 |
| Drygt två veckor efter frösättning |
tisdag 5 februari 2013
Det tar sig
Trots det lite kyliga klimatet och få soltimmar så kämpar mina små örter på och de har börjat komma upp ur jorden. Som väntat så är persiljan långsammare än basilikan, men nu när de börjat komma så går det rätt snabbt. Rätt var det är så kan vi ha färska örter i maten igen.
måndag 4 februari 2013
Träning
Jag hade ju bestämt att idag skulle vara dagen då jag började träna igen. Vill dels gå ner lite i vikt men även bygga upp min kropp igen med bra muskler och kondition.
Jag slutade ju i princip träna direkt när jag blev gravid med Lilly och min förhoppning är att jag, vid en eventuell ny graviditet, ska kunna fortsätta med träningen ett tag. Åtminstone lite lättare träning som lite styrka, lättare joggning eller raska promenader. Men för att det ska vara möjligt så måste jag nu bygga upp min kropp ett tag.
Hur som helst, jag är ju ingen tjej som går på gym, jag springer. Det är i princip mitt enda träningssätt och det funkar bra för mig för jag älskar det. Men det går inte på band, det tycker jag är urtråkigt, det måste vara ute i naturen, helst i skogen.
Så idag när jag vaknade var så väldigt taggad på att få börja springa igen, men icke. Utanför öste det snöblandade regnet ner och hur mycket jag än gillar att springa i naturen så har jag ingen lust att få lunginflammation på köpet.
Så tråkigt nog fick jag ställa in den typen av träning idag men eftersom jag gett mig tusan på att börja träna idag så fick det bli lite hederlig styrketräning här hemma. Så med encyklopediböckerna i hand (ja, man tager vad man haver), träningsbyxorna på och musiken dundrandes ur högtalarna har jag nu legat på golvet, hoppat på golvet, lutat mot väggen och gått runt här i min egen svett ett tag och jobbat flitigt.
Men nu får det vara nog. Jag är nöjd med en lätt start. Nu väntar en frukost med gröt.
... och en lång vecka då jag ska försöka motstå dessa sötsaker jag levt på i 5 veckors tid.
Jag slutade ju i princip träna direkt när jag blev gravid med Lilly och min förhoppning är att jag, vid en eventuell ny graviditet, ska kunna fortsätta med träningen ett tag. Åtminstone lite lättare träning som lite styrka, lättare joggning eller raska promenader. Men för att det ska vara möjligt så måste jag nu bygga upp min kropp ett tag.
Hur som helst, jag är ju ingen tjej som går på gym, jag springer. Det är i princip mitt enda träningssätt och det funkar bra för mig för jag älskar det. Men det går inte på band, det tycker jag är urtråkigt, det måste vara ute i naturen, helst i skogen.
Så idag när jag vaknade var så väldigt taggad på att få börja springa igen, men icke. Utanför öste det snöblandade regnet ner och hur mycket jag än gillar att springa i naturen så har jag ingen lust att få lunginflammation på köpet.
Så tråkigt nog fick jag ställa in den typen av träning idag men eftersom jag gett mig tusan på att börja träna idag så fick det bli lite hederlig styrketräning här hemma. Så med encyklopediböckerna i hand (ja, man tager vad man haver), träningsbyxorna på och musiken dundrandes ur högtalarna har jag nu legat på golvet, hoppat på golvet, lutat mot väggen och gått runt här i min egen svett ett tag och jobbat flitigt.
Men nu får det vara nog. Jag är nöjd med en lätt start. Nu väntar en frukost med gröt.
... och en lång vecka då jag ska försöka motstå dessa sötsaker jag levt på i 5 veckors tid.
söndag 3 februari 2013
Hur ser det egentligen ut?
Har funderat mycket på förberedelser i familjer innan man skaffar barn. Givetvis går det inte alltid att planera då barn kan komma utan att man riktigt tänkt att det skulle bli så. Men när man nu har möjligheten att planera inför barnets ankomst. Vad är då viktigt? Eller ska jag säga viktigast? Kanske kan man inte fixa allt perfekt men kanske hinner man med det som behöver mest för en?
Exempelvis valde jag att hoppa av mina socionomstudier och istället börja jobba då jag visste att vi snart ville ha barn så det kändes mer lägligt att jobba ihop en bra föräldrapenning. Resonerade som så att studera kan man göra senare också men att få tillbaka småbarnsåren och föräldraledigheten går ju inte. Jag vill kunna njuta av den till max, kunna unna mig att göra lite roliga saker i mellan åt med barnet och kanske, trots att en är hemma, kunna äta lite gott och shoppa ibland.
