Vecka 33

Jag är inne i vecka 33 nu och det börjar kännas kan jag väl säga. Jag sover dåligt på nätterna och vaknar ofta upp ganska stel i kroppen. Till min stora förvåning och glädje så verkar mitt bäcken vara snällare mot mig den här gången. Vid den här tiden sist gång så satt jag mest still och hade hemskt ont. Den här gången är jag mycket mer rörlig och orkar mer. Fast vissa dagar har jag ont och då går jag på kryckor. Men det är åtminstone inte konstant ont hela tiden, vilket är jätteskönt för mig. Om kvällarna är jag ofta trött i ryggen och blygdbenet värker lite, men det är ändå HELT okej. Riktiga långpromenader är det dock helt slut med, då får jag lida för det dagen efter så det är det inte värt. Vanliga vardagspromenader funkar fortfarande, men jag gör det inte så ofta. Det är inte så mycket njutning för mig just nu att bara gå ut och traska så det gör jag mest om jag har något ärende.

Jag har gått upp nästan 7 kg hittills den här graviditeten och det känns jättebra. Jag gick ju aldrig ner alla mina gravidkilon efter Mio så jag behöver verkligen inte lägga på mig 18 kg igen. Men jag har lite svårt att tro att jag skulle gå upp 11 kilo de kommande veckorna så det är nog ingen fara ;) I så fall måste det vara extremt mycket vatten och då gör det ju inte så mycket. Men med Mio blev jag inte vätskefylld alls och inte hittills heller, vi får väl se hur det blir om värmer slår till ordentligt.

Dagens mage vecka 32+1

Efter ett par lugna veckor i magen är det nu fullt ös mest hela tiden. Det är skönt att det håller igång där inne, det gör mig lugn. Fast ibland är det nästan lite jobbigt, när man ska sova :) Och hjälp vad det trycker och sticker neråt. Det har det visserligen gjort i många veckor nu men den här bebisen borrade ner sig tidigt. Det sa hon på TUL också, att bebisen långt väldigt långt ner. Annars är det inte så mycket nytt. Inga direkta sammandragningar eller så. Men det förväntade jag mig inte heller. Med Mio hade jag inte en enda. Jag hoppas dock att det kommer snart, det hade ju varit trevligt om livmodern började öva sig lite så jag slipper en till igångsättning :(

Hallå

ÄNTLIGEN kan jag sätta mig ner här en stund. Nu var det verkligen längesedan. Jag har varit totalt utslagen så himla länge och det är först idag faktiskt som jag känner mig relativt frisk. Fortfarande lite småont i halsen men i övrigt rätt bra. Jag vet inte riktigt vad det varit som jag åkt på men det har verkligen inte varit roligt. Inte nog med att jag varit sjuk, vi har haft både hantverkare här som renoverar vår tvättstuga och andra installatörer som har fixat vårt nya bredband. Fullt hus med andra ord, för att inte tala om att vår tvättstuga för tillfället står utspritt i vår hall/vardagsrum. Fy för att renovera egentligen. Grejer precis överallt. Och 2 långa veckor beräknas det här hålla på. Men nu är det tack och lov inte långt kvar. Ska bli så himla skönt att få vara lite i fred igen, kunna tvätta, duscha varmt och bara ha det lite städat och fint här hemma. Det är verkligen supertrist med allt stök när man går hemma hela dagarna.

Nåväl, nu sitter jag här med en sparkandes mage i lugn och ro medan lilleman sover middag. Vi har haft full håll igång idag med rensning i trädgården så jag är egentligen rätt trött och borde sova middag jag med (vilket jag alltid gör nu för tiden) men jag känner att jag har så mycket saker att göra så jag får nog skippa det idag. Det är ändå rätt vilosamt att sitta här i lugnet också.

Mio är inne i en helt fantastisk ålder just nu. Allt är bara så mysigt och underbart. Han blir mer och mer sin egen lilla person och jag tycker det är så vansinnigt mysigt att se honom växa och utvecklas. Jag tycker tiden går alldeles för fort men jag känner mig ändå tacksam att jag ska vara hemma läääänge till honom så att jag inte missar en sekund av allt det här mysiga. Han är en sådan go liten pojke.

Han babblar på mest hela tiden här hemma nu. Fast det mesta förstår vi inte. Några enstaka ord kommer här och där men jag tycker nästan att han sa mer riktiga ord förut. Nu har han liksom tagit en paus i det där och pekar mest och babblar på om något gulligt :) Men han är ändå tydlig i sin konversation, nickar, skakar på huvudet, pekar, slår bort med handen, säger ja och nej. Mest nej ;)

Förstår gör han det mesta, när han vill :) Ibland när han hittar på bus så lyssnar han inte alls utan bara skrattar. Men för det mesta är han faktiskt duktig på att sluta om han gör något han inte får. Man märker att han förstår mycket när jag pratar. Han hämtar rätt saker vi ber honom om och han pekar ofta på föremål som vi pratar om eller går och hämtar dem. Säger jag t.e.x att vi ska gå ut så går han och hämtar sin keps och sina skor eller går direkt till dörren och pekar.

