga in här regelbundet så vill jag väl ändå förklara varför jag har blivit så hiskeligt dåligt på att uppdatera. Förklaringen är egentligen ganska enkel. Jag orkar inte!

Jag jobbar min sista vecka nu och det är nog med nöd och näppe som jag klarar av det faktiskt. I snart en vecka tillbaka har jag sovit så otroligt dåligt vilket verkligen påverkar mig jättemycket. Dels så drömmer jag väldigt mycket drömmar, både mardrömmar och vanliga, men det blir liksom ingen vila från allt det hektiska på något sätt. Sedan vaknar jag flera gånger/natt och bara vrider och vänder på mig. Ingen ställning känns riktigt bekväm. Ska jag då upp tidigt och jobba på det så är det lite som att min kropp går i strejk. Somnar nästan ståendes på jobbet sedan.

Min kropp vill verkligen sova middag i några timmar mitt på dagen för att orka med. Det är lite märkligt nästan för i övrigt mår jag rätt bra. Men den här tröttheten är precis som att det vore i början av graviditeten, då förstår ni kanske mer vad jag pratar om. Jag är helt enkelt väldigt TRÖTT.

Så summan av detta blir alltså att bloggen kommer väldigt långt ner på priolistan för tillfället. Den tid jag har över efter jobb och annan "måstegöra" går helt enkelt till att vila/sova.

Men håll modet uppe. Jag tror faktiskt att det kommer bli bättre för mig nästa vecka när jobbet är över. Då slipper jag stressa över att sova speciella tider för att komma upp i tid eller vara vaken under vissa tider mitt på dagen osv. Jag kan helt enkelt sova när jag känner mig trött vilket kommer underlätta.

Jag har så många saker som jag funderat över som jag vill skriva ut på bloggen, ska försöka hinna med något mer idag innan jobbet, men annars får ni hålla er till tåls lite till :)

måndag 9 september 2013

Hej alla läsare och Isabel :)

Det här är Mattias, Isabels man som skriver. Tänkte bara passa på och uttrycka min stora tacksamhet och kärlek till min älskade hustru Isabel! Kunde inte tänka mig en mer fantastisk livskamrat...


Magen gör mig nykär i dig...

fredag 6 september 2013

Dagens mage

Insåg att jag inte uppdaterat en ny magbild på nästan 2 veckor och jag har ganska "excited" över att få ta en ny bild här nu på morgonen och se hur den växt de senaste två veckorna. Men lite paff blev jag allt när jag kikade på bilden som jag tog. Inte tycker jag att den ser ett dugg större ut än för 2 veckor sedan, nästan lite mindre. Eller åtminstone en annan typ av form. Men kanske beror det på hur bebisen ligger och vilka kläder man har på sig, för jag känner mig i alla fall större nu än för 2 veckor sedan. Ja ja, jag får väl ge det några veckor till och jämföra igen :)

Vecka 27+0

Beviljad

Äntligen kan jag meddela er att jag fått min graviditetspenning beviljad. Det kom ett brev på posten när jag var på jobbet så Mattias fick öppna för jag kunde inte hålla mig tills jag kommit hem. Och hjälp vad lättad jag blev. Det var verkligen som att ett stort stressmoment bara rann av mig, så himla skönt. 

Då mina vänner kan jag meddela er att jag bara kommer att arbeta EN VECKA till. För att vara exakt så har jag faktiskt bara 4 hela arbetsdagar kvar. Jag kommer ju börja min ledighet med 3 veckors semester så det är därför jag går lite extra tidigt, men det känns perfekt.

Jag har faktiskt varken lust eller ork att jobba mer nu. Jag känner inte riktigt att kroppen orkar tidiga morgnar och sena kvällar och knasiga helgtider. Jag behöver lite mer lugn och ro och bara kunna få vila ut och förbereda inför vad som komma skall. Dessutom kommer jag inte sakna jobbet ett dugg, för nu har jag bra mycket trevligare, mysigare och roligare saker att se fram emot :)

Vecka 27

Jag tror det börjar bli kämpigare och kämpigare att vara gravid nu faktiskt. Jag börjar känna av lite här och var hur det påverkar kroppen... and it ain't just all good ;)

Jag TRÖTT nu. Jag sover väldigt dåligt om nätterna. Kan inte riktigt komma till ro. Drömmer mycket jobbiga drömmar, som vi inte kan ta hand om vår bebis eller att jag är mitt i skottdraman osv. Dessutom behöver jag ofta gå upp mer än en gång/natt nu och kissa, vilket inte heller direkt bidrar till en bättre sömn. Kl 21 på kvällarna är jag slut och tycker att dagen borde varit över för länge sedan :) Ofta vaknar jag dessutom med ont i ryggen på morgnarna för att jag inte riktigt bytt sida under natten. Numera är man ju inte smidigare än en valross i liggläge. Så det är ju inte så att man bara normalt rullar omkring som man brukade.

Det här med bristningarna är en annan sak. Jag tror jag ska gå sönder av irritation på min stackars mage. Det kliar något fruktansvärt i takt med att mina härliga bristningar bara blir fler och fler. De senaste dagarna har det kommit flera nya och det är just när de spricker upp som det kliar så fasligt. Jag tror jag kommer bli en av de som har hela magen full under förlossningen faktiskt. Men just det stör mig inte så värst mycket. Jag vet att de bleknar med tiden och de jag har sedan tonåren stör mig inte det minsta.