Det är lite märkligt det här med att förbereda sig inför att ta emot ett barn. Aldrig hade jag väl kunnat tänka mig att det skulle ta över 1 år att ens påbörja graviditeten som en dag ger oss ett barn men det är vår verklighet nu och således har vi haft (och har fortfarande för den delen) mycket tid att förbereda oss.
En annan sak är det här med boende. Jag är absolut ingen lägenhetsmänniska och inte Mattias heller. Men än så länge vet jag inte en enda människa som flyttar direkt hemifrån till ett hus. Skulle t.o.m tro att det är ganska ovanligt att flytta direkt hemifrån rakt in i en bostadsrätt, men det händer ju såklart beroende på om man flyttar in tillsammans med någon och hur gammal man är när man flyttar hemifrån osv.
Just nu bor vi i en ganska rymlig tvårummare och min tanke förut var väl att bo kvar här kanske ett halvår/år efter bebisens ankomst. En liten bebis tar ju inte mycket plats och eftersom att han/hon ändå skulle sova inne hos oss MINST det första året så såg jag ingen panik med att flytta till större.
Det är fortfarande ingen panik angående flytt men till sommaren är Mattias klar med skolan och ska, efter 4 års universitetsstudier, börja jobba. Detta gör att vi helt plötsligt kommer ha möjlighet att faktiskt flytta till en hyfsat stor villa om vi skulle önska det, vilket vi båda verkligen gör. Så med det sagt verkar det som att vi både kommer ha ordnad ekonomi och bostad innan vårt efterlängtade barn kommer i framtiden.
Bil har vi också förresten, en liten fin bil som inte kommer rymma mer än ett litet barn, om jag får gissa. Man kan säga att det är en perfekt bil för två men med en familj där barn också finns så känns det som att kombi är att föredra. DET är däremot ingenting vi kommer skaffa innan 1, vår bil går helt sönder eller 2, vi växer ur bilen när vår familj expanderar med åren.
Men detta är ju bara min lilla familj. Jag är nyfiken på hur det ser ut egentligen? Så, om ni har lust får ni gärna skriva en rad om hur det ser ut för er? Hur gamla är/var ni när första barnet kommer/kom? Hur bor ni? och vad prioriterade ni att ordna innan barnet kom?
Exempelvis valde jag att hoppa av mina socionomstudier och istället börja jobba då jag visste att vi snart ville ha barn så det kändes mer lägligt att jobba ihop en bra föräldrapenning. Resonerade som så att studera kan man göra senare också men att få tillbaka småbarnsåren och föräldraledigheten går ju inte. Jag vill kunna njuta av den till max, kunna unna mig att göra lite roliga saker i mellan åt med barnet och kanske, trots att en är hemma, kunna äta lite gott och shoppa ibland.
Det är lite märkligt det här med att förbereda sig inför att ta emot ett barn. Aldrig hade jag väl kunnat tänka mig att det skulle ta över 1 år att ens påbörja graviditeten som en dag ger oss ett barn men det är vår verklighet nu och således har vi haft (och har fortfarande för den delen) mycket tid att förbereda oss.
En annan sak är det här med boende. Jag är absolut ingen lägenhetsmänniska och inte Mattias heller. Men än så länge vet jag inte en enda människa som flyttar direkt hemifrån till ett hus. Skulle t.o.m tro att det är ganska ovanligt att flytta direkt hemifrån rakt in i en bostadsrätt, men det händer ju såklart beroende på om man flyttar in tillsammans med någon och hur gammal man är när man flyttar hemifrån osv.
Just nu bor vi i en ganska rymlig tvårummare och min tanke förut var väl att bo kvar här kanske ett halvår/år efter bebisens ankomst. En liten bebis tar ju inte mycket plats och eftersom att han/hon ändå skulle sova inne hos oss MINST det första året så såg jag ingen panik med att flytta till större.
Det är fortfarande ingen panik angående flytt men till sommaren är Mattias klar med skolan och ska, efter 4 års universitetsstudier, börja jobba. Detta gör att vi helt plötsligt kommer ha möjlighet att faktiskt flytta till en hyfsat stor villa om vi skulle önska det, vilket vi båda verkligen gör. Så med det sagt verkar det som att vi både kommer ha ordnad ekonomi och bostad innan vårt efterlängtade barn kommer i framtiden.
Bil har vi också förresten, en liten fin bil som inte kommer rymma mer än ett litet barn, om jag får gissa. Man kan säga att det är en perfekt bil för två men med en familj där barn också finns så känns det som att kombi är att föredra. DET är däremot ingenting vi kommer skaffa innan 1, vår bil går helt sönder eller 2, vi växer ur bilen när vår familj expanderar med åren.