Det roligaste han vet just nu är att jaga vår stackars katt. Tiger får inte mycket lugn och ro men han verkar tycka att det är rätt kul för när han väl hoppat upp någonstans där Mio inte når honom så hoppar han snabbt ner igen och börjar stryka sig mot honom. Är vi ute och leker i trädgården så älskar Tiger att bli jagad. Han springer fram och tillbaka och Mio efter. Det är roligt att se dem tillsammans och det är bra underhållning så att jag hinner göra lite annat :) Mio älskar svansen och vill gärna dra i den mest hela tiden, vilket såklart inte är okej. Jag kämpar mycket med att få honom att klappa snällt och inte dra men just det där är en sådan sak som han inte lyssnar på, han bara skrattar. Jag brukar säga till Tiger att han får säga ifrån när det blir för mycket men oftast så är han för snäll och försöker bara fly undan. Ibland säger han dock ifrån på skarpen men Mio tycker mest att att det är kul. Hmm, vi jobbar på det där.

I övrigt är han väldigt lugn och det är aldrig problem när vi umgås med andra barn. Då är det nästan tvärtom. Han är så försiktig och tycker det är lite obehagligt när någon kommer för nära. Han delar gärna med sig av saker och ting, fast helst till vuxna. Det är tydligen inte lika roligt att ge bort leksaker till andra barn. Men det brukar gå rätt bra det med så fort han är lite varm i kläderna under en playdate.

Han älskar att kika i böcker, just nu är nog Alfons favoriten. Vi läser en bok varje kväll innan han ska sova och han sitter helt tyst och bara tittar i boken och lyssnar under hela sagostunden, så duktig.

En annan sak han tycker väldigt mycket om är flygplan. Det är himla bra att vi flyttade just hit för planen flyger över vårt hus flera gånger per dag och såå fort han hör det där mullret så pekar han upp mot himlen och letar plan :) Funderar på att göra om hans rum till ett flygplansrum. Fast vi får väl se, det var ju bara ett halvår sedan vi flyttade in här och gjorde i ordning hans rum så det känns lite onödigt att göra om igen, även om det är kul :)

Han vill gärna äta själv numera. Det går riktigt bra men vi jobbar
på att det ska bli lite mer kladdfritt ;)

Tvätta bilen med pappa är kul

Duktig kille

Jag lever

Kära nån vilket uppehåll det varit här då. Det har varit ganska ofrivilligt faktiskt för jag har legat rejält sjuk i en hel vecka med feber och en dunder förkylning. Det börjar bli bättre nu även om jag fortfarande är rejält förkyld. Dessutom har vi hantverkare hos oss för tillfället som renoverar vår tvättstuga och Mattias har en extra tuff jobbvecka nu så man kan väl minst sagt säga att det varit/är lite mycket just nu.

Vecka 32 med min kanonkula :)

Jag tänker väl inte ge mig på någon större uppdatering idag heller egentligen för jag behöver fortsätta vila upp mig lite men jag ville ändå ge lite kort status på magen. Vecka 32 idag och jag var hos bm i morse för att mäta. Nu var det visserligen en annan bm jag träffade idag så måtten kan ju bli lite olika p.g.a det men enligt hennes mätning så hade magen i alla fall växt riktigt rejält. Det var ju himla skönt att höra men inte direkt förvånande eftersom både jag och Mattias sagt till varandra flera gånger den senaste veckan att magen verkligen exploderat.

Hur som helst. Allt annat var också bra, fina hjärtljud och sådär :) Lillan har äntligen börjat stöka omkring i magen igen ordentligt nu efter många veckor av lugn. Så jag njuter av det och känner att resten av den här tiden kanske ändå kommer gå rätt fort. Fogarna och sömnen är verkligen inte på topp, men värre hade det ändå kunnat vara känner jag. Jag tar det rätt lugnt om dagarna. Tacksamt nog så är vår lille kille en lugn sort som är snäll mot mig :)  

Läget i magen

Jag får be om ursäkt att jag har hållit er på halster nu sedan ultraljudet, det har verkligen inte varit meningen men jag har helt enkelt fått prioritera annat än datorsittande de senaste dagarna. Det känns nästan omöjligt att få till det ibland.

Nåväl... ultraljudet som sagt. Bebisen är lite tillväxthämmad, 13,2% för att vara exakt. Det är än så länge ingen fara om hon håller sig ungefär här, men om hon skulle bli mindre är det inte så bra. Hade hon varit 16% tillväxthämmad hade vi fått komma tillbaka efter 2 veckor för att kontrollera igen, men nu avvaktar vi istället och fortsätter mäta magen som vanligt hos bm. Om lillans kurva fortsätter att avvika så bokas det in ett nytt ultraljud igen.