Kan ni tänka er att det även känts mer påtagligt nu att magen börjar bli i vägen? Alltså, jag vet ju att detta bara är "början" men faktiskt så är det redan lite jobbigt ibland att ta på sig skorna eller att böja sig ner och plocka upp något från golvet när man sitter på en stol.

Jag har också känt av den där smärtan igen, ni vet som jag berättade om. Det som kändes som magknip fast högre upp i magen. Jag tog ju upp det med barnmorskan men hon menade att gick det bort efter en stund och inte gjorde JÄTTEont så var det ingen fara. Jag kan inte direkt heller påstå att det kommer ofta men igår kom det igen och höll i sig i kanske 30 minuter. Det var faktiskt rätt obehagligt och det gjorde lite ont. Men jag är nästan övertygad om att det har att göra med att livmodern växer och att organen pressas undan. Det kändes nämligen precis som om man blivit boxad i magen och tappat andan, fast att jag inte hade problem att andas då. Så det måste ju vara så att lungorna så smått pressas undan, för det klart att det gör ont och känns.

En annan sak som kommit tillbaka den här veckan är illamåendet. Blev lite tagen på sängen för ett par dagar sedan när jag vaknade och mådde sådär illa man gjorde i början av graviditeten. Det slutade faktiskt med att jag kräktes t.o.m. Idag mår jag illa igen, så vi får väl se hur dagen utvecklas sig. Men det är inte ens i närheten av hur jobbigt det var i början så det känns faktiskt inte så farligt. Det kan väl också ha att göra med hur organen pressas undan kan jag tänka mig? :)

Det sista jag kan rapportera kring den här veckan är väl att rörelserna i magen känns lite annorlunda nu. Har tänkt på det i princip hela veckan faktiskt. Alltså han rör sig fortfarande flera gånger om dagen. Han brukar ha en vakenperiod på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen. Sedan även lite smått här och där under dagen. Så jag är inte orolig. Men just att det inte känns som riktigt lika hårda kickar längre. Ibland får han givetvis till det rejält där inne, men jag tycker nästan att det gått tillbaka lite till att bli buffar igen. Kanske börjar det bli trångt där inne? Eller så har han helt enkelt bara lagt sig åt ett annat håll lite.

Faktiskt måste jag erkänna att jag trodde att sparkarna skulle kännas mer i den här veckan. Jag menar, man ser ju hur hela magen hoppar till men ont kan jag inte direkt påstå att det gör. Jag trodde nog det skulle göra lite ont faktiskt. he he. Sedan kanske det också beror på att jag har moderkakan i framvägg. Har ju hört att det kan dämpa lite :)

För er som är intresserade kan jag också berätta att min vikt nu ligger på +6,5 kg. Alltså precis samma som förra veckan. Jag bryr mig inte så mycket om vikten för jag vet ju att den kan vara ganska inkorrekt. Det beror ju helt på hur mycket bebisen faktiskt väger, vad moderkakan väger, hur mycket vatten jag har i kroppen osv. Men en liten riktlinje är väl kanske ändå bra att ha och jag är helnöjd.

måndag 2 september 2013

Graviditetspenning?

Jag väntar fortfarande otåligt på att få veta hur det blir med min graviditetspenning. Jag inser att jag nog skickade in mina papper lite på gränsen till för sent. Just eftersom att jag har tänkt ta ut lite semester innan också. Nu hade jag väl kanske inte så mycket till val eftersom jag inte fick mitt moderskapsintyg förrän dagarna innan jag skickade in min ansökan, men ändå.

Jag känner verkligen ett stort behov av att få veta hur det blir. Det är nästan lite påfrestande att inte veta om jag snart kommer sluta jobba eller om jag behöver hitta en annan lösning och kanske rent av jobba flera månader till.

Jag vet att försäkringskassan har ungefär en vecka på sig till innan de måste meddela mig hur det blir men jag måste säga att jag ärligt trodde att jag skulle fått ett besked nu. Det gör mig såklart extra nervös att det drar ut på tiden. Tänk om jag inte blir beviljad.

Nu sitter jag hur som helst i telefonkö i väntan på att få prata med en handläggare på FK. Tänkte att det kanske kunde vara värt det att ringa in och höra hur ärendet går. Det står ju inget om detta på mina sidor så lite orolig blir man ju också att papperna kommit bort. Tänker att det inte skadar att bara ringa och höra så att det verkligen är på gång.

UPPDATERING
Nu har jag fått prata med en handläggare vilket var skönt. Jag fick veta att alla mina papper hade kommit in och att handläggningen var på gång och skulle vara klar nu i veckan så det kändes ju jätteskönt att veta. Förhoppningsvis borde jag alltså veta innan helgen hur det blir och senast måndag! Väntar med spänning :)

Kli kli kli

Oh vad det kliar på lilla magen. Jag har ju fått lite bristningar nu och det är då fasligt vad de kliar. Speciellt på ena sidan där jag har tre stycken ganska nära varandra. Försöker att inte klia för mycket, för det känns inte som att det ska göra saken bättre, men det är ju så svårt.

Jag smörjer magen med olja om kvällarna men jag vet inte om det gör någon skillnad. Kanske skönt för bebis att få lite massage om inte annat? :)
Jag fasar bara lite för att det ska bli ännu värre snart. Det kanske riktigt spricker upp på magen och blir ett hav av bristningar och jösses vad det kommer klia då.

Nåja, inte ska man väl klaga egentligen om det är ens värsta bekymmer. Lite kli har väl ingen dött av :)