Men detta är ju bara min lilla familj. Jag är nyfiken på hur det ser ut egentligen? Så, om ni har lust får ni gärna skriva en rad om hur det ser ut för er? Hur gamla är/var ni när första barnet kommer/kom? Hur bor ni? och vad prioriterade ni att ordna innan barnet kom?
lördag 2 februari 2013
Skatteavdrag för gåvor till hjälpverksamhet
Jag har ett litet fadderbarn i Brasilien via organisationen Barnfonden. Om någon förresten skulle vara intresserad av ett fadderbarn så kan jag varmt rekommendera Barnfonden. Jag skaffade mitt första fadderbarn när jag var 14 år och den lilla flickan (som då var 1 år gammal) har jag inte kvar längre för projektet hon gick till hade tillslut råd att klara sig utan bidrag från faddrar (helt underbart verkligen) så nu har jag en liten kille istället i en annan stad. För bara 230 kr i månaden får ett barn gå i skola, hälsovårdskontroller, vaccinationer eller hjälp med att t.ex. bygga en kvar eller liknanade som underlättar för barnen/familjerna. Det är lite olika beroende på vilket behov barnet har. Man kan även skicka en extragåva till barnet vid jul och vid barnets födelsedag och för en likvärdig summa som månadsavgiften är så får barnen köpa vad de önskar, vilket kan vara kläder, godis, gosedjur, leksaker eller kanske något som hela familjen behöver, en lampa, kastruller, ett djur etc.
Det är så fantastiskt hur mycket mina små riskdaler hjälper till där borta. Tillbaka får man en årsrapport om just sitt "barn". Hur han/hon mår, vilket klass barnet går i, hur det går i skolan, hur han/hon mår och hur dennes familj mår, vad barnet gillar/inte gillar osv. Det skickas även med ett kort på barnet. Man kan också skicka personliga brev mellan sig och sitt barn vilket kan vara roligt sådär när barnet kommit upp i åldern då han/hon kan skriva. Man kan få en riktigt fin relation och har man vägarna förbi landet/staden där barnet bor är man varmt välkommen att hälsa på projektet. Det har jag och min familj gjort 2 gånger, så vi har verkligen sett vad pengarna går till och hur fantastiskt det är.
Hur som helst, det var egentligen inte riktigt det jag skulle skriva om utan det jag skulle säga var att för ett par dagar sedan fick jag ett brev från Barnfonden med information att det nu har införts en ny lag i Sverige om skatteavdrag på hela 25% för gåvor till hjälporganisationer godkända av Skatteverket. Jag blev superglad när jag hörde det. Inte för att mina 230 kr/månaden på något vis ruinerar mig men jag hoppas och tror att fler människor kanske ansluter sig och gör en liten insats för världen. Bra initiativ av Sverige tycker jag.
Så, om någon känner för att hjälpa till i världen på något vis så ska ni veta det att nu kan vi även få tillbaka 25% av er insats. Mer om detta kan ni säkerligen läsa om på skatteverkets hemsida.
Det är så fantastiskt hur mycket mina små riskdaler hjälper till där borta. Tillbaka får man en årsrapport om just sitt "barn". Hur han/hon mår, vilket klass barnet går i, hur det går i skolan, hur han/hon mår och hur dennes familj mår, vad barnet gillar/inte gillar osv. Det skickas även med ett kort på barnet. Man kan också skicka personliga brev mellan sig och sitt barn vilket kan vara roligt sådär när barnet kommit upp i åldern då han/hon kan skriva. Man kan få en riktigt fin relation och har man vägarna förbi landet/staden där barnet bor är man varmt välkommen att hälsa på projektet. Det har jag och min familj gjort 2 gånger, så vi har verkligen sett vad pengarna går till och hur fantastiskt det är.
Hur som helst, det var egentligen inte riktigt det jag skulle skriva om utan det jag skulle säga var att för ett par dagar sedan fick jag ett brev från Barnfonden med information att det nu har införts en ny lag i Sverige om skatteavdrag på hela 25% för gåvor till hjälporganisationer godkända av Skatteverket. Jag blev superglad när jag hörde det. Inte för att mina 230 kr/månaden på något vis ruinerar mig men jag hoppas och tror att fler människor kanske ansluter sig och gör en liten insats för världen. Bra initiativ av Sverige tycker jag.
Så, om någon känner för att hjälpa till i världen på något vis så ska ni veta det att nu kan vi även få tillbaka 25% av er insats. Mer om detta kan ni säkerligen läsa om på skatteverkets hemsida.
Vår i luften
Okej, jag vet att februari bör vara årets kallaste månad men idag kändes det absolut inte som det. Hade god lust att gå till affären och köpa en bukett tulpaner, men det gjorde jag inte. Vi nöjde oss med en liten promenad ute på gården med Tiger.