I övrigt fanns det ingenting som tydde på att hon mådde dåligt där inne. Det var normalt med fostervatten och även om hon var lugn så vände och vred hon lite på sig, vilket tydligen räcker.

Jag är både lättad och orolig på samma gång. Jag har ju själv märkt att magen liksom slutat växa och lillan är lugn i magen, inga häftiga sparkar, åtminstone väldigt sällan. Man får lite fåniga tankar så som om man helt plötsligt fått en dålig livmoder som inte riktigt gör sitt jobb. Egentligen skulle jag önska att de kollade flödet i navelsträngen också men det gör man tydligen bara när bebisen är 22% (eller mer) tillväxthämmad.

En annan sak som kommer till mig ännu mer nu efter allt det här är det där med att jag ju tror att mitt RULdatum inte riktigt stämmer. Jag är rätt övertygad om att det är fel på ungefär en vecka. Dels p.g.a av ett tidigt ultraljud i v 11 men också p.g.a att jag vet när jag plussade så då är det rätt lätt att räkna ut att datumet för när jag "skulle blivit gravid" inte stämmer. Hur som helst så är det ju så att man inte kan få ett tillförlitligt bf datum hur sent som helst eftersom att bebisarna så småningom börjar växa i lite olika takt. Allt detta får mig att tro än mer att jag faktiskt var/är längre gången (och att bevisen helt enkelt redan var lite liten vid RUL) och en vecka hit eller dit kanske inte spelar SÅ stor roll egentligen, men det betyder ju att vår lilla tjej om möjligt egentligen är mer tillväxthämmad. För en vecka gör ändå rätt stor skillnad för måtten.

Ja, jag vet inte. Jag kanske nojar mig lite överdrivet och tänker för mycket och drar egna slutsatser. Men det här är ju främmande för mig också, Mio låg alltid mitt på normalkurvan, så det klart man oroar sig. Man vill ju bara att allt ska vara så normalt och vanligt som möjligt.

Jag fick även två ul-bilder men lillan är så stor nu så det var svårt att få till någon vettig profilbild så det är inget att bjussa på här känner jag :)

I eftermiddag

Är det som sagt dags för ultraljudet. Det har varit ett par oroliga dagar. Visserligen har jag väl inte hunnit tänka allt för mycket på det hela men jag har känt mig lite extra förpliktigad att hålla koll på lillans rörelsemönster där inne. På dagarna går ju allt i 110 men på kvällarna/nätterna har jag inte riktigt kunnat komma till ro utan jag har legat och känt efter och funderat. Nu har det inte varit något fel på aktiviteten så det känns ju bra, men ändå, lite mentalt påfrestande bara.

Sedan har jag åkt på någon infektion i halsen också, typiskt. Jag har hostat lite till och från i 2 veckor och det har gjort lite ont i på nätterna när den där hostan slår till. Men fy bubblan för de senaste dagarna, då har det övergått till att göra konstant ont på ena sidan halsen och framför allt när jag sväljer. Det river varje gång jag äter och dricker och om jag hostar så känns det som att halsen ska gå sönder. Det gör jätteont att luta bak huvudet och att vrida på nacken. På nätterna vaknar jag varje gång jag ska svälja för att det gör så ont.

Ringde vårdcentralen idag för det går ju aldrig över och har dessutom liksom börjat stråla ut mot käken och örat på den sidan där det gör ont, men eftersom att jag i övrigt är frisk, ingen feber, så är det inte halsfluss och då gör man inget? Hon sa att jag kunde få komma ner och bli kikad på men att jag bara skulle få gå hem igen utan hjälp så det kändes ju totalt meningslöst. Hon föreslog dricka varmt och vila och det klart jag ska försöka men mitt liv just nu är inte direkt anpassat till att vila, hehe. Nåja, det är väl bara att härda ut ett tag till då.

extrakontroll

Det har varit lite tyst här. Lilla familjen råkade ut för förkylning (igen) så jag har känt mig rätt matt. Att det aldrig vill gå över. Vi har varit sjuka sedan slutet på februari så det börjar som sagt kännas otroligt tröttsamt.

Igår hade jag min extrakontroll hos bm. Magen hade ju inte växt nästan något på 4 veckor så jag fick komma in för att mäta och se så att det fortsatt växa nu, vilket det inte hade :( måttet var t.o.m en cm mindre än förra veckan så min kurva ser inte alls ut som dem ska. Den pekar neråt och ligger långt under medel.

Jag fick snabbt en tid för tillväxtultraljud på tisdag så det ska bli skönt att få veta lite mer exakt vad det är som händer där inne. Jag försöker att inte oroa mig för mycket men det klart... man kan inte låta bli att läsa och att tänka det värsta. Tycker det känns obehagligt att mitt mått varit samma och t.o.m minskat under 5 veckor. Det känns ju inte alls bra. Men som sagt. Vi får väl veta mer på tisdag.