Vi introducerade honom till att gå i koppel för någon månad sedan och han gillar det rätt mycket även om han blir lite feg när vi kommer ut. Det blir inte så mycket till promenad med andra ord, men han gillar att sitta vid ett träd och nosa runt. För övrigt skäms jag nästan när jag går med honom i koppel för i mina ögon hör koppel liksom hund till. Men det skulle inte funka att släppa ut honom här där vi bor just nu, så han får nöja sig med koppelvandring och jag får helt enkelt stå ut med att tycka det ser fånigt ut ;)
Idag kom det en liten hund på vägen bredvid oss och Tiger blev jättenyfiken. Så han trippade fram till staketet glad i hågen för att hälsa. Men när den lilla hunden började skälla var det inte lika kul längre, raggen reste sig och efter lite stirrande på varandra vände de sig båda om åt olika håll. Tyckte åtminstone det var kul att se min lillkille vara nyfiken på livet.
Kvällen för oss blir lugn. Vi hade en plan på att gå på bio, teater, äta ute eller kanske ta en sväng till IKEA och butikerna i kring för att handla lite nytt till hemmet. Men i ärlighetens namn kände jag inte riktigt för att släpa mig iväg på något av de sakerna idag.
Kanske för en gång skull ska ta mig tiden att bara luta mig tillbaka i soffan och läsa en god bok? Skönt!
Vi introducerade honom till att gå i koppel för någon månad sedan och han gillar det rätt mycket även om han blir lite feg när vi kommer ut. Det blir inte så mycket till promenad med andra ord, men han gillar att sitta vid ett träd och nosa runt. För övrigt skäms jag nästan när jag går med honom i koppel för i mina ögon hör koppel liksom hund till. Men det skulle inte funka att släppa ut honom här där vi bor just nu, så han får nöja sig med koppelvandring och jag får helt enkelt stå ut med att tycka det ser fånigt ut ;)
Idag kom det en liten hund på vägen bredvid oss och Tiger blev jättenyfiken. Så han trippade fram till staketet glad i hågen för att hälsa. Men när den lilla hunden började skälla var det inte lika kul längre, raggen reste sig och efter lite stirrande på varandra vände de sig båda om åt olika håll. Tyckte åtminstone det var kul att se min lillkille vara nyfiken på livet.
Kvällen för oss blir lugn. Vi hade en plan på att gå på bio, teater, äta ute eller kanske ta en sväng till IKEA och butikerna i kring för att handla lite nytt till hemmet. Men i ärlighetens namn kände jag inte riktigt för att släpa mig iväg på något av de sakerna idag.
Kanske för en gång skull ska ta mig tiden att bara luta mig tillbaka i soffan och läsa en god bok? Skönt!
fredag 1 februari 2013
Prinsen fick sitt slott
 |
| Nöjd Tiger i sin hängmatta |
Vår misse är världens mest sociala katt och vill JÄMT vara i samma rum som oss. Han klarar ungefär 1 minut i ensamhet, sedan springer han dit vi är. Mysigt, ja, men ack så mycket det krävs av oss. Men sedan vi skaffade klösmöblen har han inte bara kunnat roa sig själv lite grand. Han brukar ligga i sitt lilla "hus" när vi är i samma rum och man ser att han verkligen njuter. Då ligger han mitt i rummet och har koll på oss båda.
Han är som en liten hund vår Tiger, är verkligen glad att vi skaffade honom trots att det har krävts många klös på mina stackars händer för att få honom uppfostrad. Men nu verkar det gå åt rätt håll och han älskar att bli klappad, buren och gosad med.
Ångrar lite att vi inte köpte 2 katter ur hans kull. Jag tror att det hade varit bra för honom att kunna leka av sig med en annan katt ibland. Ni vet, katter kan ju bita och klösa på varandra utan att få ont, när de leker. Dessvärre tål inte människohud dessa lekar lika bra. Men jag märker att han inte riktigt har samma bit och klösbehov längre och han är ju en riktigt bortskämd misse.
Men i framtiden, när vi flyttat till hus, får det nog bli en katt till så att de kan ha lite sällskap om vi nu inte skulle vara hemma (vilket någon utan oss nästan alltid är i nuläget). Riktigt längtar efter en till liten kattunge, fast som sagt, inte riktigt än. Han får vara ensambarn ett litet tag ;)
Kistan
Idag kom fakturan på den lilla kistan. Trodde först att det var något angående pensionsspar eller liknande när jag öppnade kuvertet men fick en klump i magen när jag insåg vad det var. Känns så overkligt på något vis att behöva beställa kista till sitt barn men nu är det klart och nu väntar vi bara på att få ett brev med ett besked på att Lilly har kremerats och nu ligger i minneslunden. Snart vilar hennes lilla kropp inte ovan jord längre utan under.
 |
| Den minsta storleken räckte för vår älskade lilla tjej |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)